Visorna till Viola

[Ola Persson]

Jag köpte nyligen tre häftade böcker på loppis i Norrskedika, norra Uppland, av pseudonymen K-g S-k. Titel: Visorna till Viola. Tryckta 1911-1914. Sannolikt ett privattryck i mycket liten upplaga. Finns ej på KB. Sannolikt hette Viola privat "Gulli". Totalt handlar det om nästan 200 sidor kärlekslyrik på rimmad vers som mer avslöjar starka känslor än förmåga att få till det lyriska. Bl a en dikt från resa i Spanien, om ett besök i Rättvik och flera dikter om ett älskat ställe som heter Haga. Kan någon berätta mer om författaren och visorna?

[Hans Olof Johansson]

Hej Ola!

Finns det inga uppgifter om tryckeriets namn och/eller på vilken ort häftena har tryckts?

Hälsningar
Hans Olof

[Ola Persson]

Hej Hans Olof,

alla tre böckerna är tryckta i Stockholm på Tryckeri AB Svea.

Hälsar
Ola P

[Hans Olof Johansson]

Aj då, det hade nog varit något enklare om det hade varit ett mindre tryckeri i landsorten... 

Kanske Sveas arkiv från den tiden finns bevarat och kan ge några ledtrådar?

Det finns ju mängder av platser med namnet Haga i Sverige. Kan det vara Hagaparken i Solna som avses?

Finns det några andra ortnamn i texten som skulle kunna placera författaren geografiskt?

En rimlig hypotes kan väl vara att det är en person vars förnamn börjar med K och slutar med G samt att efternamnet börjar med  S och slutar med K. Med hjälp av sökfunktionerna i databaser som Sveriges befolkning 19xx eller Sveriges dödbok kan man faktiskt få fram en hanterlig kandidatlista även utan geografiska begränsningar - se exempel nedan.

Förnamn som börjar med K och slutar med G visade sig vara sällsynta; bara en person som hette König uppfyllde både detta och de övriga kriterierna, och han dog redan vid ett halvt års ålder 1873. Så jag har även tagit med dubbelnamn som Karl Georg och Klas Ludvig. Ändå upptar listan bara 15 namn, varav många kan uteslutas utan nämnvärt arbete.

Jag har inte kollat listan särskilt ingående, men jag har redan en favorit: skräddaren Karl Ludvig Sjömark från Skellefteå som flyttade till Stockholm och träffade Selma Nilsson från Skåne, som han gifte sig med 1917. Hon kanske inte var identisk med "Viola" - hon hette i varje fall inte Gulli - men känslorna för sångmön kan ju ha svalnat...

[Ola Persson]

Hans Olof,

Tack för ambitiöst försök att ringa in den förälskade rimsmeden!  Jag sätter upp skräddaren på listan över tänkbara namn.

Ett annat sätt att angripa problemet är att fråga sig vem som i början av förra seklet hade bäst förutsättningar att genomföra ett sådant här projekt: ekonomi att bekosta tryckprocessen och att ha rest runt lite i världen.

Prio 1. En adlig person? Vars förnamn K-g kan stå för t ex Karl-Gustav? Och vars efternamn S-k kan stå för t ex Sack?

Prio 2. En person knuten till just Tryckeri AB Svea med möjlighet att under tre år avsätta tid för att sätta och i mycket liten upplaga (på fint, tjockt lumppapper dessutom) trycka sina visor till Viola?

Spaningen fortsätter.

Vänligast
Ola P

 

[Hans Olof Johansson]

Ett annat sätt att angripa problemet är att fråga sig vem som i början av förra seklet hade bäst förutsättningar att genomföra ett sådant här projekt: ekonomi att bekosta tryckprocessen och att ha rest runt lite i världen.

Prio 1. En adlig person? Vars förnamn K-g kan stå för t ex Karl-Gustav? Och vars efternamn S-k kan stå för t ex Sack?

Prio 2. En person knuten till just Tryckeri AB Svea med möjlighet att under tre år avsätta tid för att sätta och i mycket liten upplaga (på fint, tjockt lumppapper dessutom) trycka sina visor till Viola?

Ah, jag anar nu att det finns spår av överklassperspektiv och kanske också av högre utbildning i visorna. I så fall är nog skräddaren från Skellefteå inte så trolig - han står dessutom vid den aktuella tiden som skrädderiarbetare och skulle nog inte ha förslösat sin sannolikt magra lön på så exklusiva trycksaker.

