Svar till Rune
1868 hade Petter fått en riklig skörd av potatis. En del av skörden blev emellertid stulen. Petter upp-sökte då en klok gubbe, som sade sig se potatisen dold i skogen under granris. Petter, som miss-tänkte en av sina grannar för stölden, lät också uttala sina misstankar. Två andra grannar omtalade då för den misstänkte, vad Petter sagt. Grannen sade då, att han skulle ge Petter stryk. De hjälp-samma grannarna gick då tillbaka till Petter och berättade detta. Petter svarade, att i så fall skulle han nog märka grannen. Ett år senare gick Petter och hackade potatis, när han tyckte, att han såg något bakom sig. Han vände sig och fick syn på sin för stölden misstänkte granne, som med en yxa måttade ett slag mot honom. Petter slog då till med hackan och grannen stöp. Petter rusade då till länsman och berättade, vad som hänt. Länsmannen lugnade honom och sade, att det var ju självför-svar, och det skulle bara resultera i 8 dagars fängelse på vatten och bröd. Vid rättegången i Ö. hä-radsrätten vittnade de tidigare nämnda grannarna att Petter hotat märka sin granne. Till följd av detta dömdes han den 27.1.1870 för dråp till 4 års straffarbete. Under fängelsevistelsen blev Petter god vän med fångvaktarna, som tyckte, att domstolen gjort fel. En vinter sade den ena fångvaktaren till Petter, att det blivit så kallt att isen bar. Petter uppfattade det som en förtäckt uppmaning att rymma men svarade, att även om han blivit dömd orätt, så skulle han stanna tiden ut. Han blev även så god vän med fängelsedirektören Blomdahl, att de långt efter Petters frigivande fortsatte att brev-växla och utbyta fotografier.
Under Petters fängelsevistelse bodde hustrun på Hammarby 21, dit hon flyttat tillbaka.
Efter frigivandet flyttade paret till Wallby 48 i Ramdala, där Petter blev torpare. De tog också två fosterbarn Axel William, som under några år på 1880-talet vistades hos Petterssons och Vallentina (Tina), som var fosterbarn ända tills Petter avled.
Petter Pettersson avled 16.11.1911. Hustrun Maria Carlsdotter avled 7.5.1914.