Vad finns det egentligen för genealogiska standardverk på området europeiska furstehus? Jag bor på gångavstånd från ett stort och välutrustat bibliotek (HB, numera HumSam-biblioteket) och inte särskilt långt från ett annat stort och välutrustat bibliotek (Linköpings relativt nybyggda stadsbibliotek), men just på det här området verkar det väl tunnsått..?
En del har jag ju snappat upp här på Anbytarforum.
1. Europäische Stammtafeln. Vad jag förstår ett mastodontverk, och inte finns det på något av biblioteken. (Att åka till Stockholm varje gång man vill kolla något är ju knappast ett alternativ..) Är det såpass mastodontiskt (och dyrt/otillgängligt) att det vore omöjligt att med lite lobbying få bibliotek i den här storleksordningen att införskaffa dem? Och hur är det med förnyelsen; utkommer det nya versioner eller tilläggsvolymer med någon periodicitet? Annars är väl verket något föråldrat (både vad gäller sentida förhållanden och sentida forskning)? Och hur är det med källkritiken?
2. Almanac de Gotha, etc. På stadsbiblioteket finns en Der Gotha från 1944(?), som verkade vara något slags register? Men inga genealogier att tala om. Vad för slags uppgifter finns annars i den här skriftserien? Och hur är det med källkritiken?
3. Stamträd över Europas furstehus av självaste Åke Ohlmarks. Och dra på trissor, den finns på båda biblioteken! Att de böcker Åke skrev på sin ålders höst över huvud taget trycktes, och dessutom köpts in av allehanda bibliotek, är i sanning märkligt.* (I några mindre besinnade stunder har jag funderat på att elda upp exemplaren på ort och ställe, men tänk om det skulle sprida sig till de andra böckerna..? Nej, det håller inte.) Och hur är det med.. nej, det behöver jag inte fråga.
Ja, sedan känner jag faktiskt inte till fler. Enskilda furstehus finns ju i diverse böcker, men det skulle vara smidigt att ha en samlad framställning. De europeiska furstehusen utgör ju trots allt en nog så sammanhållen socialgrupp som t.ex. den svenska adeln.
Till syvende och sist måste man väl ställa sig frågan: är ett intresse för kunglig genealogi verkligen så obskyrt att ett stort svenskt bibliotek år 2003 inte anser sig behöva tillhandahålla några standardverk (bortsett från ett som är av tvivelaktigt värde eller i vilket fall uppåt väggarna fel, för att parafrasera Douglas Adams)?
-----
* Ohlmarks ska man för övrigt inte lita på även om man vet vilken hans källa är. Hans ökända översättning av Tolkiens The Lord of the Rings, där man kan utläsa att Legolas har barn (vilket han inte har i originalet), att Celebr?an är död (och, märkligt nog, att hon lever, vilket stämmer bättre med originalet), och i äldre upplagor också att det är Merry som dräper häxmästaren av Angmar (där originalet klargör att det är ?owyn som gör det) talar för sig själv.