Lyngsjö, C:1, 1763, p209

[Joakim Jönsson]

Lång och intressant text som jag av ren nyfikenhet vill tyda, men jag skulle behöva lite hjälp.
Det är en dödsnotis för Ola Svensson i Lyngsjö No:21 år 1763.
Har tragglat mig igenom första sidan och fått det till:
_?_ anno 1763
den i lijfstiden mycket hederligie, ährl:a och beske
delige danemannen Ola Swänsson, skatte
bonde på No21. i Lyngsiö by och gärdshärad, 3/8
dehlar, war född til werdden i Åsums by och Gärds
härad af ähr:e och beskedelige danemannen
Swen Andesson och modren sedersamma och
gudfruchtige hustru Hanna Pålsdotter, som
a:o 1719 _?_ wid hellgon mässotijden med
denne sin lijfsfrucht wälsignade och straxt derpå
befordrade honom til dopet Allhellgon dag, at
ther födas på nytt til ett evinnerligit lijf, ikläda
sig _?_, och i honom med _?_ tro, christu:
kärlek och godt _?__ lefwa sin tijd och finna guds
och _?_ nästa. Såleds tilwäxte han under sina
kära föräldrars omwårdnad och trägar. under
wijsning i guds ord och, til thes han fylt sina 18 åhr,
då i _?_ och _?_. _?_, åhr
derefter bägge för honom, genom döden bort, bortföllo
wid så _?_ bedröferligit tilfälle gaf han sig
först i tienst hos sin systre man Jöns Lasson, som
då straxt efter fadrens död, hade _?_ _?_
_?_ och med dess syster ingådt ett kärligit
ächtenskap. 2'ne åhr war han såleds såsom
_?_, hos _?_, förmodeligen med godt _?_ i
_?_ _?_, hwarefter han _?_ _?_, sin
lycka hos _?_ och begaf sig derför bortt
til Wää, derest han tiente uti _?_ 6; åhr med godt
loford för sit flitige, trägna och altijd gudfruchti
ga förehållande, sedan han gud behagat, genom  
_?_ _?_, som wäl och änderligen leder då sina,
_?_ honom hijt til Lyngsiö by, då han på sitt 26: åhr
_?_ 1745, efter wäl betändt råd, första gången
trädde i ächtenskap med sal: Nils Nilssons enka, den
i lysttijdne hederlige och gudfrucktige hustru Anna
Larsdotter, _?_ med _?_, med ?samja i 14:åhr,
och hade _?_  sig af all _?_ guds wälsignelse,
om han allena hade haft den lyckan _?_ nu lijfs
_?_; dock en enda styfson, war hans _?_
_?_, den han _?_ _?_ älskade, och alt til sin
död haft en så stor kärlek af omvårdnad om, at eij mehr
_?_ wäntas af en naturlig fader. åhr 1759 wid
(ny sida)
mickaelistijden,  
 
Tacksam för all hjälp
// Joakim

[Markus Gunshaga]

Hej Joakim!
 
Det var en spännande notis, längden påminner nästan mer om en novell än om en dödsnotis.  
 
Jag gjorde ett försök till tidning, och som synes blev det en del frågetecken på sista sidan, men det är ett steg i rätt riktning:
 
DENATI Anno 1763.
den i lijfstijden mycket hederlige ährl:e och beske-
delige danneman Ola Swänsson, Skatte
Bonde på No 21. i Lÿngsiö bÿ och Gärds härad, 3/8
dehlar, war föd til werlden i Åsums bÿ och Gärds
härad af ährl:a och beskedelige danneman
Swen Andersson, och Modren hedersamma och
gudfruchtiga hustru Hanna Pålsdotter, som
Ao 1719 blefwo wid HellgonMässo tijden med
denna sin lijfsfrucht wälsignad och straxt derpå
befordrade honom til dopet Allhellgon dag, at
ther födas på nÿtt til ett ewinnerligit lijf, ikläda
sig sin Jesum, och i honom med en sann troo, Christel.
Kärlek och Godt samwete lefwa sin tijd och tiena Gudi
och sinom nästa. Således till wäxte han under sina
Kära föräldrars omwårdnad och trägna under-
wijsning i Guds ord, til thes han fÿlt sina 18: åhr
dereffter bägge för honom, genom döden, bortföllo.
wid så beskaffat bedröfweligit tilfälle gaf han sig
först i tienst hos sin Sÿster Man Jöns Lartson, som
då straxt efter Fadrens död, hade tilträdt samma
hemman och med dess Sÿster ingådt ett Kärligit
ächtenskap. 2ne åhr war han således såsom
tienande, hos hnm, förmodeligen med godt nöije å
ömsesijdom; hwarefter han tänckte försöka sin
lÿcka, hos främmande och begaf sig derföre bortt
til Wää, derest han tiente uti fulla 6: åhr med godt
Loford för sit flitiga, trogna och altijd Gudfruchti-
ga förehållande. Sedan har Gud behagat, genom
sin försÿn, som wäl och underligen leder de sina,
leda honom hijt till Lÿngsiö bÿ, der han på sitt 26: åhr,
?? 1745, effter wäl betänckt råd, första gången
trädde i äcktenskap med sal. Nils Nilssons Encka, den
i lijfstijden hederliga och gudfruchtiga hustru Anna
Lars dotter, lefde med henne, med all sämja i 14: åhr,
och hade at hugna sig af all annor Guds wälsignelse,
om han allena hade hafft den lÿckan för en lijfs-
arfwinge; dock en enda Stÿfson war hans dagel:a
fägnad, den han [af] hiertat högeligen älskade, och alt til sin
död hafft en så stor Kärlek och omwårdnad om, at eij mehr
Kunnat wäntas af en naturlig fader. Åhr 1759 wid
 
