Med förkortningarna utskrivna:
Socknemannen Hobergs Olof Ersson i Sätra började sitt
första levnadsår 1734. Hans föräldrar måne om hans, så timeliga som eviga
välfärd sökte at förskaffa honom de kunskaper, som skulle göra honom till en rätt
medlem i Guds kyrka och församling. Med deras bifall ingick han efter för-
synens skickelse en kär äkta förening med sin i sorg och saknad efterlefvande
Hustru Carin Anders Dotter i Heden. Detta äktenskap har Gud väl-
signat med 5 barn, 4 Söner och 1 Dotter, af hvilka 1 Son redan föregått
sin Fader ur tiden i evigheten. Ingen lärer kunna förebrå honom en o-
ordentlig lefnad. Af naturen begåfvad med ett lätsamt sinnelag var han
i umgänge glad, utan at vilja med sin munterhet förolämpa någon.
Detta gorde honom ock glad i sitt arbete. Men då ingen glädje här i lif-
vet gifves, som icke blandas af mindre behagliga stunder, så
fick han ock vidkännas detta. Men han vände straxt sina tankar på
sin frälsare och de förmåner, som han förvärfvat. Han jämförde tiden
med evigheten i ty merendels voro desse orden på hans läppar vid såda-
na tillfällen. För honom är tillgifvet Synden och oss skänkt lifvet: I
himlen vi undfånge, O Gud! hvad gåfvor månge. Gud var hans tröst,
Guds ord hans rättesnöre derföre kunde han ock, ehuru plågorna vo-
ro store med frimodighet möta döden, som med Sten-passion sluta-
de hans lefnad d. 22 November i dess 73 Ålders år.