Äldre inlägg (arkiv) till 2007-09-14

[Göran Johansson]

Jahan Siggesson finns medtagen som menig adelsman Småland i en trohetsförsäkran till hertig Johan dat. Östra härad 1568-09-10. Jag gissar att denne man är identisk med Johan Siggesson, Svartingstorp. Kan det vara så att det fanns en namne under den aktuella tiden. Detta tyder, om så inte var fallet, på att Johan Siggesson räknades till adeln redan 1568. Adlandet 1572 bör då vara att betrakta som en bekräftelse på en äldre frälsestatus. Bland övriga menige adelsmän uppräknas följande:
Jöran Olsson
Henric Jonsson
Matz Larrson
Clemit Stolpe
Jöns Jönsson
Bencht Bagge
Svendh Esbjörnsson
Texten inleds på följande sätt:
Vi effther:ne meninge adelsmen, som boendes äre i Smålan, giöre vetterligit..... [Källa: Svenska Riksdagsakter samt andra handlingar 1521-1718, sid. 206, Emil Hildebrand]. Jag hade tänkt lägga in denna text under Ointrodducerad adel, Svartingstorpsätten men den var stängd!
 
Vem kan Jöns Jönsson avse? Det kan inte möjligen vara den Johan Johansson som var gift med Margareta Håkansdotter (Bååt av Billa)?  
 
Vänlig hälsning  
Göran Johansson

[Niclas Rosenbalck]

Nej den Johan som var gift med Margareta Håkansdotter är det inte. Margareta var ju gift med kyrkoherde Torkel Persson i Dädesjö redan senast 1564, vilket sonen Per Johansson (sedermera kyrkoherde i Tolg) egna ord vittnar om i hans brev hem till modern ifrån studentorten Rostock (se bl a Svenska folket genom tiderna 3 s 138 och de Brun Svenska studenter (2) s 372-374, 377-382. Att Margaretas förste make hetat Johan Johansson bygger enbart på en gissning utifrån att en sådan person står som ansvarig för byn Hållingsby som Margareta ska ha ägt. Uppgiften är alltså ej säker och jag rekommenderar att sätta ett frågetecken för Johansson tills fler belägg framkommit.
Jöns Jönsson som nämns i Svenska riksdagsakter 1568 är säkerligen Jöns Jönsson [Gyllensparre] (död 1577).
 
Den Johan Siggesson som nämns 1568 är säkerligen densamme som i Schlegel och Klingspors anges representera Svartingstorpsätten (och därefter i ÄSF I:3 s 308 -en märklig benämning då en generation/man knappast kan sägas vara en ätt!). Denne var häradshövding i Östra härad (Småland) redan 1562 så han har haft en småländsk förankring redan under 1560-talet. Hans giftermål med Anna Stensdotter [Ulv] ingicks senast 1570, troligtvis flera år tidigare skulle jag anta, och att han såsom ofrälse representerar sin hustrus frälse 1568 och står som adelsman är inget märkligt. Det kan vara detta faktum och hans meriter inom kriget på 1560-talet som påskyndade hans adelskap 1572. Tänk även på att han adlades efter att sjuårskriget var slut - adelskap mitt under brinnade krig var väl inget bra jippo egentligen? Det var även under 1570-talet som rannsakningarna om halvfrälset genomdrevs. Många ofrälse med frälse giften eller halvfrälse börd, ja tom kvartsfrälse, hade alltså på 1560-talet stått upptagna i rusttjänstlängderna och representerat adeln. Jfr även kunglige fogden Anders Svensson [Stråle af Ekna] som står bland frälset innan han adlades. Detta fenomen Göran påpekat ses även i senare tid (trots frälserannsakningen omkr. 1576 i Småland) - ofrälse med frälsejord i sina händer står uppräknade bland adeln.

[Göran Johansson]

Tack Niclas för denna lektion. Det borde vara möjligt att spåra Johan Siggesson bostad i Småland. Man får väl tolka trohetsförsäkran så att han var bosatt i Östra härad.
 
Det vore intressant att undersöka övriga meniga adelsmän (se ovan) utifrån deras civilstånd och samhällsställning.  
 