//
 
Michaelis tijden, afsomnade förenämnde hans Kära
hustru, hwaröfwer han såsom en bedröfwad Man, en  
Enkling sörgde hierteligen; Men dock, såsom en
förnufftig Man, Christel:n wal betänckande
at den samma Guden, som alt gifwer, äger och mackt
taga det igen, och at han alt wäl beställer.
När Encklings tijd war uthe, stÿrde Gud hans tanckar til
en hederlig Mans dotter, sin nästa grannes här i byen,
då warande pigan hederligan och Gudfruchtiga piga
Troen Nils dotter, hwars sedliga, stilla och gudfruchtiga
upförande honom noga bekant war, medh samma ingick
han nu andra gången, ett Kärliget ächtenskap wid Påske:
tijden åhr 1760. Här saknades icke heller något af
all tjen: el. wälsignelse samt infördes ärlighet och Kärlek,
om det allenast så warit Guds behag, at han fådt ??
detta sitt andra gifte fruchtbart af någon arfwinge.
Hwad hans allmänna lefwerne widkommer, så war
han rätt en upricktig Christen, des Gudsfruchtan och wördnad
för Guds ord och des dÿra Sactamenten samt allmänna
Christel. ordning, des trofasta rederliga och ??igsamma
omgänge med hwar Man, des medlidande Kärlek
och hielpsamhet för sin torftiga och fattiga Nästa hafwa
?? å daga lagt prof derpå. Större bewijs
Kan ännu gifwas på hans medlijdande, barmhärtighet
uti the 2ne fader= och moderlösa barnens uptagande,
dem han af egen Kärleks-drift, utan något ?? dra-
git all Faderlig omwårdnad före alt ifrån theras barnaåhr,
och så högt älskat dem, som hade det warit egna barn.
Wi wiljon nu til slut nämna något om des siukdom
och saliga död. Ifrån sina unga åhr har han haft en swår kän-
ning i bröstet af lungsiuka, hwilken med åhrens tiltagan-
de hos honom mehra lät sig känna, så at han ofta therföre mäst
gå til sängs. Härtil stötte äfwen wärk och en ganska starck co-
lique, som ?? alt sedan Michaëlis dagen honom rätt
hårt, med en swår hosta ansatte, at han merendels alt sedan
måst hålla wid sängen, i sÿnnerhet 14 dagar för sin död.
Han uptog denna saligheten, ?? dödstund wissa för ??, och
sig altijd Christel:n och wäl til en salig hädan [??] farande, tröstan-
de sig af Guds ord och Gudeliga Psalmer, dem han alt stadigt med
mÿcken andacht, effter sin swaga förmåga, både sielf läste
och siungde, samt gärna hörde för sig läsas och siungas.
Således beflitade han sig al tijd om stå i Nåd och förening
med sin Gud, såsom han hwar dag förestälte sig döden; och för-
thenskull bestälde han wäl om sitt huus, och förklarade sin Kärliga wilja
för sin döda kära hustru efter sin död. Ändteligen Torsdagen d: 30 Dec.,  
tå hostan med coliquen honom på en gång angrep, förlossade  
om afftonen, något efter solens undergång, hans siäl och satte
honom i den ?? sällheten, då han warit med kroppen före-
nad uti 43: åhr och 2ne månader. Han begrofs mÿcket he-
derligen, som han dödt saligen, med predikan, Dom: 2da
post Epiphanias 1763.
 
Mvh/Markus

[Joakim Jönsson]

Hej,
 
Ja det är ett praktexemplar av dödsnotis i novellform som du säger, prästen i Lyngsjö blev antog en mer utsvävande stil under sina sista år.
Tack så hemskt mycket för hjälpen.
 
 
// Joakim