Jag skriver på en roman om Lars Fernström, som föddes 1797 i Gillsäter i Nyeds socken som oäkting, son till Stina Larsson - pappan "sades vara" skomakare Måns Jansson i Norum. Pojken kom som 14-åring till Nyeds prästgård i Hulteby. Prästen där, Jonas Frykstedt, lät 1814 anlägga en salpeterlada på prästgårdens mark. Lars fick utbildning i att bli salpetersjudare - förmodligen av en av de två österbottniska salpetersjudare som 1814 kom till Värmland. I husförhörslängden 1816-1820 finns han fortfarande som dräng på prästgården, men flyttar 1818 till Lerfallet i Nyeds socken, flyttar sen tillbaka till prästgården och kallas då "salptersjudare Lars Månsson". 1822 flyttar han till Lungsunds socken, först till Lundsberg och sen till Bjurbäcken. Han tog sig namnet Fernström och gifte sig 1824 med Johanna Olsdotter från Udden i Nyed. 1830 flyttar familjen till Stömne säteri i Stavsnäs socken, 1831 till Norra Kohlsäter i Gillberga socken. 1834 (nu med två söner) till Gunnerud i Alsters socken och 1836 till Alstrums bruk, nära Alsters kyrka, där han blir trädgårdsdräng. 1838 till från Alstrums bruk till Ulvsbyn i Alsters socken, där han dör 1848. Han har själv, i en bok jag har som han köpt, skrivit att den tillhör "Trädgårdsmästare Lars Fernström Alstrums Bruk"
Min fråga: Vet någon var, förutom vid prästgården i Hulteby, som det fanns salpeterlador i dessa delar av Värmland? Kan hans flyttningar under 1820-talet kopplas till att han fick arbete som salpetersjudare? Salpetersjudningen i Värmland torde ha upphört omkring 1830, då skyldigheten för hemmansägare att leverera salpeter till kronan upphörde.
PS: Lars Fernström var min morfars farfar.