Val av WEB-tjänst

[Bo Dalenius]

Hej alla, jag har precis börjat med mitt forskande och sökt och hittat en massa spännande om min släkt. Jag har i sökandet använt mig av tjänsterna Arkivdigital, Ancestry och My Heritage och tänker att abonnera på någon av dessa tjänster men dom är ju sååå dyra så jag måste välja en av dom ... Vilken tjänst rekommenderar ni och varför?  Det jag tycker känd väsentligt i ett bra system är att man kan bygga sitt träd och att man enkelt och snyggt kan koppla källorna oavsett var man hittat dom, till den fakta man dokumenterar. Jag tycker mig se skillnader i hur bra det går i dom olika systemen. Jag har insett att "fakta" utan källa är en farlig väg att gå ....

[KG Hammarlund]

Med tanke på de register som där finns tillgängliga liksom kvaliteten på avfotograderade kyrk- och domböcker skulle jag personligen prioritera ArkivDigital.
Dock ska sägas att jag aldrig prövat ADs släktträdsfunktion. Jag registrerar mina data i Gramps (gratis). Jag har inget intresse av att skapa något släktträd att lägga ut på webben (men det finns en sådan funktion i Gramps också).

[Klas Wallén]

Hej Bo!

Håller med KG Hammarlund, jag skulle också välja ArkivDigital. Det är den i särklass bästa tjänsten om du ska göra arkivforskning själv. Sedan rekommenderar jag att du skaffar ett släktforskningsprogram och har på din dator. Det finns flera olika men själv föredrar jag det stilrena och enkla Minsläkt. Ifall du har din forskning på din egen dator (går att föra över forskningen om du köper ny dator) är du ju försäkrad mot att tjänster som Ancestry och AD börjar ta betalt för att du ska kunna få tillgång till ditt träd. Har själv haft Ancestry, särskilt för forskning i USA, och har ett litet träd där. Nu när jag har slutat betala för Ancestry kan jag fortfarande se mitt träd men jag vet inte hur mycket jag kan redigera och bygga. Även om jag fortfarande kan det så vet man ju inte ifall det kommer kosta pengar i framtiden. Med ArkivDigital och eget program på datorn får du en bra start på forskningen men sen kan du ju betala för Ancestry eller My Heritage då och då om du känner att du behöver använda de tjänsterna av någons särskild anledning. T.ex.  för forskning i USA eller finna släktingar i Sverige.

Kan tillägga att det kanske är något snabbare att överföra källorna i AD och Ancestry men att det inte är så krångligt i ett eget program heller. Du kopierar helt enkelt bara källans länk i ArkivDigital t.ex. :
"Drothem (E) C:3 (1726-1785) Bild: 323 Sida: 63" och klistrar in i ditt program.

Vill du att fler ska kunna få tillgång till ditt träd kan du ju alltid lägga ut det på nätet även med Minsläkt och liknande program.

VH Klas

[Bo Dalenius]

Tack snälla för bra råd och tips. Jag har också fått en första upplevelse av att arkiv digital är hyfsat bra!

[Margareta Björck]

Jag håller med de föregående svararna, men skulle också vilja slå ett slag för familysearch.org som är upplagt helt annorlunda än de andra webtjänsterna. I stället för att var och en bygger sitt eget släktträd, bygger man där tillsammans på ett enda släktträd. Alla hänger vi ju ihop! Fördelen är att man hjälps åt, att alla kan dra nytta av varandras forskning, att hela ens familj kan gå in och titta på det man gjort bara de skaffar ett gratiskonto samt - inte minst - att alla forskningsresultat är tillgängliga även efter att den forskande dött. Förstås hittar man fel, men då är det bara att rätta dem. Det syns vem som har gjort vad och det går att kontakta varandra om man inte är överens. Så felen blir ju inte kvar särskilt länge, om man jämför med MyHeritage där det kryllar av fel som bara sprider sig mer och mer och är omöjliga att utrota, genom att deras affärsidé är att man får betala mer ju större träd man har och deras dator därför ständigt söker kopplingar mellan olika medlemmars träd och sen föreslår att de som har sådana ska lägga till varandras uppgifter iför att öka ut sina egna träd, utan någon som helst kvalitetskontroll - och när samma uppgift står i tjugo olika medlemmars träd, så måste den väl vara korrekt, eller?

[Lars Wireen]

Kan nog hålla med andra om att använda eget program (eller ha det på papper om du är gammalmodig). Det finns gratisprogram och jag tror att köpeprogram är en engångskostnad. Gratisprogrammen kan du ju pröva dig runt med. De flesta bör ha stöd för GEDCOM så att du kan flytta mellan program, någorlunda iaf, om du skulle få för dig att ändra dig.

Det reducerar webtjänsterna till att vara något som levererar källorna till dig och där kan man komma en bra bit på gratiskällor (t.ex. Riksarkivet). Arkiv Digital som många verkar använda har bättre kvalitet på bilderna, men de har också endel sökbara register som kan underlätta endel för att hitta i källorna.

Vad gäller tjänsterna där man kan lägga upp träd på nätet så kan man bygga släktträd på web-tjänsterna, det man betalar för är ju de källor man får tillgång till.

Vill dock invända mot Margareta's svar. Att dra nytta av andras forskning bör på sin höjd användas som ett slags forskningsuppslag. Ofta är det användbara uppgifter man hittar i andras träd, men då och då hittar man riktigt rejäla stolpskott - det är bara genom att själv gå igenom källorna, vara kritisk och skaffa sig en egen uppfattning som du bör känna dig säker på vad du hittat. Min erfarenhet är att oftast är det fel person som man lagt in helt enkelt.

[Margareta Björck]

Vill bara påpeka att hos familysearch.org tittar man inte i andras träd. Det finns bara ett träd och i detta träd jobbar alla gemensamt. Jag har precis samma erfarenhet som du, Lars Wiréen, att man hittar mycket fel i andras träd, och det var därför jag varnade för MyHeritages sätt att fungera. Men i ett gemensamt träd blir felen inte så långlivade, eftersom det alltid är någon som rättar dem. Jag har varit inne i familysearchträdet på alla mina far- och morföräldrars föräldrars respektive gren, inklusive dessa personers syskon och syskonbarn (och i vissa fall ytterligare ett steg bort), och det är klart att man skrattar ibland när någon har rört ihop det - oftast någon amerikan, som varken inser hur vanliga vissa namn var i Sverige under patronymikonens tid eller på vilket avstånd olika svenska orter ligger. Men det är max en av tio inlagda personer som har varit fel. Däremot har jag kunnat komplettera uppgifterna för väldigt många personer, t ex lägga till ytterligare barn, specificera födelseår till exakt datum och socken, korrigera det svenska ursprungsnamnet på emigranter, knyta ihop syskonskaror, där olika syskon funnits inlagda med sina respektive ättlingar, men saknat föräldrar och därmed koppling sinsemellan, lägga in in foton mm. Och de gånger jag har skapat reda i någon härva, där t ex barn från två olika familjer med samma föräldranamn blandats ihop, så har det varit en oerhört tillfredsställelse i att kunna göra nytta och ge alla dessa personers ättlingar möjlighet att se de rätta uppgifterna om sina anor.

[Jörgen Tollesson]

Vill bara påpeka att hos familysearch.org tittar man inte i andras träd. Det finns bara ett träd och i detta träd jobbar alla gemensamt. Jag har precis samma erfarenhet som du, Lars Wiréen, att man hittar mycket fel i andras träd, och det var därför jag varnade för MyHeritages sätt att fungera. Men i ett gemensamt träd blir felen inte så långlivade, eftersom det alltid är någon som rättar dem.

Detta är faktiskt den värsta sortens släktträd på nätet - just för att andra kan ändra i uppgifterna som man har lagt in. (Ett "världsträd" finns också hos Geni med dess idiotiska "automatiska trädjämförelser" - och kanske hos andra också.)

Hur vet en forskare som tar del av uppgifterna i ett sådant träd att en rättelse verkligen är en rättelse? D.v.s. hur vet man att det inte var den ursprungliga uppgiften som var korrekt och att någon annan sedan har snurrat till det med en "rättelse"? Naturligtvis kan man kontrollera uppgifterna om källorna anges, men hur ofta görs det i släktträd på nätet?

Och även om ett fel inte blir långlivat, så kan det vara tillräckligt för att lura en forskare som ser den felaktiga uppgiften, men inte kommer tillbaka senare och ser rättelsen.

Vad man absolut inte bör göra är att välja bildleverantör efter möjligheten att också publicera sin forskning hos dem. Det viktigaste är naturligtvis vilka källor som man har tillgång till för att hitta uppgifterna.

När det gäller registrering och publicering, så är det absolut bästa att registrera alla uppgifter i ett släktforskningsprogram på den egna datorn, och sedan exportera detta till html som man kan publicera på en egen hemsida (den möjligheten finns i alla moderna program). Då har man full kontroll över de egna uppgifterna utan möjlighet för andra att ändra något. Och om man inte längre vill ha uppgifterna på nätet, så är det bara att plocka bort dem, vilket kan vara svårt med vissa tjänster.

[Margareta Björck]

Jag blir lite förvånad när du Jörgen Tollesson skåpar ut det gemensamma släktträdet på familysearch.org som "den värsta sortens släktträd på nätet", utan att först ha tagit reda på hur detta träd fungerar:

• Alla bidrag till trädet loggas, vilket gör att det går att se exakt vem som har lagt till eller ändrat en viss uppgift, och när. Om man öppnar en person i trädet så framgår alltså vem som har lagt in födelsedatumet, vem som har lagt in dödsdatumet, vem som har kopplat personen till hennes barn respektive föräldrar, vem som har lagt in smeknamn, emigrationsdatum, bostadsort vid olika tidpunkter, olika foton osv. Det finns även logglistor som gör att man kan gå tillbaka och se vem som lagt in den uppgift som stod där tidigare om det är så att en uppgift har ändrats.
• Varje gång man lägger in en uppgift blir man ombedd att motivera hur man vet att denna uppgift är korrekt. Det finns också möjlighet att länka till ett grunddokument (husförhörslängd, census, födelseregister etc) och en stor del av uppgifterna i trädet har sådana länkar. Det är varken obligatoriskt att motivera sina uppgifter eller att länka, men för den som letar uppgifter i trädet har välbelagda uppgifter givetvis större tyngd, samtidigt som även obelagda uppgifter kan vara intressanta. Och man har ju alltid möjlighet att kontakta den som lagt in uppgiften för en fortsatt diskussion.
• Man kan stjärnmärka de personer som man vill hålla koll på. Då blir man aviserad så fort någon annan ändrat eller lagt till en uppgift om personerna i fråga.
• Det finns ingen dator som automatiskt lägger in uppgifter i trädet. Det deras dator däremot gör är att varna om man försöker lägga in uppenbart orimliga uppgifter (som att ett barn skulle vara äldre än en förälder eller fött långt efter att föräldern dött). Datorn påpekar även om det finns två personer i trädet som förfaller vara dubbletter - t ex att en version av personen står som far till sina barn och en annan version står som son till sina föräldrar, då olika forskare nalkats personen från olika håll. I så fall har man möjlighet att knyta ihop släkten bakåt och framåt genom att slå ihop dessa personer till en. Det sker i en process i flera steg där man får gå igenom de uppgifter som finns om personen för att bocka av att det verkligen rör sig om samma människa samt avgöra vilka uppgifter som ska finnas kvar på den sammanslagna personens sida.
• Släktträdet hos familysearch.org omfattar väldigt många människor. Förmodligen har alla svenskar redan stora delar av sin släkt där, även om man själv inte har lagt in dem.

Att delta i grupparbetet med ett gemensamt släktträd är alltså ett sätt att arbeta. Om det tilltalar en eller inte beror väl på ens personliga läggning och vilka drivkrafter man har för sin släktforskning. För mej, som för 40 år sen för första gången besökte ett landsarkiv för att slå upp mina anor (men redan dessförinnan hade samlat på berättelser, gamla foton och amerikabrev), har arbetet med det stora släktträdet hos familysearch.org inneburit en nytändning, då det - i kombination med dna-forskningen - gett möjlighet att äntligen överbrygga emigrationsbarriären och få veta hur det gick för alla dessa i min släkt som emigrerade under 1800-talets andra hälft, samtidigt som jag kan "tanka ur" allt det jag vet om dem, dels från svenska kyrkböcker, dels genom breven de skrev och fotona de skickade till Sverige, vilket förhoppningsvis kan vara till glädje för deras ättlingar. (Några sådana ättlingar har jag fått personlig kontakt med efter att vi upptäckt att vi jobbat med samma familj, vilket har varit väldigt givande.)

Det arbetssätt som du Jörgen slår fast är det bästa - att jobba med ett eget släktträd och lägga ut det på en egen hemsida - känns inte det minsta lockande för mej att lägga tid på. Vem skulle titta på det? Inte ättlingarna till farmors emigrerade syskon i alla fall. Hur skulle ett sådant träd hanteras för att det jag forskat fram ska komma till nytta även efter att jag dött? När jag nu snart fyller 67 börjar sådana frågor dyka upp.

Men vi är alla olika! Och eftersom jag inte känner Bo Dalenius, som har startat denna tråd, så vet jag inte vilka forskarmetoder och web-tjänster som passar honom bäst, men önskar honom lycka till i att välja och vraka bland de förslag som kommit!

PS. Med ett konto hos familysearch.org får man också gratis tillgång till amerikanska census, födelse-, vigsel- och dödregister mm, vilka man får betala abonnemangsavgift för att nå via de kommersiella sajterna. Family Search drivs av mormonkyrkan i Utah, dvs samma kyrka som en gång i tiden försåg Sverige med mikrofilmade kopior av våra kyrkböcker. Syftet sägs vara att kyrkans medlemmar ska kunna leta upp alla sina anor för att retroaktivt frälsa dem. Detta låter märkligt i mina öron, men jag tror inte att mina döda anor störs. Och det kommer aldrig några propåer om att man ska bli medlem i kyrkan eller delta i några religiösa aktiviteter, utan släktforskningsverksamheten hålls helt separat. DS

[Bo Dalenius]

Tack alla för alla intressanta åsikter och synpunkter det är bra input! Det jag själv upplevt är att alla dom olika tjänsterna har sina för och nackdelar. Det jag själv ser som viktigt är att jag kan ha bra spårbarhet och överskådlighet. Trots att jag inte gräver så lång bak i tiden utan snarare försöker få en bra bild av min släkts historia bara 3-4 generationer tillbaka så har mängden av källor exploderat och jag inser hur viktigt det är med ordning och reda. Till saken är att det är så många motstridiga och märkliga saker som dyker upp.

[Jörgen Tollesson]

Margareta, i mitt förra inlägg kommenterade jag inga detaljer om hur Familysearchs antavlor fungerar. Det framgår alltså inte där vad jag har tagit reda på eller inte tagit reda på om den saken.

Jag kommenterade bara rent allmänt den sortens antavlor där man kan ändra i andra forskares uppgifter. Och så nämnde jag Geni som ett annat exempel på "världsträd", men påstod alltså inte att också Familysearch har "automatiska trädjämförelser".

För mig är det helt meningslöst att publicera min forskning där andra kan "rätta" mina noga kontrollerade uppgifter, och koppla ihop mina förfäder med personer som de inte har något gemensamt med - allt dessutom utan att ens ange källor eller motiveringar. Och du bekräftar ju också att det inte är obligatoriskt att ange detta hos Familysearch.

Att man kan bli varslad om någon gör sådana ändringar är naturligtvis bättre än om det går att göra detta utan att man blir varslad - men det ändrar ju inte på det faktum att man kan göra det. Varför ska jag över huvud taget behöva rätta "rättelser" eller koppla bort osläktingar från mina förfäder?

Om man är några släktingar som forskar tillsammans och vill att alla ska kunna lägga till eller ändra uppgifter, så måste det rimligtvis gå att lösa det utan att alla andra världen runt också ska kunna blanda sig i och bidra med sina fantasier och gissningar.

"Vem skulle titta på det?", frågar du om en antavla på en egen hemsida. Och vem ser alla dina uppgifter hos Familysearch utan ett konto? Om du publicerar dem på en egen hemsida, så kan du välja: Antingen lösenordsskydd där du väljer vilka som ska få lösenordet, eller helt öppet där alla som googlar på era gemensamma förfäder hittar dit och kan kontakta dig.

Men jag påstår inte att min uppfattning är Sanningen. Vilket man anser är bästa sättet att arbeta - och vilka risker man är beredd att ta -  är naturligtvis en smaksak.

"Det beror alldeles på hur man tycker. En del tycker om när det regnar in genom taket, och en del tycker inte."  (Söderman på Saltkråkan.)