Hej, jag ville inte komplicera, så jag gav inte hela bilden. Det är så, att när inteckningen väl var beviljad kunde den fortsätta att vara i kraft oberoende av vad som hände med den underliggande fordringen/skulden, men skyldigheten att förnya inteckningen gällde fortfarande.
Det enklaste, men troligen inte vanligaste, fallet var att Anna överlät skuldebrevet till en annan person, vilket hon kunde göra, eftersom skuldebrevet var ställt till henne "eller order". I så fall levde skulden vidare, men med en annan fordringsägare.
Det vanligaste fallet var att inteckningens samband med den underliggande skulden upphörde genom att gäldenären (i det här fallet Schöldström) befriades från personligt ansvar för skulden, i många fall genom en anteckning på skuldebrevet. Skälet till detta kunde vara att skulden var betald, eller att en ny ägare till fastigheten tog över skulden, vilket var vanligt om fordringsägaren var en bank eller ett hypoteksinstitut. Man kan tycka att det vore enklare att i sådana fall döda inteckningen genom ansökan till rätten, men p.g.a. reglerna om förmånsrätt var det bättre för fordringsägaren att förlita sig på den ursprungliga inteckningen. Vid en auktion efter utmätning av fastigheten fick nämligen inteckningshavarna betalning ur köpeskillingen i tur och ordning beroende på inteckningarnas ålder, d.v.s fordringsägaren med den äldsta inteckningen fick först betalt för hela sin fordran, därefter den med den näst äldsta inteckningen o.s.v. Dessutom kunde man på detta sätt undvika stämpelskatt, som är 2% på inteckningsbeloppet.
När inteckningen utnyttjades som säkerhet för en ny skuld, antingen en ny fastighetsägares skuld till banken eller ett nytt lån upptaget av den ursprungliga gäldenären, sedan det första blivit betalt, gjordes det genom ett nytt skuldebrev vari inteckningsrätten som följde med det gamla sattes i pant för skulden. Ett sådant skuldebrev kallades i juristlingo för omslagsrevers.
Det bör kanske påpekas att en konsekvens av ovan beskrivna system är att det inte krävdes att vare sig Schöldström eller Anna Söderqvist levde när inteckningen förnyades.
Åtminstone sedan införandet av Jordabalken 1972 är inteckningar helt frikopplade från något underliggande skuldförhållande. En fastighetsägare kan själv ansöka om inteckning i sin fastighet, vilket resulterar i ett pantbrev, som han sedan kan använda som säkerhet för lån som han tar upp.
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy