Förde ett parti oxar från Jönköping till Bohuslän 1814

[Marianne Elfström]

Sex drängar från Värnamo-trakten fick inrikes respass
för att föra ett parti oxar från Jönköping till Bohuslän,
genom Älvborgs län, för major Eckermans räkning
1814-08-16. Passen gällde i 1 månad.

Drängarna var:
Magnus Andersson från Värnamo
Peter Bajonette från Värnamo
Jonas Nilsson från Byarum
Anders Olsson från Värnamo
Valentin Jonasson från Värnamo
Jonas Månsson från Hinsekind

Tyvärr står det inte hur gamla de var.

Major Eckerman var sannolikt
Nils Johan Ekerman, 1766-ca 1822.
Född i Jönköpings Kristine, begravd i Ek(?).
Runt 1820 var han skriven i  Lugnås (R)
tillsammans med fru och dotter.

[Arne Nordeborn]

Hej!

Petter Bajonett var soldat i Värnamo. Han beräknas vara född i februari 1790. Avled i Värnamo 7/2 1842.

[Marianne Elfström]

Tack Arne!

De andra drängarna är nog svårare att identifiera pga deras vanliga namn.
Men eftersom det inte finns några hfl i Värnamo från den tiden hoppas jag
ändå att någon av dem kan identifieras.

Oxdrivningen startade förmodligen från Värnamo då major Ekerman
verkar ha ägt en egendom i Hörle.

Synd att det inte framgår hur många oxar det gällde.
Det vore intressant att få veta på hur själva oxdrivningen gick till
när det gäller LÅNGA sträckor - i ur och skur - under MÅNGA dygn.
Drängarna måste ju äta och sova liksom oxarna måste vila och idissla.

[Ulf Helgesson]

Vilket intressant respass! Det är majoren och överadjutanten Nils Eckerman på Eks sätesgård utanför Mariestad som också äger Hindsekinds herrgård utanför Värnamo som är beställare av oxdriften. Det är möjligt att det ingår oxar från Hindsekind och andra gårdar i trakten och kanske är Jonas Månsson från Hindsekind  utsedd "härförare"  av Eckerman.
Enligt muntlig tradition krävde en oxdrift på 60 djur sex man sedan en man ytterligare för var tionde oxe . Oxarna gick som mest 2.5 mil per dag. De hade snodda "vidjehankar" om halsen och var sedan sammankopplade med varandra med rep. Det var ett oerhört slitsamt arbete att hålla hjorden igång, att passera alla dessa otaliga grindar och "läjen" samtidigt som oxarna där gärna gjorde utbrytningar för att beta. Även möten med andra skjutsar krånglade till det på de smala vägarna.
 "Härföraren" hade en i förväg uppgjord plan med bestämda övernattningar, mat åt oxdrivarna och foder åt djuren. Passet gällde en månad. Driften till Bohuslän kan ha klarats på tre veckor och hemfärden "i tomme" tog en vecka.

[Marianne Elfström]

Tusen tack för ett intressant svar!

Jag har försökt hitta litteratur som beskriver oxdriften men utan att lyckas.
Det finns lite information runt oxdrivning i fem-bandsverket "Det svenska
jordbrukets histora" som jag har i bokhyllan. Fick dock i facebook-gruppen "Släktforskning" veta att böckerna ligger ute på nätet.
Se Jordbruksakademins sida.
På sidan 257 i del 2 "Jordbruket under feodalismen - 1000-1700" finns en
karta med "oxdrivningsvägar". Kanske fanns de även i början av 1800-talet?

https://www.ksla.se/bibliotek/fembandsverket/fembandsverket-band-2/"