#72737 - Hur satt kvinnor?

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Jag har sett den här typen av kort tidigare och det som fascinerat mig är hur kvinnor, oftast äldre, satt förr.
 
Var har hon benen? Att kjolen är omsorgsfullt utbredd över stolen syns ju, men sitter hon brett isär med benen? Kan det vara för att kjolen skulle falla snyggare då?  
 
Det berättades att stortjuven Lasse Maja avslöjades, då någon slängde något ner i hans knä (han var utklädd till kvinna) och då knep han ihop benen. Så skulle aldrig en kvinna göra. Hon skulle fånga upp det hon tappade, genom att fånga det i kjolen, om hon satt.
 
Faktiskt så stämmer detta inte på mig. Om jag har en kjol på mig och tappar något när jag sitter, skulle jag automatiskt knipa ihop benen. Och jag är kvinna.  
 
kvinna
 
Ann-Mari

[Paola Grafström]

Hej Ann-Mari!
 
Nej det stämmer inte på mig heller. Skulle automatiskt knipa för att fånga. Och jag är också kvinna! Kniper man inte kan ju saken studsa iväg.
Kanske satt de så för att det ser mer självsäkert ut och inte så fröken-aktigt?  
Det ser liksom lite stadigare och präktigare ut.
 
Mvh Paola

[Ann-Mari Bäckman]

 Ja, det har du rätt, att om något slängs i en utspänd kjol kan det studsa iväg eller kanske rulla ned på golvet.
 
jag har sett någon bild där kvinnan satt ännu mer isär med benen och kjolen var spänd, så det såg ut som om det satt en pinne från knä till knä. Verkligen lustigt, må jag säga.

[Rolf Liljhammar]

Ben, - det är fult det. Så var e u den allmänna uppfattningen förr i tiden.Det förekom insändare i Sthlmstidningarna, som förfasade sig över att ankeln syntes på ett fruntimmer, som klev av spårvagnen. Råkade en flicka dansa omkull, samlade sig hennes kvinnliga vänner och försäkrade: Det syntes ingenting... Det t o m sägs att i England hade flygeln, i finrummet, en duk som gick ned till golvet, för att inte flygelbenen skulle väcka osedliga tankar(!!!).
En kvinna i det Victorianska England kunde inte ha ont i, eller vara trött i benen, möjligen kunde hon vara det i fötterna.
På den tiden var det i de långa kjolarnas tid normalt att fånga exvis ett kastat nystan i kjolarna, så det blev väl snart ett inlärt beteende, men det funkar inte på våra tiders jeanstjejer.
Episoden med den avslöjade Lasse-Maja minns jag inte från litteraturen om honom, men däremot från Tom Sawyer.
 
Mvh
RolfL

[Ann-Mari Bäckman]

Rolf!
 
Det kanske var ett vanligt kvinno-man-avslöjartest förr.

[Rolf Liljhammar]

Ann-Mari!
Visserligen möjligt, men jag tror inte behovet av sådana avslöjanden var så stort.
 
RolfL

[Ann-Mari Bäckman]

 Ja, det kan du ha rätt i, men tydligen hände det ibland att det behövdes.
 
Ann-Mari
 
(Meddelandet ändrat av ines den 17 oktober, 2008)