I denna tråd var det inte livat!
Då Y-DNA verkar svårt att följa till dagens ättlingar (eller de som har en gemensam ana med Birger på raka fädernet) så borde väl X-kromosomen vara det bästa alternativet att följa?
I linje med trådens kategori Allmänt om DNA i släktforskningen följer här en ultrakomprimerad bakgrund till mina tankegångar:
Vi vet ju att X-kromosomen ärvs till ättlingar med undantag för far till son, dvs: Far till dotter, mor till son och/eller dotter. Vänder man på steken och kollar ifrån en ättlings perspektiv ser man snabbt att antalet möjliga bidragare till en ättlings X-kromosom är ganska begränsade om man jämför med det totala antalet anor.
Tar vi oss 20 generationer bakåt i tiden (och bortser från anförluster), så bidrar endast ca 1% av anorna i den generationen till ättlingens X-kromosom eftersom man kan bortse från alla far till son-linjer. Ett demonstrativt fjäderdiagram ser för en manlig ättling ut på följande sätt:
Där är de färgade tårtbitarna möjliga anor som man ärvt segment från X-kromosomen ifrån. Diagrammet inkluderar %-satser för att statistiskt visa hur stor chans det är att man ärvt delar i X-kromosomen från respektive förfäder. Mer finns att läsa om detta, t.ex här:
http://www.thegeneticgenealogist.com/2008/12/21/unlocking-the-genealogical-secrets-of-the-x-chromosome/ Man ser i ovan diagram att man ska kolla åt vänster för att hitta de anor som har störst chans att påverka en ättlings X-kromosom. Detta som resultat av X-kromosomens natur att väga arvet neråt (en son får en kopia av modern, medan en dotter får en kombination av båda föräldrar). Ett annat sätt att beskriva det är att om man tittar många generationer bakåt i tiden så ska man (om man är av manligt kön) kika extra noga på ens morfar, och sedan dennas morfar osv. Är man kvinna kan man istället titta på sin faders morfar, och dennes morfar osv. Den procentuella chansen att ärva segment av X-kromosonen ökar desto fler mor-far som linjen till anan ifråga innehåller.
Man talar om att antalet möjliga anor som påverkar X-kromosomen följer Fibonaccis sekvens: 1, 1, 2, 3, 5, 8, 13, 21, 34, ...
För en manlig ättling kan man börja räkna från siffra nummer 1 i sekvensen (mor- och farföräldrar är generation 2 => siffra 3 (2+1) => 2 st, dvs: mormor & morfar)
För en kvinnlig ättling kan man börja räkna från siffra nummer 2 i sekvensen (mor- och farföräldrar är generation 2 => siffra 4 (2+2) => 3 st, dvs: farmor, mormor & morfar)
Ett sätt för att enkelt se om en ättling är möjlig X-kromosomarvtagare till en ana är att lista linjen och skriva varje individs kön. Innehåller listan inga manliga individer 2 ggr i rad så är anan möjlig, innehåller listan 2 män i rad (en farfar finns med i linjen) så kan man utesluta ättlingen från att kunna vara en möjlig X-kromosomarvtagare.
För att knyta an till trådens ämne Birger Jarl och hans familj så följer här ett exempel på hur man kan vara X-kromosomättling till Birger Jarls familj. Om vi låtsas att följande ättlinglinje är korrekt och för tillfället bortser från att det råder en hel del tveksamheter kring vissa steg i denna linje:
Nu tar mitt exempel inte oss ända fram till Birger Jarl, utan till hans eventuelle son Gregers Birgersson och dennes okända moder. Man ser enkelt att jag i detta fallet (om vi låtsas att linjen är korrekt) är möjlig X-DNA arvtagare eftersom det inte existerar några [F] i två generationer i rad.
Kollar man i diagrammet ser man att jag statistiskt sett har ärvt 12.5% av min morfars morfars morfars mor Cathrina Gustafva Strömstens X-kromoson. Det kan såklart vara annorlunda då man inte som kvinna inte ärver exakt 50% från fadern respektive modern.
För att enkelt beräkna hur stor procentuell andel X-DNA en ättling statistiskt har ärvt av X-DNA kan man enkelt säga att chansen halveras för varje moder man passerar/lämnar i linjen när man följer linjen bakåt i tiden. I mitt exempel blir det på följande sätt:
0.0008 % eller 1/131072 kan vid en första titt verkar väldigt liten. Men med tanke på att X-kromosomen innehåller 155 miljoner baspar så är andelen relativt stor ändå. Gör man en jämförelse med antalet förfäder man har i 26:e generation bakåt i tiden får man: 2^26 = 67108864. Det vill säga att Autosomalt ärver man statistiskt 1/67108864 (eller 0,00000149 % ) av en förfäder i 26:e generationen bakåt i tiden (om vi fortsätter att bortse från anförluster).
Hittar man istället flera olika linjer ifrån Birger Jarl, som är möjliga X-kromosom arvtagare från honom (eller hans egna möjliga X-DNAförfäder), borde man kunna jämföra deras respektive X-kromosom för att hitta
de segment de delar med varandra och på så sätt klura ut Birgers X-kromosom. Man kan även arbeta sig bakåt i tiden med utgångsläge från en enskild ättling för att avgöra om någon % av X-kromosomen ärvts ända ner. Om vi tar mitt exempel ovan skulle jag kunna jämföra min X-DNA med min morfars systers X-DNA, de segment vi har gemensamt kommer med stor sannolikhet ifrån min morfars mor, redan vid en sådan jämförelse har vi beräknat segment av X-DNA från en individ 3 generationer bakåt i tiden som vi inte har tagit DNA-prov på.
Det ryktas om att FamilyTreeDNA kommer utöka sina tjänster angående X-kromosomen, vilket borde sätta fart på det området inom DNA-genealogin.
Borde inte X-kromosomen vara det bästa alternativet till Y-DNA och mtDNA? X-kromosomen är som ett autosomalt test men där möjliga anor som inverkar är begränsade och man då får större precision även över fler generationers avstånd. Har jag missat något eller borde inte det vara möjligt att med hjälp av X-kromosomkartläggning ta oss bakåt i tiden ända till Birger Jarl och/eller familj?