Äldre inlägg (arkiv) till 2005-04-10

[Eivor Andersson (Ema)]

Med anledning av rubriken, vill jag gärna kommentera ordet snyltare, vilket är likvärdigt med parasiter.
 
Skulle jag som nytillkommen läsare av Anbytarforum och läsa kolumnisten Eva Dahlbergs inlägg om (som jag uppfattar det) alla dessa gratisåkande snyltare, så skulle jag direkt vända i dörren.
 
Jag tror inte att man avsåg att Anbytarforum skulle vara en uppfostringsanstalt eller endast en vägledare in i släktforskningen, utan ett sätt för människor att diskutera sina släkter och anor.
Samt att kanske få lite hjälp att hitta rätt.
 
Det finns också en annan aspekt på det hela och det är att många kanske vill ha kontakt med andra med samma intresse om ingen i omgivningen är intresserad av släktforskning. Det är den sociala biten.  
Det kan ju ha varit det Eva menade, när inlägget var utformat som en kontaktannons, men det kan ju tolkas på olika sätt.
 
Jag anser i allafall att man sågar av grenen man sitter på , om man dels utdömer CD-skivorna och dels de som frågar för mycket.
Utan frågare och svarare finns det inget Anbytarforum och Släktforskarförbundet fick inte samma möjlighet att nå ut till folk.
 
Hälsningar Eivor

[Annki Roos]

Hej Ann, mycket bra skrivet. Där har ni en person som jag avundas. En som har förmågan att skriva allt i några få meningar. Härligt Ann .
 
Annki

[Gun-Britt Lindblad]

Hej Lotta
Nej Lotta jag skrev det inte i första inlägget, för att se om det överhuvudtaget fanns något allmänt intresse för debatt om ämnet. Men jag nämnde heller inte någon vid namn då.  
Så fort det fanns intresse, så hänvisade jag genast till källan.
Ha det bra
Gun-britt

[Anita Berglund Eriksson]

Eivor! Jag tycker du slog lite huvudet på spiken när det gäller den sociala biten av Anbytarforum. Anbytarforum är ju faktiskt en mötesplats för släktforskare, och personligen har jag funnit så många trevliga kontakter i detta forum som jag umgås med regelbundet via mailkontakt. Flera av dem har jag även träffat personligen. Så för mig är Anbytarforum en plats att möta likasinnade med åtminstone ett intresse gemensamt, släktforskning.
 
När det gäller rubrikens diskussion: De som vill snylta; låt dem göra det!  Det är upp till var och en att låta bli att svara om man inte känner för det. Svårare än så är det inte, tycker jag.  
 
När det sedan gäller Micha?ls språk, så börjar jag tycka lite synd om honom. Han verkar inte riktigt förstå varför många blir så irriterade och provocerade varje gång - nästan -  han gör ett inlägg. Vi kanske måste låta honom hållas utan att bli irriterade?  

[Maud Svensson]

Lotta,
jag hårdrog delar av ditt resonemang - och det var kanske inte alldeles nödvändigt.   Men du motsäger dig själv ett par gånger i ditt första inlägg, vilket gör budskapet något oklart.  
 
Först säger du att du förstått det så att Anbytarforum är till för att man ska få hjälp om man har kört fast, att diskutera olika forskningsproblem och liknande.  
Det betyder väl att man ska bedriva egen forskning för att delta i forumet? (Annars kan man ju knappast ha kört fast.) Men det finns, såvitt jag kan se, inget sådant krav för att vara med här.
 
Ett par rader längre ner kommer första motsägelsen. Där skriver du att det självklart är upp till var och en att fråga om vad som helst och svara om man vill.
Jo, det är väl vad som gäller, än så länge, och även för personer som inte forskar själva.
 
Men redan i nästa mening kommer motsägelse nr 2: Nu är det inte alls självklart längre att svara på vilka frågor man behagar, för om man svarar på ”enkla” frågor innebär det att man indirekt uppmanar till ”snyltandet” eller ”släktsamlandet”. Och därav följer väl att det inte heller längre är självklart att man får ställa vilka frågor som helst? Till exempel ”enkla” frågor?  
 
