Hur krångligt kan det bli ...

[Annette Ewald]

Jag har ett par som gifter sig 1772 - samma år som Gustaf III:s statskupp för övrigt - och prästen antecknar i vigselboken att en  morgongåva utlovades bruden om "10 lod silfwer och 2 lispund Koppar". Jag försöker förtvivlat räkna fram vad detta löfte skulle vara värt idag. Det blir väldigt komplicerat ...


Jag vet att ett lod är ungefär 13,16 g och att ett lispund motsvarar ca 8,5 kg. Det innebär att vi har att göra med ungefär 132 g silver och sådär 17 kg koppar. Eller?


Nu blir det svårare. Metallvärden (liksom allt annat) fluktuerar i pris hela tiden och att försöka begripa värdet av morgongåvan just 1772 bestämmer jag mig för att hoppa  över och tänker att det blir ganska lätt om man utgår från dagens koppar- respektive silvervärden. Men si där - inte särskilt lätt alls! Det beror nämligen på vad det är för silver/koppar respektive vem säljaren/köparen är!


Valde att gå på de råvarupriser som anges på Dagens industris hemsida https://www.di.se/ravaror/ca3m-69190


Käck idé - tills jag upptäcker att priserna står i (am.) dollars per uns respektive ton! Här börjar jag ge upp och måste fråga er andra som intresserar för sånt här om jag krånglar till det i onödan! För nu måste jag först räkna om hur uns till gram och ton till kg. Det sista känns befriande enkelt ...  Och sen måste jag i någon annan tabell kolla dagens dollarkurs ... Pust!


Alltså - någon här som har ett bra förslag! Tacksam för hjälp är en underdrift ...


/Annette Ewald

[Per Pettersson]

Hej!


Titta på denna sida:
https://historicalstatistics.org/Jamforelsepris.htm resp
https://www.historia.se/gamlamatt.htm

För att hitta ett värde för i dag kan Du använda mynthandlarnas prislista för guld-, silver resp kopparmynt!

M v h
Per

[Annette Ewald]

Tack för svar Per!


Känner till den info som finns på de länkar du delar!


Undrar vilka mynthandlare du tänker på - och varför du tänker att deras priser skulle ge ett vettigare tal än inköpspriset för de aktuella metallerna?


/Annnette

[KG Hammarlund]

Sedan finns förstås problemet med hur rent silvret var (både i morgongåvan och i tidens mynt), och hur ren kopparen. Så alla försök till värdering blir ungefärliga. Ett sätt att räkna kan vara utgångspunkten att 1 daler silvermynt vägde ca 9 gram.

Förhållandet silvervärde/kopparvärde har också växlat, men om man utgår från de så kallade plåtmynten (kopparplåtar med angivet värde i silver) så gällde under 1770-talet 180 daler silvermynt per skeppund koppar, eller 9 daler silvermynt per lispund koppar.

Om jag nu lyckats räkna rätt så blir 10 lod silver ungefär 14½ daler silvermynt och 2 lispund koppar 18 daler silvermynt, totalt 32½.

Med prisomräknaren på historia.se får man då fram att

32½ daler silvermynt år 1772 kunde köpa lika mycket varor och tjänster som 2403 SEK år 2023 mätt med konsumentprisindex.

Alternativ beräkning:
32½ daler silvermynt år 1772 motsvarade betalning för lika lång arbetstid som 67088 SEK år 2023 mätt med löneindex för manlig industriarbetare/hantlangare (löntagare fr o m 2005).

[Annette Ewald]

Tack för svar KG - ja, det är verkligen knöligt det här med att jämföra priser, kostnader och värden över århundradena.


Det jag funderar på i ditt svar är varför du går vägen över 1700-talets mynt. Det monetära systemet var ju en i sig soppa med parallella myntfoter, nödmynt, transportsedlar, obligationer som användes som sedlar, bankkonkurser och annat elände. En halshuggen finansminister pga den kraftiga inflationen hörde också till röran. Känns som vi har det ganska lugnt nuförtiden ...


Kan man inte räkna direkt på vikt lika bra och multiplicera med gram respektive kg-priset på metallerna idag?!? Alla försök blir ju i alla fall synnerligen ungefärliga. Just i år, 2023, - läser jag mig till att silvret är dyrare än någonsin - och kopparvärdet ska vi ju inte tala om.  Och sen har vi ju problemet med metallernas renhetsgrad.


Undrar förresten hur man tänkte kring det där med morgongåvor! Hur skulle värdet - stort eller litet - egentligen falla ut? OM det föll ut. Om jag har förstått rätt var det tänkt att fungera som en slags änkepension eftersom änkan inte hade arvsrätt efter sin make - men bara om det inte fanns några bröstarvingar.


/Annette

[KG Hammarlund]

Problemet med att utgå från dagens kilopris på metallerna är att det varierar med tillgång och efterfrågan, och dagens internationella handel med metaller ger förstås andra priser än under svenskt 1700-tal när Sala silvergruva var den i princip enda tillgängliga källan.
Sedan varierar ju metallpriser, särskilt ädelmetaller och alldeles särskilt guld, beroende på internationell oro på valutamarknaden eller politiskt.
Som du skriver var morgongåvan en form av ekonomisk trygghet för änkan. Här finns lagtexten om morgongåva i 1734 års lag, giftermålsbalkens kap. IX:
https://litteraturbanken.se/f%C3%B6rfattare/Anonym/titlar/SwerigesRikesLag1734/sida/13/faksimil

[Annette Ewald]

Trevligt med den där länken till Giftermålsbanken! Har inte sett den förut - och inte tänkt på att den kunde finnas tillgänglig digitalt. Ägnat några timmar åt att läsa den gamla texten nu. När jag var klar fick jag syn på att den faktiskt finns transkriberad till Times New Roman på Wikisource - för den som inte tycker det är så kul att kämpa med frakturen.

https://sv.wikisource,org/wiki/Giftermålsbanken

Och du har förstås rätt när du påpekar att dagens metallköp på en internationell marknad ger andra priser än de värden svenska 1700-talsmetaller betingade (även om vi hade mer än Salas silver. Vill minnas att Falu koppargruva väl fortfarande producerade vid den här tiden?) Den låga kronkursen för tillfället gör ju inte jämförelser över tid mer rättvisande.

Jag funderar en vända till hur jag ska tänka kring den här problematiken. Jag lutar mot att jag håller mig kvar på 1700-talet och gör jämförelser mellan värdet av brudgummens löfte om morgongåva med den bouppteckning som finns efter hans mor som dog 1756 och bouppteckningen efter hustrun som dog 1782 (och aldrig kom i åtnjutande av morgongåvan).


/Annette 

/

[KG Hammarlund]

Visst har du rätt om Falu koppargruva, det var ju den största kopparfyndigheten i Europa. Så koppar fanns det gott om. Det var också ett av skälen till att man slog de gigantiska plåtmynten av koppar men med värde som silvermynt - dels för att tillgången till silver var begränsad, dels för att regeringen genom myntningen ville gynna kopparbruken.
Under 1700-talet var ett problem för all gruvnäring brist på arbetskraft p g a alla krig, vilket också kunde driva upp metallpriserna.