Bänklängder

[Swen Stockhaus]

Hur vanligt förekommande är bänklängder?
Finns något register över dessa?
Vilket värde har de som källa - ska innehållet mer betraktas som uppslag för vidare forskning?
Du som vet mera - berätta!

[Annika Gylling]

Hej Swen!
Det enda jag bidraga med i detta sammanhang är att jag inte sett någon speciell bänklängd i Blekinge. Men däremot finns det några kyrkor i Medelstad Härad som i sina gamla kyrkor har kyrkbänksgavlarna bevarade och där kan man utläsa vilka som satt var. Det är (som jag känner till) Förkärla, Hjortsberga och Edestad kyrkor. Jag har för övrigt publicerat egna gjorda avskrifter från Förkärla och Hjortsberga i Blekinge Släktforskarförenings medlemsblad, Släkt-Eken. Förkärlas bänkgavlar är från 1640 och ibland förekommer bråk i domböckerna vem ska få sitta var och så vidare. Då kan man se att namnen stämmer.
Hoppas du kan ha nytta av det här i något sammanhang.
Med vänlig hälsning
Annika

[Swen Stockhaus]

Tack Annika för ditt inlägg!  
 
Det gav mig ett uppslag till att börja leta i kyrkors jubileumsböcker - napp direkt!
Boken: Bygd och kyrka (Attmars kyrka 1763-1963) sid 212-216 behandlar ämnet.
 
I boken berättas:
I det noggrant reglerade ståndssamhället med dess oftast begränsade tillgångar av olika slag betraktades det säkerligen som en naturlig sak att även sittplatserna i församlingarnas kyrkor disponerades efter ett bestämt system. Sålunda föreslogs alltemellanåt och efter sockenstämmobeslut i behörig ordning fördelning av de s k bänkrummen - bänkdelning eller bänkläggning - varöver bänklängder upprättades, som underskrevs och lände till efterrättelse intill dess ny längd fastställts för tillämpning.
 
Den gamla kyrkan i Attmars socken, Medelpad, hade platser för 176 personer - den nya kyrkan fick 344 platser.
Uppdelningen i kyrkan med manssida till höger och kvinnosida till vänster, förenklar säkert läsningen av bänklängderna, i sökandet efter vissa släktnamn.  I boken finns uppgifter från 1752 års bänkdelning, 1763, 1769, 1773 och slutligen 29 juni 1781.  
 
Om bänkdelningen 1769 har bl a dessa för oss så intressanta uppgifter noterats:
Manssidans bänk nr 13 upptog 3 skräddare, 2 skomakare, 3 smeder och en snickare. Bänk 14 uppläts För Sörfors Bruket. I nr 17: Alla gamla afskiedade Båtsmän med inhyses folk.  
 
Inför bänkdelningen 1781 hade brukspatronen vid Sörfors och Långskogs bruk, begärt 80 sittplatser.  
Men han fick till svar:
... att Herr Bruks Patron för Söderfors och Långskogs bruk eger ingen rättighet at postulera bänkerum mera än efter skatten kan löpa.
 
Bänklängder kan alltså ge många uppslag till att forska vidare.

[Annika Gylling]

Hej igen!
Visst är det intressant när man börjar leta efter uppgifter om en viss sak. Man hittar det ena efter det andra.  
En liten kuriosa som jag hört angående folkets placering i kyrkan. Att kvinnorna skulle sitta på vänster sida, har jag hört sägas, var för att de skulle mota det onda, som kom från norr. Om det är speciellt för Blekinge, norr i dessa tider innebar Sverige för vår del, är jag osäker på. Och som kyrkorna är belägna i alla fall för Förkärla och Hjortsberga kyrkor så ligger den vänstra sidan mot norr!

[Urban Sikeborg]

Annika Otfors refererar till en visserligen gammal men ändå ihärdig myt om hur kvinnan diskriminerats i kyrkan.
 
Varför skulle kvinnorna under medeltiden och långt efter reformationen sitta på kyrkans norra sida? Det har mången gång påståtts att norr var det ondas väderstreck eller att man under medeltiden skulle ha begravt självspillingar och odöpta barn där. Detta skulle alltså ha legat till grund för könsfördelningen i kyrkan.
 
I själva verket finns inga belägg för dessa påståenden. Högaltaret i öster representerade Kristus och på dess högra sida (i långhusets nordöstra hörn) återfanns jungfru Maria altare. Därmed blev norr det näst efter öster förnämsta väderstrecket, varifrån också evangeliet lästes. En konsekvens av Maria-altarets placering blev att norr blev kvinnornas sida, hävdar docenten Mereth Lindgren i sin artikel ”Bilden i den medeltida kyrkan” (Kyrka och socken i medeltidens Sverige, Stockholm 1991, s. 232 f.).
 
Åt norr, det vill säga på kvinnosidan, fanns sällan fönster- eller dörröppningar av praktiska, inte religiösa skäl: Från norr fick man mestadels varken ljus eller värme.

[Tommy Näzell]

För den som vill fördjupa sig i detta ämne finns också Stig Rydeman's bok 'Bänkstriden i Näshults kyrka. En märklig 1700-talsprocess' Vadstena 1980.
 