Jag gjorde ungefär motsvarande sökning i databasen Sveriges befolkning 1910, och då fick jag upp en kanske mera intressant person: Kurt Gustaf Eugén von Stedingk, född 1891-08-20 och son till Hans Ludvig von Stedingk, som vid den aktuella tiden var kapten vid Göta Livgarde och operachef samt från 1912 även kabinettskammarherre vid hovet. Familjen bodde 1910 i kvarteret Rådjuret vid Karlavägen, inte så väldigt långt från Hagaparken, och flyttade 1921 till Villa Beylon vid Ulriksdal.

Men han kanske redan finns på din lista? Det som möjligen talar emot honom är att hans första förnamn i nästan alla källor skrivs Curt.

Det vore förresten roligt att få läsa ett smakprov ur visorna till Viola.

Hälsningar
Hans Olof

[Ola Persson]

Det artar sig!

Jag hade von Stedingk på min lista men inte hunnit till Kurt Gustaf Eugen. Du noterar också adressen i Stockholm och närheten till Haga. Och vid närmare läsning är det just Haga, slottet och parken i Stockholm, som avses. Författaren alluderar bl a till Bellman och hans fjäril. En annan dikt i del 3 rubriceras kort och gott Drottningholm.

Och nu till en intressant psykologisk iakttagelse. Del 3 är dedicerad med vacker piktur i rött bläck till "min lilla rara fästmö Gulli". Men den boken är inte läst! Den är ouppskuren och så styv i häftningen att den inte är öppnad. Bara del 1 är helt uppskuren och del 2 är bara delvis uppskuren. Har Gulli tröttnat på uppvaktningen? Eller tyckte hon inte att poesin var så läsvärd? Här ett exempel på vår poets förmåga, de inledande raderna i dikten Viola:

I dag är det fest i vår kammar,
Ty dagen bär, Drottning, ditt namn,
Det älskade namnet, som stammar
Från blomman i skogarnes famn,
Det namnet, som städs för mig klingar
Med genljud i hjerta och själ
"Det namn, som har klng, som har vingar,
Det namn som passar dig så väl".

Hur som helst. Här handlar det om spekulationer. Det namnet du kommit fram till kan vara vår rimsmed, men att bevisa det återstår. Någon därute måste bekräfta att så är fallet. Det kan bli nog så svårt eftersom dessa dikter tycks ha varit av mycket privat natur.

Hälsar
Ola P

[Hans Olof Johansson]

Hej igen, Ola!

Att döma av smakprovet var författaren inte någon vanlig födelsedagsrimmare. Han verkar ha haft ett fast grepp om hantverket, och jag ser inga uppenbara nödrim. Betydligt sämre dikter har publicerats av många mera berömda poeter. Allt detta sagt under förutsättning att det är du som genom att kasta om två ord förvandlat den sista raden från poesi till prosa. 

Så här långt har jag inte hittat något riktigt starkt indicium för att Kurt Gustaf Eugén von Stedingk är författaren till visorna, men inte heller för motsatsen. Ett par småsaker gnager dock lite - dels frågan om han verkligen stavade sitt första förnamn med K vid den aktuella tiden, dels varför han inte använde signaturen "K-G S-k" istället för "K-g S-k".

Rätt troligt tycks i alla fall vara att författaren var bosatt inom gångavstånd från Hagaparken. Detsamma torde gälla även sångmön, som skulle kunna vara Gulli Gernandt-Ström, född 1893-08-24 i Katarina församling.

Hon var dotter till sjökaptenen Carl Fredrik Edvard Gernandt-Ström, som dog till sjöss (enligt uppgift "spolad över bord") när dottern var tre år, och hans hustru Hulda Josefina Lundborg. Efter faderns död flyttade modern och dottern till Järvsö i Hälsingland, där Hulda etablerade sig som fotograf 1899 ( se https://www.fotografihistoria.se/jarvso/hulda-strom/). Bara ett par år senare flyttade de tillbaka till Stockholm, och Hulda fortsätter att arbeta som fotograf med en ateljé vid Östermalmstorg. Enligt Rotemansarkivet bor de 1901-1911 på Biblioteksgatan 30 och flyttar därefter till Jungfrugatan 12.

Gulli Gernandt-Ström bodde alttså lite längre från Hagaparken, men på den tiden var nog "gångavstånd" snarare jämförbart med våra dagars elsparkcykelavstånd.