Clemet Stolpe, upptog morfadern väpnaren Nils Stolpes namn. Fick av konung Johan III på sin ålderdom sköld och hjälm (bekräftelse på adelskapet), sedan han tillhandlat sig mycket frälsegods jämväl av omyndigt folk, men själv levt armeliga både med mat och kläder. Gifte sig 1568 med Carin Pedersdotter (Källa: Elgenstierna).  
 
Jöns Jönsson (Gyllensparre) tillhörde en äldre frälsesläkt liksom Bengt Bagge. Sven Esbjörnsson (Bock af Näs) hade en fader som adlades 1532. Vilka var de övriga?
 
Enligt Svenska Riksdagsakter samt andra handlingar 1521-1718, sid. 206 finns sigill på denna trohetsförsäkran. Vissa innehåller adliga vapen över hjälm - dock inte på Henric Jonssons, Matz Larssons, Johan Siggessons och Sven Esbjörnssons sigill. Kan man förmoda att sigillen innehåller annan information?

[Göran Johansson]

Rättelse: Sista stycket ovan. Det var Bengt Bagges sigill som saknade adligt vapen över hjälm och inte Esbjörn Siggessons.

[Olle Elm]

Hej Göran,
Som en komplettering till Niclas lektion ovan; Läs  Jan Eric Almquists artikel Ett och annat om den svenska adeln i äldre tid i SoH 1967:3, sid 289 ff. Mycket intressant och lärande tyckte åtminstone jag ...
När det gäller meniga adelsmän nämnda ovan, kan det väl vara intressant att Jöns Jönsson [Gyllensparre] till Ingelstad (Konga) enligt Almquist, Frälsegodsen, och Jordbesittande adel i Småland (inkl Öland) 1562 innehade  inte mindre än 36 mtl. Clemet Stolpe till Yttersjö (Västbo) 5 mtl ...
Vänligen,
Olle

[Göran Johansson]

Hej Olle, tack för tipset! Jag ska läsa artikeln i morgon. Formuleringen Vi effther:ne meninge adelsmen, som boendes äre i Smålan, giöre vetterligit.... kan om man så vill tyda på att de uppräknade menige adelsmännen själva ansåg sig tillhöra adeln. Om man tillåter sig att vara bokstavstrogen så förefaller det således inte vara så att någon annan betraktat dessa män såsom frälsekarlar - det är deras egen uppfattning om sin egen ställning i samhället.
Vänlig hälsning
Göran J.

[Göran Johansson]

Under Småland: Efterlysningar: Jahan Siggesson, menig adelsman 1568-09-10 förekommer nya inlägg i diskussionen om Johan Siggesson i Svartingstorp. Redan 1568 ansåg han sig själv tillhöra adeln i trohetsförsäkran till hertig Johan. Adlandet 1572 skulle kunna vara en bekräftelse på tidigare frälsestatus (det kan också förklara de obekräftade uppgifter som framförts i detta forum om att brodern Kristoffer Siggesson adlades samma år och dag). Detta ställer i så fall Urban Sikeborgs teorier om motiven till stölden av vapenskölden (om den nu verkligen har existerat) i Sköns kyrka i helt ny dager.  
 
För min del är jag nästan övertygad om att Johan Siggesson, som alternativ till att ha tillhört en äldre frälsesläkt, kan ha adlats på egna meriter. Att tillägna sig någon annans vapen syns i så fall såväl långsökt som onödigt. Siggesson tjänade Erik XIV och Johan III under kriget i Norge och tycks ha varit deras väl förtrogne. Redan 1558 var han fogde över arvegodsen i Östergötland. Senare var han inte bara krigsöverste utan dessutom lagman i Jämtland åren 1563-1571, dvs under den tid då han signerade trohetsförsäkran i Småland. Han hade säkert under sina barn- och ungdomsår sin geografiska hemvist i Norrland

[Marc Hernelind]

Nicklas hur menar du när du säger  
ofrälse med frälsejord i sina händer står uppräknade bland adeln  
typ sköldeknektar = Lågadel som blir adlade  genom sin prestation i kriget många av dom fick frälsejord och Sköldebrev. ex. Hövitsman Per Clemnetsson men inte for till stockholm för att man kan säga introduceras och få ett Adelsnamn.  
många Skölde knektarna finns inte med i Riddarhuset pga där av eller att sköldebrevet försvann. så det Adlessläkter med sköldar som fanns på riddarhuset 1621 och framåt fattas ett hundtrat tal lågadelssläkter. och några av dem kommer från urgamla Stormans eller fräse släkter som finns en del sammlade i ÄFS.  
 
Jag tror att Johan Siggesson som var Överste och blev hövitsman under kriget var det redan 1568 men när han blev adlad 1572 blev han Ståthållare på kalmarslott i samband med hans adlande.
 
Så de som Göran säger  Adlandet 1572 bör då vara att betrakta som en bekräftelse på en äldre frälsestatus är något jag hävdat hela tiden och du Nicklas mfl tror inte på den möjligheten men har ingen annan förklaring.  
 
jag har citerat Hildebrand ,Hagström , Klingspor,Bygdén mfl. som kommer med samma utalande, och namnet Svartingetorps släkten beror endast på att där var han bosatt,precis som Folkunga släkten har fått namnet Bjällbo släkten.  
 
Märk väl Nicklas att bara Hagström och Bygden direkt nämner att det tidigare frälset har med Buresäkten att göra, tänk om det har med Farteng släkten att göra??
mvh Marc

[Marc Hernelind]

Hej Göran, jag har lagt in ett intressant inlägg
(tror jag) under ... Jahan Siggesson, menig adelsman 1568-09-10.
mvh Marc

[Göran Johansson]

Marc, släkten Bure tror jag ska uteslutas helt i detta sammanhang. Om Johan Siggesson hade anknytning till någon äldre frälsesläkt så bör det ha varit Fartheignsläkten i Medelpad. Man kanske inte heller ska bortse från eventuella möderneanor.
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Niclas Rosenbalck]

Hej Marc!
 
Har du möjlighet så läs Jakob Koits bok Rannsakningen om halvfrälset i Småland omkring 1575 (utgiven som nr 6 i serien Skrifter utgivna av Genealogiska Föreningen, 1953) så kommer du att förstå mer av det jag skriver om. Frälse och senare tiders adelskap (efter Riddarhusets tillkomst på 1620-talet och riddarhusförordningarnas fastställande) är inte samma sak. Det går inte applicera ett modernt begrepp på adel och likställa det med ett medeltida begrepp. På 1500-talet börjar benämningen adel användas allmänt om frälsemän, även om de som bara hade livstidsfrälse eller innehade frälsejord av vilken anledning det nu kunde vara (hustrus jord, eller ärvd sådan), och begreppen blandas om vartannat i dokumenten. Det fanns olika sorters frälseskap, vissa var på innehavarens livstid (där har du sköldeknektarna som du skriver om - egentligen ej ärftligt adelskap, även om vissa barn senare även kunde erhålla det pga faderns förtjänster!) och vissa var ärftliga. Att tillhöra frälset var förknippat med disposition av vissa frälsta (=skattebefriade) jordegendomar mot att man gjorde en motprestation (=rusttjänst)åt (kunga)makten.  
 
vänliga hälsningar,
Niclas Rosenbalck

[Göran Johansson]

Olle Elm, Ett och annat om den svenska adeln i äldre tid hade jag redan i mina gömmor.  
 
Det som är intressant med Johan Siggesson är att han figurerade i en trohetsförsäkran ställd till konungen. Jag har inte tidigare sett att halvfrälsemän figurerat i ett sådant sammanhang. Någon gång ska dock vara den första. Om någon kan visa ett exempel så tas det tacksamt emot.
 
Om han tillhörde adeln eller inte är väl av underordnad betydelse. Däremot vore det intressant att veta om han var besläktad med Fale hin unge som väl, om jag inte missförstått saken, gjorde rusttjänst på det ursprungliga sättet och därför var att betrakta som frälseman.  
 
Mellan Fale hin unge och Johan Siggesson saknas kanske tre eller fyra generationer som, om släktskap förelegat, tycks ha återgått till bondeståndet där uppe i Medelpad. Om detta stämmer så återstår väl endast att Johan Siggesson adlats på egna meriter. Den förmenta fadern (som är osäker) Sigge Falesson tillhörde inte adeln. Hur det var med modern är svårt att säga.  
 
