ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Författare Ämne: Äldre inlägg (arkiv) till 2004-12-06  (läst 439 gånger)

2004-12-03, 23:25
läst 439 gånger

Utloggad Maud Svensson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 16506
  • Senast inloggad: 2019-04-26, 00:30
    • Visa profil
Att Ralf betecknar en släkt av borgare som  en högreståndssläkt hade (åtminstone för mig) blivit mera begripligt om han istället för borgerskap skrivit borgerlighet.  
 
Det senare betecknar enligt NE den samhällsklass som under 1800-talet växte fram ur det gamla ståndssamhällets tredje stånd, borgerskapet. Men ordet borgerlighet har getts skiftande definitioner i 1800- och 1900-talens samhälle och har fått gälla såväl kapitalägarna eller den ekonomiska eliten som en bredare och mer diffus medelklass. Borgerligheten har alltid utmärkts av interna motsättningar. I 1800-talets samhälle skilde man på hög- och lågborgerliga skikt. Det skapades även en spänning mellan näringslivsborgerskap (företagare och köpmän) och bildningsborgerskap (akademiker och tjänstemän), en motsättning som lever vidare i dagens samhälle.
Den framväxande borgerligheten kom inte bara att dominera politiskt och socialt utan även kulturellt: man skapade en borgerlig kultur - från en ny människosyn och morallära till vardagliga föreställningar om vikten av ordning och reda.
 
Så långt NE.  
 
1800- och 1900-talens välbärgade/högutbildade borgerlighet betraktades både av sig själv och lägre samhällsklasser som ett slags högre stånd som levde i en högreståndsmiljö etc. Medan det gamla borgerskapet - som bestod av burskapsägande köpmän, hantverkare etc (till exempel järnhandlare, bokbindare och urmakare som några av mina förfäder var) - definitivt inte räknades till de högre stånden.

2004-12-03, 23:35
Svar #1

Utloggad zzz

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7644
  • Senast inloggad: 2019-04-08, 16:27
    • Visa profil
    • Scangen
Instämmer. Så länge det gäller medlemmar i en bestämd avgränsad förening, som adeln, borgerskapet osv, så kan man diskutera dem som en grupp, men jag ogillar (vilket kanske framgått) subjektiva indelningar typ högreståndssläkter, som verkar vilja framhäva vissa släkter (och därmed människor) som bättre än andra. Det är en sådan signal som ges när det inte finns någon klar definition av vad en högreståndssläkt är.  
 
Observera att jag inte säger att Ralf medvetet har skickat en sådan signal. Jag har heller ingen anledning att betvivla att Palmgren är en framstående släkt.
 
[skrivet som kommentar till Anders' inlägg, före Mauds klargörande inlägg om skillnader mellan borgerlighet och borgerskap]

2004-12-03, 23:48
Svar #2

Utloggad ralf

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 951
  • Senast inloggad: 2019-04-11, 13:00
    • Visa profil
Jag medger att jag hade svårigheter med att förklara det jag ville ha sagt. Det behövdes helt enkelt NE till hjälp. Stort tack till dig (Maud) för att du hjälpte mig att förklara det jag strävade till att förklara.

2004-12-04, 00:32
Svar #3

Utloggad ary

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Jag ser att jag i mitt förra inlägg talade om en glidande skala med otroligt många axlar. Jag har en känsla att denna formulering snarare borde varit glidande skala med OÄNDLIGT många axlar.
Ett annat exempel på mycket svårbegränsade begrepp är naturligtvis nationalitet. Den enda otvettydiga definitionen av svensk är person med svenskt medborgarskap. I övrigt går det ALDRIG att göra exakta avgränsningar av vem som tillhör en eller annan nationalitet. Diskussioner om personers nationella/etniska härkomst lider alttså av en grundläggande svaghet, nämligen att det inte går att fullt ut definiera vem som hör vart om man inte går på medborgarskap, och medborgarskap är i grund och botten en frågan om bokföring.
Likaså är det väldigt svårt att definiera vad en släkt är. Naturligtvis så går det att använda definitionen alla manliga ättlingar till manliga ättlingar till NN och dessas barn eller alla ättlingar till NN, men man får då ofta släktbegrepp som är rätt konstgjorda och verklighetsfrämmande. (De flesta har nog enklare att innefatta sin systerdotter i sin släkt än en person som har samma farfars farfars farfars farfar. De flesta finner dessutom en definition som hävdar att den senare personen är viktigare än den förra som onaturligt.) Detta hindrar dock inte att man kan ha åsikten att manliga ättlingar till manliga ättlingar (och dessas barn) till en person med ett unikt släktnamn ärver rätten till detta namn. Det är i så fall en annan sak, då det handlar om ett individuellt arv...

2004-12-04, 11:23
Svar #4

Utloggad ralf

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 951
  • Senast inloggad: 2019-04-11, 13:00
    • Visa profil
Anders
 
Om den enda otvettydiga definitionen av svensk är person med svenskt medborgarskap, vad säger du då om finlandssvensk? Vad betyder svensk i detta samanhang? Jag ser mig inte som en person med ett svenskt medborgarskap!

2004-12-04, 13:05
Svar #5

Utloggad ary

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Nej, just det. Det går inte att definiera finlandsvensk exakt.
Försök själv att komma med en heltäckande, invändningsfri definition...
Sedan kan ordet användas i ett antal sammanhang där det inte är fullt definierat men det är en annan sak.
Den enda entydiga definitionen på en persons nationalitet är att ange var han eller hon är/var medborgare. En person med finländskt medborgarskap kan alltså bara med säkerhet definieras som finländare, oavsett vilka anor han har, oavsett av hur många av hans anor som talade svenska, finska, turkiska eller hindi. I övrigt så finns det alltid glidande skalor och falluckor.

2004-12-04, 15:01
Svar #6

Utloggad ralf

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 951
  • Senast inloggad: 2019-04-11, 13:00
    • Visa profil
Enligt definition är en finlandssvensk person en som är medborgare i Republiken Finland. Då landet officiellt är tvåspråkigt kan finländare antingen ha det finsk-ugriska språket finska som sitt modersmål eller det germanska språket svenska som sitt modersmål. De finländare som har finska som sitt officiella modersmål är finnar och de finländare som officiellt har svenska som modersmål är finlandssvenskar.
 
Enligt Svenska Akademiens ordlista över svenska språket (SAOL) är:
 
Finländare - invånare i Finland
 
Finlandssvensk - svenskspråkig finländare
 
Finne - finskspråkig invånare i Finland
 
Det är därför som jag är officiellt enligt SAOL en finlandssvensk finländare men inte en finne!!!

2004-12-04, 17:02
Svar #7

Utloggad ary

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil

2004-12-04, 17:16
Svar #8

Utloggad imar

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1024
  • Senast inloggad: 2019-04-21, 08:41
    • Visa profil
Eller två medborgarskap som blir allt vanligare?

2004-12-04, 17:43
Svar #9

Utloggad ralf

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 951
  • Senast inloggad: 2019-04-11, 13:00
    • Visa profil
Anders
 
Jag själv är så att säga tvåspråkig. Min mamma har svenska som modersmål och min pappa har finska som modersmål. Jag har själv alltid talat båda språken men har ändå officiellt svenska som mitt modersmål i alla officiella papper. Jag har finska som andra inhemska språk. Alla finlandssvenskar är tvungna att läsa finska som andra inhemska språk på samma sätt som alla finnar måste läsa svenska som andra inhemska språk. Jag har alltid sätt mig som finlandssvensk, på samma sätt har alla mina vänner och släktingar sätt mig som finlandssvensk. Om ni påstår att jag inte är finlandssvensk är ni de första på den här jorden som jag har varit i kontakt med som anser så.
 
Ingemar
Om man är medborgare i Finland är man som jag skrev i förra inlägget en finländare. Om man därtill är medborgare i t.ex. Sverige är man ju svensk. Därmed är man både finländare och svensk.
 
Det är ju inte jag som definierar vad finne, finlandssvensk och finländare är. Det gör ju SAOL. Jag håller bara tillfullo med det som står där. Om ni är av annan åsikt skall ni självfallet kritisera SAOL och inte mig.

