Källor

[Rolf JacobssonFilipshyttan]

Finns det något gängse praxis hur man gör med källan när man får uppgifter från någon forskare i Rötter.Bör man kolla alla uppgifter eller kan man skriva:Källa:Nils Nilsson,Nilsbo.Det känns inte riktigt bra, men det kan vara svårt att kolla uppgifterna om han inte uppger källan.

[Anders Berglund]

Begreppet källa kan ju dels syfta på den som bistått med en viss uppgift, dels på den ursprungliga(-ste) källan till uppgiften. Ibland kan det dessutom finnas ett eller flera mellanled.  
 
Praxis är nog inte så fast, förutom att det som alltid hör till god sed att ange från vem man fått en uppgift, och till god forskarsed att alltid ange på vilka ursprungskällor man grundar den uppgift man ju valt att hålla för sann - eller åtminstone trolig.
Själv noterar jag båda dessa efter bästa förmåga i databasens kommentarsdel, för att lätt kunna gå tillbaka till källkedjan.  
 
Om jag sedan också tar steget att sprida uppgiften vidare i mina egna publikationer, på internet eller på annat sätt, anger jag min uppgiftslämnares namn i klartext i följande fall:
1) det självklara fallet när uppgiftslämnaren också kan anses vara primärkälla.
2) när uppgiftslämnaren visserligen inte kan anses vara primärkälla, men ändå kan anses vara trovärdiga eller relevanta att redovisa. Exempel: brev eller intervjuer som berör förhållanden och beskrivningar i andra hand, eller som innehåller värdeomdömen.
3a) när det gäller tips som jag (ännu) inte har verifierat mot ursprungskällan, men ändå bedömer som trovärdiga. Angivandet blir förstås då oundvikligen en form av friskrivning, men jag anser att det kan motiveras som tillfällig lösning. När det är fråga om normala uppgifter som utan särskild svårighet senare kan kollas mot grundkällan, tar jag senare bort hänvisningen.
3b) för uppgifter av samma typ, men där jag inte utan svårighet eller stor möda själv skulle kunnat dra uppgiftslämnarens (korrekta) slutsatser, låter jag hänvisningen stå kvar som ett erkännande också efter att jag själv verifierat mot grundkällorna.
4) i vissa fall när det inte finns några angivna grundkällor, men man på rimligt goda grunder kan anta att de ändå funnits. Det låter skumt, men exemplen jag tänker på är samlingar som Abraham Hülphers' och andra, särskilt i de fall de berör med dem samtida förhållanden.
 
I övriga fall gör man nog klokt i att inte alls ha med en uppgift man fått. Möjligen kan man kommentera dem som ännu mycket lösa arbetsuppslag.

[Karl Göran Eriksson]

Av någon anledning har har ämnet CD-skivor hamnat under temat Källor. Alla CD-skivor jag känner till är inget annat än bearbetningar av högst skiftande kvalitet. Utgåvor av detta slag ökar. Det finns dock ingen anledning att epitera dem som källor, därför borde de få en egen rubrik.

[Niclas Rosenbalck]

Det hänvisas ibland på anbytarforum till hemsidan Historiska personer, där en hel del kungliga släktskap (främst svenska) finns. Det synes inte av dessa hänvisare vara känt att många uppgifter på denna hemsida inte är korrekta. Där finns anakronistiska namn såsom Gustav Vasa (se här) och där har tillagts barn som inte existerat (ex. sonen Sven Vasa och dottern Anna Maria Vasa till kung Gustaf I bara för att nämna några). Vidare skriver man på hemsidan om utomäktenskapliga skrönor (ex. refereras en artikel så sent som 1992 i GP om Karl XIV Johan, nu senast saxad och presenterad här på AF som en sanning utan förbehåll under den avslutade Burediskussionen).
 
Det jag vill ta upp är hur man ska förhålla sig till sådana källor och hänvisningar. Det är lätt att man tar uppgifter direkt för sanna bara för att de är publicerade på nätet i ett snyggt gränssnitt och sedan sprider dessa vidare i god tro. Det borde upplysas att man alltid bör ställa sig kritisk till information som meddelas på nätet. Då man hänvisar till en sajt bör man formulera sig på så vis att man inte uppenbart sprider vidare felaktiga uppgifter utan förbehåll om att dessa kan vara felaktiga.
En annan vanligt förekomma internetkälla är Wikipedia. Denna bör man också ha i minnet som en samling av både bra och mindre bra information, men som tyvärr kan vara helt felaktiga och leda till att gammal skåpmat ifrån en okritisk släktforskartid sprids vidare.

[Elisabeth Thorsell]

Bra! Niclas. Detta är något som vi alltid måste komme ihåg.  
 
Och sen saknar jag som vanligt, vilket jag även efterlyst tidigare, källhänvisningar till uppgifter som lämnas på Anbytarforum. De saknas alldeles för ofta, och då vet man ju inte ens var man skulle kunna kolla dessa.

[Helene Jorsell]

Jag håller helt med dig Niclas! Jag är den första att beklaga att mitt inlägg om påstådda utomäktenskapliga döttrar till Karl XIV Johan kunde uppfattas som ren och skär sanning och det är mycket olyckligt.
 
Tanken med mitt inlägg var snarare att visa på hur just skrönor kan uppstå och i dagens IT-samhälle spridas och tolkas som sanningen. Hela Burediskussionen har ju i egentlig mening handlat om avsaknaden av källor och sanning kontra saga. Det var därför jag avslutade mitt inlägg med Jag är väldigt nyfiken på vad det står i Villeberga kyrkoböcker (som jag undrar inte ska vara Villberga i Uppsala län?). Dvs här har vi en påstådd uppgift publicerad på nätet men ligger det någon som helst sanning i detta.  
 
Jag använder mig gärna av de sekundärkällor som finns på nätet eller i bokform  som ett hjälpredskap att eventuellt komma rätt i primärkällorna men jag (och jag är inte den enda) kan definitivt skriva under på att sekundärkällorna ofta, ofta innehar direkta felaktigheter.  
 
Jag vill än en gång be om ursäkt om mitt inlägg sågs som ett försök att sprida felaktig information.
 
Helene
 
PS! En deltagare på AF har mailat mig privat och några flickor med de namn som anges i mitt inlägg återfinns ej i Villberga förs. födelseböcker 1824 och 1825 och även om de hade återfunnits så hade knappast Karl XIV Johan stått som fader. Så var det med den skrönan!!

[Ann-Mari Bäckman]

Med förvåning läser jag att Niclas R. anser att Helene försöker med sitt inlägg om Karl XIV Johan sprida det som om det vore en sanning utan förbehåll. Tvärtom hon presenterar ju artikeln, som den är skriven och undrar därför vad står det i födelseboken, alltså i källorna.
 
Jag tycker inte alls det är fel att man presenterar något man läst eller hört, för att få höra andras synpunkter om saken. Just i detta fallet tycker jag själv att det skulle vara kul att fått reda på vad stod det i födelseboken. Nu stod det tydligen ingenting alls.
 
Vissa är som besatta av att diskutera de kungliga och bena ut vem som var barn till vem och gift med vem. Det anses okej, men att ta upp en hörsägen eller andra historier, som cirkulerat i någons familj, det anses skumt. Att diskutera det senare är nog så intrssant och kanske man då gemensamt kan avliva historien som rena skrönor just genom att leta i källorna.  
 
Ann-Mari

[Niclas Rosenbalck]

Ann-Marie, förvånad blev jag också då jag läste ditt inlägg nyss. Har du följt Burediskussionen? Helene presenterade inte sitt inlägg där som en fråga i sig utan som en del i den föregående diskussionen och ville med sitt inlägg och klipp påvisa att Karl XIV Johan ansågs av nämnda källa (Historiska Personer) ha utomäktenskapliga barn. Om inte detta borde hon ju ha lagt den under redan befintlig Karl-Johan rubrik. Det var just detta jag reagerade mot eftersom jag vet att Helene är en mycket duktig och engagerad släktforskare här på Anbytarforum. Det jag vill med mitt inlägg ovan är att poängtera hur viktigt det är att förhålla sig till källorna kritiskt, och precis som Elisabeth Thorsell också anför att vi i möjligaste mån redovisar våra källor i de dialoger vi för här på nätet.  
 
Kanske läser vi alla med olika glasögon och erfarenheter, men jag antar utifrån det du skriver att vi båda är ense om att källforskning är av vikt i släktforskningen. Myter och hörsägen är något man inte ska vara rädd att diskutera (detta vill jag absolut framhålla så ingen missuppfattar mig), men alla vi som lekt viskningsleken känner också till hur lätt folk förvanskar en ursprunglig berättelse. Om man väljer att presentera en hörsägen som man ej har belägg för kanske man också bör fundera på vad det är man vill nå med att berätta om den. Är det för att man vill kolla upp autenticiteten i storyn eller enbart för att påvisa dess relevans till sig själv?  Jag har under mina släktforskarår stött på många familjeberättelser som har varit så fulla av mytiska skrönor och självhävdelse, oftast om kunglig och adlig härstamning, att jag inte längre förvånas av vad mänsklig fantasi kan koka ihop.  
 
Helene , det var intressant att få reda på att flickorna i artikeln i GP inte gick att belägga i födelseboken i Villeberga. Denna berättelse är ju publicerad i en stor dagstidning och spridd varför det alltså är berättigat att fråga om uppgifterna verkligen kan stämma.

[Helene Jorsell]

Jag vill än en gång framhålla att det var jag som presenterade denna skröna på ett sätt som lätt kunde misstolkas och dessutom under fel tråd på AF. Mitt syfte med det hela var som beskrivet ovan i ett tidigare inlägg av mig, men tyvärr inte så genomtänkt, därav denna fadäs. Inlägget var som sagt  menat som ett typexempel av web-publicerade skrönor i kombination med frågan finns flickorna i födelselängden? Inget annat!
 
Tack Niclas för att du trots allt kallar mig duktig och engagerad.  
 
Helene

[Ann-Mari Bäckman]

Ja, jag tror nog vi är överens om det viktiga med källor och visst kanske Helenes inlägg mer hade platsat under Karl XIV, men vad jag vände mig mot var att Helene skulle presenterat uppgifter som om de voro sanna, en ny Ulf Sawert-historia. Nu har väl Bure mer blivit synonymt med skrönor, så skröna som skröna.  :-)
 
Ann-Mari