Vad gäller nybörjare frågar du om det inte är bättre att denna nybörjare då får råd hur hon/han ska gå vidare på egen hand än att hon/han bara fortsätter fråga och få svar i all oändlighet.
Det kan jag fortfarande bara tolka som att du rekommenderar att man inte besvarar frågan, det vill säga inte lämnar efterfrågade upplysningar eftersom de kan resultera i nya frågor, och att man istället ger en lektion i släktforskning. Om det var något annat du ville ha sagt med detta så måste jag be dig att förklara vad.
 
Min slutsats av ditt resonemang blir densamma som tidigare (men jag kan stryka ordet 'elit'): I ditt önskeforum deltar idoga släktforskare som liksom du (och jag) tycker det är roligast att själva söka och finna, och inte ber om hjälp i första taget. Nykomlingar får råd och anvisningar hur de ska forska själva - men inte många konkreta svar på sina frågor, om det kan förmodas att det bara genererar nya. De ska ju lära sig hur roligt det är att släktforska 'på riktigt'!    
Är det en någorlunda riktig beskrivning av ditt ideala Anbytarforum?  
 
Till skillnad från dig (och Eva Dahlberg och några till) ser jag det inte som min uppgift att prompt få iväg andra till bibliotek och arkiv, även om jag gärna ger forskningsråd och hoppas att de följs. Men så länge Anbytarforum är öppet även för personer som inte är det minsta intresserade av att lära sig eller inte anser sig ha tid/möjlighet att forska själva, får vi nog tolerera vad en del (men inte jag) kallar snyltande.  
 
Frågan är fri. Och svaret är fritt. Vem jag hjälper, hur mycket och på vilket sätt, avgör jag själv - tack!  
 
Men annars är vi nog i stort sett överens, Lotta.

[Annki Roos]

Micha?l, så dina åsikter om hur jag tänker när jag skriver, är sakliga. Mina åsikter när du skriver är ogrundade? Hoppas jag förstod dig rätt nu. Men så enkelt anser inte jag att det är. Du känner inte mig heller, lika lite som jag känner dig.
 
Jag anser att vissa kunskaper växer med åren. Helt klart. Sen är det inte alla som växer med dessa kunskaper. Du kan lära dig hur mycket mer än mig teoretiskt, absolut. Det har du redan gjort, som jag ju redan skrivit. Men det man lär sig under livets gång, där har du inte hunnit med lika mycket än. Kunskap är inte bara det man får från böcker, utan det livet lär en. Jag är där långt före min son, men långt efter mina föräldrar.
 
Jag har då inte viftat bort alla dina argument. Eller som du uttrycker det (dina sakliga argument), med hänvisning till din ålder. Så jag försöker förklara så här då, när jag såg att du var så ung, förstod jag bättre varför du inte vill ändra ett ord av det du skrivit. Eller ens förklara ett enda av de ord du skrivit. Det är inget elakt eller något sätt för mig att vinna poäng.För vinna poäng behöver jag inte, jag klarar mig bra ändå. Är tillräckligt gammal för att klara mig själv utan att andra behöver stå brevid och applådera.  
 
Frågan du ställer om agumenta ad hominem förstår jag inte hur du menar riktigt. Men jag anser att om det är ett personangrepp jag gör för att jag skriver att du är ung. Så är likväl det du säger om mig detsamma. Även fast du anser att du är saklig och jag inte är det. Men det är ju din åsikt kontra min.
 
Angående Jantelagen så trodde jag heller inte att du pekade ut någon enskild person. Jag skrev bara ur mitt perspektiv och var jag står gällande den lagen, inget annat.
 
Angående demokratiska rättigheter och skyldigheter. Nu Micha?l, hängde jag med. Där gjorde du en bra förklaring och då kan jag säga att jag är ense med dig.
 
Hoppas jag har svarat på de frågor du ställde, och inte missat något.
 
Lotta, nu förstår jag vad du menar. Tack för det. Det som är så tydligt för dig kanske inte är det för mig, alltså frågar jag. Dessutom försår jag varför du gör ett ord i fetstil, det var inte det jag reagerade på, utan att du gjorde så samtidigt som att du tyckte att jag skulle läsa hela inlägget, vilket jag faktiskt gjort.
 
Annki

[Michaël Lehman (Philippos)]

Aha... Så när jag håller fast vid min ståndpunkt beror det alltså inte på, att jag inte har funnit andras argumentation vara mer övertygande, utan på att jag ?bara [är] en ung pöjk ännu?. Tänk, så vilseledd jag har varit!

[Maud Svensson]

PS. Lotta,
såg just din förklaring (till Stefan) ovan av vad du menade med:
 
Men som jag ser det, så är det väl snarare dom som svarar på alla dessa ”enkla” frågor som ofta ställer till det och indirekt uppmanar till ”snyltandet” eller ”släktsamlandet”.  
 
Vad du ville säga, påstår du nu, var att du tycker synd om dom som inte ges tillfälle att lära sig att forska själva för att allt serveras på silverfat.
 
Men kära nån, kunde du inte ha skrivit det direkt då? För det du faktiskt skrev var ju något helt annat!
 
Om man inte ska missförstå dina inlägg får man alltså försöka att helt bortse från vad som står i dem och låta fantasin flöda. Men det vete tusan om jag nånsin hade kunnat gissa mig till vad du försökte uttrycka i det här fallet.

[Michaël Lehman (Philippos)]

För att förtydliga ytterligare en sak, Annki, så har jag samma inställning till släktforskning som till demokratiska rättigheter och skyldigheter. Det är ytterst få hobbyutövare förunnat att kalla sig -forskare. Har en släktforskare verkligen rätt att kalla sig just -forskare? Som jag ser det borde den rättigheten i så fall vara förenad med vissa skyldigheter av exempelvis metodologiska och forskningsprocessuella arter. Om man i något sammanhang finner ett ord, som man inte förstår, så försöker man taga reda på dess betydelse, men utan att angripa avsändarens språkbruk i allmänhet eller ägna sig åt personliga perspektivförskjutningar. Jag vill gärna framhålla vad Lotta Nordin skrev ovan lördag den 9 april 2005 kl. 15.02.
 
Hur gör ni som retar er så på Micha?ls ordval när ni läser en bok eller tidning och ser ett ord ni inte förstår? Kontaktar ni författaren/journalisten och skäller ut honom/henne och ber om en ordförklaring?

[Anita Berglund Eriksson]

Micha?l! Jag har med tiden känt mig alltmer förmenad att kalla mig forskare. Det är inte jag som har valt uttrycket släktforskare. Det är vad det råkar heta när man som jag, och många med mig, idkar en hobby som innebär ett intresse att söka sina rötter och bygdens historia.  
 
Jag känner mig dock mer och mer obenägen att kalla mig forskare efter alla olika diskussioner av skilda slag som varit i detta forum.  
 
Jag undrar: vad skulle man tänka sig att en hobbyutövare av släktforskning som mig ska heta?  Jag har ingen lust med att till mina rättigheter att utöva min hobby också ska innebära skyldigheter till metodologiska och forskningsprocessuella processer.  
 
Har du ett namnförslag till en hobbyutövare som mig?

[Ingegerd Johansson]

Hej Annki Roos och Lotta Nordin!
 
Just hemkommen från söndagsöppet i Nyköping-Oxelösunds Släktforskarförenings lokal vill jag ge två personliga exempel (som jag kom att tänka på under bussresan till Nyköping) vad gäller att köra fast och att köra fast (det senare alltså inte helt befogat att kalla för köra fast).
 
En av de första dagarna jag släktforskade fann jag en Maria Margareta Ersdotter, min farfars fars första hustru, som enligt husförhörslängder i Lid där makarna bodde, skulle vara född 24/1 1803 i Sättersta. Men vid sökning i Sättersta födelsbok fanns hon inte där. Vid sökning i husförhörslängden fann jag familjen där hon var yngsta barnet, men denna hfl var så bristfälligt förd att uppgift saknades om personernas födelsesocken, inflyttningsdag och vilken socken de kom ifrån. I hfl för närmast föregående period bodde en annan familj på gården ifråga. Då hade det varit befogat att skriva att jag hade kört fast.
 
Farfars 24 år äldre halvbror, Anders Petter Johansson, yngste sonen till Maria Margareta Ersdotter och farfars far, Anders Johan Andersson, har jag tappat bort. Det sista jag har är från Runtuna husförhörslängd, gården Skälby, där det står att han flyttat till Stockholm 24/10 1868, utflyttningsattest 24. Jag har frågat efter honom och hans tre år äldre bror på Klara-skivan och fått hjälp av Maud Svensson, som sökt på alla Stockholms-skivorna hittat den äldre brodern på Söderskivan men inte Anders Petter. Han finns inte heller i folkräkningen 1890 och måste alltså antingen redan vara död då eller ha emigrerat. Men ändå inte kan jag använda orden kört fast, för jag vet ju att det finns inflyttningslängder i alla Stockholms-församlingarna, och även mantalslängder att söka i. Det skulle alltså få bli citationstecken omkring orden om jag skulle skicka ut en fråga, men det gör jag inte eftersom jag inser att det är som att leta efter en nål i en höstack.  
 
