ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2003-07-30  (läst 3422 gånger)

2003-07-27, 23:40
läst 3422 gånger

Björn Larsson

Varför döper så många om sina anor? Det kan man ofta se på Disbyt. En man med släktnamn får barn, barnen kallas i alla kyrkböcker för släktnamnet. Likväl hittar man  denne mans barn som Andersdotter, Andersson o s v  i Disbytutdragen.  
Detta försvårar ju sökningen i Disbyt. Meningen med Disbyt är ju att skapa kontakter mellan personer som forskar på samma släkt. Det går ju förlorat när personer döps om.  
För inte går då jag in och söker på Anna Jansdotter om hon i övrigt kallas för samma släktnamn som fadern.  
Om ni absolut vill ha ett patronymikon så lägg åtminstone till släktnamnet!
Björne

2003-07-28, 00:08
Svar #1

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Björne,
 
Visst är det så att många barn får behålla släktnamnet i kyrkböckerna, men enligt min erfarenhet är det minst lika vanligt, om inte vanligare till och med, att patronymikon står i böckerna.

2003-07-28, 00:25
Svar #2

Björn Larsson

Jan!
Här kan jag inte hålla med dig eftersom jag till största delen har forskat på släktnamn och inte en enda gång har barnen förekommit med enbart patronymikon!
Förresten! Söker inte DU hellre på ett befintligt släktnamn än på ex.vis Anna Jansdotter? Eller gillar du att söka bland 100-tals, kanske tusentals namn?  
Björne

2003-07-28, 01:54
Svar #3

Utloggad Per Göthe

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 974
  • Senast inloggad: 2015-11-23, 15:01
    • Visa profil
Hej Björn. Jag har själv hållit på med en ana som har ett släktnamn. Men hela tiden har det bara använts patrionymikonet när barnen fötts eller vid vigslarna (men i husförhörslängderna uppgavs släktnamnet, men däremot tycker jag att man i ett sådant läge bör uppge både patrionymikon och släktnamn om båda används vid olika tillfällen, annars för sökningens skull är det lättare med släktnamnet.
 
MVH Per

2003-07-28, 03:09
Svar #4

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Björn,
 
Självklart är det ju bättre att söka på ett borgerligt namn, men jag har sett så många gånger hur ett sådant namn bara försvinner.

2003-07-28, 12:21
Svar #5

Björn Larsson

Jan!
Det är ju precis det jag klagar på.....
Har en person angetts i kyrkböckerna med släktnamnet är det ju mycket lättare om det namnet får följa med istället för att bara använda patronymikonet.  
mvh
Björn

2003-07-28, 18:49
Svar #6

Utloggad Jan Jutefors

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4731
  • Senast inloggad: 2014-07-06, 10:38
    • Visa profil
Snälla Björn,
 
man kan ju inte sätta dit något släktnamn på en person som inte använder det.

2003-07-28, 22:00
Svar #7

Björn Larsson

Jan!
Konstigt, men jag anser ändå att större delen av befolkningen som hade ett släktnamn också var angelägen att använda det!....
Varför tror du det togs så många nya släktnamn under åren mellan 1600-1800? Jo, för att allmogen ansåg det finare med ett släktnamn!  
Vitsen var ju att höja sig över den s k allmogen. Det var ju mest borgare som tog dessa släktnamn. Det var många Jan Jansson som tog nya fina namn när dom kom till sta?n...
Så låt dom behålla det! (Åtminstone underlättar det forskningen)
Björn

2003-07-28, 23:07
Svar #8

Utloggad Per Göthe

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 974
  • Senast inloggad: 2015-11-23, 15:01
    • Visa profil
Men är det då säkert att prästerna jämt fyllde i dessa släktnamn i födelse-,vigsel- och dödböcker? Det är inte säkert att dem alltid gjorde det utan i stället förde i patrionymikonen på dem ställerna och sedan användes kanske släktnamnen i husförhörslängderna och/eller i mantalslängderna.
MVH Per

