Äldre inlägg (arkiv) till 2000-03-24

[Marko Rosenqvist]

Fortsatt diskussion kring uppdragsforskning.
 
Carl: Visst är jag beredd att betala för kvalitét, det handlade om en ana som jag ville ha föräldrarna på och vart dom kom ifrån och var födda och döda ,och eventuella barn, inte en hel släktutredning.
2 timmar skulle räcka för mig ,om jag hade tillgång till arkivet. Kolla Dopbok ,HFL ,Vigsellängd ,Dödbok. Jag har sysslat med detta i snart 17 år ,så jag ser mig inte som någon direkt nybörjare på området längre.
Sedan har jag lite långt att själv resa upp till Härnösand då man har familj och barn och bor i Stockholm. Så jag tyckte att det var en god idé att skriva till Landsarkivet och få forskningen gjord där. Naturligtvis är det bästa att alltid själv läsa källorna.
Ville bara göra folk medvetna om att uppdragforskning inte alltid är detsamma som sanningen och att källkritiken alltid måste följa forskningen hand i hand. Har haft ett fint utbyte med Landsarkivet i S:t Michel i Finland bla med tydliga källhänvisningar. Så man kan inte dra alla över en kam och säga att all uppdragsforskning är dålig.

[Fredrik Derefeldt]

Forskning mot betalning
 
Jag startar denna diskussion, med anledning av Elisabeth Thorsell:s artikel i SoH 1/2000, sid 19-21.
 
Detta är inte det enda exemplet av samma utförare av arbetet som är dåligt. När jag började min forskning, så började jag med morfar, då hans sida var den enda som var utredd. Bl.a. för att jag skulle lära mig snabbare, och gå i områden som jag visste fanns.
 
Men ack, vad jag bedrog mig. Fann inte 1 fel, inte 2 fel, utan hundratals. Inga länsangivelser, gårdar utan församling.
 
Ett exempel jag har är t.ex. en ana där det står.
 
Carolina Augusta Liljegren, född 1828 22/9 i Rylanda, Värnamo
 
Hennes föräldrar
 
Gustaf Christopher Liljegren
V. inf. saknas, pga Värnamo kyrkoarkiv brunnit 1869
 
hustru
Eva Abrahamsdotter
 
Vidare info saknas!!! Finns betydligt mer info om man bara följt familjen vidare till Näsby sn (G). Där uppges nämligen Gustaf Christopher vara född 1802 2/6 i Varberg (visserligen har jag inte funnit honom där), men ändå mer uppgifter. hustrun Eva uppges på samma ställe vara född 1796 14/11 i Värnamo sn (F). Dessutom kan man följa familjen utan problem till föräldrarnas död i Vimmerby sfs. Faktum är att datumen även framkommer i mantalslängderna för Värnamo sn. Inte ens Gustaf Christopher Liljegrens yrke omnämns...som står i Värnamo (familjens övriga barn är födda vid Hörle järnbruk, Värnamo sn) brukssnickare, senare  bruksbyggmästare, denna titel har han även i Storebro bruk i Vimmerby lfs, men i Hellinge kvarn, Näsby sn och Rosenfors, Målilla sn, står han som Mjölnare.
 
Att de missat dessa datum är för mig oförståerligt, då Carolina Augusta (som var äldsta barnet), faktiskt gifte sig i Näsby sn 1857 29/9 med mjölnaren Peter Jakobsson. Har de inte kollat hfl, eller alla hfl när familjen bott där?
 
Ett annat fel jag kan ta upp är att enligt Demografiska Databasen, så gifte sig Anna Gudmundsdotter (f 1797 19/4 i Rosenlund, Långared sn (P)) med Anders Karlsson (f 1805 5/5 i Kullen, Långared sn (P)). Men ack vad jag bedrog mig. Att de missat detta är är oförståerligt också, då kyrkoböckerna är hur lättlästa som helst denna tid. Mycket svårt att se fel, om man inte är helt nybörjare, vilket jag faktiskt nästan själv var vid tidpunkten.
 