Att Johan Siggesson i sin egenskap av målsman för sin adliga hustru (om han nu var gift 1568) skulle stå med bland andra menige adelsmän verkar inte troligt.  
 
Frågan är då varför han ändå fanns med på denna lista som i övrigt omfattade följande personer: Jöran Olsson (Liljesparre), Henric Jönsson (Gyllensparre), Matts Larsson (Kafle), Jöns Jönsson (Liljesparre), Bengt Bagge och Sven Esbjörnsson (Bock af Näs). Samtliga tillhörande gamla och urgamla frälsesläkter. Vad hade han där att göra?
 
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Niclas Rosenbalck]

Hej Göran!
 
En kommentar. Sven Esbjörnsson (Bock av Näs) tillhörde ingen urgammal frälsesläkt - hans far adlades ju så sent som 1532. Jöns Jönsson tillhörde ätten Gyllensparre (ej Liljesparre). Du glömmer att nämna att Clemet Stolpe upptas bland adelsmännen. Han var de facto ofrälse (~oadlig) 1568 och fick först på sin ålderdom sköld och hjälm av Johan III (efter 1568 mao - Johan III tillträdde jan. 1569!). Clemet Stolpe rustade för sin moders Märta (~Margareta) Nilsdotter [Stolpe, äldre ätten] gods. Hon hade ingått ofrälse gifte med guldsmeden Clemet Svensson i Halmstad. Även Clemet Stolpes syster Ingeborgs make ofrälse fogden Nils Räf skrivs bland adeln  i rusttjänstlängderna.  
De män som räknas upp tillhörde alla lågfrälset.  
 
mvh
Niclas

[Göran Johansson]

Hej Niclas!
 
Stycket om Clemet Stolpe försvann vid inklistringen. Hans far var utlänning. Uppenbarligen valde Clemet att bosätta sig i moderns hemland och tog upp morfadern väpnaren Nils Stolpes namn som sitt eget. Han nämndes bland den Smålandsadel, som inte deltagit vid mönstringarna 1562 och 1563. Den sköld och hjälm som han fick av Johan III var en bekräftelse på adelskapet, sedan han av egen kraft tillhandlat sig mycket frälsegods jämväl av omyndigt folk, men själv levt armeliga både med mat och kläder. Clemet Stolpe var ett specialfall och inte ett exempel på en oadelsman som var målsman för en adlig hustru och som undertecknar en trohetsförsäkran.  
 
Gyllensparre ska naturligtvis vara Liljesparre. Du har nog missat att jag skrev gamla       och urgamla frälsesläkter ovan. Du har kanske rätt i att en släkt som adlats 1532 inte ska ses som en gammal frälsesläkt på fädernet. Mödernesläkten är dock äldre. Du nämner vidare att de adelsmän, inklusive Johan Siggesson, som nämns på listan ovan tillhörde lågadeln. Det har ingen betydelse i detta sammanhang.
 
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Anna-Lena Hultman]

Diskussionen under Småland: Efterlysningar: Jahan Siggesson, menig adelsman 1568-09-10 har nu flyttats hit.

[Göran Johansson]

Rättelse: Andra stycket, första raden ovan. Gyllensparre ska naturligtvis vara Liljesparre ska var tvärtom Liljesparre ska naturligtvis vara Gyllensparre!

[Niclas Rosenbalck]

Hej Göran!
 
Hur vet du att Clemet Stolpes far var utlänning (antar du menar dansk, fast Clemet var nog då mer hallänning i så fall)? Unionen Danmark-Sverige gällde fortfarande i början av 1500-talet då Clemet guldsmed verkade i Halmstad och folk var inte nationalister på denna tid utan var verksamma där de kunde finna en försörjning, oavsett om man var dansk, svensk eller norsk - och detta accepterades bara man kunde visa papper eller gode män på sitt kristliga och oklanderliga leverne. Religionen var mer viktig än i vilket land man var född. Guldsmeden Clemet Svensson bodde dessutom senare på hustruns gods i Långaryd (Småland) vilket jag funnit (denna lågfrälsesläkt ingår i mina anor). Detta var en utvikning.
 