2003-07-28, 23:31
Svar #9

Utloggad Ann-Britt Ahlström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 638
  • Senast inloggad: 2012-03-10, 15:49
    • Visa profil
Jag sitter just nu och forskar på en ana som hette Anders Johansson och kallades så när han gifte sig, fick barn och dog. När jag kollade hans födelse så visade det sig att hans far hette Tillander. Någonstans på vägen har namnet Tillander kommit bort. Skall jag då kalla honom för Tillander? Jag har på andra personer som tagit nya efternamn skrivit både patronymikon och det nya namnet och skall kanske göra samma här fast tvärom? Hur skulle ni ha gjort?
 
Ann-Britt Ahlström

2003-07-29, 00:11
Svar #10

Björn Larsson

Ann-Britt!
Missuppfatta nu inte! Jag anser att det namn som personen kallas för i kyrkböckerna ska följa personen. Om det är ett släktnamn följer det säkert med. Men även om personen vid nå?t enstaka tillfälle endast kallas för patronymikonet tycker jag att släktnamnet ska följa med! För om man börjar ändra namn på personerna vid så?na tillfällen, och för en flicka när hon gifter sig, då blir det onödigt stora problem att söka personen.  
 
Om du Jan ändrar namn vartefter, då har du verkligen trasslat till det för dig.  
 
Men mitt exempel från början var att personer som i kyrkböckerna hela tiden kallas för släktnamnet sedan döps om av släktforskare till patronymikon.  
Uttryckte jag mig verkligen så oklart i mitt första inlägg?  
Björn

2003-07-29, 03:18
Svar #11

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-04-09, 16:22
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Tyckte inte ditt inledande inlägg var oklart, Björn!
 
Omdöpning av anor kan man också i högsta grad kalla det när många nutida forskare inte kan hålla isär någorlunda samtidigt bruk i dåtid av både patronymikon och släktnamn från moderna tiders dubbelnamn med bindestreck och anakronistiskt skriver ihop sina äldre släktingars patronymikon och släktnamn med ett dylikt bindestreck - Jan Gustafsson-Berglund osv.
 
Ett förfärligt oskick!!! Tala om att sätta en helt ny standard för vad någon i historisk tid har hetat... i sin livstid kallades kanske denne Jan fram till... låt oss säga 1832... Gustafsson... det året antog han namnet Berglund och kallas efter det inget annat... men från och med... säg 1988... kallas han av en ouppmärksam släktforskande ättling ständigt för Gustafsson-Berglund med bindestreck och hennes sentida ättlingar på 2100-talet kommer kanske inte att ha en aning om att han aldrig kallade sig så.
 
Jag skulle inte vilja att mina ättlingar kring år 2700 lever i tron att jag hette något som någon mellanliggande släktforskande generation väljer att kalla mig i sina filer runt år 2300... antingen det är Anders Hansson-Pemer (min far heter Hans) eller något annat i våra öron ännu mer bisarrt som stämmer in på normala namnseder år 2300...
 
Så en vädjan till alla släktforskare... vad ni gör, peta för guds skull inte in några ytterligt missvisande bindestreck mellan patronymikon och släktnamn!!! Det är om något att döpa om sina anor!

2003-07-29, 08:49
Svar #12

Utloggad Mikael Persson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1357
  • Senast inloggad: 2022-01-17, 11:31
    • Visa profil
Som en extra kommentar: Man kan --enligt myndigheterna-- inte längre ta efternamn med bindestreck. De efternamn som redan skrivs så får dock behålla bindestrecket.  
 
Hälsningar, Mikael!

2003-07-29, 11:01
Svar #13

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-04-09, 16:22
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Ja, den saken gör det inte mindre anmärkningsvärt dessutom... jag var missnöjd med mitt ordval moderna tiders dubbelnamn med bindestreck utan borde ha fått in något just om att det ju sedan drygt 20 år är en formellt så att säga avskaffad namnform dessutom.
 
Men den i mitt tycke smått egenartade formen att skriva ihop två helt olika efternamn just med bindestreck är väldigt etablerad t ex i litteraturen också, jag tänkte på det sist jag gick igenom en bokhandel och passerade barnavdelningen där jag såg ett exemplar av den bok som i tidens anda förstås heter Nils Karlsson-Pyssling...
 
Dock är det ju överlag väldigt okänt att det är just sådana dubbelnamn med bindestreck ingen längre har och man ser i massmedia ständigt unga kändisar, helt uppenbart gifta långt efter 1983 då nuvarande namnlag infördes och har mellannamn och efternamn, stavas med bindestreck. De exempel jag genast minns är Ebba Blitz-Osvald och Malin Ewerlöf-Krepp.
 
Medan en manlig kändis som är andra generationen med ett dubbelnamn av lite mer ovanlig karriär som efternamn ofta får första halvan av efternamnet felaktigt uppfattat som andra halvan av hans förnamn. Känner ni Jan-Boris Möller? Han heter alltså Jan Boris-Möller och ingenting annat.

2003-07-29, 12:26
Svar #14

Utloggad Uffe Erlandson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 190
  • Senast inloggad: 2018-09-04, 09:03
    • Visa profil
    • www.uffes.org
För att förvilla ytterligare,
Namet är: Jan Fredrik Boris Boris-Möller, om jag inte är helt felunderrättad.
 
Även fadern och brodern heter Boris Boris-Möller, också Fredrik på bägge.
 
Men bindestreck i förnamnet har mig veterligen ej förekommit.

2003-07-29, 18:45
Svar #15

Utloggad Ann-Britt Ahlström

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 638
  • Senast inloggad: 2012-03-10, 15:49
    • Visa profil
Björn, jo, jag missuppfattade dig nog lite från början och jag har svårt att förklara vad jag menar. Men mina frågor kvarstår. Jag tänker mest på hur det blir lättast att söka i Disbyt. Eftersom min Anders Johansson kallades bara Johansson när han var vuxen så är det väl det namnet som skall stå. Om någon annan söker efter honom och hans anor men inte vet att han var född med släktnamnet Tillander så hittar de ju inte honom om jag skriver Tillander först.  
 
Jag kanske också skall tala om att han inte bodde tillsammans med föräldrarna, som av någon anledning (jag kan inte hitta dem efter 1808) försvann ur kyrkböckerna när Anders var liten. Anders flyttade 1808 med en farbror (som också hette Tillander) när han var 8 år till en annan socken. När han sedan flyttar därifrån när han är 15 år och blir inskriven i ännu en socken kallas han Johansson och det kallas han resten av livet.  
 
Anders hade en bror Johan Petter som bodde kvar i födelseförsamlingen hos sin farmor. Han tar senare namnet Lundström. Där vet jag inte riktigt heller hur jag skall skriva in namnen.
 
Jag har alltså kallat dem Anders Tillander Johansson och Johan Petter Tillander Lundström. Men hur blir det då i sökfunktionen i Disbyt om man inte vet om att de har hetat Tillander.  
 
Hoppas att jag inte har snurrat till det för mycket  
 
Ann-Britt

2003-07-29, 19:05
Svar #16

Utloggad Eva Dahlberg

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 4039
  • Senast inloggad: 2024-03-12, 18:31
    • Visa profil
Hej Björn! Jag har i min forskning många exempel från Norrbotten på att man hade två namn, ett släktnamn och ett patronymikon, och att man även i slutet av 1800-talet faktiskt släppte släktnamnet och i stället behöll det sista patronymikonet - eller att man släppte sitt släktnamn även tidigare. Det är svårt att generalisera varför och hur vilka namn användes. Det bästa är väl att sin forskning på något sätt tala om när de använde vilket namn och i vilken källa, utan att stapla alla (sådana diskussioner finns på annat håll i forumet, förmodligen någonstans under Anbytarforum: Språk, ord och namn: Personnamn). Sådana tidsangivelser har väl däremot svårt att komma med i sådana förenklingar som databaserna ändå är.
 
