ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Släktingars utsagor - inte alltid att lita på  (läst 2012 gånger)

2003-07-12, 15:23
läst 2012 gånger

Birgitta Almqvist (Baq)

Under fyra år har jag sökt en kvinnlig kusin född uä, och som enligt andra kusiner hade besökt dem 1943 och då varit en vacker 18-åring. Eftersom kusinen vid hennes besök var 15 år och född 1928 antogs hon den vackra 18åringen ha varit född 1925. Hon sades också ha blivit utsatt för en olycka och efter den blivit psykiskt sjuk samt nu vara död.
 
När sanningen, tack vare en släktforskarkollega, kom fram visade det sig att flickan dels var född 1929 eftersom hon nu var i livet och 74 år gammal, dels var född 1929 och alltså vid nämnda besök hos släktingar 1943 var endast 14 år.  
   
 
Kusinens mor vars liv vi söker kartlägga sades av en annan släkting ha varit ägare till ett pensionat i Kungsängen i början av 1920-talet.
I pensionatets historik kring ägarbyten återfanns hon inte och mest troligt är att hon inte ägt pensionatet utan haft tjänst som kökspiga. Det senaste är ännu inte bekräftat, men då modern både 1924 och 1927 hade fött barn och i kyrkboken nämnts som diskerska var nog det första påståendet en för sökningen onödigt försvårande  utsmyckning.
 
Sens moral: Lita inte obetingat på släktingars utsagor om den söktas yrkesmässiga status. Lita inte heller på förmodade eller löst påstådda årtal och rykten om att den du söker sannolikt är död.
 
Men lärorikt har det varit tycker
 Birgitta

2003-07-13, 00:50
Svar #1

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Birgitta,
 
Förkasta ändå inte dina släktingars komihåg, utan anteckna det som en anekdot. Trots allt så ligger det ju ett litet uns sanning i sådana historier, men som sagt att man ska ju inte lita på det utan själv ta reda på fakta.

2003-07-14, 10:19
Svar #2

Birgitta Almqvist (Baq)

Jan! Tack för ditt inlägg. Du har helt rätt i att man inte ska förkasta släktingars (i detta fall kusiners) antaganden och du må tro att jag samlar allt i separata pärmar för var och en av de släkter jag söker rötterna till 1/min mor(Östergötland)2/ min far(Hälsingland) 3/min makes far(Snibb) 4/ min makes mor(Sparr).
 
Vid sidan av datoriserade fakta är det inte dumt med ett 'handlexikon' i form av samlingspärmar att bläddra i och läsa både faktamaterial som anekdotiska historier. Oj så många tokiga sökningar jag har gjort genom de fyra år jag ägnat mig åt den här hobbyn.  
 
Det fanns förvisso några delvis nu bekräfade sanningar i kusinernas kom-ihåg men också flera som försvårade vägen till vad vi på basis av förhoppningsvis otvetydiga fakta som enligt kyrkböckerna kan antas vara sanningen. Men inte heller kyrkböckerna är ju att lita på. Vår 1806 födde anfader fick namnet Jonsson Bjur, eftersom fadern skulle vara en Jon.  
 
Men det är inte alls så säkert att han är släkten Bjurs genetiske anfader, för inte sällan var det nog patron själv som hade försatt den unga pigan i det saliga tillståndet, men Jon eller annan snäll dräng fick en slant och en torpstuga för att ta på sig faderskapet.  
 
Egentligen finns väl anledning att ta all information från vilken källa som helst 'med en nypa salt'. Hur vet vi över huvud taget vad som är fakta? Och precis som du säger så bör man aldrig helt förkasta muntliga förslag och antaganden från släktingar. De som jag fick i  min sökning visade sig vara delvis korrekta, men en del var missvisande och gjorde vägen lite väl snåriga.  
 
Bra påpekande du gjorde Jan och kanske en öppning för flera diskussioner och goda råd från våra släktforskarvänner.
 
Tacksam Birgitta

2003-07-14, 13:51
Svar #3

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Birgitta,
 
Jag har själv några historier att brottas med.
Man far är nu 86 år gammal och för ett tag sedan så nämnde han att vi hade en släkting i Kalmar som var drätselkamrer i Kalmar på 1920-talet. Han skulle heta Boström, men jag kunde inte hitta någon släkting med det namnet. Jag började bakvägen istället och frågade på kommunarkivet om det hade funnits någon drätselkamrer på 1920-talet med det namnet. Det hade funnits en Boström på drätselkontoret, men han var inte kamrer utan bokhållare. Jag fick namnet och försökte hitta honom och det gick bra efter visst letande. Jag hittade hans föräldrar också, och till min förvåning hade jag redan denna man i min forskning. Hans fader hette Johansson, men modern hette Boström! Denna man kom från en liten ort på södra Öland in till den 'stora' staden Kalmar och tyckte förmodligen att det var bättre att heta Boström. Han var född 1883, men tydligen så tog man moderns efternamn redan då.
Nu letar jag efter en Boström som ska ha varit ridlärare på Strömsholm, enligt min far. Är man ridlärare så har man ju titeln ryttmästare och det finns bara en ryttmästare på 20-talet som heter Boström, men han härstammar från den norrländska släkten. Min far ger sig inte, det ska finnas en Boström på Strömsholm, säger han.
Även om det inte är sant, så tycker jag att det är en kul anekdot och jag ska göra allt för att ta reda på sanningen om detta.

2003-07-14, 17:41
Svar #4

Birgitta Almqvist (Baq)

Jan! Det var ett riktigt snårigt snörnystan det. Jag har en annan säregen uppgift men den källan är en bvn akt och rör en u.ä kusin till mig; där står att kusinen och hennes mor ska ha bott en port från den min familj bodde då kusinen var liten. Mina föräldrar sa aldrig något om det, men så var det ju det där med en snygg fasad så jag skulle väl inte veta att min moster hade ett barn fast hon var ogift. Såna dumheter. Denna moster hade i själva verket fyra barn med fyra olika män och var hela tiden og. Ingen tycks ha tagit hand om denna unga kvinna och försökt hjälpa henne  
 
Nu letar jag ev fel i adressen och där ser vi ännu en hake, nämligen att också dylika dokument inte heller är helt självklart korrekta. Nå jag får väl reda på hur det ligger till för är man envis så är man inte den som ger sig i första taget. Mina kusiners och mitt 'problem' om man så vill är att ingen av våra föräldrar, varandras mostrar, fastrar och morbröder är döda. Varför fattar man inte som ung att det kan en dag bli viktigt att veta mer om det blod man har i sina ådror?!  
Hoppas din far får rätt till sist.
 
Birgitta (som dessutom söker gentisk far till min far född 1899)

2003-07-14, 19:02
Svar #5

Utloggad Ann Sjöberg

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 363
  • Senast inloggad: 2020-02-21, 16:30
    • Visa profil
Av min faster hade jag fått reda på vem som skulle vara föräldrar till hennes farfar. Jag hittade honom på SCB-korten över födda. Faderns namn stämde med vad min faster hade sagt men moderns namn stämde inte riktigt överens. Jag begärde in orginalboken och där står en notering gjord 14 år senare att det var ett annat par som var föräldrar honom. Föräldrarkanditaterna kom båda från samma gård så prästen har väl tagit fel föräldrar i farten.
 
Hade jag inte fått uppgifterna från min faster och hade jag inte råkat vara på rätt landsarkiv så hade jag kanske aldrig upptäckt detta. Det hände nämligen i slutet av 1800-talet och jag har inte ängnat så mycket tid åt att forska på nutid då det innebär att man måste fara fram som en skottspole mellan de olika församlingarna. Bra öppettider kan man ju inte skryta med att de små församlingarna har precis. Fast alla har varit mycket hjälpsamma när man kommit.  
 
Hälsningar
Ann
Hälsningar
Ann

2003-07-15, 00:20
Svar #6

Lennart Andersson

Jan!
 
Är inte bokhållare och kamrer mer eller mindre samma sak? Är det inte helt enkelt bara en tidsskillnad mellan titlarna - att bokhållare är en mera ålderdomlig term?
 
Mvh
Lennart Andersson

2003-07-15, 10:15
Svar #7

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Lennart,
 
Är det inte så att drätselkamreren är chef för kontoret och att han/hon sedan har en del under sig. Jag kanske har fel?

2003-07-15, 11:20
Svar #8

Utloggad Anders Ellerstrand

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1509
  • Senast inloggad: 2020-10-26, 11:18
    • Visa profil
    • ellerstrand.se
Jag håller med! Förkasta inte det muntliga...
 
Det finns ju nästan alltid en sanning gömd i muntliga traditioner, även om dennna kan ha förvanskats och misstolkats. Det är i alla fall väldigt kul när man lyckas och hittar bakgrunden till den muntliga uppgiften.
 
Jag har en muntlig uppgift om att en ana långt bak ska ha gift sig till en rik gård för att sedan supa upp pengarna...
 
Svårt att få bekräftat kanske, men en viktig grund till att förstå det som sedan syns i böckerna. Hur han flyttar till hsutruns stora gård, men att familjen sedan flyttar till mindre och mindre ställen, och mannen byter yrke flera gånger...

2003-07-23, 11:33
Svar #9

Utloggad Lena Nalmo

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 133
  • Senast inloggad: 2020-02-16, 15:25
    • Visa profil
Jag tycker absolut att man skall tro att det finns en sanning i gammal muntlig tradition.
 