2004-12-04, 19:53
Svar #10

Lars Öhman

I praktiken klarar sig de flesta finlandssvenskar utmärkt väl utan någon klar och entydig definition av vad en finlandssvensk är, eftersom var och en ändå vet med sig att de är svenskar bosatta i Finland. För att göra en jämförelse så var sudettyskarna tyskar bosatta i Tjeckoslovakien och inte några tjecker. Jag tror inte att någon sudettysk var oklar över detta förhållande. Och inte tjeckerna heller när de landsförvisade sudettyskarna 1948. Och en skotte är en skotte om han så bor i Hongkong eller Singapore. Jag har aldrig hört en skotte som har förfäktat något annat. Själv tillhörde jag Norrlands nation när jag läste i Uppsala. Nation, nationalitet och nativitet har ju med födelse att göra, vilket innebär att det är släktskapet som räknas i dessa sammanhang till skillnad från medborgarskapet som är knutet till den stat man är bosatt i. Det är just detta som har givit nationalismen dess stora sprängkraft. Att det i en stor stat som t.ex. Östterike-Ungern fanns så många nationaliteter att statsbildningen till sist rämnade då vissa nationaliteter ville bilda en stat för den egna nationen, s.k. nationalstat.

2004-12-04, 20:11
Svar #11

Utloggad ralf

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 951
  • Senast inloggad: 2019-04-11, 13:00
    • Visa profil
Lars
 
Det du skrev var verkligen bra sagt!

2004-12-04, 20:35
Svar #12

Utloggad grevnas

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 629
  • Senast inloggad: 2017-10-26, 17:41
    • Visa profil
Ralf och Lars!
Nu kan jag som finlandssvensk inte instämma. Hur är finlandssvenskar SVENSKAR bosatta i Finland???
fr. Johan
Åbo

2004-12-04, 20:47
Svar #13

Utloggad ralf

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 951
  • Senast inloggad: 2019-04-11, 13:00
    • Visa profil
Johan
 
Oho! Jag läste väl inte tillräckligt noga.  
 
Självfallet är vi (Johan Brandt och jag) INGA RIKSSVENSKAR!!!
 
Vi är SVENSKSPRÅKIGA FINLÄNDARE eller FINLANDSSVENSKAR.

2004-12-04, 23:19
Svar #14

Utloggad ary

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Jag har inte påstått att du inte är finlandssvensk Ralf, jag har bara påstått att det är omöjligt att fullt ut DEFINIERA grupper utifrån andra kriterier än att en person är registrerad på ett eller annat sätt. Man kan registreras som svensktalande eller finsktalande i Finland. Om en person väljer att registera sig som svensktalande blir han alltså finlandssvensk enligt den enda absoluta definitionen. Detta oavsett om samtliga hans anor sedan 500 år levt på Iberiska halvön.
Däremot så kan man UPPLEVA sig som finlandssvensk, svensk, spanjor eller något annat. Men det finns INGET absolut kriterium annat än registrering som definierar detta, utan det är en subjektiv fråga.
Även vid etniska förföljelser så är det en subjektiv fråga hur man väljer vilka man skall förfölja. Så fanns det naturligtvis personer med blandad tysk-tjeckisk härkomst som fördrevs, medan andra fick stanna. Det fanns till och med en och annan med tysk härkomst som fick stanna för att de kunde leda sitt ursprung till husiterna.
Vad jag försöker komma fram till är att nationalitet är en personlig, subjektiv upplevelse, inte något objektivt mått. Man kan ställa upp många kriterier för att räkna en person som tillhörig en eller annan grupp, men inget är fullständigt. Däremot finns det många som ÖNSKAR att man skall kunna klassificera människor i grupper, inte mi
Själv anser jag mig vara svensk, och de flesta skulle hålla med mig. Dock, jag har enstaka invandrade anor, plus att jag härstammar från gamla norska och danska landskap. Det enda totalt vattentäta argument jag har för att räkna mig som svensk är mitt medborgarskap.

2004-12-05, 01:14
Svar #15

Janne Jansson

Hej!!
 
Vill tacka alla som svarade på min fråga om hur man får ta ett utdöd adligt efternamn. Varför jag undrade berode på i alla fall två saker: Synd att adliga namn skall dö ut helt och hållet samtitigt som man vill sträcka på sig lite grann :-) Samtidigt har jag funderat på förslaget och ta ett helt nytt efternamn och har kommit på ett par. Nu återstår bara det största problemet, att övertyga resten av familjen :-)

2004-12-05, 17:26
Svar #16

Utloggad ralf

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 951
  • Senast inloggad: 2019-04-11, 13:00
    • Visa profil
Anders
 
Det är frågan om vilket MODERSMÅL man som FINLÄNDARE har!!! Inte vilket språk man talar.
 
Vi föreställer oss att jag är en italienare som flyttar till Finland. Om jag väljer att lämna bort mitt italienska medborgarskap och i stället ta ett finskt medborgarskap blir jag finländare. Eller hur? Om jag har italienska som MODERSMÅL och talar svenska är jag ändå inte en finlandssvensk. Om jag däremot har svenska som MODERSMÅL och är en finländare så är jag finlandssvensk.

2004-12-05, 18:08
Svar #17

Utloggad ary

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Då är med andra ord finlandssvensk något absolut definierat fenomen. Jag säger inte att du inte är finlandssvensk, bara att det är omöjligt att fullt ut definiera finlandssvensk som du upplever dig som, eller svensk, som jag upplever mig som, till fullo om man bortser från medborgarskapet och vilket språk man har registrerat som sitt modersmål...
Vad jag är ute efter är alltså endast detta att det inte går att få fram en heltäckande definition av etnicitet. Jag förnekar inte på något sätt att personer upplever en etnicitet, men detta är något helt annat.

2004-12-05, 18:35
Svar #18

Lars Öhman

Jag måste kanske förtydliga mig. Som jag ser det är Finlandssvenskarna lika mycket etniska svenskar som Rikssvenskarna. Ja, faktiskt är Finlandssvenskarna nog mer svenska än Rikssvenskarna, eftersom det inte har varit lika stark invandring i Finland. I Sverige har 25% av den nuvarande befolkningen minst en förälder som är född utomlands. Och 12% av dagens befolkning i Sverige är själva födda utomlands. Så är ju inte fallet i Finland. (Inom parentes kan nämnas att det enda land som någonsin har haft en större andel av befolkningen född utomlands än Sverige var USA strax före första världskriget där 14% var födda utomlands. Och i en intervju i Financial Times för några år sedan om just detta fenomen uttalade Mona Sahlin att hon räknade med att andelen utlandsfödda i Sverige kommer att öka till bortåt 20%, världsrekord.)  
 
Så jag vidhåller nog min uppfattning att Finlandssvenskarna är etniska svenskar bosatta i Finland. Begreppet Svensk är alltså större än begreppet Rikssvensk och inbegriper även Finlandssvenskarna, ja t.o.m. Svenskbyborna i Ukraina.

2004-12-05, 18:48
Svar #19

Utloggad ralf

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 951
  • Senast inloggad: 2019-04-11, 13:00
    • Visa profil
Det finns dessutom en mängd svenskar i västra Estland (Hapsalu).

2004-12-05, 19:37
Svar #20

Lars Öhman

Ralf,
 
Så sant så. Jag glömde de etniska svenskarna i Estland i hastigheten. (Estniska svenskar månne?)
 
Själv har jag haft förmånen av att arbeta tillsammans med ett antal Finlandssvenskar under årens lopp, som har flyttat hit till Stockholm för den personliga karriärens skull. Det som har slagit mig är hur lite det är som skiljer dem från Rikssvenskarna. Egentligen bara dialekten och den avviker ju inte mer än vad landsmålen i Sverige gör, snarare mindre.
 
Några av dessa personer har dessutom blivit svenska medborgare. Frågan är då om dessa därmed har blivit Rikssvenskar eller om de fortfarande räknar sig som Finlandssvenskar fast i exil. En sorts Finlandssvenskar i förskingringen. Deras barn som är födda och uppvuxna här i Stockholm kommer förstås att bli Rikssvenskar, men föräldrarna som är födda och uppvuxna i Finland undrar jag över. Är det så att man fortfarande räknar sig som Finlandssvensk även om man flyttar till Sverige och dessutom blir svensk medborgare? Själv räknar jag ju mig som norrlänning även om jag har bott i Stockholm i många år.

2004-12-05, 21:49
Svar #21

Utloggad grevnas

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 629
  • Senast inloggad: 2017-10-26, 17:41
    • Visa profil
Eftersom etnicitet är ett kontinuum, som förändras hela tiden inom hela dess spektrum, måste vi se finlandssvenskar i allmänhet vara närmast alla dem som bor i Finland och inte dem som bor i Sverige.
Efter århundraden av giftermål över språkgränsen kan man väl inte hävda att finlandssvenskar är etniska svenskar (jag bortser förstås inte från kontinuerlig inflyttning från svenska sidan). Vi borde ju betrakta det finska inslaget här, som påverkat det svenskspråkiga. Nutida forskning ser inte här stora etniska skillnader utan ett kontinuum. Det är svårt att ge exakta definitioner på den finska eller svenska etniciteten - för att de har ändrats hela tiden och gränserna för dem är illusoriska.
Språkliga identiteter är något annat än etniska.

2004-12-05, 21:55
Svar #22

Utloggad ralf

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 951
  • Senast inloggad: 2019-04-11, 13:00
    • Visa profil
Lars,
 
Vi tänker oss att de har avsagt sitt finländska medborgarskap. Om de har gjort så, är de inte officiellt längre finländare. Om de därefter har blivit svenska medborgare är de officiellt rikssvenskar. Då är de ju officiellt inte heller längre finlandssvenskar. Vad de däremot känner är en annan sak. De kan mycket väl (nästan säkert) ännu ha känslor för det land där de är födda. Därför kan de säkerligen fortfarande också se sig som finlandssvenskar. Skulle du inte ha känslor för ditt hemland om du skulle bli t.ex. en spanjor? Du skulle nog säkerligen fortfarande känna dig som svensk?
 
Om vi tar Markolio (Marko Lehtosalo) som exempel. Han har ju vad jag förstått fortfarande känslor för Finland, gått lumpen i Finland... Han har väl ännu också sitt finländska medborgarskap kvar så han är ju t.o.m. fortfarande en finländare. Är han månne dessutom rikssvensk? Har han ett svenskt medborgarskap?
 
Observera att detta är min tolkning och det finns inte något hundra procentigt svar på frågan hur de känner sig i sitt nya hemland. Det är ju en personlig fråga som varierar mellan olika människor.

2004-12-05, 22:36
Svar #23

Utloggad ary

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 2648
  • Senast inloggad: 2013-08-23, 23:49
    • Visa profil
Jag håller helt med Johan.
Helt klart uppfattar vi oss som hörande till ett antal identiteter/grupperingar/klassifikationer. Däremot så är det omöjligt att exakt definiera vem som hör till vilken grupp, och tvångsmässigt gruppindela personer.
Paradoxalt nog är det enda absoluta kriteriet för klassificering av människor redan genomförd mänsklig klassifikation...

2004-12-06, 00:14
Svar #24

Utloggad Maud Svensson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 16506
  • Senast inloggad: 2019-04-26, 00:30
    • Visa profil
Ursäkta mig, men jag tycker att ni diskuterar självklarheter. På pappret är naturligtvis alla svenska medborgare svenskar, oavsett var de är födda och vilka anor de har, liksom alla medborgare i USA är amerikaner trots att deras förfäder i de allra flesta fall är födda i andra världsdelar.  
 
Hur man sedan identifierar sig själv, vilken  nationalitet eller annan grupptillhörighet man anser sig ha, är helt individuellt eftersom denna identifikation är känslomässig. Och den kan ingen utomstående göra.
 
Jag känner invandrade svenskar i första och andra generationen som anser sig vara svenskar punkt slut, andra som upplever sig vara svenskar och av sin ursprungliga nationalitet samt även ett par som säger att de aldrig kommer att känna sig som svenskar.    
 
Varför detta behov av att klassificera, gruppindela andra människor? Nationalstater uppstår och försvinner, nationsgränser flyttas, människor rör sig över gränserna, flera språk talas och flera religioner utövas i de flesta länder. Den yttersta negativa konsekvensen av dessa försök till gruppindelning är ju främlingsfientlighet: ett skapande av ett vi och ett dom.    
 
Det enda objektivt säkra vad gäller identifiering är - som Anders Ryberg skriver ovan - att vi alla är människor. Och att vi, eller åtminstone de flesta av oss, har medborgarskap i något land.

2004-12-06, 00:42
Svar #25

Lars Öhman

Ralf,
 
Jag kan bara tala för mig själv, men om jag flyttade till Finland och började ett arbete där skulle jag fortfarade känna mig som rikssvensk. Efter ett antal år skulle jag kanske av praktiska skäl även ansöka om finskt medborgarskap. Men det skulle inte ändra min uppfattning om mig själv av att vara en rikssvensk norrlänning. Jag skulle aldrig komma att uppfatta mig som Finlandssvensk eftersom jag inte är född i Finland. Medborgarskapet lämnar jag därhän. Det är för mig bara en praktisk fråga.  
 
Andra personer kanske känner på ett annat sätt och det var närmast därför jag ställde min fråga.
Hur man som Finlandssvensk ser på skillnaden mellan Finlandssvenskar och Rikssvenskar. Är det bara en fråga om medborgarskap eller finns det något annat med i bilden. Jag tycker att både Johans och Ralfs svar är mycket intressanta och tänkvärda och håller även gärna med Anders Ryberg om att det förstås är den enskilde individen själv som avgör vilken identitet man vill ha. Ingen utomstående kan föreskriva vilken grupp man som individ ska tillhöra.
 
Jag erinrar mig i sammanhanget den officiella franska inställningen att alla i Frankrike boende nordafrikaner ska integreras till goda fransmän. Kanske kan projektet lyckas på lång sikt, men för stunden är det uppenbart att många, ja kanske de flesta nordafrikaner boende i Frankrike inte alls känner sig som fransmän.

2004-12-06, 01:06
Svar #26

Utloggad grevnas

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 629
  • Senast inloggad: 2017-10-26, 17:41
    • Visa profil
Tja, bästa Maud!
Om det bara vore självklarheter, men tydligen är etnicitet inte det!  
Dessutom tycker jag, att det finns flera sätt att definiera sig själv än bara medborgarskapet, även om det är det bäst objektivt utsägbara. Grupptillhörighet är inte bara något, som kommer känslomässigt. Den kulturella (här: med tradition förknippade) identiteten får man t.ex. mestadels hemifrån, vill man det eller inte. Sedan kan man ju själv ändra på det - och det händer ju även automatiskt, när vi tar emot nya intryck och bevarar dem aktivt.
Alla dessa ligger i kontinua.  
 
Det, som Du säger om NEGATIVA KONSEKVENSER med vi och de, håller jag  med Dig! Nu är det dock människor, som har som modersmål finska och människor som har som modersmål svenska, det finns ortodoxer, katoliker, lutheraner etc. (som kristna), homosocialt levande och heterosocialt levande... Viktigt är, hur man själv möter denna variation, kanske en intressant variation...?

2004-12-06, 01:34
Svar #27

Utloggad Maud Svensson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 16506
  • Senast inloggad: 2019-04-26, 00:30
    • Visa profil
Johan,
vi är nog överens. Med känslomässig eller subjektiv grupptillhörighet - till skillnad från den objektiva; det aktuella medborgarskapet - avser jag det arv man bär med sig och värdesätter: tidigare nationalitet och kultur, språk, religion etc.

2004-12-06, 15:28
Svar #28

Utloggad grevnas

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 629
  • Senast inloggad: 2017-10-26, 17:41
    • Visa profil
Bästa Maud!
Jag förstod att det var detta Du ville säga och jag vill inte haka mig på några ord - ändå kändes ordet 'känslomässig' lite för begränsande och subjektivt. Men som sagt - vi är nog överens!
Bär med sig och värdesätter är PRECIS, hur jag tänkte igår skriva - man blir ibland jätte förbluffad...
Mvh. Johan

2004-12-06, 15:39
Svar #29

Utloggad grevnas

  • Anbytare ****
  • Antal inlägg: 629
  • Senast inloggad: 2017-10-26, 17:41
    • Visa profil
Hej!
Vad gäller rubriken för denna diskussion, så vill jag själv återgå till den.
Håller helt och hållet med Carl-Fredrik (Hanzon) i denna fråga. Fast jag inser, att adelsnamn är ett tidsbundet fenomen och en institution, som bygger på VISSA värderingar, så vill jag just därför, att denna tradition existerat redan i århundraden, inte ingå i något traditionslöst (nästan historielöst) samhälle, där allting är till salu. Blankt NEJ från mig även!

 

Annonser




Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna