Äldre inlägg (arkiv) till 2005-03-06

[Carl Szabad]

Stefan! Om jag skulle nämna någon summa per timme eller antavla skulle det kunna uppfattas som ett riktmärke, och det han jag ingen befogenhet till. Din gissning är lika bra som min där.
 
Din efterlysning om vad som ska ingå har jag inget revolutionerande svar på. Född när och var, gift när och var, död när och var, yrke. Och var definieras med by (ev med gård/torp), socken, landskap/län efter smak. Detta är minimikrav som jag ser det.

[Anna-Lisa Göransson]

Har med intresse tagit del av alla inlägg i denna debatt.Innan jag delger något av vad jag själv tycker, så vill jag fråga, om jag minns rätt, när jag säger att jag vid något tillfälle här på RÖTTER läst något om att vi nu skall ange landskapet tillsammans med orten och inte länsbokstav som man gjort tidigare. Har jag uppfattat detta rätt? I så fall skulle det bli mycket extra arbete för oss alla som forskat i många år och som har mycket handskrivet material, antavlor och ansedlar. Personligen har jag samlat material sedan 25 tillbaka. Tacksam för svar på denna fråga. Sedan en kommentar till dispyten. Precis som Stefan Simander så tycker jag att släktforskning skall vara förenat med nöje. Dessutom gör jag som Lotta dubbelkollar, ibland mer än en gg. Fel tror jag de flesta gör någon gång. Personligen har jag gjort det tre ggr. De misstagen kostade mig både arbete och pengar. Men det var nu länge sedan och jag får hoppas det inte händer igen. Sedan tycker jag ni är hyggliga som hjälper till med uppgifter utan att ta\ betalt, (tack alla ni som hjälper till) men jag kan heller inte se något fel i att en duktig släktforskare som ta´r ett uppdrag åt någon, också ta\r betalt för sitt arbete. Ett skäligt pris då förstås. Arbetet kostar ju både tid och pengar. Personligen forskar jag ( i varje fall än så länge) bara i mina egna anor. De tycks aldrig bli klara, hela tiden dyker det upp något nytt. Till slut så vill jag sälla mig till alla andra om att det skall finnas ordentliga källanvisningar. Personligen kollar jag om möjligt upp alla andrahandsuppgifter. Det roligaste är ju att forska själv, eller hur?  
Ja detta inlägg blev mycket längre än jag tänkt mig tyvärr.  
 Vänliga hälsningar
Anna-Lisa Göransson

[Leif Persson]

Hejsan! Intressant diskussion det här. Jag har hjälpt en kompis till mig att släktforska när tid finns. Och det är ju alltid svårt att ta betalt av vänner, vilket jag inte gjorde. Men de tyckte ändå att det hela var värt något så de skaffade mig en prenumeration på en tidskrift, i det här fallet Historisk Tidskrift, vilket var en uppskattande gest, tycker jag. Det är ju alltid roligt att känna att folk är nöjda med det man gör.  
Hälsningar Leif P, Örebro

[Rune Edström]

Hej
Shf är en tidning som jag läser med intresse och redaktörn får en stor fin ros.
Men en liten protest har jag mot att Elisabeth tycker att Demografiska Databasen i Jörn ska ha högre priser, enl sista numret.
Kan ju ge en förklaring hur mina första stapplande steg i släkforskandets labyrint formade sig.
Släkten har jag inte intresserat mej för. För att, milt uttryckt, inte bry mej om. Så dog frun och då blev det aktuellt,från mina barn och mina syskon med anorna.Till sist var dom så övertala mej att fundera. Besökte Demografiska i Jörn för att titta på mickrokort, (vilka stora svarta fläckar, det är på dom) och få lite hum om vad det gällde. Kan försäkra att jag hade mycket hårda diskussioner med mej själv, hur jag skulle få till dom 3000.-, som gällde då för en antavla på 5 gen. Att det sen kostat kanske 25-30 ggr så mycket i utgifter, hör liksom inte dit.  
 
Nåväl var så övertala mej själv och efter några månaders väntan dök den upp. Min släkt hade i huvudsak hållit sig inom samma församling, så jag visste ganska väl vart ställena låg. Men så, några anor dök upp i byar, som jag bevisligen visste låg inom socken med annat namn (har bott i närheten av dom), än som var angett i papperen. Som tur var kolla jag inte i något uppslagsverk, utan prata med pastorsexp. på berörda ort, och fick klart för att mej att det inte var fel. Hon hade även några ättlingar ur en bok, som hon tyckte jag skulle köpa.
Boken var Åseleborna 1674-1920. Där hitta jag mer släkt och sen blev det mer och mer av intresse. Och till sist var jag fast och börja aktivt söka på alla möjliga, och omöjliga ställen. Men skrev ju inte in vart jag hitta uppgifterna, fast allihop tala om för mej att det var en av de viktigaste sakerna. Nu när jag försöker få dit det, har jag nogsamt fått erfara att det ska man göra i samband med att man skriver in övriga uppgifter. För det tar om inte längre tid, så lika lång tid som det tog att få in det övriga.
 
Sens moral: Av detta kan man dra slutsatsen att hade det kostat en tusenlapp mer hade det inte blivit någon släktutredning för min del. Och ni hade sluppit mina pekoral på Anbytarforum.
Så även om dom hade en del konstiga namn på en del ställen och dom flesta var pigor och drängar, och utan källhänvisningar, så var den tillräcklig för min del. Då brydde jag mej inte om källor. Namn och dato var det viktigaste.
 
Ännu har jag kanske 99% som forskarna kallar andrahandskällor,men när jag fått in källorna ska jag kolla korten fom 1800 för att vidimera uppgifterna.Före 1800 blir det bara vad andra fått fram. Rätt eller fel vet jag inte. Så jag tycker det är förmätet att kalla mej forskare, utan sammanställer det andra forskat fram.
Med påskhälsningar
rune

[Fredrik Derefeldt]

Rune!
 
Du får nog läsa lite mer noggrant vad Elisabeth skriver i Shf.
 
Min uppfattning är den att hon syftar på att Demografiska databasen skall förbättra sina uppdrag, så de verkligen ger det som en forskning skall innehålla, inget mellanting, eller ännu mindre... Och i detta fall höja priset. Om ingen förbättring sker, så bör deras uppdragsforskning upphöra... om inte jag har tolkat Elisabeth helt fel.
 
Mvh
Fredrik

[Rune Edström]

Fredrik.
Så uppfattade jag det också. Men om det kostar mer än 3000.-, och är enligt konstens alla regler kanske det blir ytterst få som kan kosta på sig det. Vanligt folk har ju mycket tidigare än det offentliga haft för lite pengar att spendera på utgifter, som inte uppehåller livhanken. Det är ju inte alla som har en hög lön, men som är intresserad av släkten.
Så frågan är närmast, en utredning som tillfredsställer lågt ställda krav, för den proffessionelle forskaren, eller ingen utredning alls av släkten. Den utredning som jag fick dugde för mej, vid det tillfället. Nu skulle den bli mer utförlig.
Så vi lägger väl ner det?
mvh
rune

[Fredrik Derefeldt]

Rune!
 
Kostnaden får vara hur låg som helst, bara den som utför forskningen också gör ett acceptabelt jobb. Enligt Demografiska Databasens svar på kritiken i Shf så säger de ju att priset är lägre än vad forskningen egentligen kostar, men gör det för servicen.
 
Så långt låter det väl bra...men...
Arbetet är inte av acceptabel kvalitet. Om jag skulle få ett sådant arbete i min hand som jag beställt, skulle inte jag betala.
 
Att som de också skylla på att beställarna inte vill ha källförteckning, och därför har uteslutit det, om nu ingen kräver det är en så dålig ursäkt så det inte är sant...
 
Mvh
Fredrik

[Rune Edström]

Fredrik
Jag kan bara tala för mej. När jag skulle ha DDJ att göra utredningen, var priset det helt avgörande. Hur skulle jag skrapa ihop 3000.-? Det var mer än ett frågetecken som infann sig. Vart dom hitta svaren var för mej helt ointressant och därmed att dom antecknade källorna dom använde.
Nu däremot är även jag miljöskadad i det avseendet.
mvh
rune

[Elisabeth Thorsell]

Rune, det är väl också det att om de gör ett så visset arbete, som de jag sett, hur ska man kunna lita på att det alls är riktigt?  
 
Utan källhänvisningar går det ju inte att kontrollera, utan man får göra om hela forskningen, och då kunde man ju gjort den själv från början... och det är förstås även roligare.
 
Så Fredrik har fattat min mening precis - kan de inte göra ett acceptabelt jobb för begärt arvode, så bör de lägga ned den här verksamheten eller höja arvodet, tills de kan göra ett jobb de kan stå för.

[Rune Edström]

Hej Elisabeth
Om jag skulle ha ytterligare utredning i dag kan jag väl hålla med, men inte vid mitt första försök att få tag på släkt. Säg att det kostat en tusenlapp mer, för att få dit vilka källor dom använt, då hade jag inte haft resurser att klara det utan då hade det inte blivit nånting av med min släktforskning. För intresset då låg nog sist på prioriteringslistan. Kan tänka mej att det är fler, som har samma bekymmer som jag hade, vid detta första försök. Frågan är ska det vara en fullödig utredning som man inte har råd med, och ingen forskning kommer igång, eller ska man nöja sig med en som man är så betala och släktforskarna får ytterligare en ny medlem? Något intresse av att börja med att läsa microkort för egen sökning fanns inte då.Där är mina valmöjligheter.
 
Så vi ser lite olika på saken, men vi får nog leva med det.  
Får ändå önska Glad Påsk  
rune

[Rune Edström]

Hej Elisabeth och Fredrik
 
Även om det kanske är svårt för er att tänka sig någon som inte är intresserad av släkten, så ber jag er tänka sig det och det val han står inför.
 
Jag förstår väldigt väl vad ni menar men för mej har svaret, då jag börja betytt Du skall inte börja med att leta släkt och det kan jag inte tro att ni menar.
Så förutsättningar var
 
Inget som helst intresse för att själv leta i microkort
 
Det första alternativet
Inte intresserad av släkt eller släktforskning
En fullödig släktutredning som jag inte har haft råd att beställa
Fortsatt ointresse för släkt och släktforskning
 
Det andra alternativet
Inte intresserad av släkt eller släktforskning
En sämre utredning som föder intresse trots dess fel och brister,men som sen intresset väckts kan gås igenom och rättas till
Resultat: Intresset för släkt och släktforskning vaknar
 
Där har ni alternativen.
 
Vilket väljer ni ??
 
Emotser med intresse ert svar om det kan finnas vissa situationer där det kan göras avkall på att anteckna källorna. Eller om det är det enda möjliga under alla omständigheter.
 
mvh
rune

[Elisabeth Thorsell]

Rune, i så fall tycker jag det vore bättre med en kortare utredning, med källhänvisningar, som då ändå skulle kunna väcka aptiten på litet egen forskning. Om det är för dyrt med 5 generationer, kanske det räcker med 4, som kan visas vara riktiga, eller kanske bara 3.  
 
Det viktiga måste ju vara att det går att lita på det man får, och för den som inte forskat alls, bör uppdragstagaren förklara använda källor i en tillhörande text, så att uppdragsgivaren förstår varför det ser ut som det gör.
 
Glad Påsk!

[Marianne Fröding]

Glad Påsk!
Jag har följt denna diskussion med vänster öge men har en liten fråga;
Som jag förstått anser Jörn att det blir för dyrt att ange källorna, eftersom priset är satt med tanke på att man använder dötid till privatforskningen, det argumentet förstår jag, (jämför SAS och röda avgångar), det är ett vettigt sätt att få in mer pengar i budgeten.
MEN vart ligger svårigheten? man har ju källan mitt framför ögonen när man arbetar. Det är ju bara att använda pennan 2,5 sek. så har man ju angett källan.
Men det är mycket vi värmlänninger inte förstår!!!

[Rune Edström]

Tack för svaret Elisabeth
även om du inte svarade på mina alternativ.
3 generationer för 3000.- verkar lite för snålt tilltaget. För det är ju det priset det gäller. När du själv ska veta vad förfäderna heter efter 1895, och dina föräldrar varit fosterbarn. Är det inte bättre då med en lite mindre gedigen utredning som omfattar 5 gen?
 Kan du inte tänka dej ge avkall på att anteckna källorna? i något sammanhang eller för något ändamål? T ex för att göra någon intresserad av släktforskning.
påskhälsningar
rune

[Fredrik Derefeldt]

Rune!
 
Alternativ 1: Varför beställa släktforskning om man inte är intresserad av släkten?
 
ALternativ 2: Vill ha källor för att kontrollera, finns inga är ju forskningen helt onödig, då man får forska fram den helt själv ändå, som dessutom är roligt och intressant.
 
Jag håller med Marianne också, och om nu inte utrymmet hjälper, men ta ett papper till då och rita dit källorna, kan ju inte vara så svårt, och inte dyrt heller...
 
Mvh
Fredrik

[Jörgen Tollesson]

I all forskning är det elementärt att ange sina källor. Av flera skäl:
 
1) Man kan själv behöva gå tillbaka och kontrollera en uppgift igen, och då måste man ju veta var man hittade den första gången.
 
2) För att inför andra styrka att man har hämtat uppgifterna ur verkliga källor, och inte bara spekulerar fritt.
 
3) För att den som tar del av forskningsresultatet själv ska kunna gå till källan och kontrollera om forskaren har läst och skrivit av källan korrekt, och göra sin egen tolkning av källan.
 
4) För att inte själv ta åt sig äran, om man hämtar uppgifter ur andras forskning.
 
För en amatörsläktforskare som forskar i sin egen släkt utan tanke på att offentliggöra resultatet i bokform eller på annat sätt, så är åtminstone punkt 1 skäl nog att notera källorna - annars kan det lätt bli många och långa timmars letande efter det man redan hittat en gång tidigare! Dessutom kan man ju (t ex här i Anbytarforum) dela med sig av uppgifterna till andra släktforskare, och då gäller ju även punkt 2-4. Av samma skäl bör man alltid fråga efter källan när man får uppgifter från någon annan släktforskare.  
 
Men i all akademisk forskning är det inte bara önskvärt med källhänvisningar - det är nödvändigt för att det över huvud taget ska räknas som forskning. Detta är alltså elementärt. Därför är det minst sagt anmärkningsvärt att Bo Persson, chef för Demografiska Databasen (DDB) i Jörn, anser att källhänvisningar belastar utredningen. DDB är ju faktiskt knutet till Umeå Universitet! Skulle man utföra en akademisk avhandling på detta sätt, så skulle man få underkänt!
 
Perssons ursäkt är att uppdragsgivarna inte efterfrågat källhänvisningar. Men kan man begära det av någon som kanske inte vet något om vare sig möjliga källor eller forskningsmetoder? Det borde vara självklart för DDB (med dess akademiska status) att alltid ange källor utan att bli ombedda. Enda undantaget skulle vara om uppdragsgivaren uttryckligen ber att få slippa, d v s om det är uppdragsgivaren som anser att detta belastar utredningen. Men i så fall bör DDB försöka övertyga denne om vikten av källhänvisningar. Men nu gör man alltså tvärtom - tar bort dem på eget initiativ. Dilettantverk!
 
Sedan förstår jag inte hur det kan bli dyrare att ange källorna. Det som kostar är ju arbetstiden. Och det kan ju inte ta många sekunder att notera vilken källan är, samtidigt som man ändå noterar de uppgifter man plockar ur denna källa!

[Rune Edström]

Hej Fredrik
Ser inte att du heller svarar på mina alternativ
 
 1: Man blir övertalad att beställa släktforskning, även om man inte är intresserad i så hög grad själv.
 2: När man väl fått den vaknar intresset, även om den inte har källor.
 
Jörgen. Har nogsamt erfarit det du säger om att hitta källorna,en andra gång, nu under ett års tid. Men när jag börja, vete katten om du varit så övertyga mej om det kloka i det. Men jag är ju ingen forskare.
mvh
rune

[Anette Engström]

Hej
Jag har inte lusläst artiklarna i ShF och ej heller denna debatt, men efter vad jag förstått så har DDJ utfört forskning mot betalning som ej varit helt fullständig? Jag håller med Rune om att det kan vara bättre att få en ej fullständig forskning mot en lägre kostnad. Vad man då borde kunna begära av DDJ är att de tydligt informerar sin uppdragsgivare vad det är för resultat man har att vänta. Vill man däremot ha en fullständig utredning med alla uppgifter kan man ha ett högre pris. Källhänvisningar däremot tycker jag är självklart. Där håller jag med Marianne.

[Bernt Bergkvist]

[ Nedanstående inlägg hitflyttat från Anbytarforum: Ordet är fritt!: Alla dessa föreningar /Peter ]
 
 
Hej alla!
 
Att ta betalt eller inte är kanske inte riktigt rätt plats att debattera här, men Anbytarvärden flyttar oss säkert till rätt ställe om han misstycker.
 
Om man nu blir erbjuden hjälp i sin forskning med några generationer bakåt för 300:- så är det väl inte så himla farligt. Bara tiden det tar att skriva ned en tabell med källhänvisningar och kanske lite uppgifter om syskon och liknande är ett par timmar. Låt gå för att de trehundra kronorna är svarta pengar, men känns det fel så får man väl byta på annat sätt. Kanske genom att du får hjälp, och den som hjälpt dig istället får en gratismånad på Genline, eller 15 volymer mikrokort från SVAR? Eller en forskardag på Släktforskarnas Hus i Leksand?  
 
Sedan är väl storleken på summorna som är OK och överkomliga olika från person till person, och naturligtvis beroende på hur man värdesätter uppgifterna, men att forska fram saker själv kostar också pengar, i synnerhet om man kört fast.
 
Sedan tycker jag också att det är trevligt att få gratis hjälp med saker, och jag hjälper gärna till när jag kan, utan ersättningskrav. Men visst förstår jag de som vill ha en gentjänst i form av ett ekonomiskt bidrag till fortsatt forskning.
 
Bernt Bergkvist

[Elisabeth Thorsell]

Jag kom att surfa in på Cindy's list, avdelningen för yrkesforskare, som man kan hyra för att få hjälp med forskningen. Och tyckte det var intressant att se hur många det fanns som uppgav att de forskade i Sverige. Det fanns väl grovt räknat något 10-tal, varav ett par amerikaner. Sedan fanns ett antal svenskar, som på sina hemsidor och rubriker stod med namn, och som jag kände till.  
 
MEN, sen fanns ett antal som hade rätt tjusiga sidor, men där det inte fanns något som helst namn eller ens antydan om vilka de var eller vilka kvalifikationer de hade. Däremot lovade de förstås  utförliga proffsiga släktutredningar.  
 
Jag tycker det är ganska svagt att inte ställa upp med namn och andra kontaktuppgifter, så att fåkunniga beställare har något att gå efter när de vill ge någon uppdrag. Och man undrar ju vad det kan finnas för orsak till en sådan blygsamhet?
 
Har man forskat sedan 1985, som någon av dessa påstod, borde man väl kunna stå för det?

[Stig Hansson]

Jag förstår inte riktigt varför man skall betala någon annan för att forska när det nu är så enormt roligt att själv hålla på. En sak kan naturligtvis vara att man bor utanför Sverige och inte kan ha tillgång till SVAR eller Genline.
Själv har jag endast hållit på några månader men det blir bara mer och mer intressant

[Kenneth Larsson]

Visst Stig, är det kul att forska. Men jag har en granne som älskar att pyssla med bilar, så han får laga min bil när det blir något större fel. Jodå, visst har han haft nytta av min forskning...
Alla kan ju inte älska allt, dessutom har en del människor mycket svårt för att lära sig läsa den tyska stilen i kyrkböcker m.m.
MVH En av de 10

[Elisabeth Thorsell]

Mina funderingar gäller alltså de som i sin marknadsföring, t.ex. genom att anmäla sin hemsida till Cyndi's List, vänder sig till svensk-amerikanerna, som av diverse skäl kan ha stora svårigheter med att forska i svenskt material.

[Ingela Ivansson]

Hej!
 
Jag har under en tid forskat åt en dam i USA som kom i kontakt med mig via en släkting.
Då jag inte lyckats hålla den takt hon önskar pga småbarn och jobb undrar jag nu om det finns någon som åtar sig forskning åt privatpersoner mot betalning. Skulle det vara så att någon är intresserad går det också givetvis bra att ta över den information jag har fått fram.
 
Hälsningar
 
Ingela Ivansson

[Kenneth Larsson]

Ingela  
Jag forskar regelbundet åt bl.a. amerikaner. Mer information finns på min hemsida, som jag inte tänker missbruka detta forum genom att göra reklam för. Adressen får du via min privata e-post, om du inte hittar den med en sökmotor.
MVH Kenneth L. Mangskog

[Lisa Andersson]

Nu finns möjlighet att påverka kvaliteten hos Demografiska databasen i Jörn:
 
http://www.umu.se/umu/aktuellt/arkiv/lediga_tjanster/316-2516-03.htm

[Jörgen Tollesson]

Jo, den kvaliteten behöver onekligen påverkas...
 
Ovanstående adress går till en platsannons hos DDB. Inledningsvis berättar man om verksamheten, och där avslutar man med följande ord:
 
Vår vision: Demografiska databasen är ett känt och respekterat nationellt och internationellt forskningscentrum.Därefter kommer så beskrivningen av tjänsten:
 
Excerpist i Jörn
 
Tillträde snarast.  
 
Din uppgift blir tolkning, excerpering, registrering och länkning av historiskt folkbokföringsmaterial samt utarbetande av genealogiska utredningar, men även med andra på arbetsplatsen förekommande arbetsuppgifter.  
 
Du har:  
1. en positiv och utåtriktad personlighet  
2. lätt för att arbeta tillsammans i lag  
3. ett flexibelt synsätt inför olika arbetsuppgifter  
4. ett utvecklat ordningssinne och är noggrann  
5. intresse för utvecklings- och förändringsfrågor  
6. vilja och förmåga att framföra förslag  
7. ECDL eller motsvarande datorkunskaper.  
 
Har du dessutom kännedom om och intresse för historiskt kyrkobokföringsmaterial samt behärskar engelska är det meriterande.Tjänsten innebär alltså tolkning och excerpering av historiskt folkbokföringsmaterial samt utarbetande av genealogiska utredningar - och så är det bara meriterande, inte ett krav, med kännedom om historiskt kyrkobokföringsmaterial! Och inte ett ord sägs om förmågan att läsa gammal skrift. Engelska är däremot meriterande!
 
Man tar sig för pannan! Ett känt och respekterat nationellt och internationellt forskningscentrum - var det inte det som var visionen? Är det verkligen Umeå universitet som står bakom detta - eller är det Grönköpings?

[Anders Berg]

Det var ett tag sedan den här diskussionen fördes. Som mest livlig var den 2000, då bland annat det diskuterades s k körkort för uppdragsforskare.
 
Genom ett meningsutbyte på annan plats blev jag uppmärksammad på den s k Marknaden som finns på Rötter. Där finns också möjlighet att annonsera ut tjänster, vilka ofta handlar om uppdragsforskning.
 
Jag har några frågor och funderingar kring detta.
 
Tas dessa annonser in utan att några kvalifikationer eller referenser behöver ges, och är de gratis som sägs i ingressen på sidan? Borde inte Släktforskarförbundet åtminstone göra någon granskning av de som erbjuder forskarhjälp mot betalning, mot bakgrund av att förbundet i andra sammanhang talar sig varm om kvalitet i forskningen?
 
Ett minimum tycker jag är att uppdragsforskaren visar något av sin forskning genom t ex en hemsida, eller på annat sätt ger referenser om forskningens kvalitet. Det bör heller inte vara gratis att annonsera, eftersom det är professionell verksamhet.
 
Det är ingen anklagelse mot de som nu annonserar. De kan mycket väl vara förstklassiga släktforskare med stor erfarenhet, men det är inte möjligt att göra den bedömningen av annonserna. Endast i ett par fall känner jag igen namnen på annonsörerna.
 
Någon som har synpunkter på detta?
 
mvh
Anders
 
PS Jag gjorde för ca 8-10 år sedan några försök att arbeta med uppdragsforskning, men slutade ganska snabbt. Det var helt enkelt inte roligt att ta betalt för sin hobby. Och som en hobby klarade jag heller inte att ta rimligt betalt, så förtjänsten blev försumbar.  Jag värdesätter också utbytet på Anbytarforum så mycket, så jag vill inte att det ska finnas misstanke om att man deltar i diskussionerna för att kunna tjäna pengar på det. Tyvärr finns ju alltid den misstanken när en uppdragsforskare ställer en fråga.

[Anders Berg]

Det här är den rätta platsen, men jag vill göra en länk till en annan diskussion under Ordet är fritt där ämnet kommit att debatteras livligt.
 
Kanske anbytarvärden kan göra en rockad och flytta hela klabbet hit?    
 
-----------------------
 
/Flytt genomförd! //Anbytarvärden
(Diskussion enbart här nu alltså..)

[Peter Karlsson / anbytarvärd (Peter)]

Som klart inblandad här kan jag väl direkt kort säga att jag bara låter annonserna gå in; jag gör 'som jag är lärd' i detta fall. (De är såväl okontrollerade som gratis.)
 
Men jag håller med om att det borde finnas någon form av kontroll, och kanske även en prislapp på det hela i dessa fall. -Lämnar dock gärna detta åt andra att fundera på också..