Paginering i Kyrkoböker

[Walter Haury]

Hej!
 
Just nu håller jag på med Skepplanda C:2 (1716-1739). Förmodligen var det skrivaren själv som tillfogade sina annotationer ett sidnummer. Sidan 1 var för honom där han (- på vänstra bladet! -)började med sina noteringar. Senast när boken kom sen till arkivet infogades med hand (inte med stämpel!) en paginering till som innesluter även de tre sidorna före noteringarnas början (titelblad osv). På skrivarens sida 2 finns alltså dessutom en sidnummer 5 osv, hela boken igenom. Jag kan leva med det. Men när jag t.ex. lägger i något i Forumet som beträffar texten vet jag inte vilken sidnummer jag skall citera. (Arkivets maskinskriven innehållsförteckning i början av boken använder den antagligen nyare paginering.) Hur gör man, resp. hur gör ni?
 
Och med det samma ett problem till! Det finns böcker där inte sidorna är numrerade utan blad. (Till ex. husförhörslängder som utsträcker sig över 2 sidor.) När man slår upp en sådan bok ligger alltså till vänster baksidan av förra bladet. Egentligen borde man, när man citerar ur denna vänstra sidan, ta förra bladnummret och foga till ett v (för verso-vänd) eller nåt liknande . Och på högra sidan borde man sen sätta till ett r e.d. (för recte-rätt). Hur gör man i svenska släktforskarkretsar resp. hur gör ni som läser detta, när ni påträffa problemet? Jag erkänner att jag just vi såna tvåsidiga Hfl har använt bladnummret i högra hörnet för hela dubbelsidan. Måste jag skämmas?
 
Säg till när ämnet är avhandlat redan i Forum eller i Rötter.
 
Med hälsningar från Tyskland
 
Walter

[Kenneth Larsson]

Det är inte bladen som är numrerade, det är uppslagen. Därmed torde det problemet vara löst!
Angående dubbelnumrering så är det enklast att använda den numrering som finns i det eventuella maskinskrivna registret, det är ju därifrån man söker.
MVH Kenneth L. Mangskog

[Jan Jutefors]

Det går inte att säga generellt att det är uppslagen som är numrerade, för det varierar från bok till bok. Det är bäst att kolla med uppslaget före och efter.

[Kenneth Larsson]

Finns bara ett nummer på uppslaget, och varje uppslag stiger med summan ett så tolkar man att uppslaget är numrerat. Från ett arkiv får man då t.ex. informationen AI:5 uppslag 56.
Kenneth L. f.d. kyrkoskrivare

[Walter Haury]

Tack Kenneth och Jan!
 
Problemet med dubbelnumreringen har jag löst som Kenneth föreslog.
 
Angående numreringen i Hfl är jag glad att jag vågade mig att fråga. Hade aldrigt hört om nåt sånt som Uppslag. Mina kunskaper om folionumrering härstammar från kyrkohistoriskt arbetet med gamla texthandskrifter. Jag tar det alltså som upplagsnumrering när de båda sidorna som man ser på en gång hör ihop och när det finns bara ett nummer för dessa båda sidor och när detta nummer stiger om 1 när jag vänder om högra sidan. OK?
 
Frånsett detta speciella fall med Hfl minns jag väl rätt att det finns äldre kyrkoböcker med en äkta folionumrering? Och där gör man som jag skrev ovan och som jag har lärt mig som student i forntiden? Eller gäller det med uppslagsnumrering vid kyrkoböcker även om varje sida läses för sig?
 
Walter

[Bernhard Johanson]

Jag har, åtminstone för eget bruk, funnit det mest praktiskt att konsekvent använda maskinpagineringen (stämplingen) för att vid senare tillfälle kunna hitta tillbaka till något uppslag.
 
Den handskrivna numreringen är stundom inkonsekvent. Sidnummer hoppas över eller dubbleras. När flera årsintervall finns i samma hfl händer det att handnumreringen börjar om från början i nästa intervall. Siffrorna, som oftast skrivs längst ut i övre högra resp. vänstra hörnet, är dessutom ibland svårtolkade eller tom. helt bortnötta.
 
Och skulle det vara så, att maskinpagineringen ej överensstämmer med volymens register, så är det ju lätt konstaterat, och man kan vid sökningen anpassa sig därefter!
 
/bernhard