Brandt

[Johan Brandt t. Grevnäs]

Hej!
Forskar någon i den ointroducerade ätten Brandt, som adlades 25.9.1772 i.o.m. två söner av konsertmästaren Peter Brandt?

[Steve Palmquist]

Hej Johan:
 
Skulle vara intressant att höra mer om din ätt, men också hur det kommer sig att visa ätter som adlades, inte blev introducerade på riddarhuset?
Det framstår som en gåta att några ätter blev detta medan andra inte blev det. Var det dem själva som ansökte om ett sådant förfarande?
Är din ättfrån början från Finladn (jag vet att Finland och Sverige var samma rike då).
Det är också intressant med att de var söner av en konsertmästare. Men var sönerna själva verksamma inom musik eller var det krigar bedrifter som gav dem deras privilegier? Som Du vet har jag von D?ben förfäder,de fick ju också sitt adelskap, från början, av musikaliska orsaker men också för tjänstgöring vid hovet. Var detta ett vanligt förfarande?
 
M.V.H. Steve

[Gustaf von Gertten]

Hej Steve
att introducera ätten kostade pengar. På  
samma
sätt som det kostade pengar att få begravas
i en kyrka.
Således fick vissa släkter nöja sig med
kyrkogården och andra med att förbli
ointroducerade.
 
hälsning Gustaf  www.G-gruppen.net

[Steve Palmquist]

Tack Gustaf.
Det förklarar ju saken om varför några förblev ointroducerade.  
Fortfarande är jag intresserad att höra mera om Johans ätt och även orsakerna till att icke militära personer kunde upphöjas i adels ståndet, om detta kanske t.o.m. var vanligt även på 1600-talet - 1700-talet? Den Brandtska ätten verkar ju vara en bra exempel på detta.
 
M.V.H. Steve

[Stefan Simander]

Ur NE:
 
När en systematiskt uppbyggd folkrepresentation började fungera under andra hälften av 1400- och första hälften av 1500-talen, blev adeln det ledande av de fyra riksstånden. Under 1500-talet utvecklades adeln efter hand till ett slutet stånd med betydande företrädesrättigheter, vilket bidrog till att ytterligare avgränsa den från samhället i övrigt. Samtidigt ökade den sociala skiktningen inom adeln, framhävd genom införande av särskilda bördstitlar för högadeln. Detta skedde 1561 i samband med Erik XIV:s kröning, varvid några av högadelns främsta företrädare utnämndes till grevar och friherrar. Den förra kategorin omfattade tre personer tillhörande ätterna Brahe, Sture och Tre Rosor, den senare kategorin nio: Fleming, Gera (två bröder), Grip, Horn, Leijonhufvud, Oxenstierna, Stenbock (far och son). Grevarnas särställning markerades av att de dessutom tilldelades territoriella grevskap.
 
Vid denna tid hade vapenteknikens utveckling - främst tillkomsten av eldhandvapen och kanoner - drivit fram nya taktiska principer. Den operativa tyngdpunkten på slagfältet flyttades över till fotfolket. Därmed var det tungt utrustade riddarkavalleriets roll utspelad, men för den skull blev inte det adliga frälset onödigt. I stället kom adeln att i ökad omfattning tas i anspråk även inom statslivets alla andra områden, med bibehållna och t.o.m. utbyggda privilegier. Med kungamaktens förstärkta ställning fr.o.m. Gustav Vasa skedde emellertid en gradvis försvagning av högadelns inflytande, samtidigt som den icke-jordägande lågadeln ryckte fram på bred front. Därmed inleddes en ny etapp i den svenska adelns utveckling: från ett maktägande till ett statstjänande stånd.