Men en tanke när det gäller varför man väljer vissa namn, t.ex. att ange patronymikon, eller för den delen det släktnamn eller soldatnamn fadern hade som de kanske inte alls använde, är att släktforskaren vars material du läser kanske inte följt alla barnen till vuxen ålder. Man väljer då ofta att ange ett namn, i en form av gissning.
 
Hälsningar,
Eva

2003-07-29, 20:56
Svar #17

Utloggad Magnus Påhlsson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 810
  • Senast inloggad: 2024-01-03, 11:47
    • Visa profil
Hej
 
Jag var bara tvungen att titta efter!
 
Jan Fredrik Boris Boris-Möllers far heter
Carl Gösta Fredrik Boris Boris-Möller!!!
 
Jans bror heter för övrigt:
Malte Fredrik Michael Boris Boris-Möller
 
Jans farbror heter:
Curt Wollmar Fredrik Boris Boris-Möller
 
Vars söner, Jans kusiner heter:
Carl Wolmar Boris Boris-Möller
Hans Fredrik Boris Boris-Möller
Som har en syster, (även hon Jans kusin!):
Elisabeth Suzanne Boris-Möller
 
Undra om man firar namnsdagen den 10 juni!

2003-07-29, 21:07
Svar #18

Utloggad Elisabeth Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 9209
  • Senast inloggad: 2023-05-27, 17:48
    • Visa profil
    • www.etgenealogy.se
Apropå namn och bindestreck, så finns det en svensk familj som heter William-Olsson, efter anfadern William Olsson, som grundade Lundsbergs internatskola omkring 1895.
 
Min käre vän emigrantforskaren Nils William Olsson har alltid under sina många besök i Sverige fått förklara att han heter Nils William i förnamn, och Olsson i efternamn, eller som hans hustru Dagmar brukar säga no, we are just the Olssons, the plain garden variety. Trots detta envisas folk med att tro att de heter William-Olsson.

2003-07-29, 22:10
Svar #19

Björn Larsson

Ann-Britt!
I ditt ställe skulle jag nog göra tvärtom....
Jag skulle skriva patronymikonet före släktnamnet! För mig känns det i alla fall naturligast.  
Om det sedan hittas i Disbyt på en sökning av endast förnamn+patronymikon vet jag inte!?! Jag provade nyss och för mig fungerade det inte. Så vad som är bäst kan jag inte råda dig till....
Björn

2003-07-29, 23:46
Svar #20

Utloggad Anders Pemer

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1662
  • Senast inloggad: 2024-04-09, 16:22
    • Visa profil
    • www.pemer.net
Bröderna Carl Gösta och Wollmar införde sin fars tilltalsnamn Boris till namnet Möller. Plockade fram mina uppgifter och hade dem framför mig när jag skrev mitt förra inlägg där jag nämnde Jan... som alltså med jämna mellanrum kallas Jan-Boris Möller i tidningsartiklar, och jag har hört någon tilltala honom som Jan-Boris i TV en gång också, utan att Jan orkade påpeka det pinsamma missförståndet.
 
Nu sitter jag inte hemma med mina uppgifter men jag tror att det blir Carl Gösta och Wollmar Boris-Möllers farfars far som var en son i första giftet till kungliga hovmästaren i Asker Erik Petter Möller, som andra gången blev gift med en Pemer-ättad dam med efternamnet Walleria, dvs av släkten Wallerius. Hennes förnamn kan jag inte påminna mig just nu. De fick tillsammans sonen Erik Gottschalk Möller som jag fann omnämnd här på Rötter, en av hans många döttrar finns med i Porträtt-Sök.
 