Clemet Stolpe som nämns 1568 är väl i samma klass som Johan Siggesson ? Båda hade förvärvat frälsejord och gjorde rusttjänst för dessa, dessutom var de gifta med frälsekvinnor, och räknas således till adeln även om de officiellt ej tillhörde frälset på fädernet.  
Johan Siggessons börd är intressant att utröna (oavsett allmogesläkt, Farthengsläkt eller Buresläkt), men jag har svårt att se vilka vittgående slutsatser man skulle kunna dra av hans förfäders samhällsstatus (frälse eller ofrälse) utifrån omnämnandet 1568? Det säger definitivt något om honom själv (en man på uppgång som etablerat sig definitivt socialt likställt med lågfrälset och således på väg att skaffa sig adelskap), men inget om hur man uppfattade hans förfäder.
 
vänligen,
Niclas

[Göran Johansson]

Hej Niclas!
 
Ytterligare en utvikning. Intressant att Clemet Svensson tillhör dina anor. Har du fått någon ytterligare klarhet om dennes bakgrund? Han flyttade till Långaryd skriver du men varifrån kom han? Under delar av 1568 torde väl Clemet Stolpe ha varit ogift. Det var (enl. Elgenstierna) under detta år som han gifte sig med Carin Pedersdotter. Om hon hade adlig börd eller ej vet jag inte.
 
Anade att du skulle invända mot benämningen utlänning med anledning av Kalmarunionen. Har utan framgång tidigare i denna diskussion försökt hävda ungefär de synpunkter som du nu framför men applicerat på förhållandena mellan Jämtland och Medelpad.  
 
Jag har också insett att du kommer att fråga om  nyttan av att försöka klargöra Johan Siggessons förfäders status. Det är i så fall en missuppfattning. Jag försöker klargöra Johan Siggessons egen ställning i samhället och inte hans förfäders. Att han med eget namn förekom på en trohetsförsäkran till kungen är ett led i detta. Jag vill fortfarande hävda att han inte kan jämföras med Clemet Stolpe. Med halvfrälse tänker jag t.ex. på Peder Johansson [son till Margareta Håkansdotter(Bååt)]. Någon sådan person har jag inte sett förekomma i någon försäkran om trohet.
 
Min arbetshypotes är f.n. att Johan Siggesson verkligen kom från Skön sn i Medelpad. Det är mycket som tyder på att fadern var bonde och nämndeman i Skön. Urban Sikeborg, en ytterst kompetent norrlandsforskare, bestrider inte detta i Släktforskarnas årsbok 1996 (Johan Bures släktbok över Bureätten, tillkomst och tillförlitlighet). Han konstaterar dock att Johan Siggesson hade goda motiv för att göra anspråk på släktskap med frälsemannen Fale liksom dennes vapensköld och menar att detta inte innebär att ha var befryndad med dennes familj. Han hänvisar till Gustav I:s beslut att de gods som tillhört en adelskvinna gift med en icke-adlig person skulle dras in till kronan. Därför vill han mena att stölden av vapenskölden var ett sätt för honom att inför Johan III visa att han var värdig det adelsskap som han erhöll 1572. Vad jag nu försöker göra är att visa att Johan Siggesson av egen kraft gjort sig förtjänt av sitt adelskap - se mina tidigare inlägg ovan - och att bortforslandet av vapensköld mot denna bakgrund var såväl onödig som långsökt.
 
Vis av tidigare erfarenheter har jag lärt mig att med inte låta professionella forskare i kraft av sin autoritet lägga locket på. Jag ifrågasätter således hans antagande och tror mycket väl att Johan Siggesson kan ha varit befryndad med Fale hin unges familj. Detta är inte viktigt men kan ge en ledtråd till hur forskningen kan läggas upp. Parallellt med detta högstatusprojekt föröker jag närma mig familjen utifrån en socialt underifrånpersspektiv (se inlägg ovan om den eventuella brodern Kristoffer Siggesson i Viken och Siggo Christopheris syster Sigrid g.m. en bigamist.
 