Svaret var att det var Annika Gudmundsdotter (f 1804 11/4 i Rosenlund, Långared sn (P)) som gifte sig med Anders Karlsson (f 1805 5/5 i Kullen, Långared sn (P)). Anna och Annika var visserligen systrar, men skall inte vara några problem att särskilja i detta fall. Anna Gudmundsdotter då, jodå hon gifte sig omkr 1821 med Per Larsson från, Häckelid, Långared sn (P) (1784-1821), paret han få en dotter, innan Per dog. Ett par år senare gifte Anna om sig med Anders Karlsson (f 1805 4/10 i Dammen, Östad sn (P)).
 
Att de blandat ihop de båda Anders Karlsson med varandra kan inte jag heller förstå, då de anger att Anna Gudmundsdotter bodde i Kullen, Långared sn (P), vilket aldrig har varit fallet, det stämmer dock med systern Annika. Dessutom så förväxlar aldrig prästen födelsedatum, eller namn mellan dessa två systrar. Prästen håller även sär på de båda Anders Karlsson. Faktum är att prästen har lyckats oväntat bra att hålla sär begreppen i denna familj.
 
Förenklat kan sägas följande:
Anna Gudmundsdotter (f 1797 19/4 i Rosenlund, Långared sn) och Annika Gudmundsdotter (f 1804 11/4 i Rosenlund, Långared sn) är döttrar till Gudmund Eriksson (1759-1836), hemmansägare i Rosenlund, Långared sn och hans hustru Rangila Månsdotter (1768/69-1837).
 
Anders Karlsson (f 1805 5/5 i Kullen, Långared sn) och Elias Karlsson (f 1797 22/5 i Kullen, Långared sn) är söner till Karl Eriksson (1757-1811), hemmansägare i Kullen, Långared sn och hans hustru Ingeborg Månsdotter (1763-1817)
 
Annika Olofsdotter (f 1803 14/2 i Långared Stommen, Långared sn) är dotter till Olof Eriksson (1766-1811), hemmansägare i Långared Stommen, Långared sn och hans hustru Ingrid Nilsdotter (1779-)
 
Anders Karlsson (f 1805 4/10 i Dammen, Östad sn) är hemmansägare i Häckelid, Långared sn, är son till Karl Larsson (1765-), torpare i Dammen, Östad sn och hans hustru Annika Larsdotter (1770-1817).
 
Om jag skall sammanfatta detta, så är:
Gudmund Eriksson (f 1759), Karl Eriksson (f 1757) och Olof Eriksson (f 1766) bröder och söner till Erik Gunnesson och hans hustru Anna Olofsdotter i Rosenlund, Långared sn
 
Anna Gudmundsdotter (f 1797) g m Anders Karlsson (f 1805 i Östad sn)
Annika Gudmundsdotter (f 1804) g m Anders Karlsson (f 1805 i Långared sn) - kusingifte
Elias Karlsson (f 1797) g m Annika Olofsdotter (f 1803) - kusingifte
 
Visst kan familjen se rörig ut...men att reda ut begreppen är inte ett dugg svårt i de husförhörslängder som finns, med komplementet med födelseböcker, vigselböcker, dödböcker. Alla med bra, lätt läst text. I Långared är faktiskt endast Långared AI:1 svårläst, men denna berör inte denna skildring.
 
Inte någonstans fanns en enda källhänvisning. Om man bortser från notisen att Värnamo kyrkoarkiv brann 1869.
 
Källor: Endast kyrkoböcker från berörda församlingar, mantalslängder för Värnamo församling
 
Slutkommentar:
Ser jag till detta, så hade det nästan varit enklare för mig att forska fram uppgifterna från början än att utgå från det framtagna av Demografiska Databasen. Detta har gett mig mer arbete att lösa de fel som jag stötte på tidigt, när jag bara för skojs skull testade i början. Vilket gjort att jag har fått gå igenom hela sammanställningen. Även leta upp orter som jag inte ens vet i vilken församling den ligger. Ta t.ex. en plats som Hultet eller Berget, finns väl en sådan plats i var och varannan socken. Nej, antingen får Demografiska Databasen sluta med att utföra forskningar mot betalning, eller så får de skärpa sig. Det är nästan på gränsen till bedrägeri!!!
 
Mvh
Fredrik

[Olle Elm]

Ett litet påpekande bara. Elisabeth Thorsells artikel är ej publicerad i SoH (Släkt och Hävd) utan i Släkthistoriskt Forum.

[Fredrik Derefeldt]

Sorry...stämmer...skall vara Shf...
 
Mvh
Fredrik

[Bibi Gustafson]

En liten undran bara: Gäller detta påpekande bara för uppdragsforskning utförd av Demografiska Databasen Jörn eller gäller det fakta hämtade ur denna databas. Orsaken till min fråga är att en av min pappas kusiner har uträtt min farfars anor med hjälp av demografiska databasen. Har väl i och för sig tänkt följa dessa anor med hjälp av husförhörslängderna men bara lite stickprovsmässigt. Jag bör kanske kontrollera noggrannt innan antavlan upprättas :-)?
Mvh
Bibi

[Bernt Bergkvist]

Jag tror det är mycket sällan som en betald uppdragsforskning blir riktigt bra och korrekt. Man kollar inte alla uppgifter, studerar inte alla tveksamheter och systematiskt för man upp olika antagningar som sanningar därför att det är så otroligt tråkigt och tidsödande att sitta och kontrollera allt. (Och därmed också dyrt)
 
Inte heller har man samma passion när man forskar åt någon annan, som när man forskar åt sig själv. Betalning i all ära, men gör man sin nionde släktutredning samma månad så jobbar man mer slentrianmässigt, och så blir det fatala missar.
 
Jag vill inte påstå att ALLA gör på det sättet, det finns många exempel på seriösa forskare som tar en del uppdrag och lämnar ifrån sig ett utomordentligt arbete, jag har själv sett många exempel på det. Men även om alla församlingar, gårdsangivelser, datum och släktrelationer är korrekt återgivna så saknas alltid den personliga prägeln på en sådan forskning. Man ser aldrig historien om sin farmors morfars kusins svärfar som stod inför tinget för att ha gjort något särdeles dumt, eller berättelsen om mormors farbror som var sjökapten och seglade till Amerika 14 gånger på 5 år.  
 
Uppdragsforskning kan väl vara bra för den med ont om tid, men det blir aldrig lika bra som om man själv skulle göra det.
 
Berra

[Anders Berg]

Forskning mot betalning är en sak, men ska man verkligen behöva betala för ett svar på en enkel fråga på Anbytarforum? Följande fick jag per e-mail:
 
Det betyder att uppgifterna inte är en fri tillgång utan du kan få köpa uppgifter om du vill. Prisnivån beror på hur mycket du vill ha. C:a 60:- per pers i början sedan ner till 25:- om du köper många. Jag vill dessutom ha betalt i förskott på mitt postgiro XXX XX XX-X
 
Personligen tar jag mycket illa vid mig av sådant, och man tappar lusten att själv hjälpa andra när man får sådant rakt i ansiktet. Det handlade om rena basfakta som enkelt finns tillgängligt i kyrkböckerna.

[Rune Edström]

Hej
Det verkar ovanligt dumt för att den personen ska få ha nåt göra med Anbytarforum, som ska ha betalt för att ge någon annan uppgifter här.
Ge´n en spark därbak från mej
mvh
rune

[Sven-Ove Brattström]

Anders!
Du har ju varit med länge här i Anbytarforum. Jag förstår att du vill väcka debatt, efter att ha råkat ut för det försöket till bondfångeri. Reaktionen hos mig är precis som hos Rune här ovanför.
MEN JAG TYCKER ATT DU SKALL PUBLICERA MAILADRESSEN TILL PERSONEN DET GÄLLER. Efter att ha tjänstgjort i domstol ett antal år, är jag tämligen klar över att detta är ett straffbart försök till bedrägeri. Och försöket borde polisanmälas, för vi som varit med ett tag vet vad som gäller. Men de som nyligen börjat forska känner sig förmodligen osäkra, precis som vi nog gjorde en gång, och kan gå på den här formen av lurendrejeri. Och vi måste stämma i bäcken.
MVH      Sven-Ove Brattström

[Elisabeth Thorsell]

Det borde vara självklart för alla att Anbytarforum är öppet för alla och att uppgifterna som man lämnar ska vara gratis.  
 
Uppdragsforskare finns och behövs, men seriösa personer skaffar sig sina uppdrag på andra sätt än detta.

[Ingemar Goliath]

Anders!
Min förkylningsfeber steg flera grader till följd av innehållet i ditt inlägg. Men bra att du avslöjade saken. Instämmer helt med Sven-Ove B:s inlägg ovan. Denne skojare måste fram i ljuset. Omedelbart.
Hälsningar, Ingemar G.

[Anders Berg]

Hej och tack för kommentarerna. Jag vill inte hänga ut personen mer än så här, men hoppas att genom att sätta lite ljus på att sådant förekommer så kan det fungera som en varning för andra. Av naturliga skäl är det inte en person som deltar mycket (eller alls) i diskussionerna på Forumet.
 
Det som fick mig att reagera var främst betalning för enstaka personer, till på köpet med en högre taxa än för flera. En enkel uppgift om föräldrar i dopnotis skulle tydligen kosta 120 kronor... Hela utredningar och antavlor är en annan sak, där kan tidigare nedlagt arbete befoga en kostnad.

[Elisabeth Thorsell]

Eftersom denna diskussion startade med utgångspunkt i min artikel i ShF 1/00, kan jag nu berätta att jag nu fått ta del av en utredning till från Demografiska Databasen i Jörn, och av samma låga kvalitet, som den som omnämns i artikeln.
 
Inga som helst angivelser av landskap eller län, och man vet inte ens om en plats är en socken eller by. För en person anges födelseplatsen med följande: Fingeboda Norra Bergfors [byn minns jag inte helt korrekt]. Norra Bergfors ska alltså vara Nora Bergsförsamling!  
 
Detta är bara ETT exempel på dessa tokigheter.
 
En icke släktforskande person som får något sådant är säkert nöjd, men skulle han/hon börja forska själv, blir han/hon säkert gruvligt besviken.

[Ingemar Goliath]

Som kontrast till ovanstående elände vill jag redovisa detta erbjudande, som jag fick i går som snabbt svar på en efterlysning på en släktforskarsida i Montana, USA. Jag tycker det hela verkar juste och trevligt, men är inte beredd att acceptera bums. Vad tycker Anbytarforums deltagare? Tacksam för tyckande.
 
Hälsningar, Ingemar G.
--------------------------------------------------
Dear Ingemar,
 
I am a professional researcher who lives in Helena, Montana. Helena does not have alot of lookupvolunteers available. I can obtain obits for you, but would have to charge for my time. Helena had 4 newspapers in the early days, and sometimes takes a bit of microfische research to obtain them. I could also check city directories for you, and obtain photo's of headstones, if we can locate the graves. If you are interested in my services, let me know.I looked in my Forestvale Cemetery book and did not find any Forsman's buried there. Do you know where they were buried?
 