Har ett ingifte i släkten William-Olsson också i min forskning, apropå släkter och personer som nu har nämnts i den här diskussionen.

2003-07-30, 00:54
Svar #21

Utloggad Ingegärd Johansson

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 668
  • Senast inloggad: 2019-02-15, 23:21
    • Visa profil
Hej alla!
 
Släktnamn är ju inte alltid det som vi nu kallar släktnamn.  
I Värend, södra Småland, var det på 1500 - 1600-talet inte alls ovanligt att bönder hade släktnamn. Bland mina anfäder har jag Råå, Ring och Rääf, Jute, Mörk och Slank. Det finns inga  kyrkböcker från den här tiden, så namnen är belagda i domboksprotokoll, och där används enbart förnamn och släktnamn, inga patronymikon. Men om det verkligen är släktnamn vet jag inte, för namnen försvinner  redan tidigt på 1600-talet. Av Löfving Mörks 14 barn är det t ex bara sonen som övertar gården, som kallas Mörk omväxlande med Löfvingsson. Honom skriver jag in som Anders Löfvingsson Mörk, även om jag aldrig sett den kombinationen i något dokument. Hur skulle jag annars göra?
Soldatnamn var ju inte släktnamn. Alla soldatforskare har väl upplevt hur besvärligt det är när soldatnamnet ärvs av nästa knekt på torpet och inte av familjens barn. Släktnamn blev det när indelningsverket upphörde.
Hantverkare av olika slag tog ju ofta ett tillnamn. Är det inte den sortens namn, som ibland försvinner eller används sporadiskt? Kanske upplevdes sådana namn som i första hand yrkesnamn, ett slags firmanamn mer än släktnamn.
För övrigt undrar jag lite över rubriken på den här diskussionen. Ingen döps till ett namn, allra minst till ett efternamn, och när man byter namn blir man inte omdöpt.
 
Mvh
Ingegärd

2003-07-30, 08:04
Svar #22

Magnsu Påhlsson

På tal om soldater. Det finns ju en del soldater som bytte soldatnamn. På min hustrus sida så finns det en son till Axel Fredrik Klint från Bondarp, Marbäck (F) som föddes 1860-07-30 som Axel Arvid Klint. Han fick först soldatnamnet Löf men bytte detta sedan till Folke. (Soldat vid Jönköpings regemente.) Hur skall man skiva in honom i tex Disbyt för att det skall bli rätt?
Jag har valt att ta med alla namnen i mitt släktprogram, dvs Axel Fredrik Löf Folke. Hans barn hette alla Folke, så om man skall välja ett namn så får det nog bli detta...
 
Med vänliga hälsningar
Magnus Påhlsson
Rydsgård

2003-07-30, 10:02
Svar #23

Utloggad Jens Arvidsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 173
  • Senast inloggad: 2011-10-27, 09:36
    • Visa profil
Ingegärd,
 
jag har i min forskning i Fjäre och Viske härad i norra Halland också lagt märke till att en del personer på 1600-talet benämns med släkt-namn, som i senare generationer försvunnit. Det har då rört sig om namn som hört samman med gårdsnamnet, t. ex. Börje Kobb från Kobbagården, Tore Sigg från Siggagården, Per Stut från Stutagården. Skulle något liknande kunna vara fallet för dina anor?

2003-07-30, 10:05
Svar #24

Utloggad Stefan E Sundbäck

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 392
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Hej!
 
Tillåt mig att berätta en komisk detalj vad gäller rubriken för denna förda diskussion! När jag denna morgon fick se rubriken blev jag lite förundrad. Funderar man på Anbytarforum om människor, som blev döpta som barn och som även låtit döpa sig som vuxna??? Är det måhända någon fundering kring vilket dopdatum man skall föra in som det riktiga???
Dessa funderingar visar naturligtvis att jag är drabbad av en allvarlig yrkesskada, även om det i och för sig också visar på en viss begreppsförvirring i den moderna svenskan. Visserligen är det så, att Svenska Akademien enligt uppgift har som en av betydelserna för ordet döpa angivit namngiva. Så används det ju också i det vardagliga språkbruket. Men hur noterar vi detta i våra sammanhang? På många sätt hör ju också namngivning och dop nära samman med varandra. I vissa delar av Europa tillkännagavs inte ett barns namn offentligt förrän vid dopet. Och det kanske inte var så konstigt, eftersom barnen ofta döptes endast några dagar gamla.
Under 1800- och 1900-talet växte sig de s.k. väckelserörelserna allt starkare i Sverige och i andra länder i Västeuropa och U.S.A. I vissa av dessa väckelserörelser praktiserades att även de som döpts som barn, skulle döpas som vuxna. Detta har ibland kommit att kallas omdop.
Som släktforskare använder vi ofta uppgifter om dop. När vi inte hittar ett födelsedatum, men däremot dopdatum anger vi detta i stället. Barnet borde ju då inte vara många dagar gammalt. Däremot kommer de forskare, som forskar på 1900-talet inte alltid att kunna räkna med detta. Men när vi som släktforskare talar om namnbyte, skall vi kalla detta omdop? För mig känns det kanske lite främmande, men det kan ju bero på min allvarliga yrkesskada! Hur betecknar vi i släktforskningssammanhang förresten de invandrade muslimer, som bytt namn för att lättare kunna få ett jobb i Sverige? Är detta ett omdop? Kan ju vara så att muslimen skulle reagera på ett sådant ordval... Det är ju inte helt otroligt att en muslim blir ingift i min släkt inom en inte allt för avlägsen framtid...
 
 hälsningar,
Stefan

2003-07-30, 10:27
Svar #25

Utloggad Jens Arvidsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 173
  • Senast inloggad: 2011-10-27, 09:36
    • Visa profil
I det program som jag använder (Lifelines) har användaren möjlighet att skriva in valfritt antal namnfält, så att man kan skriva in flera efternamn/patronymikon för en person utan att stapla dem på varandra.

2003-07-30, 11:57
Svar #26

Utloggad Lena-Maria Jansson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 127
  • Senast inloggad: 2008-06-17, 11:27
    • Visa profil
Detta är en intressant diskussion.  
Jag har två fall i min släkt som jag tänkte omnämna. Det första är en lotssläkt på Tjockö, där det finns ett släktnamn(Holm) som jag bara funnit i lotsrullarna. DVS inte i kyrkboken. Det börjar sedan användas som släktnamn, men min gren har då lämnat ön och skrivs endast med patronymikon.  
Så är det då ett släkt namn ? eller en form av soldatnamn.  
 
Det andra fallet är en soldat som har släktnamnet Dunderborg(skrivs allternativt Dunderberg och hans dotter får namnet Dannerborg vid flytt) som får soldatnamnet Tysk. Han har följdaktligen familjenamnet som alla barnen använder, men även ett soldatnamn som skrivs i kyrkoboken men aldrig använts av familjen?
 
Jag tror inte att jag är den enda som blivit förvirrad av hur namn ändras och byts bland anorna. Speciellt att prästerna kan skriva olika namn och stava namn olika från kyrkobok till kyrkobok.
MVH
Lena-Maria