Samlingsverket 'Sveriges kyrkor, konsthistoriskt inventarium' utg. av S. Curman & J. Roosval (m.fl.), kanske också kan hjälpa till att bringa lite ljus över detta.
 
mvh
Tommy

[Lotta Johansson]

Det finns belägg för långt senare än medeltid, att självspillingar och brottslingar begravdes på kyrkans norra sida! Jag kan inte säga exakt bok jag sett det i, men både i dödböcker och domböcker har jag hittat uppgifterna. Det jag hittat gäller Västergötland, och domböckerna är från Barne härad.  
 
Jag är visserligen inte bland dom allra yngsta, men när jag konfirmerades på 60-talet på Öland, så gällde fortfarande kvinnor till vänster och män till höger i kyrkan! Och reformationen var ju trots allt lite tidigare än så! :-)

[Swen Stockhaus]

På internet (www.ddb.umu.se) finns ett avsnitt i Tuna kyrka i Kulturnät Sverige som bl a återger livshistorien för Lars Pehrsson. Där berättas utförligt om bänklängder.
 
De flesta fick betala bänkavgift, en engångssumma för sin plats, när de gifte sig eller flyttade in i socknen.  
 
Vart tredje år upprättades en ny bänklängd av kyrkvärdarna och sockenmännen.
 
Otryckta källor:  
Tuna socken: Bänklängder 1751-1855 O 1 a:2

[Urban Sikeborg]

En kommentar till Lotta Johanssons inlägg först: Gamla sedvänjor är inte lätta att lägga av, och som jag angav ovan fortsatte man långt efter reformationen med indelningen av kyrkan i en mans- och en kvinnosida. När det gäller fenomen som detta, var brottslingar begravdes och annat gäller det förstås att ha i minnet Sverige i många avseenden inte alls var så enhetligt som vi kanske föreställer oss. De lokala variationerna kan ha varit mycket stora.
 
I dombok för Norrala tingslag, Hälsingland, 1644-12-18 (fol. 68r-69v, Härnösands landsarkiv) refereras till ett brott 1603. Av protokollet framgår att bomärken på kyrkbänkarna åtminstone då utvisade gårdsfolkens sittplatser; en mindre noggräknad släkting till mig hade kopierat några bomärken för att förfalska ett sockenintyg. Vet någon om det var vanligt att bomärken användes för detta ändamål innan bänklängder upprättades?

[Torbjörn Malm]

Loshult, Osby och Örkened är de socknar i Skåne som min mors förfäder kommer ifrån.  
 
I Örkeneds kyrka i Lönsboda finns en gammal bänklängd inramad i sakristian.
 
I Östra Göinge härads domböcker finns en hel del mål om tvister angående bänkplaceringen. Har själv förfäder i Osby som bråkat om detta på 1650-talet.
 
I Boken om Loshult, 1973, s 73 finns en berättelse om en tvist mellan storbönder år 1707 om bänkindelningen som inte kunde lösas inom socknen. Man fick ta hjälp av häradshövdingen och fyra nämndemän.

[Lena A Löfström]

Någon skrev här ovan att man fick betala för bänkplatsen. Jag vet att så i alla fall var fallet i många stockholmskyrkor. Där betalades årsavgift för de egna bänkplatserna, gjorde man inte det fick man vackert sitta där det eventuellt fanns plats kvar.
 
Med tanke på att församlingarna ofta förde räkenskaper över in och utgifter så kan man säkert via räkenskaperna hitta sina anförvanters bänkplatser även om det inte finns reella bänkförteckningar.  
 
I slutet av 1800-talet kostade en bänkplats, förmodligen för en hel familj, 5 riksdaler per år i Blasieholmskyrkan i Stockholm.
 
Hälsningar Lena

[Christine Svensson]

Vid bänkfördelningen i Skatelövs (G) kyrka år 1679-1693 har jag hittat föjande text: Såsom befallningsmannen Erngissle i Sunnanvik till sig handlat ytterstol, stolsrummet för sin son och sin dygdesamma hustru Kirstin Jonsdotter alltså bliva och därefter kommande vid samma rum blivandes.......
Här används ordet handla och ytterstol, ej bänk.  
Fanns det både stolar och bänker och var det speciellt bra med ytterstol?
MVH
Christine

[Bodil Westberg]

Hej
i vårt lilla kapell i Viken, Frostvikens församling, Strömsunds kommun, kan man på dörren till de första raderna på höger rep.vänster sida än i dag läsa.  
Denna bänk hörer Enar Pehrsson och des efter Kommande i Väster Gorm 1799.  
Denna bänk till hörer Sara Aronsdotter och dess efter Kommande i Väster Gorm 1799.
Till saken hör att det var denna Enar Pehrsson som var byggmästare när kapellet byggdes. Detta står ochså inskrivet på baksidan av altartavlan.
Capell Bykmästare Enar Pehrsson i Gorm 1799.
Hälsningar Bodil

[Swen Stockhaus]

Urban:  
Din frågeställning beträffande bomärken - bänklängder, är mycket intressant!
Vi har, här i Simrishamn Sankt Nicolai kyrka som torde härröra från 1200-talet. Kyrkan, eller museet, borde veta något om detta - jag ska fråga vid tillfälle.
 
I ditt inlägg den 9 januari, refererar du till en dombok som kan studeras hos Härnösands Landsarkiv.  
 
Jag undrar, rent allmänt: Tror du att landsarkiven kan ge mig några namnupplysningar per telefon om de bänklängder jag skrev om den 7 januari?  
Om man bör studera dem på plats, måste jag vänta till semestern med detta, då jag bor ca 105 mil från Härnösand.

[Urban Sikeborg]

Swen: Landsarkivet kan nog ge dig besked om det finns bänklängder för en viss församling, annars borde det framgå av SVARs hemsida under Riksarkivet. Jag antar att bänklängderna ingår i de ordinarie kyrkoarkiven (där väl också handlingar som sockenprotokoll och liknande ska ingå), som ju alla är filmade i sin helhet. Mer tror jag inte de kan vara behjälpliga med.
 
Lena A. Löfström föreslog att kyrkoräkenskaperna skulle kunna användas för att hitta liknande uppgifter om bänkplacering. Jag har gått igenom räkenskaperna för Norrala socken i Hälsingland, men har åtminstone där inte hittat några bevarade uppgifter om bänkindelningar. Ännu under 1700-talet verkar det emellertid finnas ganska stora regionala skillnader mellan hur böckerna förts, så det kan kanske löna sig att konsultera kyrkoräkenskaperna för den församling du är intresserad av. (Att kyrkoräkenskaperna dessutom vimlar av intressanta personhistoriska uppgifter gör det inte sämre.)
 
Problemet är väl att bänklängderna i så stor utsträckning var färskvaror; när en ny upprättats efter några år hade den andra ingen särskild funktion längre utan kunde kastas utan tåreflöden. I det avseendet skiljer de sig från de riktiga kyrkböckerna, där man hade ett längre perspektiv.

[Urban Sikeborg]

Tillägg: Systemet med fasta bänkplatser skulle möjligen kunna ha haft en koppling till familjernas gravplatser. En tanke jag fick men som jag inte har något stöd för.
 
I Hälsingland hade fram till 1700-talets mitt varje hemman en egen, reserverad gravplats, som ibland är noga angiven i dödböckerna. (Uppgifter som begravd i sin faders lägerstad, gården tillhörig kan dessutom komma väl till pass i släktforskningen.) Jag tror att det var befolkningsökningen som gjorde att systemet måste överges. Någon som har några idéer om detta?

[Swen Stockhaus]

Mitt inlägg den 8 januari, handlade om Tuna kyrka. På hemsidan jag nämnde, kan man läsa vilka personer som innehade en viss bänkplats, år 1820.
Ett dussintal personer med titeln Båtsman/soldat finns upptagna i listan, men ingen smed så långt jag sökte. Och jag söker främst smeder.

[Lotta Johansson]

Swen!
 
Om det är bänklängder för Attmars socken i Medelpad du är intresserad av, kanske jag kan hjälpa dig. Står det i boken du nämnde var bänklängderna fanns? Var det i kyrkoböckerna?
Medelpadsarkiv här i Sundsvall har det mesta som rör landskapet, och det som inte finns kan man få via fjärrlån från Härnösand.  
 
Jag hjälper gärna, det är bara att säga till!
 
Mvh //Lotta

[Swen Stockhaus]

Lotta: Jag förmodar att bänklängder för Attmars socken finns hos landsarkivet i Härnösand.
 
Det första jag önskar svar på är VILKA bänklängder från Attmars socken de har (se mitt inlägg den 7 januari). Störst intresse är den 29 juni 1781, eftersom den kan innehålla brukspatronens begäran om 80 sittplatser för (namngivna?) bruksantällda med familjer.
 
Det andra är om man, som du skriver, kan fjärrlåna från Härnösand - det är ju originalhandlingar.
 
Mvh/Swen

[Swen Stockhaus]

Lotta: Jag har nu fått veta att åtminstone dessa bänklängder från Attmars socken, finns bevarade: 1752, 1756, 1763 och 1769.
 
Du får gärna fortsätta leta efter bänklängden från 29 juni 1781, eller något decennium senare.

[Jill Raneryd]

I boken kyrkböckerna berättar av Egil Johansson finns en del intressant om just bänklängder.

[Jill Raneryd]

I boken Järnet och Människorna av Carl-Herman Tillhangen kan man läsa det här:  Gammelsmederna var tvungna att gå i kyrkan, berättas det från Graninge bruk. Det var sträng ordning på det. Patron själv med fru, fröknar och hushåll var där mangrant, det faléra aldrig. De skulle sitta på främsta bänken på orgelläktaren, fruntimren till vänster och karlarna till höger. Och på andra sidan bänken satt herrgårdspersonalen. På höggolvet (koret) satt kyrkvärden och mästersmederna, de hade en särskild bänk till höger. Sen fick folket placera sig efter värdighet, dagsverkarna längst ner på lappbänken tillsammans med kyrkstöten.