Jon Persson i Sonaby (1650-1719)

[Fredrik Salomonsson]

Har hittat ett spännande domboksmål om min förfader, Jon Persson i Sonaby, Gränna
Jon blev slagen av en ryttare, Nils Kristoffersson Runn, när ryttaren var på hemresa till Runnestad i Röks socken i Östergötland från Jönköping. Skulle vara kul att få kontakt med ättlingar till Jon i Sonaby eller Nils Kristoffersson Runn


Vista dombok 1716-10-23 (texten moderniserad)
Jon Persson i Sonaby har den 20
september sistlidna, låtit instämma
rusthållaren i Runnestad Nils Larssons
drängar, men inget namn finns antecknat
i stämningen, förrän det
nu insattes. Till laga ansvar emot
sig den 24 samma månad; angående dess
nedrivna gärdesgård för söderängen, vid
inresan till Jönköping, till sex hästars
insläppande, utan att betala
betet: ska de, i återfärden
överfallit honom med hugg och slag.
Till ansvar inställer sig drängarna
Barthold Jönsson och Jon Johansson i
Runnestad, berättandes:
1: Att de inte
i laga tid är instämda, som bör vara
sex veckor före komparationsterminen.
2: Att de ingen våldsverkan ska ha bedrivit
med gärdesgårdens nedrivande
utan deras följeslagare, sventjänaren
Nils Kristoffersson för Runnestad
som har förövat slagsmål på Jon
i Sonaby! Skolandes
3: Den utfärdade stämningen, inte kommit dem
tillhanda, förrän den 23 september sistlidna
begärandes för den skull anstånd till
vidare förlikning.
Så emedan kungliga majestäts allnådigaste
utgivna rättegångsordning och process
bör i allo underdånigaste hållas ock
efterlevas;ty måste med samma sak
disfereras, till vidare lagsökning, då
drängarna Jon Johansson och Barthold
Jönsson, samt ryttaren Nils Kristoffersson
bör tillika citeras,
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Jönköpings län EVIIAABA:499 (1716-1716) Bild 3880 (AID: v328853.b3880, NAD: SE/VALA/0382503)

Vista dombok 1717-01-30 (texten  moderniserad)
I de vice versa instämda tvistigheter
mellan Jon Persson i Sonaby
och ryttaren Nils Kristoffersson Runn
i Runnestad, samt drängarna Jon Johansson
och Barthold Jönsson i Runnestad, angående
gärdesgårds nedrivande, samt
insläppta sex hästar, och överfallande
med hugg och slag, även utkastade smädeord
av tjuv och skälm. Vittnar efterskrivna
på avlagd ed utan undantag, nämligen:
1. Jon Jonsson i Kaxtorp:
Att några dagar efter att Jon i Sonaby fått hugg
kom han till Jon, tagandes av sig tröjan
och skjortan, samt visade att han hade
på ryggen åtskilliga slag, som förorsakat
hullets uppsvullnad, jämte svartgula
strimmor, blånader och blodvite, även
dessutom två andra blodvite på ryggen
emedan de förra befunnits i en hop
mycket större. Även vid ögat
svullnad, blånad och blodvite ! som
han sa, att dessa instämda personer
ska ha gjort och förvållat.
2. Sven Persson i Kaxtorp:
Att åtta dagar efter att Jon i Sonaby blivit
slagen, kom han till Kaxtorp, och visade
hur han var slagen på ryggen
så vitt som en hands bredd
sågs svartgult och blått, även sår
och en svullnad vid ögat.
Båda dessa vittnen bekänner där
på sin ed, att Sonabys gärdesgård var
nedriven, till tu par, förutan det
som endast fanns brutet.
3. Maria Persdotter i Isgårds torp:
Att hennes flicka blev varse, att ovannämnda
Östgötar, for in i Sonabys
gärde, och strax där efter hördes Jon
stoja  och ropa, givandes sig illa. Ty
det small lika som en hade slagit på
ett bräde, fem eller sex slag. Hustru
Maria gick omsider dit ner, såg
Jons skjorta vara sönderriven på
axeln, även att han hade fått slag
på kroppen, samt syntes blodig igenom
den tunna skjortan. Det syntes
[  ] på backen, var de haft
omkull Jon. Hon mötte alla tre
karlarna som nu är instämda
av vilka de två drängarna inte
slog Jon, utan endast ryttaren.
Jon hade sår, svullnad och blodvite
vid ögat.
4. Hustru Maria Bengtsdotter i Isgårda:
Att av det hustru Maria Persdotter
ropade och skriade, löpte hon till, och ville
se vad åfärde var, kommandes äntligen
till Jon i Sonaby, vilkens skjorta befanns
sönderriven, och han blödde vid ögat
så att blodet rann under för kindbenet
men hon såg inte åkommorna på ryggen
sägandes Jon: "här var en Östgöte, som
ville ha bete, och jag svarade, mig icke
havat, och därför slog han mig." Hon
såg också, när alla tre Östgötarna sprang
över gärdesgården, och satte sig i
vagnarna till att köra.
Båda ovannämnda hustrur bekänner
på sin avlagda ed, att de hörde när
ryttaren Nils Kristoffersson sade "jag
skall giva dig länsman, gå nu
till Tuggarp."
Ryttaren Nils Kristoffersson förklarar
såsom skulle han blivit osams med
Jon i Sonaby i sin återfärd från
Jönköping, därför det Jon inte ville
låta honom få ta bete, då ökarna
var upptröttnade, tillståendes, att han
och drängarna Jon Johansson samt
Barthold Jönsson, vid sin inresa till
Jönköping, olovandes insläppte sex sina
hästar i Jons äng, men Jon ankom
och tog en häst i kvarstad, till dess han
fick sin fullkommliga förnöjelse, på
åtta öre silvermynt. Vilket bemälda
drängar, Jon och Barthold, även vidgår
sägandes, att ryttaren sa "jag
skall gå upp till Jon, och begära bete."
Förnekade enständigt, sig ha nedrivit
någon gärdesgård. Bekännandes
tillika, att ryttaren tog av en trinna
på gärdesgården, och tvenne kors
blev lösa, så att hästarna ingick
utan ägandens lov.
Ryttaren Nils Kristofferson erkänner
vad som drängarna berättat om
gärdesgårdens handfarande, sägandes
sig blivit antastad av Jons i Sonaby
yxas uppresande, så att de nappades
om yxan.
Jon antyder, att ryttaren rycktes med
honom om yxan, samt slått omkull
men fick inte ifrån honom yxan
jämväl genast begynte att slå med
ett stort piskskaft, dock begärde han
i förstånd att få ta bete, och Jon
svarade "Jag har inget." Ryttaren nappade
genast i yxan, och ville rycka den
ifrån Jon.
Drängarna Jon Johansson och Barthold
Jönsson inlevererade sin skriftliga berättelse
som endel skrider ifrån det de
nu själva tillstått, har uppsatt
sina äskade kostnaders vedergällning på
elva karoliner 24 öre silvermynt.
Jon i Sonaby förmanar, att han inte
visste, var de var boendes, som hade
slagit honom, utan nödsakades att
efterspana dem i Östergötland, samt
fick första anledningen Holkaberg
ska ha avfärdat en express med stämningen
till Runnestad, som ligger fyra
mil ifrån Sonaby.
Drängarna Barthold och Jon säger sig inte
ha hört ryttaren Nils Kristoffersson
bruka några hotelser, innan han gick
till Jon i Sonaby, och begärde bete.
Hörde de [   ]  att Jon skrek, då de
också sa till hustru Maria Persdotters
dotter, nämligen "den karlen  får aldrig
någon god avgång, som så bär sig åt !"
Erbjudandes sig till dess edliga besannande
samt i lika mening, lade handen
på lagboken, men ingen ed blev dem
förestavad.
Jon i Sonaby begär vedergällning
för varjehanda dess bekostnad, samt
utskickandens resor i fram och återfärden till
Runnestad, jämte det han lidit hinder i sina
slåtterdagsverken igenom de undfångna
slag, förutom sveda och fyra vittnes
hitkallande, äskandes i ett för allt
fem karoliner silvermynt.
Utslag:
I anledning av förhörda vittnens
bedigade utsagor, parternas anförda tal och
gensvar, samt bibringade omständigheter
efter protokollets bredare förtydande, prövas
skäligt, nämligen:
1: Det bör ryttraren
Nils Kristoffersson Runn, jämte
drängarna Jon Johansson och Barthold
Jönsson i Östergötland och Runnestad
skatte, böta tre mark silvermynt för sin
olaga procedur, medelst gärdesgårdens
nedbrytande på Sonabys äng, enligt kapitlet
9 punkt 2 byggningsbalken.
2: Anses bemälda ryttare Nils Kristoffersson
Runn, enskilt med sex gånger tre mark
silvermynts plikt, för blånader, blodvite
och åkommor på Jon Persson i Sonaby
enligt kapitlet 10 punkt 13 sårmål med
vilja. Ska i vedergällning
för kärandens kvarvisande olägenhet
samt resor och besvär av hitkallande vittnen
erlägga i kostnader fem karoliner
silvermynt, varav drängarna Jon
Johansson och Barthold Jönsson utlovar
godvilligt att betala en karolin
silvermynt till ryttarens hjälp här utinnan.
Göta Hovrätt - Advokatfiskalen Jönköpings län EVIIAABA:531 (1717-1717) Bild 50 (AID: v328855.b50, NAD: SE/VALA/0382503)