Uppbud krävdes för att få fastebrev (som tillsvarar senare tiders lagfart). Man sökte alltså uppbud efter att köpet skett. Det var alltså fullt möjligt att köpa en gård utan att köpet återfinns i uppbudsprotokollet, om den nye ägaren inte brydde sig om att ansöka om fastebrev.
Men om den nye ägaren sedan säljer gården vidare, så kan det bli problem om näste köpare söker uppbud. Fr.o.m. 1806 var nämligen säljaren tvungen att visa sin åtkomst till gården. Det betyder att när köparen söker uppbud, så ska det hänvisas till dokument (fastebrev, bouppteckning m.m.) som visar när och hur säljaren blivit ägare till gården.
Jag är inte bekant med Ingelstads härad i Skåne, där Benestads socken ingår, men rent allmänt hände att man väntade länge med att söka uppbud. Jag har sett ett antal fall där man väntat flera år med att söka uppbud, och ofta är det just när säljaren inte har sökt uppbud vid sitt köp. Då kan man se att båda köpen uppbudas samtidigt, trots att köpen skedde med många års mellanrum.