Vad hände då med Gulli efter 1914? Jo, 1815 flyttar hon och modern till Gröndal i Botkyrka församling. Av församlingsboken (Botkyrka AIIa:11, s 896) framgår då att Gulli faktiskt hade ett arbete, som tjänsteman vid Svenska livförsäkringsbolaget. Dock fick hon kort därpå ett tragiskt slut; 1817 dog hon i tuberkulos.

Man kan väl anta att hon varit sjuk en längre tid, och att de valde att bo i Gröndal för att hon skulle slippa den dåliga stadsluften. Efter hennes död flyttade modern tillbaka till Stockholm.

Jag har visst inte nämnt att Curt Gustaf Eugén von Stedingk aldrig gifte sig och att han efter fem år i Malmö 1925-1930 flyttade tillbaka till Stockholm, närmare bestämt till Östermalmsgatan 30, där han fortfarande bodde när han dog 1941-05-26.

Ett definitivt svar på frågan vem som skrivit "Visorna till Viola" kommer du kanske aldrig att kunna få, men att Curt Gustaf Eugén von Stedingk är en stark kandidat får onekligen ett visst stöd också i hans dödsruna i Svenska Dagbladet:

"I oförgätligt minne står Curt von Stedingk hos vänner och kamrater, som han så ofta glatt med sin musikaliska talang och varmhjärtade tolkning av poesiens storverk."

Hälsningar
Hans Olof

[Ola Persson]

Oavsett om "Gulli" är Gulli Gernandt-Ström så var det mycket intressant att läsa om den senares liv. Tack för den berättelsen!

Jag håller med dig om att pseudonymen K-g S-k skapar problem. Jag har gått igenom pseudonymlistan i Svenskt författarlexikon 1900-1940, åtskilliga hundra, och hittar inget exempel på att andra namnet i ett dubbelnamn står med gemen begynnelsebokstav. Å andra sidan frågar jag mig hur många mansnamn det finns som börjar på K och slutar på g.

Och varför valde vår författare att gömma sig bakom en pseudonym när det handlar om en så liten upplaga? I del 1 står det, återigen med fin piktur och rött bläck: "Gullklimpens bok. Tryckt i 3 ex". Står pseudonymen för något slags smeknamn, som bara  de två älskande kände till? Eller var relationen inte accepterad av endera partens närmaste pga t ex klasskillnad, vilket tvingade fram en maskering av kärleksdikterna?

Frågor återstår...

Bästa hälsningar
Ola P

[Hans Olof Johansson]

Vi kan inte vara många som fortfarande då och då konsulterar registerdelen av SFL 1900-1940. 

Bara ett hugskott angående signaturen: Eftersom "K-g S-k" kallar "Viola" för "Drottning" i visan du citerade, kanske K-g står för Kung. Frågan är vad S-k i så fall står för - en annan blomma/växt? Finns svaret kanske i någon av visorna?

Om signaturen inte är en förkortning av författarens riktiga namn, är vi verkligen på ett gungfly.

Jag har dock svårt att släppa den unge friherren, som verkar passa så bra (se dödsrunan nedan). Ingenting tyder på att han till vardags kallades något annat än Curt von Stedingk, vilket enligt gängse mönster skulle ge förkortningen "C-t [v] S-k". Men om han kallade henne "Drottning Viola", skulle väl hon - som sannolikt tillhörde en annan samhällsklass - ha kunnat ge honom ett smeknamn eller öknamn som han sedan använde som författarsignatur. Det är ett rejält långskott, men låt mig ändå få föreslå "Kung Stenrik". 

[Ola Persson]

Kan Leonard Bygdén komma till vår hjälp? I hans omfattande "Svenskt anonym- och pseudonym-lexikon" kan kanske K-g S-k uppmärksammats av Carolina Redivivas skarpögde bibliotekarie och chef. Lexikonet täcker perioden 1898-1915 och förutsätter att pseudonymen funnits i tryck någonstans - helst några gånger. Vår författare, som ser ut att ha poetiska ambitioner, kan ju mycket väl ha publicerat typ dagsverser lite varstans i tidskrifter och tidningar. Tyvärr har jag inte tillgång till Bygdén i sommarhuset men kanske du eller någon annan därute har det?

Hälsningar
Ola P

[Hans Olof Johansson]

Bygdéns lexikon finns i faksimilupplaga på nätet (https://litteraturbanken.se/forfattare/BygdenL/titlar/AnonymOchPseudonymlexikon/sida/i/faksimil). Jag har gjort ett antal fritextsökningar i det men tyvärr inte hittat något av intresse i det här sammanhanget