Sincerely,
 
(Namn)
(e-postadress)
(URL till webbplats)

[Pia Stråhle Nichols]

God morgon till alla,
Den här debatten intereserar mig mycket. Började med släkforskning i USA innan computers. Lyckligt vis var min mans förfäder kvar på samma plats en längre tid, så jag behövde inte åka så långt för de uppgifter jag behövde.  
Nu har priserna gått upp, om man behöver ett födelse betyg, kan det kosta $6-12 per styck, det beror på staten och i vissa fall byn. Brukade få det för $1-2. Att få någon person på orten att ta kort, leta de lokala böckerna kostar mellan $10-20 per timma + kostnaden för copior.
I Sverige var det lite värre på 70-80 talet. SVAR ville ha 3000. för 3 generationer, men ingen garantär att man skulle hitta något.
Pastorämbeterna som jag varit i kontakt med från Värmland, Dalarna och Gästrikland har varit helt fanstaskt hjälpsamma. Med internet, öppnades ju hela värden.
Över åren har träffat de mest hjälpsamma researchers man kan tänka sig. Till alla er som hjälpt, ett jätte stort tack.
Om jag kan hjälpa någon med familjer i Vermont, skicka en email.  
Om ni letar folk i en särskild stat, försök att hitta någon som behöver lite hjälp med svenska sidan. Det kanske tar lite tid, men väl värt kontakten.
Igen Tack till alla Svenska forskare som är och har varit så hjälpsamma.
Pia Stråhle Nichols

[Tord Påhlman]

Elisabeth!
 
Byn du inte minns helt korrekt heter Fingerboda och ligger i Nora Bergsförsamling. Det saknades alltså bara ett r i bynamnet.
 
Med vänlig hälsning Tord Påhlman

[Elisabeth Thorsell]

Tord, jag vet vad byn heter, det står en vägskylt dit till höger när man kommer från Örebro, min far bodde nära 30 år i Nora, så jag har varit där.
 
Men jag hade inte papperen till hands, när jag skrev förra inlägget, men det har jag nu och ser att det står ordagrannt så här:
 
Catharina Pehrsdotter
Född: 1791-o5-21 Gamla Vikers eg. Nora Bergfors
Död:  1861-12-24 Södra Fingersboda
Yrke: Pigan
Anm:  Dödsorsak förkylning
 
Jag tycker inte att det är godtagbara uppgifter om en person. Om jag var helt obekant med släktforskning kunde jag lika gärna tro att Nora Bergfors var en person, som att det är Nora Bergsförsamling, och Södra Fingerboda kunde lika gärna ligga på Madagaskar, när det inte står socken och län.  
 
När Catharina dör har hon varit gift sedan 1815, och änka sedan 1852 (om man nu ska våga tro på datumen i denna utredning), så det verkar litet konstigt att hon kallas piga. Titeln är väl tagen från vigselboken, men utan att det anges.
 
Ack , ja!

[Tord Påhlman]

Elisabeth, jag hoppas att du inte uppfattade mitt inlägg som en pekpinne. Det var verkligen inte menat som en sådan. Om du kände det så, ber jag om ursäkt. Jag råkar bara ha anor i Nora och ett visst intresse för trakten. (För övrigt har Nora Släktforskarklubb en hemsida som innehåller en del register över födda och döda i Nora-trakten, men det är en annan historia.)

[Lotta Johansson]

Vad säger ni om det här citatet av en uppdragsforskare? Det stod att läsa förra året i en evenemangstidning.
 
Det är många som på senare år börjat forska i släktens historia. Men det är lätt att komma snett och tappa tråden. Därför är det oftast bäst att redan från början vända sig till en professionell släktforskare, vare sig det gäller ett enkelt släktträd eller en hel bok om förfäderna.
 
Mvh//
Lotta

[Lena Persson]

Jag har en gren av släkten i ett annat landsarkiv så att säga, med allt vad det innebär i form av svårigheter att forska på egen hand. Och när kyrkböcker saknas så kan man tyvärr inte sätta sig med SVAR-kort vid bibliotekets läsappartat heller. Men det finns ju andra källor. På landsarkivet.  
 
Frågan är om man vågar anlita någon som åtar sig denna forskning. Jag skulle inte ha något emot att hitta någon som aldrig kommer snett eller tappar tråden som den självsäkre herre (?) som Lotta Johansson citerar. Men allvarligt talat: Hur hittar man någon pålitlig och kunnig proffsforskare? Och hur mycket kostar det? Betalning per timme? Och vad brukar ingå i betalningen? Man vill ju inte bli uppskörtad och/eller få överraskande extraposter på räkningen. Räkning förresten, blir man utskrattad om man vill ha kvitto? Kanske krävs det förskottsbetalning? Jag menar forskaren känner ju inte mig heller. Det finns säkert en och annan uppdragsgivare som vägrar betala många timmars arbete om det inte har givit något resultat. Som ni ser är frågorna många! Finns det någon som har några bra svar?
 
Mvh/Lena

[Fredrik Derefeldt]

Lotta!
 
Jovisst...nybörjare kan komma fel, men alla måste någon gång vara nybörjare för att kunna bli proffs.
 
Att vara så självsäker som det citatet du nämner, är nog lite att ta i. Då jag som helt färsking 1992 började med att leta på förfäder som redan var utforskade av proffs enligt mitt inledande inlägg.
 
Jag hittade ofantligt med brister och fel som jag som helt nybörjare upptäckte utan problem.
 
Visst, några fel upptäcks nog alltid långt senare. Men det får inte se ut som exemplet med Demografiska databasen i Jörn. Det prissättnings system som de använder är inte heller lämpligt, och borgar just för detta, jag skriver som jag ser det, slarv!!!
 
Om man nu lägger ut delar eller hela sin forskning hos en proffsforskare så tycker jag att man kan kräva få veta vad man får för kostnaden, och en kopia på hur uppställningen kommer presenteras.
 
Timkostnad är nog att rekommendera, då ingen vet hur lätt information är att få tag på. Sedan får man väl komma överrens om hur länge forskaren skall forska och när den tiden är nåd, göra en avstämning, och uppdragsgivaren får sedan bestämma om det är lönt att fortsätta eller ej.
 
Mvh
Fredrik

[Tord Påhlman]

Lena,
 
Varför saknas kyrkböcker för din släkt i ett annat landsarkiv? Är det för långt tillbaka i tiden, eller har kyrkböckerna brunnit? Jag frågar därför att det kan finnas andra lösningar än att anlita en så kallad proffsforskare.
 
Med vänlig hälsning   Tord Påhlman

[Lotta Johansson]

Proffsforskaren ifråga var en dam. Men det har ju mindre betydelse, jag reagerade på uttalandet. Jag gick också till den monter hon hade på mässan och spelade lite dummare än vanligt och frågade henne om just detta. Jodå, man skulle absolut överlämna all släktforskning till en proffsforskare. Inte göra den själv med tanke på hur mycket fel det kunde bli. Otroligt men sant!
 
Vad jag skulle tycka vara bra om jag någon gång skulle anlita en uppdragsforskar, vilket troligen aldrig kommer att hända eftersom jag tycker det är så kul att göra själv, är att dom kunde lämna referenser. Lämna namn på någon/några av sina tidigare kunder, så man kunde kontakta dem och fråga hur resultatet ser ut. Att göra något sådant skulle få uppdragsforskaren att verka mer trovärdig, tycker åtminstone jag.
 
Mvh//
Lotta

[Anders Pemer]

Den där proffsforskaren skulle väl egentligen hängas ut med namn här, om någon. Usch vilken snedvriden bild av släktforskning hon sprider bland allmänheten!
 
Jag känner mig själv som lite katt bland hermelinerna här på Anbytarforum, de gånger jag reflekterar över hur lite av min forskning som är ren arkivforskning i originalkällor, och hur mycket som är glada överraskningar i form av ingiften i redan utredda släkter, giftermål med präster i stift, med fullmatade herdaminnen, och att stöta på egna lösa trådar i släktträdet i andras publicerade antavlor och på det viset få kontakt med forskare som gjort mycket på grenar av intresse för mig.
 
Men jag vet i alla fall hur jag ska göra när jag inte har turen att hitta de uppgifter jag saknar i andras färdiga utredningar... Gå till en uppdragsforskare... Nä, brrr!
 
Försöka mig på att själv forska åt andra mot betalning? Nä! Tanken har ju funnits där, men jag är ju inte särskilt fullfjädrad arkivforskare, och framför allt är jag inte bilburen, så jag skulle behöva ta mycket mer betalt för att kunna ta mig runt till olika arkiv än vad jag har meriter nog att motivera. Och nu har jag ju ett arbete jag skulle behöva lämna för en så pass osäker tillvaro, dessutom. Fast det är ingen tillsvidareanställning, förstås...
 
Vad brukar de ha för taxor, för resten? Någon tusenlapp för fyra-fem timmar?

[Fredrik Derefeldt]

Delar fullt Anders synpunkter.
 
Själv är jag en god människa, och om jag forskar i trakten vid tillfälle och liknande, hjälper jag till gratis. Och andra gör ju det, syns ju klart här i Anbytarforum.
 
Det är sammarbete som leder arbetet frammåt. Och vad forskar en uppdragsforskare i för källor??? Bara kyrkoböcker??? Tittar inte ens i mantalslängder om kyrkans arkiv har brunnit? Det framgår ju klart av mitt exempel och även exemplet i Släkthistoriskt Forum.
 
Om man nu bor långt bort för sina anor...t.ex. bor i Malmö och har anor i Kiruna. Och kyrkoböckerna inte räcker till. Vad göra? Finns 2 bra sätt plus 1 dåligt enligt min mening, har någon några fler alternativ?
 
1) Anlita en proffsforskare (Nej, tack!!! av egen erfarenhet)
2) Samla ihop de uppgifter man har, och göra en semestervecka eller liknande i norra Sverige.
3) Samla ihop de uppgifter man har, och hitta någon trevlig och snäll norrlänning som kan göra det, denne kanske har problem själv i skåne trakten?
 
Finns ett fjärde också.
 
4) Efterlysning i Anbytarforum, kan ju erbjuda hjälp med forskning i sina egna trakter i utbyte om det behövs.
 
Mvh
Fredrik

[Elisabeth Thorsell]

Det är väl litet tufft att dra alla uppdragsforskare över en kam så där? Alla bär sig inte åt som damen på Öland eller Demografiska Databasens avdelning i Jörn, som det för övrigt står mer om i nästa ShF, de kom nämligen in med ett bemötande av min artikel i förra numret, och jag kan väl säga som så att inte höjde det mina tankar om dem.
 
Själv har jag forskat på uppdrag i över 20 år, och har väl i början haft en något mindre noga syn på källhänvisningar än vad jag nu tillämpar sedan ganska många år. Mina uppdragsgivare är mest amerikaner med svenskt ursprung, och de flesta  verkar nöjda, någon har väl klagat över att de fått vänta för länge, men kvaliteten har jag inte hört att de är missnöjda med.  
 
Jag är medlem av något som heter Association of Professional Genealogists, som är en förening för de som ser seriöst på sin verksamhet som släktforskare, vare sig de tar uppdrag eller ej.  
 
Jag kan också upplysa om att jag har en registrerad firma för detta och betalar min skatt för de inkomster jag har som släktforskare.
 
Och som säkert många har sett, även jag svarar på frågor i Anbytarforum, och det gör jag på egen tid och egen telefonräkning, icke Släktforskarförbundets.
 
Så man ska nog inte se alla uppdragsforskare som giriga blufforskare, även om sådana också tyvärr finns.  
 
Det var därför Släktforskarförbundet förut försökte lansera idén om ett körkort för släktforskare, vilket skulle innebära att uppdragsforskare och cirkelledare innehade vissa minimikunskaper. Dessa ambitioner missförstods dock, och vi anklagades för att  vilja skapa någon sorts släktforskarelit med extra privilegier eller något, och därför lades denna idé på hyllan tills vidare.

[Jill Raneryd]

Om jag får säga nå´t så låter idén om ett körkort för släktforskare som en utmärkt idé. Det finns ju minimikunskaper när det gäller nästan alla andra ämnen så varför inte även släktforskning? Tanken bakom är vad jag förstår inte en släktforkarelit med extra privilegier utan att de forskare som verkligen vill forska också får chans till en bra utbildning? Har jag rätt eller fel?

[Jill Raneryd]

Man får inte bara chans till en bra utbildning tror jag.... utan man får faktiskt...tro det eller ej...också chansen att vara en tillgång eller hjälp för en annan människa, och detta borde uppväga allt annat?

[Fredrik Derefeldt]

Ett sätt att hjälpa sådana som anlitar proffsforskare kan vara att man tar fram ett minimikrav på vilka uppgifter skall finnas med (om möjligt), och vad som skall anges i anslutning till uppgiften.
 
T.ex.
född XXXX-XX-XX i Ort, församling (län/landskap) (källa)
För att särskilja ort och församling kan anges sn eller fs efter församlingen, själv brukar jag använda sn efter en landsbygdsförsamling och fs efter en församling i en stad. T.ex. Gåsinge sn, Hedvig Eleonora fs.
 
Det bör också finnas vilka riktlinjer en uppdragsforskare bör använda för minimum av källor, såsom kyrkoböcker, herdaminnen etc... Finns mycket mer att ta fram som riktlinjer, som att en hel familj skall tas fram, med alla barn. Inte endast den person uppdragspersonen härstammar från.
 
En liten undra angående Jörn: Hur ser deras resultat ut om det förekommer en anförlust eller anförskjutning???
 
Framgår det, eller måste man kolla upp födelseår och gifte etc, för att konstatera att det är samma person???
 
En annan undran: Går det att lämna som uppdragsforskare någon typ av garanti??? Och om inte den är uppfylld, en sänkning av pris eller liknande?
 
Mvh
Fredrik

[John Sidén]

Min uppfattning om det s k körkortet för släktforskare är att den idén bör nog stanna i det kuriosakabinett den hör hemma. Därför att om ett sådant körkort införs blir det omöjligt för mig som är en självlärd släktforskare att bli betraktad som seriös hur seriös jag än är. Så även om jag i övrigt brukar hålla med Jill och anser att hon är en klok kvinna, så kan jag inte dela hennes uppfattning i den här frågan. Vad som däremot bör införas är något slags test av dem som annonserar om att de utför släktforskning mot betalning, ungefär som den utmärkta tidningen Råd och Rön testar exempelvis dammsugare och slipmaskiner. Kriterierna för hur släktutredningen ska vara gjord kan kanske hämtas från Svenska Antavlor. Testen bör göras av någon helt oberoende person alltså inte Elisabeth eftersom hon är en av dem vars släktutredningar ska testas. Jag tycker nog att det skulle kunna vara en uppgift för Släktforskarförbundet. Liksom att göra en test av olika datorprogram för släktforskning men det är ju en helt annan diskussion.  
Med vänlig hälsning
John i Veta

[Carl Szabad]

Nu förstår jag inte vad John menar. I första delen av hans inlägg spolar han idén med en test som kuriosa men i slutet förordar han den.
 
Med resonemanget att alla yrkesmän som försöker göra reklam för sig är scharlataner skulle vi inte ha några som helst hantverkare att vända oss till om det gäller något vi kanske inte själv kan göra, som att få huset målat, en trasig TV lagad eller få den efterlängtade släktutredningen gjord. Jag utgår från att reklamen inte var riktad till släktforskare utan till andra målgrupper. Förbundet kan naturligtvis inte lägga censur på annonser för släktutredningar, speciellt som de i det här fallet knappast är riktade mot släktforskare. Och hur skulle vi få reda på om någon vill annonsera i exempelvis Året Runt eller någon amerikansk tidning?
 
Sedan är det som alltid en fråga om kvalitet och där skulle legitimeringen kunna sålla bort de värsta avarterna, som exempelvis Jörns produkt måste räknas till. Men det förslaget föll ju inte i god jord.