Får jag vara lite motvals. (med glimten i ögat)
Det är faktiskt en rätt behaglig känsla, att öppna en handskriven bok från 1600- 1700-talet, speciellt domböcker, och kunna läsa vad där står. Man kommer in i en värld som verkligen har förlupit, både tragiska och komiska händelser. 1600-talet med sina trolldomsprocesser och 1700-talet med de stora krigen, bl.a. Visst är det bra med hjälpmedel. Det finns personer med olika funktionshinder som inte klarar att tyda texten, det är att beklaga. Själv tar jag hjälp av flera olika CD:s, PLF, Dödboken och de olika befolkningsskivorna, men ska man kunna kolla källorna så behövs den kunskapen. Det går att lära sig, är själv ett exempel på det. Mitt betyg i läsning från skoltiden var något jag knappt vågade visa mina föräldrar. Nu är jag riktigt stolt över mig själv.
När jag började läsa domböcker 1998 såg det tungrott ut, mycket tungrott, hade heller inte någon större erfarenhet sedan tidigare, annat än de vanliga kyrkböckerna. Jag satt i fjorton dagar med samma bok och skummade texten,snappade upp mer och mer. Det renderde till att jag nu håller i en kurs hos JBGF-forskarna i läsning av gammal stil.
Träna på, det belönas.
Stig-ove