Begravningar

[Clemeth Andersson]

Hej!
Jag har släktforskat enhel del och funnit att begravingen skedde inom ganska skar tid efter dödsdagen. MEN så har jag hjälpt en vän med släktforskning från främst Arvidsjaur. Där har jag funnit de mest märkliga begraningsdatum i db. I vissa fall är personerna begravda en till två veckor efter dödstillfället men i många fall kan det dröja mer än ett halvår efter döden till begravningen. Visst kan jag förstå att om de var mitt i vintern så kanske man måst vänta till tjälen gått ur marken men detta gäller även tex personer döda i Juli som begravs i November eller december. Kan någon förklara varför man väntade så länge. Uppgifterna är från sent 1800-tal och gäller både män kvinnor och barn.
Tacksam för svar!
Clemeth Andersson

[Sam Blixt]

Hej Clemeth!
 
Det kan ju vara personer som har drunknat eller gått bort sig i skogen. Man har sedan inte hittat dem för än flera månader efter dödsfallet.  
 
I varje fall har det förekommit flera sådana fall i Småland.
 
MVH/Sam Blixt/Oskarshamn

[Matts Sandström]

Man kan också tänka sig att de bodde lite avlägset på en plats där det fanns en begravningsplats men ingen präst mer än någon gång per år.
 
I Ovanåker finns ett kapell med kyrkogård i byn Öjung. Där sägs det, att byborna grävde ner de döda men lämnade en liten öppning för mullpåkastningen så att prästen när han kom ett par gånger om året kunde förrätta begravningen på detta lite ovanliga sätt. Då räknas sannolikt begravningsdagen för den dag prästen var där och inte den dagen grannarna grävde ner kistan.
 
Om så var fallet i Arvidsjaur vet jag naturligtvis inte, men det påstås som sagt ha varit så i Ovanåker.
 
Vänliga hälsningar Matts Sandström

[Pia Lindström]

Hej!
 
Jag har bland mina anor (Sorsele) några som har dött under sommaren och då begravts i sommargravar. Det fanns helt enkelt inte möjlighet att transportera avlidna under sommaren utan de begravdes i sommargravar för att sedan under vintern transporteras ner till kyrkogården för att få vila i vigd jord.
 
Hälsningar
Pia Lindström

[Ingela.F]

Hej, bara ett litet tillägg från en etnolog...
I norra Sverige, där församlingarna var (och ännu är) gigantiska och det var långt till kyrkan, var det länge regel att kyrkliga förehavanden samlades på hög. Allt klarades sedan av under en vecka eller två, en gång om året då man hade tillgång till präst. (En följd av detta var att föräktenskapliga förbindelser och -barn tolererades i mycket större utsträckning än söderut. Åtminstone fram till väckelserörelsernas intåg...)  
När det gäller att skjuta upp begravningar så kommer jag att tänka på en sak; i några norrländska kyrkor som jag har besökt, bl a Jokkmokks gamla kyrka, har man byggt breda ihåliga kyrkogårdsmurar i trä med nischer, lagom stora för att placera en kista i. Jag har utgått från att dessa tjänade som plats för kistor i väntan på begravning. På det sättet stod de ganska skyddade, inom helig mark och så slapp man förvara dem inomhus.  
Kan dock inte svära på att detta var nischernas syfte, det är mitt eget antagande...