Helge Höjman och hans styvfar Jörgen Sollsten (1723–1724)

[Markus Gunshaga]

Tillfällighetsfynd 1723 och 1724 rörande Helge Höjman i Västerstads socken och hans styvfar Jörgen Sollsten:
 
Göta hovrätt. Huvudarkivet, vol. BIIa:30 (brottmålsutslag 1723–1724), ärende nr. 117.
”Tingzrätternes uti Albo, Jerestad och Färs häradz ransakningar och domb öfwer Tiufwarna Görgen Sollstein 64 åhr gammal, och stiufsonen Helge Höiman som tillstådt sig hafwa stulit på uthskilliga ställen i Schone till 77 Dr och 16 ’/, Smt wärde. Görgen Sollstein har och tillförne wijdh Krigsrätt warit afstraffat för tiufwerij. Ty har TingzRätten effter 1653 åhrs Strafordningz 3 § dömt både Görgen Sollstein och Helge Höiman att straffas till lifwet och uphängias. Samt sådant K: Rättens wijdare ompröfwande understält.
    Resolutio Såsom af ransakningen och Tiufwarnes Görgen Sollsteins och Helge Höimans eget tillstående befinnes att de, utom det den förre Görgen Sollsten tillförne för stöld warit afstraffat, hafwa under samråd stulit tillsamman på åthskillige ställen i Schone Siuttio Siu Dr 16 ’/, Smt. Altså finner Kongl: Rätten at Görgen Sollsten och Helge Höiman efter 1653 åhrs straffordning och lagens stränghet giort sig skylldige till döden. Dock warder i följe af K: Maij:ttz Nådigste förordningar af d 23 April 1714 och d 10 Junii 1719 om dylika måls leutererande dödzstraffet sålunda lindrat, att Görgen Sollsten sig till wälförtiänt straff och androm till warnagell skall afstraffas med trettijo par spöö 3 slag af hwart paret, stånda 2 söndagar på plicktepallen och sedan skriftas och aflösas. Likaledes skall Helge Höiman för denne sin begågne stöld i anseende dertill, att det är första gången han med denna synd är worden beträdd, afstraffas med tiugufemb par spö 3 slag af hwart paret, samt undergå en söndagz kyrkioplickt.
     Jönkiöping d 11 Octob: 1723.     J. Clerck
Gudmundus Nordhbergh.     Samuel Auséen.     Carl G: Silfversparre
B: Bering.     J: Lillienadler.     Åke Soop.”
 