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Ulf Sawert]

Hej Göran och Niclas! Jag hoppas att jag inte stör denna intressanta diskussion med mitt inlägg...tänkte bara säga några ord. Håller helt med dig Göran att man aldrig får låta experter taga ifrån en ett självständigt tänkande - det finns alldeles för mycket av sådant i detta land redan men några kommentarer ang. Johan Siggesson: Du menar att Johan var kvalificerad för adelsskap även utan div. adelssköldar och krönikeböcker och det stämmer förmodligen MEN varför tog hand då dessa attiraljer till Johan III? Enligt min mening kan det helt enkelt vara frågan om prestige! Tydligen hade denna Farthegn släkt så gott renom? att Johan tyckte det var värt allt besvär att försöka överbevisa kungen om att han själv kom från denna kända släkt. Oavsett vilket som var hans motiv så tyder väl hans handlande på att denna Farthegn släkt var mycket känd och aktad runt om i landet och att det kunde finnas fördelar med att härstamma från dem, eller hur?
 
Sedan en annan sak: Det mesta handar ju om män i dessa diskussioner...men hur är det med KVINNORNA? Vad vet man om Ingeborg som var gift med Farthegn Unge? Ägde inte hon själv en mängd gods i Uppland? Varifrån kom hon? Vilka släkter härstammade hon ifrån? Vet man något om Nils Farthegnssons hustru? Farthegn den äldres hustru?
 
Vänligen
 
Ulf

[Ulf Sawert]

Jo...likadant kan man ju säga om Olof Bure, som ju valde till adelsvapen en moderniserad bild av det inhuggna adelsvapnet i den urgamla griftestenen i Skön kyrka, när han adlades 1621 med namnet Bure (alltså ett efternamn och inte ett förnamn!). Att en överborgmästare i Stockholm och dessutom nära vän med både Gustav II Adolf och Hertig Johan (gifte sig i hans hus) väljer detta adelsvapen säger väl allt om vilket rykte denna Farthegn släkt måste haft ute i bygderna - inte bara i norrland utan i hela landet!
 
Vänligen
 
Ulf

[Ulf Sawert]

Ett litet tillägg bara...om nu Farthegn släkten var så ryktbar...att både Olof Bure och Johan Siggesson så gärna ville tillhöra den...VAD hade isåfall Farthegn Unge eller Nils Farthegnsson gjort som var så märkvärdigt (1300-talet)? Tyder inte detta på...att Farthegn Unge och Fale hin Unge är två olika personer? Det var ju Fale hin Unge som var den stora rikskändisen...som omtalades i bygderna...som ansågs ha vunnit det stora - och blodiga - slaget vid Lena som innebar att Sverige fick en ny kung! Några sådana bravader har vi inte hört att Farthegn Unge skulle ha utfört.
 
Vänligen
 
Ulf

[Göran Johansson]

Ulf, det stämmer att jag tror att Johan var kvalificerad för adelsskap av egen kraft. Det enda bestående och säkra är att det finns en gravhäll i Sköns kyrka med bl.a. en böjd arm och två korslagda stridsyxor. Historien om att Johan Siggesson tog hand om en vapensköld med samma innehåll och att denna sköld därefter blev uppvisad för Johan III lär bygga på de berättelser som herr Peder i Skön 1601 delgav Johan Bure. Det finns inga belägg för att skölden verkligen kom inför kungens ögon. Johan Siggessons bevekelsegrunder för att ta hand om vapenskölden (den torde inte ha varit kyrkans egendom) kan lika väl ha haft med familjehistoria och nostalgi att göra.    
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Per-Åke Borssén (Pab)]

Diskussionerna kring Fartegnsläkten har hitintills utgått från att Johan Bureus utsagor skulle vara trovärdiga:
a. - dels att gravsten med sköldmärket 'krökt arm under två korslagda yxor', som nu står i Sköns kyrka var Fale unges gravsten;  
b. - dels att herr Lars 'intygat' att Fale unges vapensköld och knönikebok funnit i Sköns kyrka och därifrån bortförts av Johan Siggesson (Svartingtorpsätten), då den tillhörde hans släkt;
c. - dels att Fartegnsläkten haft sin sätesgård i Birsta i Sköns socken;
 
Inget av dessa påståenden kan styrkas
(forts).

[Per-Åke Borssén (Pab)]

(forts)
 
a. Ingen betvivlar att stenen huggits för någon 'helsingsk' storman före eller omkring mitten av 1300-talet. Men stenen har en ganska mobil historia; enligt Bureus låg den på kyrkogården mellan stegporten och kyrkoporten; den skall ha stått upprest mot kyrkoväggen; legat täckande en grav i koret i Sköns gamla kyrka, så sent som vid rivningen av denna under 1800-talets slut. Vem eller vilka som legat under stenen och var den ursprungliga graven varbelägen, om ens i Skön, är höljt i dunkel. Vet vi inte ens med säkerhet något namn på stenen.
 
Varför skulle Fale unges (Fartegn Unges) gravsten finnas vid Sköns kyrka. Vi har ju inget bevis att han ens förde vapenbilden. Fartegn Unge har aldrig i dåtida, trovärdiga källor, nämnts i samband med Skön. Tuna är den närmaste lokal där omtalats (DS 6737). År 1342 omtalas att han och hans hustru Ingeborg tillsammans ha ägt jord i  Åkerby och Bälinge socknar i Uppland. Jord som de då bytte mot jord i Vibyggerå och Ullånger socknar i Ångermanland. Ingen Fale, Farde Fartegn eller Fardjäken var vid denna tid,  1300-tal, explicit skrivien till Birsta i Skön socken. Den Fartegn som år 1300 omtals som faste i brev utställt i Sköns kyrka, är troligast från Ångermanland. Kyrkärendet som vid detta tillfälle behandlades  berörde huvudsakligen innebyggare i Angermanland och landen norr därom.
 
b. Att någon vapensköld och krönikebok efter Fale unge funnits  i Skön kyrka är endast ett påstående av Bureus, då han skrev sin Burelegend. Det finns inget annat skriftlig vittnesbörd som styrker hans påstående om vad som enligt honom funnits i Skön kyrka eller vad som förmedlats till honom av herr Peter i Skön i denna sak. Herr Peter i Skön och dennes fader, herr Lars, som sägs har berättat om legenden kring Fale unge och tavel- och krönikestölden, är båda vid tiden för Johan Bureus släktsammanställning döda. Troligast är att Bureus använder två trovärdiga prästmäns påstådda vittnesbörd för att försöka styrka sin märkliga legend om Bureätten.
 
c. Birsta eller Byrestha [?Buresta] passade väl in för Bureus som förmodad anknytning till släktnamnet Bure. Tyvärr har detta skapat problem för forskningen kring Fartegnsläkten och speciellt för dess gren Svartingtorpsätten, då Birsta i Sköns socken alltid har antagits vara släktens ursprungliga lokalisering i Medelpad. Det finns inget stöd för detta antagande. Det är snarare troligt att lokaliseringen, som Göran också skriver, är just i Torp socken. Eller möjligen i Njurunda socken och gränstrakterna närmare nuvarande Hälsingland.  
 
Så varför skall vi hela tiden hålla oss kvar vid Johan Bureus utsagor, vid gravhällen i Sköns kyrka och gräva ner oss i Birsta?

[Ulf Sawert]

Hej Göran! Vad jag ville säga med mina inlägg ovan var: det står väl utom allt tvivel att det måste ha varit något alldeles speciellt med denna Farthegn släkt eftersom så många - och höga - digniteter ville tillhöra den! Jag tog som exempel krigsöversten Johan Siggesson och överborgmästaren i Stockholm Olof Bure men det finns säkert många fler...ärkebiskop Andreas Lurentii Bjrörnram kallade sig också (enligt vissa uppslagsverk) för Bureus innan han (ny?) adlades med namnet Bjrörnram. Kom ihåg också att både Johan Siggesson och ärkebiskop Björnram levde på 1500-talet...alltså INNAN Johan Bureus skrivit sin bok Sumlen (1600-talet).
 
Nu är då frågan...VAD hade NIls Farthegnsson och Farthegn Unge uträttat på 1300-talet som gett släkten ett så gott rykte?  
 
Som jag ser det...så var dessa två personer REGIONALA storheter och inte RIKS-kändisar!
 
Fale hin Unge - segraren från Lena (1208)- var ju däremot en nationahjälte, nära vän med kungen och vida omtalad ute i bygderna.
 
Att jämföra dessa två...är som att jämföra Karl XIV Johan med Gustav V! Det går bara inte...de spelar i helt olika divisioner!
 
Vänligen
 
Ulf

[Ulf Sawert]

Men oj, oj, oj...Per-Åke Borss?n, nu blir jag förvånad! Du vet lika bra som jag, att detta område: Selånger (juridiska centrumet), Skön (kyrkliga centrumet) och kanske Nolby (handelscentrumet?) var hela Medelpads (och förmodligen hela Helsinglands) centrum! Du vet också att denne Farthegn Unge var underlagman i Medelpad och bar samma adelsvapen som den som fanns på griftesstenen (Sköns kyrka). I Skön låg Medelpads största medeltidskyrka och där bodde också Prosten. Prästerna bodde alltid i närheten av de lokala stormännen för att därigenom erhålla miltärt skydd vid fara. Vi vet även - genom inlägg av Urban Sikeborg i en annan tråd - att två av bondgårdarna uppe i Byrestad kallades för: grevegården och slottsåkern! Varifrån har dessa namn kommit?
 
Naturligtvis bodde de lokala stormännen i traktens maktcentra!
 
Vänligen
 
Ulf

[Göran Johansson]

En fråga som kanske ligger utom ämnet: Vad kännetecknar Norsske Wapnyxor (se Johan Bures anteckningar från samtal med herr Peder i skön, sid 250 Sikeborg, Släktforskarnas årsbok 1996)?  
Vänlig hälsning
Göran Johansson

[Per-Åke Borssén (Pab)]

Hej Göran, btr norska yxor avses förmodligen s k S:t Olofsyxa, som bl a finns i Rättviks vapen.

[Ulf Sawert]

Jo, jag kan bara förtydliga lite ang. detta med underlagman. Såvitt jag förstått så var det så här: Underlagmannen var den som upprätthöll lag och ordning (dåtidens polischef) på plats så att säga, över sig fanns det en överlagman som bodde i Uppsala - och som dömde över hela norrland. Förmodligen kopplades bara överlagmannen in då det gällde svåra brott och överträdelser medans underlagmännen - i respektive - landskap tog hand om alla småbrott. Expertpanelen får rätta mig om jag tagit fel!
 
Nu gällde detta 1300-talet och framåt...på 1200-talet rådde andra förutsättningar. Norrland var då inte inkorporerat helt med det svenska riket (bara kyrkeligt!) så en lagman i Helsingland under denna tid var säkert betydligt mäktigare än vad en sentida underlagman var.
 
Vänligen
 
Ulf

[Ulf Sawert]

Men Göran och Per-Åke...tycker ni inte att det finns en poäng med det jag säger? Ni verkar ju gå på Bygdens linje...att Farthegn Unge är identisk med Fale hin Unge och att griftesstenen i Sköns kyrka tillhör Farthegn Unge - som levde i mitten på 1300-talet. Men då måste ni också försöka förklara VARIFRÅN släktens stora ryktbarhet har kommit? Vad har Nils Farthegnsson och Farthegn Unge uträttat för märkvärdigt på 1300-talet? Såvitt jag kan se så har dom bara varit lokala stormän som varit med om att uppräthålla lag och ordning häruppe i det vidsträckta och glest befolkade norrland, inget särskilt med det...? Eller?  
 
Tycker ni inte själv att det verkar konstigt att dessa relativt anonyma frälseherrars liv skulle kunna inspirera folksägner och ev. efterkommande - flera hundra år senare - att göra stora ansträngningar för att visa sammhörighet med denna Farthegnsläkt? Kan man inte se de herrar ni diskuterar som jämbördiga med rika storbönder som levde samtidigt...alltså inget speciellt märkvärdigt?
 
Skulle man göra en så magnifik griftessten efter en annonym lågfrälseman i Medelpad? Varifrån kommer den starka berättarsägnen i Birsta-bygden? Hur kan den vara så stark och hur kan den ha hållits levande i 800 år?
 
Vänligen
 
Ulf