Huruvida saken gick vidare till Tjust Häradsrätt känner jag inte till, men vid sockenstämma 21 sept 1711 togs det upp: Soldaten Swen Frisk som hafwer sitt tillhåll uthi Ufwedalen tillstår sig hafft sammanlagh med soldatens Anders Jönssons hustru dersammastädes. Res(olution): wiistes att söka goda attester och låta beswerja (them?) Cherstin Persdotters pinsamma belägenhet var vid det laget , i 8:e månaden, omöjlig att dölja. Hon hade väl väntat i det längsta (?) på att maken Anders skulle återvända från kriget, men gett sitt eget slag förlorat när Swen Eriksson Frisk dök upp. Barnet fick heta Elisabet, efter Anders´och Cherstins dotter som dog ett par år gammal 1710. Först 1713 gifte sig Swen och Cherstin. Ända till mitten av 1730-talet bodde de på soldattorpet nr 18 Baldersberg (kallat Uvdalen) varefter de bodde några år i Kolsebo. De fick fyra döttrar tillsammans varav två tycks ha uppnått vuxen ålder. Anders och Cherstins enda överlevande barn, en son född 1705, var troligen också en del av familjen.
Detta är bara ett av många rörande och tragiska exempel på hur soldathustrur hade det i krigstider, med ovissheten kring makens öde. Ibland kom han ju tillbaka långt senare, med ny tragik som följd. Kanske Anders Jönsson kom stapplande hem till Uvdalen många år senare, frisläppt ur fångenskap, och fick se sin hustru omgift med grannen Swen!
Hälsn. Peter Sigfridson