Äldre inlägg (arkiv) till 2007-09-20

[Göran Johansson]

Ulf!  
 
Bygdens linje är väl inte så tokig tills vidare? Vi har talat om Kalmarunionen lite grann ovan. Det verkliga maktcentrat i regionen torde väl ha varit Nidaros? Per-Åke har uppmärksammat att den böjda armen med handske också bars av en norsk frälsesläkt. Vilka de var kan du se här. Därav den fråga om norska vapenyxor som Per-åke besvarade ovan. De korsade yxorna på stenen i Skön torde ju vara av den sorten. S:t Olofsyxa låter intressant.
 
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Per-Åke Borssén (Pab)]

Göran, detta med norska S:t Olofsyxor måste även beaktas, som Du är inne på, då vi försöker finna bakgrunden till Fartegnsläkten. Vi kan inte utesluta att de kan han mer av norskt ursprung; kanske snarare jämtländsk än vi chauviniskt vill tänka oss. Ragunda i Jämtland var ju säte för fodgar och lagmän även under unionstid. En tvist med jämtlandsfogden, Nils Petersson (vingad lansspets) synes ha uppstått just i Ragunda.
 
Vänliga hälsningar
Per-Åke Borssén

[Ulf Sawert]

Javisst kan det vara så...att id?n till adelsvapnet med den böjda armen och de korslagda yxorna kan ha kommit från Norge, det var ju därifrån man - enligt Bureus - fick hjälp av den norske kungen. Det skall väl finnas en svensk adelssläkt som heter: Stålarm också? Så det verkar finnas fler varianter av böjda armar som frälsevapen. Detta behöver ju inte betyda att Farthegn-släkten kom från Norge bara för att man kanske hämtat inspiration till sitt adelsvapen därifrån, snarare stärker väl detta Johannes Bureus berättelse om Fale hin Unge - att den verkligen kan vara sann!
 
Vänligen
 
Ulf

[Göran Johansson]

Medelpads äldsta landskapsvapen har ett pilgrimsstandar med S:t Olofs infällt i duken. Religionen var kanske i synnerhet här viktigare än i vilket land man var född. Pilgrimsleden längs Ljusnan hade säkert stor betydelse liksom Indalsälven och den del av Jämtland öster om Ragunda skogen som topografiskt är en naturlig del av Indalsälvens dalgång. Denna landskapsdel, inklusive Ragunda, borde naturligast ha varit en del av Sverige redan före freden på 1600-talet. För att återgå till Fale hin unge så kan man väl som Per-Åke och jag har konstaterat att bevarade 1300-talsdokument placerar släkten nära dessa gränstrakter, eller.....?  
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Göran Johansson]

Rättelse: Första raden - med S:t Olofs yxa infällt. Yxan föll bort. Andra raden: Ljusnan ska förstås vara Ljungan.

[Per-Åke Borssén (Pab)]

Om pilgrimsleden längs Ljungan mot Nidaros; läs Lennart Jörälv 2000 Vägen till Nidaros.
 
Upplysningsvis kan meddelas, att ätten Stålarm torde vara en finländsk adelsläkt som, synes det, på kvinnolinjen ha sitt usprung i den finska uradliga Tavast-ätten (krökt arm). Denna ätt tycks även ha haft en svensk förgrening. År 1400 säljer Olof Olofsson (?krökt arm) i Sylöda, Saltviks sn, Åland, 0:9 i Målsta i Bälinge sn till ärkebiskop Henrik Karlsson. Olof bemyndigar Johan Larsson (vingat svärd) hh i Bälinge, emedan han ej kan längre i landet dväljas, att ge ärkebiskopen fasta på egendomen. V Nyman har antagit att denne Olof Olofsson hörde till ätten Tavast (Åländsk Odling 1949, s 61). Målsta i Bälinge sn är grannby till Farde Unges och hans hustru Ingeborgs Moberga och Söderby (MÄU 20).

[Ulf Sawert]

Till Göran och Per-Åke: Jag har nu läst igenom boken Jarlens Sekel skriven av historieprofessor Dick Harrison, utg. år 2002. Det är en mycket bra bok som handlar om 1200-talets sverige. Den bör läsas av alla som är intresserad av historia! Där menar historieprofessorn att Norrland (Helsingland) var ett självständigt område ända fram till början på 1300-talet. Både Norska och svenska kungar försökte att erhålla överhöghet över området men lyckades aldrig få någon verklig makt över bönderna häruppe. Däremot var man underställd kyrkliga myndigheter och betalade först en gärd (S:t Olofs gärd) till Nidaros för att efter 1314 börja betala kyrkoskatt till Uppsala ärkestift. Jämtland låg däremot under den norske kungen under långa tider men jag vet inte hur mycket makt han hade där i verkligheten. Den verkliga makten låg istället (fram till 1300-talet) hos de lokala stormännen. Det synes som om Norrland och Dalarna har haft en liknande historieutveckling, sturska bönder och stormän som velat gå sina egna vägar!
 
Vänligen
 
Ulf

[Göran Johansson]

Åter till Småland. Enligt Almquist, Lokalförvaltn. I, s. 358 var Johan Siggesson fogde i Möre 1561-64 (Kalmar län). Över vad kan man fråga sig. I Östergötland tidigare var han fogde över fogde över arvegodsen i Ög 1557-58 och fogde i Boberg 1560. Ungeför samtidigt var han enligt Niclas Rosenbalck häradshövding i Östra härad (Jönköpings län) redan 1562. Han uppbar tionden från Vista och Tveta 1558. Det sistnämnda torde väl vara en löneförmån. Fogdeskapet i Möre kan kanske ge en indikation om när han blev gift. Svartingstorp ligger i Norra Möre. Almguist anger inte källan och inte heller över vad han var fogde - förmodar att det handlar om kronojorden i Boberg och Möre, eller ...? Det lär väl framgå av landskapshandlingarna.

[Per-Åke Borssén (Pab)]

Hej Göran, Du frågar efter sambanden  mellan de olika händelser som jag refererat till. Sambanden torde vara följande: (egentligen skulle mina inlägg i denna diskussion läggas föras över till en annan tråd - Medeltiden: Farde Unges släkt)
 
1. I brevet om egendomsbytet år 1501 i Torp (MÄU 120) talas egentligen omtvå godsbyten:
 a.1501, då bönderna byter tilll sig Ångforsen;  
 b.ett äldre byte - det av uhrminnes häffd åkommit; Thet byte giorde 'han' med Farden i åsse. Vem var 'han' och vem var 'Farden i åsse*?
 
.  Under sin Norrlandsresa 1324 besökte ärkebiskop Olof Björnsson Torp i slutet på januari. Han fridlyser då bl a den egendom som Johan i Kåddis, Ume sn, och hans hustru skänkt till ärkebiskopen och Uppsala domkyrka (MÄU 15). Han fann här ett gott ålfiske vara i 'Toringsiöaraar?[Torringsjån eller nuvarande Getterån]. Där skulle nu en ålekista byggas för bröderna i Sildrvtz. Och skulle avkomsten av ålfisket vara brödernas (MÄU s 147). Med 'brröderna avsågs 'klosterbröder'. Vägen förbi Torp var end el av den gamla pilgrimsleden till Nidaros. Byn Klöstret i Torps sn, som ligger strax öster om Getteråns utlopp i Ljungan,  tyder på klosterbröders närvaro i socknen sedan urminnes tid. Inte fanns här något kloster. Snarast rör det sig om pilgrimshärbärgen, som föreståtts av munkar, och som i folkmun benämndes 'klöstret' (L Jörälv 2000, s 100).
 
2. 'han' ovan torde med all sannolikhet vara ärkebiskop Olof (den vise) Björnsson  (1316-32).Just vid gränsen mot Jämtland vid sjön Torringens södra strand ligger Biskopsudden och sjöns nordöstra del benämns Munkfjorden, vilket skulle  tyda på en tidigare kyrkliga närvaro vid denna sjö. I Torps sn fanna andra byar som Munkby, Munktorp. som förstärker den omfattande 'brödraversamheten utefter denna del av pilgrimsleden till Nidaros.
 
3. 'Farden i åsse' - 'åsse'  har av Hellbom antagits vara Åse i Torps sn. Sannolikt därför att de två döende männen som förmedlat uppgiften wittnade påå sitt yttersta, bodde i byn Åse. Likaså har Hellbom antagit även att en Jon Fardason som uppträder 1416 i Borgsjö (MÄU 35) och även 1420 likaså i Borgsjö (MÄU 41), skulle vara hemmahörande i Torp. Inget säger dock explicit att med 'åsse' avsågs Åse i Torp sn. Sjön är ju även jämtländsk. Jag skulle kunna tänka mig att vi istället talar om en Fartegn i Åsen i Fors sn vid Indalsälven. Där finner vi idag namnet Biskopsgården. Ingenting hindrar dock att Jon Fardasson möjligen var en ättling, sonson, till Fardan i 'åsse' och att denne Jon är bosatt i Torp. Det är tvärtom rimligt att anta att förhållandena var sålunda.
 Omständigheterna talar för att den Fartegn som uppträdde vid Olof den vises tid snarast torde vara Nils Fardjäknssons far. Denne torde nyligen ha dött strax före, då Nils 1324 i juli beseglar och överlämnar den del av en fors, som hans far ägt i Indalsälven, med tillhörande fisken och omgivningar. (forts)

[Per-Åke Borssén (Pab)]

(forts)
Detta sker strax före mötet i Ume, då bl a Johan i Kåddis tillsammans med sin hustru skänker sin gård i Kåddis till ärkebiskopen och Uppsala domkyrka; en donation som Nils Fartegnsson även beseglar.
 Hellbom har antagit att Fardjäkns donation i Indalsälven 1324 skulle vara lokaliserat till  'Själafisket' vid Liden (MÄU 16) men troligast är ändå, att det handlar om det fiske och den jord som ärkebiskopen senare visar sig ha, 1331, tillsammans med sin och Nils Fardjäknssons kompanjon i Lule älvprospekteringen 1327, kungsåren Johan Ingemarsson; nämligen ett fiske i Ragunda och en fjärdedel i byn Fors. Vid ärkebiskopens och kungsårens delning av sitt gemensamma godsinnehav 1331 skulle ärkebiskopen ha fisket i Ragunda och fjärdedelen av jorden i Fors medan kungsåren fick fisket i Värsta och Dingersjö i Njurunda sn och Dimdaklens fiske i Tuna sn. Deras andelar i Åby älv och Lule älv skulle däremot vara oförändrade  (MÄU 17).
 Johan Ingemarsson erhåller således det fiske som förmodligen sedan urminnestider tillhört Nollby-och Fartegnsläkten. Denna nedre del av Ljungan hade således ärkebiskopen och kungsåren ägt tillsammans oskiftat till 1331 och reglerades strax före ärkebiskopens död. Sannolikt är de besläktade, möjligen kusiner. Ärkebiskopen kommer från Fors, Tensta sn i Uppland. Han donerar till sin frände Birger Petersson (Finsta-ätten) 4 örtugland i Forsa ström 1302 (DS 1366). I Fors omnämns 1349 en frände till Johan Ingemarsson, systersonen Magnus Larsson (balk belagd med sparre). I tensta kyrka har funnits en målad sköld med ginbalk; en röd sköld med vit ginbalk och blå sparre. I Tensta sn ägde Johan Ingemarsson (SMV, s 238). I Tensta sn byter år 1323 Birger Petersson till sig jord i Fosmo av Johan Ingemarsson (DMS 1:3, s 172).  
 
 Mycket tyder på att Nils Fardjäknsson  släktingar eller ättlingar icke ha accepterat donationen i Fors och Ragunda till alla delar. Se mina inlägg i Af: fred den 31 aug - dels 17.54, 18.53 och 18.56 samt 23.55.
 
4. Sambandet mellen Torp januari 1324 och Ume juli 1324 torde vara följande:. Fartegn, Nils Fardjäknssons far skänker (byter bort) i januari bort halva sjön Torringen och halva Getterån till ärkebiskop Olof. Johan, son till Nils Fardjäknsson, och hh Cecilia har förvaltat denna egendom åt sin farfar och är nu istället boende i Kåddis by i Ume sn. Johan skall framdeles emellertid förvalta åt 'bröderna' den bortbytta egendommen och besitter därför sannolikt den andra halvan å sin far Nils och/eller farfars, Fartegn i Åsen, vägnar. Möjligen bosätter han sig sedermera i Torp.
(forts)

[Per-Åke Borssén (Pab)]

(forts)
Johan i Kåddis är troligen Nils Fardjäknssons son; densamme som omnämns i Nils bekräftelsebrev för sonen Johans förvaltning av faderns egendomar söder om Ödmorden (DS4879). Cecilia är förmodligen en dotter till Johan Ingemarssons bror Sigge Ingemarsson och syster till Erik Siggesson, som beseglar 1341, då Magnus Larsson och hans syskon ger sin mor Cecilia Ingemarsdotter, Cecilia till Eda, jord i Haga sn och Olunda, Lagga sn (HG 1996, s 93).
 I juli är Fartegn död. Slutfasen i Fartegns uppgörelse med årkebiskopen om priset för Hälsingarnas insats i prospektering  och part i förläningen av Lule älvdal är nådd - Torringen och ålfisket Getterån är avklarad (MÄU 120), den 5 juli överlämnar Nils faderns fiske i Indalsälven (MÅU 16, DS 2445) och den 23 juli godset Kåddis i Ume sn (DS 2475).  
 Att Konrad Arxö beseglar 1328 (DS 2680) Johan och Cecilias skuld till ärkebiskopen tyder på att han på nåtgot sätt är besläktad med Johan eller hans hustru Cecilia. Att Konrad har en Hälsingsk släktanknytning framgår av att bland hans arvingar ingick bl a prosten Lars i Bollnäs.
 Konrad Arxö torde ha dött väl före 1341, då prosten Lars i Bollnäs och arvingarna efter Konrad Arxö, tilldömes 5 örtugland i Näs, Västland sn (DS 3540).  Samma mark som prosten Lars, tydligen tidigare, sålt till Magnus Larsson (balk belagd med sparre) och som 1344 tilldömes Magnus arvingar (DS 3867). Magnus Larsson, se ovan, är son till Cecilia Ingemarsdotter (genomgående kors), vilken var syster till kungsåren Johan Ingemarsson (balk belagd med sparre).
 Sannolikt var Konrad Arxö släkt med kungsåren, förmodligen gift med dennes dotter. Johan i Kåddis hustru, Cecilia, var sannolikt svägerska till Konrad.Därför beseglar han sin svågers och svägerskas skuld till ärkebiskopen 1328 (DS 2680). 1346 byter Uppsala domkyrka bort sin egendomar i Kåddis till König Skarlakan i Kåddis, Ume sn, mot jord i Malma, Bondkyrka sn; jorden i Malma var Königs arvejord. I Malma ägde även Johan Ingemarsson jord (DMS 1:2, s 56).
(forts)

[Per-Åke Borssén (Pab)]

Följande hypotetiska tabell skall förklara sambanden.
 
 

Fartegn                  Ingemar
'i Åssen'                N-son
1300-24, 1501              |
  |                        |
  |                        +------------+-------------+  alt------+
  |                        |            |             |           |
Nils                     Siggo        Johan         Cecilia =...Lars
Fardjäknsson             Ingemarsson  Ingemarsson   Ingemarsdtr N-son
1324-52                    ?            ?           1341          |
  |                        |            |                         |    
  +-------------+          |            |                         +--------+
  |             |          |            |                         |        |
Olof          Johan =....Cecilia      NN =..........Konrad      Magnus   Cecilia
Nilsson       Nilsson    N-dtr        N-dtr         Arxö        Larsson  Larsdtr
i Åsen        i Kåddis   1324                       Kåddis      1341-44  1341
DS 4035       1324                                  1328-

[Göran Johansson]

Hej Per-Åke, det är väl en bra id? att före över de tankegångar som i huvudsak bygger på 1300- och 1400-talshandlingar till till en annan tråd - Medeltiden: Farde Unges släkt såsom du föreslår. Det kanske rent av är bra att särskilja Johan Siggesson och Farde unges släkt tills vidare. Jag känner mig inte mogen att kommentera dina funderingar men återkommer.  
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Göran Johansson]

Min tolkning av dokumentet 1501:
 
Erich Persson i Hångsta (Torp sn), Erich Assmundsson, Jöns Andersson i Ofvanede, Pelle Persson i Fornaby, Per Gyntesson intygade att Per Jonsson i Åse och Gynter i Åse på sitt yttersta sagt att bönderna i Näset, Borgsjö socken bytte till sig halva Turingen och halva ån (Getterån?) mot halva fisket i Ångeforsen. Detta byte gjorde de (han) med Farden i Åse. Ingen i Jämtland fiskade i Turingen. (Byborna i) Näs och Sillre hade ohindrat och oklandrat fiskat i sjön och kunde således 1501 åberopa urminnes hävd.
 
Jag har svårt att se att två byten avses även om just ordet han gör det hela oklart. Tror ändå att skrivaren syftade på bönderna i Näs och Sillre. Däremot ser det ut som om Farden i Åse haft ett fiske i Ångeforsen! Den låg/ligger väl i Jämtland och det är ju intressent i sig!
 
Eftersom det faktiskt fanns en Jon Fardesson i Åse senare så tycket jag sockentillhörigheten är ganska klar. Det bör väl vara Farden i Åse i Torp socken som avses. Jag har samma uppfattning som du när du skriver att Farde i Åse bör kunna ha varit Nils Fardjäknssons far.
 
Det är möjligt att jag är helt ute och reser och räknar därför med kommentarer.
 
Vänlig hälsning
Göran J.

[Ulf Sawert]

Till Per-Åke Borss?n: Tack för det fina utlägget av den hypotetiska tabellen! Jag har skrivit ut den nu och skall spara den för framtida forskning. Här ser vi hur Farthegn släkten gifts ihop med frälsesläkten Sparre! Jag misstänker också att Ingeborg - Farthegn Unges fru - också kom från Sparre-ätten då hon ju var Johan Ingemarssons fränka!?
 
Vänligen
 
Ulf

[Göran Johansson]

Per-åke igen!
 
Fardens i Åse byte avsåg ju inte bara byn Näset utan också Sillre. I Sillre by skall enligt sägnen ha funnits ett kapell, själastuga, med var detta legat är osäkert. En dörr i hembygdsföreningens samlingar tros härröra från detta kapell. Jag tror att Johan Kåddis kan ha varit ägare till Sillre by. Om biskopens visitationsresa 1324 sägs att Han fann här ett gott ålfiske vara i 'Toringsiöaraar?[Torringsjön eller nuvarande Getterån]. Där skulle nu en ålekista byggas för bröderna i Sildrvtz. Och skulle avkomsten av ålfisket vara brödernas. Det gör ju saken inte mindre intressant att Johan Kåddis ägt mark i Borgsjö på gränsen till Torp.  
 
Alltså Farden bytte bort sitt fiske i Torringen och Getterån till bönderna i Näset och Johan Kåddis och de bönder som möjligen också fanns i samma by ....eller hur?
 
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Göran Johansson]

År 1574 och kanske senare är Kristoffer Siggesson i Viken ensam ägare till Viken i Torp sn. År 1600  
finns också kh i Borgsjö Mårten Larsson och dennes son Lars Mårtensson i byn. Namnet Mårten för tankarna till den Mårten Siggesson i Gävle som av vissa anses ha varit bror till Kristoffer Siggesson och Johan Siggesson. Kanske delningen av hemmanet Viken och namnet Mårten indikerar släktskap mellan Siggesöner och kyrkoherden i Borgsjö.
 
Om Kristoffer Siggesson i Viken som inte har belagts som bror till Johan Siggesson! Vid sidan av Kristoffer Siggesson finns i en tiondelängd för Medelpad 1600 en anteckning som jag tolkar som frij. Kan det stämma. I så fall fri från tionde och varför? Kanske ålderdom, fattigdom?  

[Marc Hernelind]

Göran,Jag tror som du att Farteng släkten har med Johan siggesson att göra vi har lagt in en massa  medeltida brev som verifierar  hypotetiska släkt samman ställning ni tar upp.
 
Jag själv kommer ifrån Siggo Christophersson (Bure enligt andra hands källor) hans barnbarn är gift med Jacob Bures(han skrev sig själv som Bure) Biskop i strängnäs, Barnbarn  
sen säger du att Johan siggesson inte har med Bure att göra det är möjligt att det är Farteng släkten som är hans förfäder men enligt min teori är det samma sak Fartäng d.ä. Nils Farthengsson, och Fartheng Unge tror jag hör ihop sen tror jag att Herse och speilbud var enligt de medeltida brev jag lagt in tidigare söner till Farteng d.u. och Ingeborg.
Och från Herse kommer den så (kallade Buresläkten) genom hans söner Anders,Farteng (Fale),Olof.sen håller jag med om mycket i dom hypotetiska linjerna ni talat om.  
 
Nicklas det är rätt det du skrivit om Sköldknektar, varför jag tog upp dom är för jag fått reda på av riddarhuset genealog att när riddar huset på 1620 talet (hur skall man uttrycka det gav nummer och i vissa fall namn till adlessläkt med sen till hörande sköld (för dom är oftas inte heller äldre än 1600 talet.)
så vissa Adelssläkter där skölde brevet försvunnit försvann också kunskapen om dom, skölde knecktarna var lågadel där visst frälse jorden följde med till barnen.
 
mvh Marc

[Per-Åke Borssén (Pab)]

Göran, Du har rätt - ett egendomsbyte skall det vara.
Brevet 1501 omtalar: (intygad avskrift av original 1682)
 
att bönderna  i Näset och Sillre byar i Borgsjö, hade urminnes hävd till fisket i halva sjön Torringen och halva Getterån (Toringsån);
 
att de hade bytt till sig detta mot ett halvt fiske i Ångeforsen;
 
att Thet bytet giorde han med Farden i åsse...  
 
att bönderna vid tinget påstår att ingen jämtlänning någonsin med båt, nät eller andra redskap fiskat nämnda sjö;
 
Han [äkebiskop Olof] byter till sig fisket [i Torringesjön och Geterån] med Fartegn i Åsen  mot fisket i Ångeforsen.;  Där skall nu en ålekista byggas för bröder i Sildrvtz. Och skall avkomsten av ålfisket vara 'brödernas'....  
 
Fisket i Torringen ägdes troligen av jämtläningen Farde i Åsen, Nils Fartegnssons far, som avsätter halva fisket i egendomen, att brukas av bönderna i Näset och Silldre byar, och därigenom ge avkomst för klosterbröders och pilgrimers underhåll, på väg till Nidarås. Bönderna har sedermera hävdat 'urminnes' rätt till fisket för egen del. Ärkebiskop Olof förordnade och insatte 1324 Johan i Kåddis i Ume sn, Fardens i Åsen sonson att förvalta egendomen. Kyrkan ägde troligen sedan tidigt Ångeforsen.
 
Du skriver att det faktiskt finns en Jon Fardesson i Torp. Är detta verkligen korrekt.  
 
I hjälplängden från 1535 omtalas en Jon i Torp, I kapitlet VEM BODDE VAR (MÄU s 230-267), som väl är en sammanställning från flera källor av namn och byar i Medelpad - troligen gjort av A Hellbom, omtalar denne Jon Falesson som faste  1416 och 1421 (MÅU 35 resp 41; båda utställda i Borgsjö). Ingenstans i dessa brev står uttryckligen att Jon Falesson var bosatt i Torp. Han skrevs i breven helt utan proveniens. Att han kom från Torp måste vara Hellboms antagande. Hellbom har antagligen vägletts av sitt eget antagande att det fanns en Farde i 'åsse' 1501 och att därmed avsågs Åse i Medelpad, medan jag håller för  troligt, p g a ovanstående omständigheter, att det är mer sannoligt att det handlar Åsen i Jämtland och ca 275 år tidigare - i varje fall har Hellbom fel årtal på denne Farde; även om Åse skulle vara rätt. Sannolikt handlar det om den Fartegn som omtalas 1300 (DS 1383)
 
Vänligen/ Per-Åke

[Ulf Sawert]

Här kommer några citat från boken Jarlens Sekel, skriven av historieprofessor Dick Harrison, utg. år 2002. Sid 554 långt upp: År 1313 förband sig folket i Alir, Sunded, Medelpad och Ångermanland att under vårvintern 1314 erlägga den så kallade Sankt Olofsgärden till Uppsala, istället för som tidigare Nidaros. Den svenske ärkebiskopen for själv norrut för att göra sin vilja tydlig, något som kollegan på andra sidan kölen alls icke uppskattade. I de dokument som härvid producerades får vi veta namnen på norrlänningarnas lagmän. Ångermanland hade två, Nils i Gudmundrå och Hwnone, liksom Medelpad, Nils och Brynolf. Alirs lagman var Olof från Bollnäs; lagmannen från Sunded hette Lars i Viksta (Forsa socken). Vi lär oss också att man samaldes till ting i Söderlala, Hög, Selånger och Kuta (troligen det ångermanländska Bjärtrå), medan dokumenten skrevs vid kyrkorna i Söderala, Skön och Nora.
 
Vidare på nästa sida (555), i mitten: Inte föränn under 1320-talet, under Magnus Erikssons förmyndarregering, blev Hälsingland slutligt inlemmat i riket. Kungsgårdar etablerades, bland annat i Norrala, Hög, Jättendal, som baser för den kringresande kungsåren, den energiske Johan Ingemarsson. Gårdarna hade troligen funnits redan tidigare, men då snarast som obefästa utbytesplatser. Först nu blev de verkliga maktcentra. Slut på citat.
 
Den Nils som näms som lagman i Medelpad ovan i citatet är väl: Nils Farthegnsson?
 
Till Marc: Visst var väl Ingeborg, fru till Farthegn Unge, fränka med Johan Ingemarsson (sparre)?
 
Vänligen
 
Ulf

[Ulf Sawert]

Jag citerar ett litet stycke (skrivet av Nils Blomkvist) från boken: Kyrkan och bygden, utg. år 2000 av Sköns Förs. sid. 35-35: Att märka är då att den förste storman som framträder i något tydligare individuell belysning ur detta sammanhang just bär helgonnamnet Nicolaus - den Nils Fartegnsson som vid olika sammanhang på 1320-talet framträder i nära samröre med ärkebiskop Olof Björnsson och som kallar kungsåren Johan Ingermarsson sin gener, släkting. Slut på citat.
 
Varför kallar Nils Farthegnsson Johan Ingemarsson (Sparre) sin gener? Var man släkt? Var Farthegnssläkten och Sparre-släkten djupt förbundna genom div. äktenskap?
 
Vänligen
 
Ulf

[Göran Johansson]

Per-Åke, Du kan ha rätt ifråga om Jon Falesson. Enligt Hellbom fanns han med i Torps Skeppslag 1416 0ch 1420. I MÄU42, sid 73 om nämns en Jon i Asum = Åse. Jag tror det kan vara just Jon Falesson men inte till 100% säkert.  
 
Apropå schemat, det finns lite väl många frågetecken och möjligen en aning lömskt att sätta det på pränt.
 
Jag har funderat på om man skulle kunna granska Engelbrekt Laurentii farbror Jon Svenssons upplysning om släkten som han lämnade Johan Bure samt de uulysningar som förekommer i Utters Genealogica 41.
 
Enligt Jon Svensson:
Fale Olofsson, Jons farfarsfar
Per Falesson, Jons farfar
Sven Persson, Jons far
Jon Svensson, farbror till Engelbrekt  
 
Enligt Utter:
Gamle Fale Bure i Birsta
Fale hin unge Bure
Halsten Bure
Fale Bure i Ljusdal
Petrus Bure (=Per Falesson)
Sven Persson
Lars Svensson
Engelbrekt Laurentii
 
Bure ska man bortse ifrån. Det var ju Johan Bures eget påfund och inget annat. Däremot är det intressant att Utter placerat vapnet med den böjda armen och stridsyxorna invid Per Falessons namn.
 
Nils Fardieknsson ger sin son Johan Nilsson ansvarsfrihet beträffande räkenskaperna för de gods han anförtrott honom söder om Ödmorden (DS4879).  Utter nämner Ljusdal i släkttavla. N. Fardieknsson hade tydligen gods söder om Ödmården i Hälsingland.
 
Om Ödmården och Skogs socken
 
Nybyggarna i Skogs socken
Skogs socken var tidigare en del av den stora skogen Ödmården mellan Gästrikland och Hälsingland. Sedan stenåldern har man bedrivit jakt och fiske i området, men länge saknades en bofast befolkning. Inte förrän under medeltiden började man bryta jordbruksmark här. För de första nybyggarna var det långt till närmaste kyrka och därför beslutades att en ny skulle uppföras här på en udde i sjön Bergviken, en plats som senare skulle visa sig vara illa vald för ett kyrkobygge.
 
Kyrkans historia
Genom brev och andra skrivna dokument kan man i stora drag följa kyrkans historia. Kyrkogården invigdes av ärkebiskop Olof Björnsson på midfastodagen år 1324. Från början var kyrkan bara en fyrkantig stenbyggnad. Efterhand tillkom sakristian, vapenhuset och stigluckan i kyrkogårdsmuren. Själva muren fanns sannolikt från början. [http://www.ruinportalen.se/p/skog/index.html]
 

[Göran Johansson]

Fortsättning:
Ödmården ligger i trakten av Kilafors och Skog socken vid den sydligast delen av sjön öster om Kilafors.

[Per-Åke Borssén (Pab)]

Ulf, se MÄU s 276. Den uppgift Du talar om grundar sig på en förmodan som icke har kunnat bekräftas. Det utgår från ett brev daterat 1325.04.14 (DS2510), där en Nils Fellerson uppges vara måg (gener) till Johan Ingemarsson. Man har antagit att namnet Feller skulle kunna vara en misstolkning av Fale.
 
Vänligen / Per-Åke

[Göran Johansson]

Per-Åke, söder om Ödmorden (DS4879) är ju egentligen oerhört vagt. Teoretiskt kan hela Sverige söder därom avses! Frågan är hur man ska tolka detta. Mest troligt är väl att det är del av Hälsingland eller Gästrikland och/eller Uppland som avses.
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Marc Hernelind]

Svar till Ulf just nu har jag inte allt framför mig pga. flytt, men som jag minns att Bland annat Nils Ahnlund uttryckte det så var de fem stormän som 1327 var på vistitaionresa i skellfeå och Luleå ävldal, var förmodligen nära släkt också dvs säga a Johan Ingmarsson (Balksparre) var  Nils Farthengson  måg och Ingeborgs första gifte var med en Sigurd om jag inte minns fel,andra giftet med Farteng och man tror att Herse och speilbud var styvsöner till Farteng. Därför på Bure Seminariet 2005 sa vi att Herse var den sista belagda personen.
mvh Marc

[Björn Thunberg]

Just det!
Herse är sista belagda personen.
 
Ingen Fale Bure ala Arne är belagd.
Hur mycket man vill så kan man inte belägga Sundsvalls svar på Arn Magnusson i någon orginalkälla.
 
Tack Marc för detta inlägg.
Björn Thunberg

[Marc Hernelind]

Bureseminariet 2005 var  tydlig i frågan stamfar för släkten dvs. Herse  
 
Sen fick vi veta att fem Herse fanns vid denna tidpunkt dvs 1300 talets senare hält alla i ångemanland, Sigurd från Klappsta var först gift med Ingeborg och fick troligen sönerna Herse och Spielbud, sedan var Ingeborg gift med Farteng unge.
 
så det är som du säger Björn, Fale Bure är ej belagd
dessutom säger JB  Fale hin unge nämner aldrig Bure.
 mvh Marc

[Göran Johansson]

Luckan mellan Siggo Christopheri, Johan Siggesson och Fale hin unge är svår att överbrygga på ett övertygande sätt. Det måste vi nog finna oss i. Möjligen kan man stärka sannolikheten genom idogt arbete. Ett delmål kunde t.ex. vara att försöka spåra Johan Siggesons anor.  
 
Om man ska ha någon liten framgång se krävs studier av primärmaterial i den mån det existerar. Jag har lånat hem vissa volymer av landskapshandlingarna för Medelpad från SVAR ibland. För ett seriöst arbete krävs dock att man har tillgång till samtliga årgångar. Dessutom måste man kanske komplettera med material från Östergötland och Småland, kanske också från Sörmland och Uppland (de flesta landskapshandlingar för Småland. Östergötlands är inte klara som microfisch och hemlån ännu). Alla andra äldre handlingar på Riksarkivet som kan tänkas ge något måste också studeras. Det blir väldigt dyrt med kostnader för lån, resor o.dyl. och tidskrävande.  
 
Jag vände mig för ett tag sedan till Riksarkivet för att beställa en kopia av den trohetsförsäkran som Johan Siggesson skrev under tillsammans med annan lågadel i Östra h:d, Småland (se ovan i denna diskussion). På denna finns Johan Siggessons sigill. Svaret blev att det krävs en omfattande egen forskning i ett stort källmaterial. Måste för egen del konstatera att det är uteslutet. Dylik forskning är således förbehållen Stockholmare! Finns det kanske någon sådan (dvs Stockholmare) som deltar i denna diskussion och som är villig att delta med en insats?
 
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Marc Hernelind]

Göran hur långt har vi kommit att binda Sigge Faleson och Ramfrid Christoffersdotter som  
Johan Siggessons föräldrar?
 
Jag skall försöka leta fram trohetsförsäkran med Johan Siggesson ,sigill på Riksarkivet.  
 
Rätt intresant är att Johan siggessons sköldmärke i sköldebrevet har visa likheter med  
Falkengre?ns sköldemärke.
 
mvh Marc