Earliest known ancestor - hur säker måste man vara?

[Jan Hultgren]

Hej,
Jag har precis fått resultatet av min Y-DNAtest hos FamilyTreeDNA och har en massa frågor att ställa om hur jag ska lära mig mer om att arbeta vidare med det material jag nu fått; Var börjar jag??

Jag ska nu först lämna information om "earliest known ancestors", vilket jag ännu inte gjort. Jag är nämligen osäker på vad som är "tillåtet" att ange utifrån den information jag fått genom pappersforskning och Ancestry´s autosomala DNA-tester.

Anledningen till att jag började släktforska var ursprungligen att få reda på vilka min farfars föräldrar var. Min farfar lämnades några dagar efter födseln till Barnhuset utan någon information om de biologiska föräldrarna.

Jag tror idag att jag vet vem som var min farfars mor på mycket goda grunder (tycker jag). Jag tror också att jag vet vem som var hans far baserat på en mängd avslöjande indicier. Min fråga nu är om jag kan "använda" honom som "earliest known ancestor" eller även hans far vars namn och födelseår jag då också har information om?

[KG Hammarlund]

Även om det handlar om för länge sedan avlidna personer finns det alltid skäl att fråga sig om det leder till etiska komplikationer när personuppgifter publiceras t ex genom att läggas ut på olika websidor (vilket i detta fall också innebär att de kommer att lagras hos privata/kommersiella webföretag).

Kan någon tänkas ta illa vid sig om det framkommer att vederbörandes farfars far "hade barn på bygden"? Särskilt om det bygger på indicier men inte till 100 procent kan säkerställas?

Jag lägger själv inte ut några släktträd eller liknande information på webben, och om jag gjorde det skulle jag aldrig lägga ut annat än vad som kan styrkas med offentliga källor.

[Karin Mårtensson]

Jag tycker du ska göra en avvägning på hur säker du är. Kanske kan du istället lägga ut kända släktingar och de kopplas samman. Med det sagt så tycker jag verkligen att det är synd att folk inte är ärliga. Finns otal fall där personer hade hunnit träffas kusiner etc om man bara hade tagit fram sanningen i ljuset tidigare. Har lyssnat på Familjehemligheten på SR och där finns det stora vinster med att ta fram sanningen. Ofta vet alla i omgivningen reda om det dessutom. Om det är länge sedan är ju dessutom inte berörda parter vid liv och jag tror det är lättare att se tillbaka på det med ett positivt ljus eftersom det ofta bara adderar till livet utan att förstöra relationer. Vad jag tagit med mig av den 50 avsnitt jag kyssnat på är att sanningen är viktig. Dessutom har ju inte du eller din farfar gjort fel ni har rätt till er historia.

Det bästa vore om du kunde kontakta levande släktingar och fråga om dom vet och be om lov att publicera. Det har dom gjort på SRs program. Men en kvinna struntade i den dödes önskan men motiveringen att det är hennes liv också.

I programmen har jag också hört att Peter Nordlund har rekommenderat folk att ladda upp resultatet i någon stor databas som (tror jag) samordnar DNA resultat och även att man kan få hjälp av hans team att få veta säkert. Kanske ett alternativ?

Rent juridiskt så får man ju inte påstå saker som inte är sanna om det skadar andra personer. Dvs i laglig mening bör man nog vara säker eller ha samtycke.