2003-07-30, 17:49
Svar #27

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Usch, vad frustrerad jag blir av den här diskussionen! Ingenstans kommer någon med de förlösande orden: Patronymikon är inte efternamn! Patronymikon är PATRONYMIKON, ingenting annat, och ska inte förväxlas med släkt- eller efternamn!
Alla som tror att patronymikon är efternamn borde ta och göra en formatering av sin hjärna och ladda ner ny information med ny innebörd!
I det gamla bondesamhället använde man sig inte av släkt- eller efternamn. Hade någon med sig något släktnamn från en annan samhällsklass, t.ex. hantverkare, smeder, borgare, präster, m.m. försvann släktnamnet snabb i vardagsbruket och ersattes med patronymikon. Jag antar att det var en slags identifikationsgrej bland allmogen.
Dock fanns det undantag!
I Dalarna med omnejd fanns så många namnar i byarna (variationen på förnamn var så liten i de stora byarna, att man höll sig mest till ett tiotal mans- eller kvinnonamn) att man blev tvungna att ta till gårdsnamn för att skilja på varandra. Gårdsnamnen kan betraktas som egentliga släktnamn, fast de ärvdes lite på annat sätt mellan generationerna.
Det finns andra samhällen i dag i vår närhet som tillämpar exakt samma system som vårt gamla bondesamhälle. Jag tänker på det ryska, där tilltalsnamnet ofta följs av ett patronymikon, och där släktnamnet (som för det mesta finns där) nästan aldrig används i talspråket. Således kallades aldrig Boris Jeltsin för Boris Jeltsin i Ryssland, utan Boris Nikolajevitj, och Michail Gorbatjov kallades aldrig så, utan Michail Sergejevitj!
OK, om det fortfarande är svårt att hänga med i resonemanget, så behövs det verkligen en omformatering, för så funkade det förr även hemma i Sverige!
Jag ansluter mig därför till de som anser att man ska skriva ned både patronymikon (och bara betrakta det som patronymikon) och förekommande tillnamn (=släktnamn, soldatnamn, gårdsnamn, m.m.)!
När ska man nu anse att ett gammalt patronymikon omvandlats till ett släktnamn, då? Jo, det är lättast att göra det när nästa generation börjar använda ett patronymikon som inte passar in på faderns förnamn. Då har det verkligen slutat att vara ett patronymikon och blivit ett släktnamn.

2003-07-30, 17:58
Svar #28

Utloggad Jojje Lintrup

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1204
  • Senast inloggad: 2014-12-16, 14:51
    • Visa profil
Jag vill också tillägga att samma slags mödosamma omtänk har gjorts och görs i de flesta andra samhällen som använt/använder patronymikon. Så går man tillbaka till renässansen så hade t.ex. spanjorer och portugiser samma dilemma, då ju många i denna tidsålder förvandlade sina patronymikon till släktnamn.

2003-07-30, 22:54
Svar #29

Essan Gradhman

Jag håller helt med Björn.
Söker du t ex på mitt släktnamn, Gradman, i Disbyt och sedan går in och kollar familjerna så står det på flera ställen att barnen heter Andersson, Johansson o s v.  
Så noga som jag forskat på släkten Gradman vet jag, att jag hittills, trots drygt 100-talet Gradman, inte en enda gång sett att barnen benämnts annat än Gradman!  
 
Så Björn har rätt; Många släktforskare tar patronymikonet för givet, utan att beakta hur personerna kallas i attester, egna underskrifter, kyrkböcker o s v.
 
Ett vedertaget släktnamn som använts sedan 1600-talet (i mitt fall) bör inte ändras förrän personen själv ändrar det, vilket endast har skett i två fall i min släkt. Alltså, två av drygt hundra personer. Ena gången till Näsmark, andra gången till Wöhrsten.  
På Disbyt finns ändringar på efternamnen på flertalet Gradman!
 
Till Ingegärd kan jag tipsa om att namnet Rääf finns i kyrkböckerna för Stenberga C:1. Alltså inte enbart i domböcker!
 
Likaså funderar jag över om man ska behöva kolla i Svenska Akademiens ordbok innan man törs skriva här. Alla (utom Stefan E Sundbäck) begriper väl vad Björn menar med sin rubrik, eller ska vi be Peter ändra rubriken till  EFTERNAMNSÄNDRINGAR...
Då blir i alla fall Stefan nöjd.
 
Visst inser jag att det kan bli en del bekymmer med gårdsnamn och soldatnamn, men använd sunda förnuftet så går det nog bra.
mvh
Essan G

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna