Detta är ett svar på en fråga som ställts under Kunglig genealogi - Gustaf I:s anor. Frågan kan enklast formuleras så här: vem var mor till Sture Algotssons (även känd som Anund Sture) hustru Kristina Anundsdotter (Lejonansikte, Hemming Ödgislessons ätt)?
I sin artikel ”Föreställningarna om den heliga Birgittas släkt” i PHT 1983, framförde Jan Liedgren uppfattningen att Kristina Anundsdotter måste ha varit dotter till Anund Jonssons andra hustru Agneta. Liedgrens direkta bevisföring bestod dels av formuleringarna i 1425 års brev, dels av ett domslut i en arvsrättslig fråga.
I brevet kallar Kristina Anundsdotter alltså Anund Jonsson för 'käre fader' medan Ramborg endast kallas för 'hans husfru'. Den uppenbara invändningen mot detta bevis är väl något i stil med att om en skrivare kan ha en dålig dag, så kan väl en kollega till honom också ha det, d v s att brevet från 1428 på motsvarande sätt kan användas som ett argument för en annan ståndpunkt.
Emellertid har Liedgren ett argument till. Det gäller gods som ägts av Peter Israelsson (Finsta-ätten). Grönskog i Fliseryds socken, Handbörds härad, i Småland, som 1376 var Peter Israelssons sätesgård, innehades 1419 av Anund Sture. Men Anund kom även i besittning av en gård i Skysta, Irsta sn,Västmanland, vilken av kung Albrekt fråntagits Peter Israelsson. Här kommer Liedgrens avgörande bevis. Skysta som alltså var Finsta-ättens arvegods tilldömdes nämligen 1429 Anund Sture såsom hans hustrus rätta fädernearv, ej möderne.
Anund Stures innehav av Grönskog och andra Finsta-ättens gods beror alltså rimligen på ett bakarv i föregående led. Anund Jonssons och Ramborg Israelsdotters son Israel Anundsson har efter sin mors (var troligen död 8/1 1382) och sin morbror Peter Israelssons död (han begravdes i Vadstena 24/3 1384) ensam ärvt de berörda godsen. Israel dog kort därefter (han var död 10/12 1384) och ärvdes då av fadern Anund Jonsson.
Om Kristina hade varit dotter till Ramborg Israelsdotter skulle hon 1429 ha varit den som låg närmast i arvsrätt till Finsta-ättens gods och följaktligen tilldömts Skysta som mödernearv. Hon måste alltså enligt Liedgren ha varit dotter till Agneta.
Resonemanget är inte fullständigt vattentätt (notera ordvalet ”torde ha varit” i ÄSF 1:3 s 322) men det har hittills inte gått att hitta något lika starkt bevis för den andra ståndpunkten. Om jag skulle tvingas ta ställning skulle jag förmodligen göra som Karl-Uno Pettersson i ÄSF 1:1 s 75, fast tvärtom. I stället för ”Trol 1” skulle jag skriva ”Trol 2” för att beteckna det äktenskap i vilket Kristina var född.
För mer djupgående studier i fallet rekommenderas Sigurd Rahmqvist, Sätesgård och gods (Stockholm 1996) s 233 ff och gällande Grönskogsgodset DMS 4:2 s 58-64. För att i förväg gardera mig för frågan vill jag passa på att meddela min uppfattning om notisen i DMS 1:7 s 95, där den ”andra ståndpunkten” framförs utan kommentarer eller hänvisningar till 4:2 som utkom tidigare. Jag tror inte att DMS-redaktören ändrat uppfattning mellan de två volymerna, utan att det rör sig om ett s k olycksfall i arbetet.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy