Jo, nog gick han, för det var enda möjligheten för en arbetare runt mitten av 1800-talet. Och det ansågs inte som någon långpromenad - det tycker bara vi som är bortskämda med bilar och allmänna kommunikationer (och rör på oss alldeles för lite).
Men det var bara under sommarhalvåret han hade sitt arbete vid Slussen:
Vid sidan av sitt ordinarie arbete, hade flertalet järnbärare olika bisysslor. Arbetet vid vågar var ju säsongsbetonad och under hela vintern gick bärarna sysslolösa. Många arbetade hos bryggare eller sysslade med olika vedarbeten. Att driva små krogar var även en vanlig bisyssla bland järnbärarna och deras hustrur.
Järnbärarna var dessutom ålagda att utföra vissa uppdrag för staden, bl.a. att biträda vid eldsvådor, att tjänstgöra som extra polisbetjänter vid högtidligare tillfällen och i orostider. De fick även bära lik, såväl koleralik som kungliga lik.
Källa: Stockholms stadsarkiv (som förvarar Järnbärarämbetets arkiv) - läs mer här:
www.ssa.stockholm.se/Anvand-arkiven/Skraarkiv-inledningar/Jarnbararambetet-i-Sto ckholm
I Per Anders Fogelströms Ur det försvunna finns ett kapitel om olika tiders kommunikationer och transporter i Stockholm, Från bärstol till tunnelbana.