Dagens släktforskning

[Ann-Mari Bäckman]

Hej!
 
Hur går dagens släktforskning till? Är det oftast bara genom databaser, man får sina uppgifter? Kan man via dessa databaser, få mikrofilmade kyrkböcker?
 
Själv tog jag fram min släkt på 80- och i början av 90-talet genom kyrkböckerna. Jag nöjde mig att gå så långt som de uppgifter från HFL gav mig. De luckor, som jag hade, har fyllts igen av forkskare här på Anbytarforum. Dessutom har jag fått nytta av andras släktforskning här på nätet.
 
Varför jag frågar är att jag i min enfald ställde en fråga här på Anbytarforum om hjälp med att se om min farmors morfar och mormor kunde finnas med som faddrar till den förres syskons barn.
 
Naturligtvis fick jag inget svar på detta. Det är ju inget man i ett nafs plockar fram från någon databas. Dessutom finns det kanske ingen som har familjen bland sina anor.
 
Men då slog det mig. Okej, man kanske har denna ana, men sådant där med faddrar det har man inte, för man släktforskar på ett annat sätt idag.
 
Alltså hur släktforskar man idag? Mest framför datorn, eller?
 
Ann-Mari Bäckman

[Annelie Eriksson]

Hej hej Ann-Mari!
 
Jag som är rätt grön på det här måste säga att jag har haft en väldig hjälp av internet och olika databasar. Jag tror inte att jag hade kommit så långt eller ens haft en susning om hur jag ens skulle ha börjat om det inte vore för dessa olika forum.
 
I hela mitt liv har jag varit släktintresserad och även intresserad av sådant som hände för länge sen, speciellt om det gick att koppla till min släkt på något sätt. Historia och lära sig om hur folk levde förr tycker jag är superspännande.
 
Då jag endast 22 år, har jag inte många jämnåriga som delar min passion och jag får därför sitta och grejja med allt själv. Där har Anbytarforum varit ett enormt stöd där man kan fråga sig fram och lära sig av hur andra har gjort och gör.
 
Internet har alltså varit suveränt för mig nu de första åren.
 
Jag tror dock att fler känner som jag och man vill även forska själv. Jag har haft jättemycket hjälp av andra privatforskare, dödsannonser och liknande samt av olika släktböcker jag har tillgång till, men inget har ju jag tagit reda på själv. Allt det jag har skrapat ihop hittills ser jag mer som en grund för mig att stå på när jag sätter igång med den riktiga forskningen.
 
Det är inte så att jag på något sätt misstror de som varit så vänliga och försett mig med de uppgifter jag har, men jag känner inte att det är MIN forskning.
 
Jag kommer snart att bege mig till vårat bibliotek och börja lära mig hur man använder en mikrokortläsare. Har dock ingen aning om hur det fungerar, men jag har hört att det inte ska vara så svårt. (Ibland önskar jag att vi var många fler på samma ort och i samma båt så man kunde vara osäkra till sammans  )
 
För att svara på din fråga, något kortare:
Jag tror att internet räcker bra och långt för många nybörjare, men efter ett tag kör man fast och vill fortsätta själv. Man vill även kunna stå för sin egen forskning istället för att hela tiden behöva hänvisa till andra. Kanske dröjer det längre innan man angriper primärkällorna, men om man behåller intresset så kommer även de att ingå i ens forskning. Som jag läste i nån bok så springer inte arkiven iväg någonstans, de står där de står.
 
Nu kanske detta bara är mina åsikter och funderingar, men här är dem i alla fall!
 
Mvh
Annelie

[Ann-Mari Bäckman]

Annelie!
 
Det var väldigt intressant att läsa om ditt sätt att forska och om dina synpunkter.
 
Fördelen med att börja så ung är att du förhoppningsvis har många äldre att fråga, men också att delge dina resultat, speciellt överraskningar från det gängse. Oj, vad jag önskar att min pappa var i livet, så att jag fick berätta om hans anor. Framförallt saknar jag min faster, som jag brevväxlade med, när jag började forska på min fars släkt. Alla är ju inte lika begeistrade i att rota i släkten, som en själv.  
 
Du kan inte gå med i någon släktforsknings-kurs? Då får man veta i vilka böcker man ska slå i och var de finns på för hyllor i släktforsknings-rummet.
 
Hoppas du tar dig till arkiven någon gång. Jag har själv blivit väldigt lat, när jag kan få svar på mycket via internet. Jag tänker, jag borde besöka biblioteket och leta efter det och det, men det blir inte av. Fast det är himla roligt att leta i arkiven.
 
Ann-Mari Bäckman

[Annelie Eriksson]

Jo, jag har en del äldre att fråga. Mormor och farfar t.ex. Mormor är dessutom själv väldigt intresserad av släktforskning och det som är gammalt. Hon har t.o.m. ett litet privatmuseum som hon har inrett som ett 1800-talskök med allt vad som där kan finnas plus lite till  Farfar är mindre intresserad och kan därför inte bidra med lika mycket, men han är ändå en ovärdelig källa i detta.
 
Släktforskningskurser har jag funderat på, men dom är inte det billigaste plus att jag har närmaste kurs tre mil ifrån mig i Umeå. Även om jag ofta är i staden på universitetet så skulle det vara mycket mer praktiskt om dom hade någon lite närmare. Hoppas och väntar spänt på att vuxenskolan ska höra av sig när dom insett hur viktigt det är  
 
Dock, kör jag fullkomligt fast på biblioteket och inte kommer någonstans, då kommer jag definitvt att gå en kurs, för jag har inte tänkt sluta

[Elisabeth Leek]

Hejsan
 
Jag använder nästan endast datorn till att hålla reda på släkten. Jag lusläser alla födda, vigda och döda samt husförhörslängder. Bor på landet så Genline är inget för mig. Anbytarforum kollar jag däremot varje dag.
 
Hälsningar från Elisabeth Leek
 
Som började tidigt släktforska men ändå försent eftersom min far hade blivit senil

[Camilla Eriksson]

I helgen firade jag 10-årsjubileum som släktforskare. Då jag uppnått den mogna åldern av 33 år, så får jag väl anses ha börjat ganska tidigt. Men oavsett hur tidigt man börjar så är det ändå nästan alltid för sent. När jag började så var både min farfar och morfar bortgångna och min mormor senildement. Min farmor däremot var vid prima liv. Jag studerade på annan ort, och när jag återvände hem under sommaren för att jobba så skulle farmor och jag gå igenom hennes fotoalbum och hon skulle berätta om sina släktingar. Olika saker kom emellan, men vi sade att vi tar det till jul. Hon dog efter en kortare tids sjukdom i god tid till jul...
 
 
Min dator är ovärderlig för att hålla ordning på släkten. Jag höll på att bli galen innan jag skaffade ett släktforskningsprogram när jag skulle hålla ordning på ättlingarna efter Simon Jönsson i Hagelsäter, Björkvik. Jag härstammar från honom på fyra grenar - vilket gick att hålla ordning på - men mina kusiner härstammar från honom på sju olika vis.
 
Jag använder främst datorn till att hålla koll på mina socknar i Anbytarforum. Nyligen beställde jag bredband, och Genline har kommit så pass långt med Sörmland att det känns värt pengarna att skaffa ett abonnemang där.

[Jan Wallander]

Ann-Mari,
 
De luckor, som jag hade, har fyllts igen av forkskare här på Anbytarforum. Dessutom har jag fått nytta av andras släktforskning här på nätet.  
 
Precis så är det nog för många, många släktforskare. Massor av information som aldrig källkontrolleras plockas, med glädje, upp från nätets otaliga släktforkarsidor och läggs in i våra släktforskningsprogram.  
 
Mängder av nybörjare tycker att Internet är toppen; man behöver inte leta i gamla kyrkböcker och inte lära sig att läsa gamla handstilar. På nätet finns massor att hämta på andra, och bekvämare, sätt. Allt är serverat.  
 
Det är sällan som man ser några varningar för att materialet inte är källkontrollerat, att det kan finnas felaktigheter i det. Tyvärr får vi nog räkna med att Internet har fört med sig att väldigt många felaktiga uppgifter har förts vidare, ynglat av sig och ökat felfrekvensen. Det gäller alltsa att vara vaksam när man hämtar hem material från nätet.
 
Mvh
Jan W

[Anders Ryberg]

Mikrokortsläsare är fullt användbara även för yngre, jag var 20 när jag började, har visst hållit på i 6 år nu... Det brukar vara väldigt uppskattat när man kommer på olika släktforskararrangemang i min ålder.
 
Det är mycket bra att försöka kolla upp alla källor till alla uppgifter.

[Ann-Mari Bäckman]

Jag trodde väl i min enfald, när jag upptäckte Anbytarforum, att nu kommer jag att träffa på andra som forskat på samma släkt, som jag, men icke. Även om man själv sitter och tolkar handstilar, mer eller mindre läsbara, så kan det ju faktiskt bli fel. Det var där jag hade hoppats att få dela med min forskning med andras, upptäcka att kanske jag t o m halkat in på fel spår, skrivit fel dödsdatum eller födelsedatum. Sådant hade jag velat diskutera här, men om övervägande använder andras forskning, så förstår jag varför det inte blir sådana diskussioner.
 
Jag förstår dagens forskare. Det är väldigt bekvämt att sitta framför datorn och ta fram de uppgifter man behöver, men ack så tråkigt. Hur många åker iväg till något arkiv och kollar upp de uppgifter man fått? Inte många tror jag, trots att de flesta känner att det är vad som borde göras.  
 
Ann-Mari Bäckman

[Yvonne Carlsson]

Men Ann-Mari,  
 
Du behöver inte åka iväg till arkiv för att kontrollera de uppgifter du fått från andra. Numera kan du ha abonnemang på Genline över nätet (rekommenderas kanske inte direkt om du inte har bredband), där du kan titta på de avfilmade kyrkböckerna och du kan också beställa mikrokort från SVAR på dem, som du därefter kan titta på hos ditt bibliotek. (Även många mindre bibliotek har ficheläsare).
 
Vad du däremot bör tänka på är att inte okritiskt lita på uppgifter som du hittat på nätet. Människor kan läsa fel, de kan mata in fel uppgifter och de kan dessutom totalt ha missuppfattat sammanhanget.
 
Däremot tycker jag absolut att du ska ta hjälp av diverse Databaser och Hemsidor, för att på så sätt få ledtrådar om var du ska börja leta efter uppgifterna. Var dock noga med att notera var du hittat uppgiften, för att vid lämpligt tillfälle kontrollera den och föra in den i din forskning.
 
Lycka till med forskningen
Yvonne Carlsson

[Annelie Eriksson]

Vill bara göra ett tillägg till det jag har sagt tidigare.
 
Även om jag vill leta själv i arkiven skulle jag nog aldrig ens fundera över att försöka hålla ordning på min forskning pappersvägen. Det släktforskningsprogram jag har till min dator tycker jag är suveränt. Lätt att använda och väldigt överskådligt.  
Är man född i datagenrationen så är man..

[Kenneth Larsson]

En släktforskarkollega till mig har matat in 4000 personer i datorn - dessvärre har datafilen blivit förstörd och backupen är försvunnen...
Något att tänka på när man bara använder datorn. Jag har 93000 personer i datorn, men samtliga + dryga 200000 till finns också på papper. Inget går upp emot ett pappersarkiv när man vill visa släktsammanhang för andra - särskilt äldre människor.
Men visst önskade jag att jag hade tid att mata in alla i datorn - brinner huset ner får jag nog byta hobby!

[Peter Karlsson (Peterk)]

Rekommendation:
-Ta och kopiera alla papper i ytterligare en komplett uppsättning och förvara dessa på annan adress.. En billig investering om du vill fortsätta med samma hobby även efter en olycka..

[Eivor Andersson (Ema)]

Ett annat förslag är att ha ett USB-minne.
Det kan man bära med sig överallt.
 
Hälsningar Eivor

[Peter Karlsson (Peterk)]

USB-minnet är praktiskt (och hänger även runt min hals :-) - men tänk bara på den aldrig får vara den enda databackupen; förutom att den är lätt att tappa bort så kan den under olyckliga omständigheter (som urladdning av statisk elektricitet) tappa minnet, alternativt säcka ihop för gott.
 
-Så ha aldrig viktiga filer över huvud taget någon längre tid enbart på pinnen..

[Stefan Simander]

Vill bara påminna om några självklarheter som:
 
1. En forskning som presenteras på internet är lika mycket värd som en som publiceras i antavlor och böcker av annat slag. Det krävs alltid att källan för de olika uppgifterna anges och kvaliteten beror ju förstås på hur nära originalet man har kommit och hur skicklig läsaren och antecknaren är. Hellre än ung(nu levande) skicklig forskares internetuppgifter än en gammal forskning gjord med gamla dåligt underbyggda källor. Även om erfarenheten av längre forskning oftast ger en djupare kunskap och förståelse av materialet, tiden och bygden.
 
2. Det största nöjet är att få sitta med originalhandlingar och läsa dessa. Därefter kommer glädjen över att läsa en kopia av originalet vare sig det är på papper, mikrokort eller internet. Därefter att få ta del av skickliga och generösa forskarvänners resultat. Ofta sker det i en annan ordning, men tiden räcker inte till allt och då tas andras uppgifter emot med glädje, särskilt de välunderbyggda.
 
3. Det finns ingen anledning att uppfinna hjulet flera gånger (om man inte är road av det förstås). De mycket skickliga forskningar som gjorts av flera forskare behöver oftast endast ändras och kompletteras mycket lite. Däremot kan omprövningar av innehållet i källorna och källornas värde ibland behövas.
 
4. Det kommer under överskådlig framtid att finnas arkiv, dokument och behov av systematiska genomgångar av dessa ifrån olika utgångspunkter så det räcker för alla som vill upptäcka något nytt, även om Sveriges kyrkböcker kartläggs, renskrivs och görs sökbara, t ex på internet.  
 
5. Samarbete och kanske särskilt via datamaterial och internet erbjuder en enorm möjlighet att lösa många svåra forskningsfall, bara vi är noga med fakta, redovisning av vad som är egna och andras tankar och noga med hänvisningar.
 
Härligt va?

[Ann-Mari Bäckman]

Hur man tar tillvara all den information, som man skaffar, kan nog behöva upprepas flera gånger. Den behövdes också då jag forskade som mest aktivt, även om jag inte hade internet och inte heller tog del av andras forskning.
 
Det jag var nyfiken på var om dagens forskare har uppgifter om faddrar, hur barnen dog en efter en, vad prästen noterade om var och en och hur familjen flyttade mellan byarna. Sådant som man kan väva ihop till varje familjs levnadsöde.
 
Den enda som svarat mig på frågan, är Annelie även om alla andra svar har med rubriken att göra, så var det nog inte de svaren jag tänkt mig.
 
Ann-Mari Bäckman

[Stefan Simander]

Ann-Mari! Det är klart att du har en poäng i att risken för att viktig information missas i databaser och antavleinformation (kanske särskilt på internet), när inte detaljer tas med om faddrar, flyttningar, notiser om läskunnighet, förståelse, konfirmation och nattvardsgång, bouppteckningsdetaljer, etc...
 
En deltagare jag hade i en av mina släktforskarcirklar gjorde en mall för varje människas liv mellan 0-100 år där man kunde följa henne på individnivå med alla kända händelser och möjlighet att lägga in andra historiska eller släkthändelser också. Det blev mycket överblickbart och levande beskrivning för var och en, där varje år blev viktigt istället för det mer abstrakta och lite torftiga Jan Jansson född 1627, död 1696, gift 1645, nio barn. Att presentationen gjordes av en duktig tecknare och präntare gjorde det hela ännu mer attraktivt och personligt!

[Ann-Mari Bäckman]

Stefan!
 
Det är en sådan forskning man skulle vilja lämna efter sig!
 
Jag antar att de flesta, är så ivrig att få fram släkten bakåt i tiden, att när det flyter på, så blir det torftiga uppgifter, som antecknas. Blir det då problem, ja då måste man stanna upp och gå igenom kanske alla barnens faddrar osv för att komma vidare till nästa generation.  
 
Men då kan man i efterhand fylla i där man vill veta mer om vad blev det av barnen, flyttade familjen eller bodde de på samma ställe och annat och det är kanske så data-generationens släktforskare jobbar. Står man en dag där med alla grenar på trädet och tycker det ser lite torftigt ut, ja då vill man också ha dit löven. Eller hur?
 
Ann-Mari Bäckman

[Stefan Simander]

Ju bladigare, ju bättre som trädgårdmästarn sa, när han tog en klunk av näringsvätskan!
 
Lättillgängligheten leder lättare till fler nyfikna som lär sig lättare i långa loppet och liten forskning kan bli stor!

[Yvonne Carlsson]

Ann-Mari,  
 
Jag tror att de flesta som har lagt ut sin forskning på diverse websidor, verkligen har anornas faddrar, flyttningar osv, i sina egna anteckningar, vare sig det är i diverse släktforskningsprogram eller papperledes. Däremot tar långt ifrån alla med allt om anorna, när de lägger ut forskningen på webben. Jag har inte själv tagit med vare sig faddrar eller flyttningar, när jag lagt upp mina hemsidor.
 
Så får jag väl erkänna att jag är betydlingt mera noggrann med att anteckna faddrarna till dem som verkligen är mina anor och deras syskon, än till deras fyr- och femmänningar, speciellt om de uppgifterna är svårlästa.
 
Med vänlig hälsning
Yvonne Carlsson

[Elisabeth Leek]

Hej igen.
 
Jag tar alltid med faddrarna. Eftersom jag startade för 23 år sedan med rakt nedåt har jag nu för cirka 6 år sedan då datorn kom in börjat med att följa alla barn och dess ättlingar vilket gjorde att halva Askeryd socken är släkt med varandra. Kommer även att försöka följa alla barn till den socken de flyttar.
 
Hälsningar från Elisabeth Leek

[Kenneth Larsson]

Nja du, Peter. Kopiera 30000 papper är varken särskilt billigt eller tidsmässigt realistiskt - och så tillkommer det ju då och då några hundra papper till...
Det ska ju vara roligt också!
Och - jag tar inte med exempelvis faddrar, eftersom jag inte anser det vara värt besväret då det lika ofta leder in på fel spår som på rätt.

[Lisskulla Engström]

Hej,
 
Jag noterar alltid alla faddrar och bröllopsvittnen, eftersom min erfarenhet har visat att de mest är till hjälp i släktletandet.
Och jag har också en specialfil där jag håller ihop familjer och följer varje barn och deras livsöden. Där lägger jag även in alla andra händelser i familjens liv samt bilder mm.
Det ger mig en bild av hur just den familjen levde, vilka sjukdomar de drabbades av och dödsorsaker.Jag ser också lättare hur livet utvecklades för dem - medgångar och motgångar.
 
Lisskulla

[Anders Ellerstrand]

Vilken rolig sträng! Kul att läsa hur olika skäktforskning kan se ut - och hur man prioriterar olika.
 
Just denna mångfald tycker jag det är viktigt att respektera. Det finns olika vägar.
 
Själv började jag med några riktigt gamla utredningar som fanns i släkten. En gjord 1917 - noggrant och fint och innan det fanns datorer och mikrokort. Väldigt kul är det att läsa t.ex. bor för närvarande som änka i... - för nästan 100 år sedan, ja! Kommer någon att läsa min forskning om 100 år och reflektera på samma sätt? Ändå saknas det en del i det gamla gedigna, och en del har blivit fel - eller så gör jag bara en annan tolkning?
 
Mitt andra steg var att dammsuga internet. Jag stal friskt från andras arbete. Ett snabbt sätt att komma långt - även om det ibland blev fel.
 
Nu på sistone har jag börjat om lite från början. Via Genline vill jag verifiera - eller förkasta - de uppgifter jag fått in.
 
En annan tanke - i början var det roligt att snabbt komma så långt tillbaka i tiden som möjligt. Nu lägger jag nästan allt arbete på de närmsta generationerna. Identifierar foton, besöker platser, intervjuar människor.
 
Jag tror att det är viktigt att låta alla forska på sitt sätt. Låt glädjen välja väg.
 
(Själv tar jag med dopvittnen när det är lättläst..)