Ett exempel ur min släktforskning:
Citat: Killingerud, en gård, som säges hafva sitt namn af en qvinna från Kihl, Kihl-Ingrid kallad, hvilken här först bosatt sig. (Maximilian Axelson: Vandring i Wermlands Elfdal och finnskogar, 1852)
 
Tolkningen av namnet måste vara fel eftersom rud kommer av röjning. Äldsta stavningen jag påträffat är Kiällingerödh på en karta från 1644. Det finns en gammal naturlig källa som försåg alla gårdar i Killingerud med vatten så sent som i mitten av 1900-talet. Min tolkning av namnet är därför röjningen vid källan.
 
Nu till släktforskningen:
Den förste ägaren till hemmanet var Bengt Torbjörnsson från Överbyn i Fryksände socken och hans hustru från Gunnarsbytorp i Frykerud socken (nära Kil i Värmland!)
Gården ärvdes av sonen Per Bengtsson med hustru och därefter av sonsonen Bengt Persson med hustrun Marit Olofsdotter från Torsby. Vid arvskiftet efter Bengt Persson, död ca 1680, delades gården i två delar. Sonen Lars Bengtsson född 1662 med hustrun Ingeborg Hallstensdotter född 1670 övertog den gamla gården medan sonen Per Bengtsson född 1678 med hustrun Ingrid(!) Bengtsdotter född 1685 bosatte sig på ett avstyckat nybygge.
 
Jag tror alltså att Kil-Ingrid är två personer. Dels hustrun från Frykerud, nybyggare i Killingerud 1605 och dels hustrun Ingrid, nybyggare på avstyckade gården i Killingerud ca 1710.
 
Hälsningar Lena

2003-09-01, 09:55
Svar #10

Birgitta Almqvist (Baq)

Häpp vilket Hjärnsläpp!
Jag hade nog ett sånt den 14 juli detta år: Då skrev jag att mina kusiners och mitt 'problem' om man så vill är att ingen av våra föräldrar, varandras mostrar, fastrar och far-o morbröder är döda.  
 
Nå, vore det sant skulle 'problemet' vara betydligt mindre. Ska i stället stå att ingen av dem är i livet. Det är skillnad det. De har alla tagit med sig detta för dem så skamliga i graven.
Sorry, men jag lovar att skärpning pågår nu för fullt!
 
Birgitta BAq

2003-10-04, 10:32
Svar #11

Birgitta Almqvist (Baq)

Släktingar som källor
 
Nu har det hänt igen. Än en gång har jag låtit mig föras på villovägar, denna gång av min egen far. Första ggn var i sökandet efter min kusin Ingrid som enligt andra kusiner sades vara född 1925 och död sedan många år tillbaka, men som  - tack vare hjälp från en släktforskarvän - visade sig vara född 1929 och bo i Jämtland. Fel födelseår och fel antagande om att hon skulle vara död.
 
Den här gången rör det sig också om en kusin, en herre som jag kallade farbror Einar men som pappa alltid kallade kusin Einar. Eftersom min far alltid kallade honom kusin Einar antog jag att han var en köttslig kusin till pappa och att han i likhet med pappa var född i Färila.
 
Slutligen, efter dessa, som det nu visar sig lösa antaganden, har landsarkivet i Uppsala tagit fram att Einar född i Uppsala 1897, min far i Färila 1899 var alls inte släkt med varandra utan barndomskamrater vars mödrar av speciella skäl stod varandra nära.  
 
Så var det med det släktskapet och jag tror mig veta att Kusin' var en förr i tiden rätt vanlig benämning på en barndomsvän, liksom att en äldre kvinnlig vän till familjen kunde kallas moster.
Välbekant är väl Madam Flod som av Karlsson kallades 'moster'.
 
Sens moral: ta emot muntlig information med tacksamhet men med 'en nypa salt'.  
Birgitta

2006-01-09, 09:52
Svar #12

Ann-Sofie Svanberg

Hej Jan
Ett litet tips till ditt inlägg här ovanför. Visserligen har diskussionen några år på nacken så du kanske har löst problemet redan.
När jag bodde i Vallda utanför Kungsbacka på 60- talet red jag för en Ryttmästare Boström som hade tjänstgjort på Strömsholm. När jag tittade i Dödboken på CD så finns han med där
Börje Boström f 12/8 1916 i Bräcke  Jämtland, d 2002 i Vallda,Kungsbacka, Hallands Län.
 
Fast å andra sidan är han född i Jämtland och kan kanske hänföras till den norrländska släkt du nämner och å en annan andra sida var han väldigt ung på 20-talet.

2006-01-09, 13:32
Svar #13

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Ann-Sofie,
 
Tack för tipset, men jag har hittat min ryttmästare. Han arbetade verkligen på Strömsholm, men inte som ridlärare utan som stalldräng.  
Det skulle inte förvåna mig ett dugg om han någon gång kom hem till Öland i full uniform och möjligen uppträdde finare än han var.

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser



Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna