Om gravida dödsdömda kvinnor i äldre lagar

[Ingemar Skarpås]

Tittade i den ganska lättlästa facksimilupplagan från Gidlunds förlag av 1734 års Sveriges Rikes Lag som kom ut 1980.[/size]gammal stavning men återger med modernt typsnitt här:sid 176 "Straff Balk. Cap 3.III. CAP.Om doms fullbordan i lifssaker."..."6. §. Är qvinna hafvande, som dödsstraff eller annan kropsplickt undergå skall; eller är fånge så siuk, att han ej kan sig til döden bereda, eller straff sitt utstå: tå må thermed upskiutas, för qvinno sex vekor efter thet hon födt hafver, och för siuk fånga, til thes med honom bättre varder."I Sveriges Rikes Lag 1904, då dödsstraffet fortfarande fanns: "Straff-Lag Kap 2. 3 §. Dödsstraff skall ej verkställas å qvinna, som hafvande är, utan uppskjutas till dess hon efter barnsbörden tillfrisknat; ej heller å den, som för sjukdom ej sig döden kan bereda, innan med honom bättre varder."


Har försökt återfinna detta i ännu äldre lagar, som t ex 1726 års tryckning av kung Kristoffers lagar men går bet.


Jag anser det mycket troligt att 1734-års lag ärvt detta från mycket äldre lagar, men inte hittat något i landskapslagarna, men tror att det nog då beror på att de har ett ursprung i heden tid?!


Synen på dödsstraff för "hor", som t ex äkenskapsbrott är väl mer av mosaiska lagar? Kanske även dödstraffet för tidelag?


I heden tid var det kanske så att mannen kunde döda båda parterna om han "tog dem på sängen" - minns att jag kan ha läst något om det tidigare, men gått tillbaka till några och landskapslagarna men inte sett något sådant nämnt? Men vad om kvinnan "tog mannen på sängen" med annan kvinna?

Vi har ställt oss dessa frågor efter att ha tittat på en äldre forskning gjord i en grupp - där vi förstått att just en tidigare lag - före 1734 - om detta har tillämpats, och där vi behöver skärskåda detta, och frågor kring kvinnans eventuellt överlevande barn.


Vi kommer att skriva om det i någon/några skrift/er, så referenser behövs, och hjälpande hand/händer kan få omnämnanden.

Hoppas att frågorna väcker intresse!


Med vänlig hälsning


Ingemar Skarpås   [/color]