Göta hovrätt. Huvudarkivet, vol. BIIa:30 (brottmålsutslag 1723–1724), ärende nr. 186.
”TingzRättens i Färs Härad Ransakning ock dom öfwer Tiufwen Helge Höjman, som meddelst edeligen afhörde wittnen är öfwertygad, att hafwa åhr 1719, om Sommaren, sedan GudsTiensten war förrättad i Wästersta Kyrkia; haft om Hennes Kongl. Maij:tts Wår allernådigste drottningz Qwarterordning, som samma dag i berörde Kyrkia är worden publicerad, af det tillfället, at när dess Inqvarteringzbönder wägrat Honom att Tiudra sin Häst i deras bästa ängar, ock sig högst bemelte Konungens Ordres åberopat, högststrafbare utlåtelser. Han är också sidstl. åhr 1723 blefwen af underrätten för Tiufwerij, till döden dömd; Men af Kongl. Rätten likmätigt Kongl: Maij:tts förordningar lindrat till 25 par spöö. Wid denna nu senare ransakningen är han jemwäl för ett ock annat groft brottmåhl blefwen anklagad ock öfwertygad. TingzRätten har enligit processen hemstält detta måhl, som rörande Kongl: Maij:tts Höga Person, till Kongl: Rättens afgiörande.
     Resolutio: Aldenstund af ransakningen ock edeligen afhörde wittnen befinnes, att denne Helge Höjman åhr 1719, effter förrättad Gudstienst wid Wästersta Kyrkia, warit så förmäten och högst förgripelig att han om Hennes Kongl. Maij:tts Wår Allernådigste Drottningz mycket hälsosamma och lofwärde Qwarterordning, hafft högststrafbare ock grufwelige utlåtenheter; fördenskull, och emedan han sig jemwähl med så grof stöld förbrutit, att han af underrätten warit till döden dömd; Men likmätigt Kongl. förordningar af Kongl. Rätten Leutererat till 25 par spö; samt wid denna nu senare ransakningen för ett ock annat groft brott är blefwen anklagad och öfwertygad; Men öfwer alt detta ingen ånger eller tekn till Bättring påskina låtit, pröfwar Kongl. Rätten skiäligt, att han för detta grofwa Crimine Læsæ Majestatis i förmågo af 9 Cap: Kongb: L: L: ock Kongl. Maj:tts KrigzArticlar af åhr 1683, bör mista Lif sitt, Halshuggas ock i Rättareplatzen nedergrafwas; dock till ödmiuk efterlefnad af Kongl: Maij:tts nåädigste Leuterations förordningar af d 23 April 1714 ock 10 Junii 1719, blifwer detta, som ett af Kongl. Rätten allena afgiordt måhl, till Kongl. Maij:tts nådige ompröfwande understält.
     Jönkiöp: d. 10 Febr. 1724.
Germ: Cederhielm
     N: Lilliecreutz.     Nicolaus Silfwerschiöld.    J: Clerck
Samuel Auséen.     Carl G: Silfversparre.     B: Bering.
J: Lillienadler.     Jöran v: Knorring.     Åke Soop.     Joh: Stenholm
[…]
     Resolutio.
Till underdånigste följe af Hans Kongl. Maij:tts Nådigste swar dat: d:n 19 hujus, skall Helge Höjman, som om Hennes Kongel: Maij:tts Wår allernådigste Drottningz åhr 1719 utfärdade Qvarterordning, hafft högst förgripelige ock Straffbare utlåtelser, Sig till wälförtiänt straff ock androm wanartigom, till warning afstraffas med 5 Gatulopp samt ett åhrs Arbete i Marstrand.
     Jönkiöping d: 29 Feb:r 1724.
     Germ: Cederhielm.
N: Lilliecreutz.     Nicolaus Silfwerschiöld.      J: Clerck.
Samuel Auséen.     Carl G: Silfversparre.     B: Bering.
Jöran v: Knorring.     Åke Soop.     Joh: Stenholm”.
 
Göta hovrätt. Huvudarkivet, vol. EIac 9 (Kungliga brev och resolutioner i kriminalmål 1722–1732), ärende nr. 49.
”Friedrich med Gudz Nåde, Sweriges, Göthes och Wendes Konung p. p. p. Wår ynnest och nådiga benägenhet med Gud Altzmächtig, TroMän och Tiänare, President, Vice President, Hofrättzråd, Lagmän och Samtel: assessorer! Eder underdånige skrifwelse med bilagde Ferss häradz ransakning öfwer Helge Hoiman, som igenom wittnen lagl. är öfwertygad, at hafwa år 1719. utbrustit uti högstförgripelige ord om Hennes Kongl. M:tt wår Högstälskelige Gemåhls Qwarterordning, hafwa wij, jämpte Edert däröfwer gifne betänkiande hwarmedelst be:te Hoiman i förmågo af lag 9. Cap. Kongl. LL. och Krigzartiklarne skyldig dömas at mista lijf sitt, halshuggas, och i rättareplatzen nedgrafwas Oss til öfwerwägande föredraga låtit; Och aldenstund wij i nåder för skiäligt finna, at förskona denne Helge Hoiman ifrån dödzstraffet, och i dess ställe belägga honom med straff af Femb Gatulopp, och Ett års arbete i Marstrand; Altså är wår nådige willja och befallning, att I sådant til en wederbörlig wärkställighet befordrar. Och wij befalle Eder Gud altzmächtig Nådeligen.
     Stockholm i rådCammaren d. 19. Februarii 1724.
           Friedrich”