Nej, arbetsförmedlingar fanns inte. Möjligen hade de värvade förbanden rekryteringskontor i städerna.
De indelta regementena i armén under indelningsverkets epok var uppsatta via rotering i infanteriet och via rusthåll i kavalleriet. En grenadjär tjänstgjorde i ett infanteriförband och bönderna i en rote i infanteriet (liksom rusthållarna i kavalleriet) hade ansvar att rekrytera en ny karl till roten när en vakans uppstod. Detta skulle ske inom 3 månader. Roten fick då sondera efter en lämplig kandidat, en kandidat som sen skulle godtas vid ett rekryteringsmöte som hölls av regementet. Antogs personen då blev han rekryt. Soldat blev han först om han godkändes vid nästa generalmönstringsmöte som vanligen hölls vart 3:e år.
Så, om en person ville bli soldat i ett indelt förband måste det först uppstå en vakans vid någon rote. Sen måste han komma i fråga vid rotens val av blivande rekryt.
Något som då hade viss betydelse, kanske stundtals stor betydelse, för bönderna i roten var den blivande rekrytens krav på lega. Legan var inte lönen utan ett engångsbelopp som betalades ut till rekryten och bl.a. skulle täcka bohagskostnader vid inflyttningen på soldattorpet.
Om roten hade flera personer att välja mellan tog de sannolikt den som hade lägst krav på lega. Rotebönderna ville allra helst ha en gift, skötsam person på soldattorpet, en person som inte ställde till problem och som blev kvar på roten i många 10-tals år. Det var här vid valet av lämplig person som de olika intygen kom in i bilden. /Hans