Ser nu att det kan ha varit jag som läste lite för snabbt...
Enligt nya strafflagen 1864, som gällde från 1865, dömde man inte längre till fästning eller tukthus utan till straffarbete, som till en början avtjänades på de gamla fästningarna, som då kallades straffängelse. Enligt Bihang till SFS 1878 (=Fångvårdsstyrelsens cirkulär om vart straffångar och personer dömda till allmänt arbete ska skickas) gällde följande:
manliga straffångar sändes till straffängelset i Varberg, om de är arbetsföra, men till Landskrona, om de är mindre arbetsföra; livstidsdömda kvinnor till straffängelset i Norrköping; män som dömts till straffarbete viss tid eller är under 18 år ska till straffängelset Nya Varvet i Göteborg, men om de mist medborgerligt förtroende, ska de till Karlskrona; kvinnor utan arbetsinkomst eller viss förmögenhet placeras på arbetsfängelset Norrmalm i Stockholm, om det inte finns arbetsinrättning på orten. Arbetsfängelse blev alltså ett annat namn på korrektionsinrättning, men man talade också om arbets- och straffängelse eller straff- och arbetsfängelse. I cellfängelser och centralfängelser infördes omkring 1900 arbete för fångarna av terapeutiska och ekonomiska skäl, men det var något annat än det gamla tvångsarbetet.
Ordet straffängelse ändrade sedan betydelse. Enligt instruktionen för fångvårdsstyrelsen och landets fängelser (SFS 1910:133) har straffängelse dittills legat under landshövdingen, men detta fortsätter bara tills dessa anstalter får assistent för ekonomisk förvaltning; då ska de läggas under fångvårdsstyrelsen. Enligt Nordisk Familjebok (1918) var straffängelse den mellanklass av anstalter som var mindre än de stora centralanstalterna och större än de små kronohäktena. På 1930-talet var det tolv f d länsfängelser som kallades straffängelse: Uppsala, Linköping, Jönköping, Kalmar, Karlshamn, Kristianstad, Karlstad, Vänersborg, Örebro, Västerås, Falun och Gävle.
http://xml.ra.se/Forvaltningshistorik/02_Fangelse.htm