Hoppas jag fattat dig rätt, Lotta, när det gäller tolkningen av köra fast och köra fast.
 
Mvh
Ingegerd

[Lars Öhman]

Personligen blir jag glad om jag träffar på något nytt ord eller uttryck som jag inte tidigare hört eller läst. Då går jag till SAOB och får det förklarat och sedan är min vokabulär ett ord rikare. Trevligt tycker jag.
 
Svenska språket är till för att användas i alla dess bemärkelser sa härförleden Carl Bildt, när han av någon kvällstidningsjournalist blev påhoppad för att han i intervjun hade använt ett mindre vanligt ord. Just i detta avseende stöder jag helhjärtat Carl Bildts inställning.
 
Tänk så annorlunda det lät förr i tiden när Gunnar Sträng var finansminister och använde ovanliga ord. Jag kan inte minnas att han en enda gång blev påhoppad för detta. Tvärtom är det väl knappast någon som har fått så god press för sin eminenta verbala förmåga.  
 
Så jag ser med förväntan fram mot nya ovanliga ord i detta forum och håller SAOB redo.

[Niklas Persson]

Bildning är det som är kvar när vi glömt allt vi lärt oss

[Lotta Nordin (Lotta)]

Maud,
det kanske verkar som om jag motsäger mig själv om man klipper ut meningar eller delar av meningar ur sitt sammanhang.
 
Citat från ditt inlägg:
”Först säger du att du förstått det så att Anbytarforum är till för att man ska få hjälp om man har kört fast, att diskutera olika forskningsproblem och liknande.  
Det betyder väl att man ska bedriva egen forskning för att delta i forumet? (Annars kan man ju knappast ha kört fast.) Men det finns, såvitt jag kan se, inget sådant krav för att vara med här.”
 
Mitt svar:
Det är alltså hur jag förstått vad Anbytarforum är till för, jag skrev. Att inte alla som deltar i Anbytarforum bedriver egen forskning, det är inte något jag varken kan, vill eller tänker göra något åt. Alltså säger jag inte emot mig själv när jag säger att det är upp till var och en att ställa frågor och svara. Andra får alltså ha sin åsikt om vad Anbytarforum är till för.
 
Citat från ditt inlägg:
”Vad gäller nybörjare frågar du om det inte är bättre att denna nybörjare då får råd hur hon/han ska gå vidare på egen hand än att hon/han bara fortsätter fråga och få svar i all oändlighet. Det kan jag fortfarande bara tolka som att du rekommenderar att man inte besvarar frågan, det vill säga inte lämnar efterfrågade upplysningar eftersom de kan resultera i nya frågor, och att man istället ger en lektion i släktforskning”.  
 
Det jag skrev var:
”När en nybörjare upptäcker Anbytarforum och kanske får svar på en ”ingångsfråga” till släkten, är det då inte bättre att denna nybörjare då får råd hur hon/han ska gå vidare på egen hand än att hon/han bara fortsätter fråga och få svar i all oändlighet?”
 
Man måste alltså läsa hela meningen. Det var nybörjare jag skrev om, inte dom som bara vill samla. Nybörjare anser jag vara de personer som verkligen vill börja forska själva. Jag skrev dessutom att det är när dom får svar på en ”ingångsfråga” (ordet ”kanske” borde inte varit  med) som det är bättre att dom får råd hur dom ska gå vidare än att hon/han fortsätter fråga och få svar i all oändlighet.
 
Om du vill helt bortse från vad som står i mina inlägg och låta fantasin flöda så är det upp till dig, det är inget jag kan göra något åt.

[Lotta Nordin (Lotta)]

Annki,  
bra att du förstod vad jag menade .
Jag skrev inte att du skulle läsa hela mitt inlägg för att få förklaringen, jag skrev att du skulle läsa hela tredje stycket i mitt första inlägg.

[Lotta Nordin (Lotta)]

Ingegerd,
jag skulle nog kunna tänka mig att kalla båda din exempel för att ha kört fast, och inte ”kört fast” . Jag menar alltså inte att man måste ha gått igenom precis alla befintliga kyrkböcker med mera utan att hitta det man letar efter för att säga att man kört fast. Det är dom som så uppenbarligen inte ens har försökt själva och som säger att dom kört fast, som jag skriver att dom ”kört fast”, eftersom man inte kan köra fast utan att ha börjat köra .
Jag har själv en gube jag har kört fast på i Småland, men jag kan ju inte påstå att jag har gått igenom alla befintliga kyrkböcker och andra källor i Småland för att hitta honom (även om det känns som jag gjort det ibland).
 
Mvh//
Lotta

[Lotta Nordin (Lotta)]

Citat av anbytarvärden Peter i diskussionen om hamnkaptener 22 mars 21.49:
”Om inte annat så finns flera poänger ur ett Anbytarforumperspektiv, för är det något som är direkt olämpligt (om man nu får ta till 'kraftutryck' i min position :-) så är det faktiskt när man poppar upp under nya rubriker och säger att man kört fast, inte kommer vidare, osv. - fast man dagen innan fått den vägledning som behövs för att inte behöva sitta fast”.
 
....så jag är väl inte helt ensam om den åsikten iallafall .

[Niklas Persson]

Och Lars Öhman, apropå gamle finansminstern Gunnar Sträng, och att han inte blev påhoppad för sin användning av ovanliga ord, så var det nog få som vågade. Det finns till och med en anekdot, där det berättas hur han bemötte sådan kritik. Nej, varför skall man använda främmande ord, om det finns en adekvat inhemsk vokabulär?

[Eva Svensson]

Ny tävling? Skapa nytt namn i st f släkt-FORSKNING och ett nytt namn i st f släkt-FORSKARE.
 
Så att vi som börjar känna oss bortskrämda av 'riktiga' SLÄKTFORSKARE som t ex Micha?l m fl. törs deltaga här med frågor och andra inlägg.
 
Man känner sig inte riktigt välkommen i Anbytarforum.  
Själv kände jag mig trött och ledsen för några år sedan. Eftersom det finns personer som hela tiden talar om vad man får och inte får och hur man gör och inte gör för att få deltaga.
Det är likadant nu igen. Man blir bara ledsen.
Och tycker man som jag gör om språk och attityder hos andra: ja då är man inte välkommen alls. Det är bara vissa personers åsikter som ska godkännas -avvikande hotas med att raderas.
 
Jag fortsätter mitt sökande efter anor på egen hand igen.

[Anders Ryberg]

Annki!
Exakt vad vet du om hur jag känner Micha?l, som får dig att skriva detta?
 
Jag känner honom inte alls, ingen av er andra heller. Men ska du skiva om att tillskriva honom motiv och förfarningsätt, så kan du skriva samma mening till de flesta av oss här på AF.
 
Jo, jag har haft en hel del mailkontakt med honom, och diskuterat även annat än släktforskning. Jag tror att jag har lite mer underlag att bedöma honom på än många andra...
 
PS
Jag hade fel i ett inlägg innan. Fördom är ett tyskt låneord... Det finns för övrigt mycket få ord som är ursprungligen svenska, så om vi höll oss till ren, ursprunglig svenska så skulle vi få aningen svårt att komunicera...
DS

[Per Thorsell]

Eftersom jag till min egen förvåning blev anledningen till att denna diskussion startades, skall jag kort sammanfatta mina slutsatser av den och de förändringar den kommer att medföra i mitt eget agerande på Anbytarforum. Det kanske innehåller något av intresse för andra.
 
Det hela började ju med Eva Dahlbergs krönika, som jag tycker tog upp ett angeläget problem. Man brukar säga, att om man kastar en käpp i en hundhög, så skriker den som blir träffad. Här träffades många. De flesta som hade synpunkter var (som flera påpekat) inte de avsedda målen, utan ett antal hussar och mattar.  
 
Jag gjorde, dumt nog, ett avsteg från min vanliga princip, att ligga lågt när elefanterna är igång, och slängde in en liten pinne om min egen reaktion på ett för mig aktuellt fall. Den träffade också vid sidan om det avsedda målet. Den följande debatten har förbryllat mig.  
 
Om jag på promenad blir tilltalad av en person, som frågar hur mycket klockan är, brukar jag titta på min klocka och avge ett enkelt svar. Det duger inte på Anbytarforum! Jag skall istället, eller möjligen dessutom, meddela adressen till närmaste uraffär och violken buss som går dit. Om någon här på Anbytarforum frågar efter föräldrar och syskon till Olof Ersson, född i Ärla 1834-04-26, skall jag inte, som jag hittills alltid gjort, slå upp födelseboken, notera föräldrar och plats, slå upp denna plats i aktuell hfl, notera föräldrarnas och barnens data samt volymbeteckning och sidnummer, sammanfatta resultatet på några rader och posta det på Anbytarforum.  
 
Nej, detta är bara början. Jag skall fråga mig, och finna ut ett svar på frågan, om jag inte därmed berövar frågaren glädjen, att själv finna svaret. Jag skall vidare fråga mig, om frågaren möjligen känner till födelseböcker, husförhörslängder, mikrokort, Genline, häradstillhörighet, lämpligt bibliotek eller landsarkiv att besöka osv. Om jag finner att frågaren inte känner till allt detta, skall jag lämna relevanta upplysningar i dessa ämnen. Detta skall ske i en vänlig ton. Vad som menas med det, vet jag inte; möjligen avses att jag skall lära mig göra sädana där flingubbar. Om han/hon däremot redan har full kännedom om allt detta, då skall jag absolut inte nämna det, ty då är jag en besservisser, intar en von oben-att ity, eller rent av omyndigförklarar frågaren. Sådant är förmodligen straffbelagt enligt någon lag om skydd för den ena eller andra minoriteten.
 
Om det sedan skulle vara så, att jag så småningom, efter några tiotals timmars arbete med, visserligen enkla, men sammanlagt dock ganska tidskrävande slå-uppande, upptäcker att frågaren inte ens håller ordning på de svar jag gett, utan återkommer flera gånger till en redan besvarad fråga. Då skall jag inte genom sök på författare titta litet närmare på den personens allmänna aktivitet på Anbytarforum. Om jag ändå gör så, och finner att samma person under ett år ställt något tusental frågor på alla upptänkliga ställen. Då skall jag inte, vilket vore extra dumt av mig, känna mig litet lurad och utnyttjag för gratisforskning.  
 
Nej, det skall jag inte. Det kan t ex röra sig om en dubbelarbetande småbarnsmamma, som inte har tid att själv släktforska. Jag, som är en gammal stofil, tycker förstås, att småbarnsmammorna med fördel kan begränsa sin släktforskning till intevjuer med farmor och morfar, tills de får bättre om tid. För egen del började jag släktforska efter 50 års yrkesverksamhet och missade både föräldrars och farföräldrars berättelser. Jag inser, att dagens hårt pressades småbarnsmammor inte kan behöva lida för mina försummelser i det avseendet.
 
Om jag sedan ändå gör alla dessa dumheter, då skall jag inte bli sur, om man i förbifarten tillvitar mig allehanda andra förgripliga uttalanden och åsikter, som jag visserligen aldrig framfört eller hyst, men som någon annan deltagare i diskussionen fällt, eller åtminstone kan misstänkas ha menat med det, som han eller någon annan skrivit. Jag tänker med saknad på Tage Erlander den gången, då Riksdagen hade skaffat en talarstol med höj- och sänkbar pulpet. Tage, som var en lång karl, försökte få manicken att röra sig uppåt, men misslyckades. Då muttrade han i mikrofonen: Jag tänkte försöka föra upp debatten på en högre nivå.
 
Min enkla slutsats av denna långa litania är, att jag i fortsättningen inte kommer att befatta mig med enkla slå-upp-frågor, om de inte åtföljs av en varudeklaration av frågaren, som åtminstone ger mig en chans, att undvika att trampa i alla de utlagda klaveren.
 
Per Thorsell.

[Annki Roos]

Ok Micha?l, om jag förstår dig rätt så kan jag inte kalla mig släktforskare?  
 
Men vet du, det spelar mig ingen som helst roll vad det kallas, det jag gör när jag letar efter min släkt. Kalla det vad du vill.  
 
Jag kan kalla mig för hobbyutövare inom släkt . Eller varför inte snyltare, eller ansamlare eller vad 17 som helst. Inte gör det mig nåt. Jag vet ju vad jag sysslar med andå, eller hur?
 
Jag är ledsen Micha?l, i mina ögon är du en pojke.Eller om du så vill, en väldigt ung man. Fortfarande inget taskigt menat, fast du tycks ta det så. Var du istället glad för att du är så ung och har (förhoppningsvis) många år framför dig, där du får lära dig nytt hela tiden.
 
Sen det där med om man läser en bok som Lotta skrev, det har, i alla fall jag, redan svarat på. Så som jag ser det då.
 
Jag kan istället då än en gång hänvisa till det Ann skriver lite längre upp i denna diskussion. Det ligger en hel del i det hon säger.  
 
 
Lotta, ja naturligtvis skrev du tredje stycket och inte hela inlägget, fel av mig. Där var jag för snabb. Fast jag hade läst det stycket också .
 
Annki

[Michaël Lehman (Philippos)]

Annki,
 
Du får naturligtvis anse mig vara ?en väldigt ung man?; det störer mig inte (men det var länge sedan jag själv slutade att betrakta mig som ung). Däremot har du ännu inte kunnat påvisa, att åldern har någon saklig relevans i detta sammanhang.

[Annki Roos]

Jodå Micha?l, det har jag. Men vill du ha vetenskapliga bevis så måste jag söka efter sådana först.

[Anders Ryberg]

Och om jag kallar alla kvinliga deltagare över 45 här för tanter så är det ingen som känner sig trampad på tårna?
(Lugn, jag har inga sådana tankar, jag är ordentligt dresserad...)
 
Anders
26 år gammal.

[Bo Berndtsson]

Albert Einstein publicerade vid 26 års ålder de arbeten som 16 år senare belönades med nobelpris.
William Pitt d.y. blev premiärminister vid 24 års ålder.
Med sina 28 år på nacken är Micha?l kanske på väg att bli för gammal för såväl forskning som politik?

[Michaël Lehman (Philippos)]

Ja du, Annki, jag emotser med spänning vetenskapliga belägg för, att en persons ålder har relevans för styrkan i hennes argumentation, och vetenskapliga belägg för, att en ung person står fast vid sin ståndpunkt inte därför att hon inte har övertygats av andras argumentation, utan just därför att hon är ung. Det skall bli mycket spännande att se vad du kan finna i den frågan.

[Annki Roos]

Jösses Micha?l, jag har, fortfarande, inte sagt att en persons ålder har relevans för styrkan i hennes argumentation. Så det Micha?l, tänker jag inte leta efter, däremot att man får en annan kunskap ju äldre man blir, det har jag sagt och det tänker jag leta efter.
 
Anders, jag blir inte ett dugg förgrymmad om du eller någon anna skulle kalla mig tant. Tjej var det nog ett tag sedan jag var, eller hur? Sen att det finns de som vill bli kallade tjejer fast än de för länge sedan passerat det stadiet, ja det får stå för dem.  
 
Bo,att Albert Einstein publicerade sina arbeten vid 26 års ålder, eller att William Pitt blev premiärminister vid 24 års ålder, hindrar väl inte att de fortfarande var unga och hade mycket kvar att lära? Jag har inte sagt att man är dum i huvudet bara för att man är ung och klok bara för att man är gammal. Jag har heller inte ifrågasatt Micha?ls kompetens rent intellektuellt. Tvärtom har jag sagt att han verkar vara väldigt skärpt och ha huvudet på skaft. Men se, det har jag inte sett en enda kommentar eller fråga om. Knepigt.
 
Fast egentligen, vad gör allt detta om hundra år (som jag brukar säga). Då är i alla fall inte jag här och är väl ganska så bortglömd. Liksom mina åsikter.

[Anders Ryberg]

Olika livserfarenheter kommer vid olika ålder för olika. Bedöm inte en persons livserfarenhet utan att ha levt hennes liv, eller åtminstone veta vad hon upplevt.

[Michaël Lehman (Philippos)]

Annki,
 
Det behöver du visst inte leta efter, ty jag har aldrig ifrågasatt, att livet giver en erfarenheter kontinuerligt under hela livsförloppet, och att man vid 70 års ålder (troligen) har fler (eller åtminstone andra) erfarenheter och mer av kunskaper än man hade vid 20 års ålder. Det är emellertid inte vad saken gäller. Saken gäller, att du skrev till Rune, att han inte behöver bry sig om vad jag skriver, då jag ?bara [är] en ung pöjk ännu?, att jag stod fast vid min ståndpunkt därför att jag är ung (och alltså inte därför att ingen har framfört övertygande argumenter), och liknande saker. Det är belägg för dessa påståendens sakliga relevans jag vill ha.