Hej! Stort tack till alla som hjälpt till med att lösa fallet. Skickar med delar av August Karlssons dagboksnoteringar för den 17 juli 1940.MVH Britta
Mitt för ”Lofallars” villa stod en hop folk och titta på en flygmaskin som kom surrande över oss, även jag stannade och tittade på den fastän flygmaskiner numera inte är något ovanligt. Även då jag körde genom Tibro hörde jag motorsurret. Då jag kom hem och hade lastat av, gick jag in till Ida. Hon sade då att Karl just kommit hem från Tibro och inne hos Frydéns affär hade de sagt att en flygmaskin hade gått ner och förolyckas vid Fröstorp. Den ene i maskinen hade dödats och den andre hade svårt skadats. Senare klippte jag Karl och därefter Valdemar, den senare talade även om samma historia men sade att den ramlat ner i Fröstorps skog. Var visste han ej. Vid 6 tiden på kvällen körde jag iväg bortåt Fröstorp för att förvissa mig om att det ej var falskt rykte, men jag kom snart på det klara med att något hänt. På vägen upp mot Fröstorp cyklade flock efter flock, personer i alla åldrar och kön. Jag följde bara efter. Vägen gick förbi Sörsågen mot Gren. I närheten där Kvick bor såg vi framför oss en brokig massa folk och cyklar utom tal. Man förstod att här måste det vara. Jag ställde cykeln och trängde mig fram. Ett tjockt rep var spänt utefter vägkanten i skogen och innanför, vid pass en 20-30 meter därifrån låg den störtade maskinen i en enda skrothög. Några vakter med gevär gick innanför repet och de hade ett styft jobb att hålla folket på avstånd. Jag tog fram min kamera och mixtra med en god stund, knäppte av, men det var rätt mörkt i skogen och träd och buskar skymde sikten. Jag stod där under några minuter inte ont anande. Då först kom vakten, fick syn på kameran och sade med myndig ton: ”Här får inte förekomma någon fotografering, det är strängt förbjudet”. ”Kors” sa jag, ” det var då förväl att jag inte hunnit med ännu”. Han blev då lugnad och jag talade ytterligare några ord med honom, men folk omkring började skratta och jag drog mig skyndsamt tillbaka, ty det hade hänt att vakterna tagit ifrån personer kameran och släppt in ljus i den. Jag stannade därför knappast mer än 10 minuter. Det var inte heller mycket att se när man inte fick komma närmare. Folk kom oupphörligt tillstädes
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy