Jag ändrade några ord som jag tolkar på annat sätt, men på det stora håller jag med dig i din tolkning av texten.
d. 27 Julii Tän hederwärda ok Gudälskande Enkan hust. Ma:
rit Simonsdr. från Kaxåsen, tär födder år 1648.
Fadr. fordom Simon Olsson, Modr. Mariet Larsdr.
blef giffter på sit 21 år med ten rederl. fromme
ok af allom älskade Mannen Nils Ersson, som dödde
1709 .. Nov. som tär sees kan dess loford ok med hon(om)
sammanlefvde Kärl. i 40 år, aflat 7 barn tillsamman.
Af Gudi wälsignade med stoor förmögenheet, ok bäggie
så Sal. Mannen som tenna hans Enkia, hafft osparde
för länta pengr wiid alla ärbara tillfällen, ok rundel.
mångom gd Rd. som med skyldigast loford hoos efter-
kommande må wara i åminnelse, begrofs den 4 Aug.
sedan hoon med stoort beröm sachtmod. lefwat _ 69 år.
Ok är en äldre stavning av och ja, eller egentligen är det väl och som är den gammalmodiga stavningen när det egentligen borde stavas ock, men detta ord har undsluppit stavningsreformerna på något vis. Och det står ten och tär, längre tillbaka stavades de snarare then och thär. I England stavas det fortfarande så, men hos oss har ljudet som stavas th ändrats till d och sedan även stavningen.