Det kunde finnas många skäl till att
slippa betala. Förutom de som du nämner, så var fattigdom den vanligaste. Men det fanns också andra skäl, som varierade från tid till tid. Här nämns en del av dem:
Mantalspenning och mantalslängd.
Sedan är frågan om de befriade
var med i längden. Ofta var man med (åtminstone från 1700-talet och framåt), men utan markering i någon kolumn för betalande, och med en förklaring till befrielsen i marginalen. Men man kunde säkert utelämnas helt (framför allt i de äldsta längderna); det berodde väl på hur noggrann mantalsskrivningsförrättaren var.
När det gäller de som var befriade p.g.a. ålder, alltså under- och överåriga, så var de normalt inte med före 1766. Men fr.o.m. sistnämnda år, så skulle "alla som liv äga" vara med, oavsett ålder och ev. befrielse. Skulle vara med alltså - vilket inte är detsamma som att alla var med...
Det har alltid funnits folk som lyckats undvika att bli mantalsskrivna, och genom åren har det därför varit många ändringar i reglerna för mantalsskrivningen för att få med alla. En del av detta (samt hur själva mantalsskrivningen gick till) beskrivs här:
Samordnad folkbokföring.
Sedan kan ju orsaken till att personer inte är med i mantalslängden på de platser där de antas ha bott vara att de bott någon annanstans, och att flyttningar inte noterats i längden.
Och det är ju heller inte alltid som kyrkobokföringen är så noggran. Det är inget ovanligt att personer i födelse-, vigsel- och dödbok sägs bo på ett ställe, men inte är med där i husförhörslängden. Och när då kyrkobokföringen användes vid mantalsskrivningen, så är det inte så underligt om folk saknas i mantalslängden...
Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
Köp och Sälj
Cookie policy