Äldre inlägg (arkiv) till 2004-07-25

[Anita Berglund Eriksson]

Mia! Härligt! Men din mamma (och andra västerbottningar) verkar i så fall lägga en annan betydelse i ordet  håkke än vi ångermanlänningar gör. Hos oss betyder håkken -vem.   T.ex håkken ä?re? dvs vem är det?
 
Däremot o-et framför ett verb används i tid och o-(tid!

[Mia Löwgren (Mis)]

Hej Anita!
Hm, jag vågar inte svära till 100% på att det är just Håkke som mamma säger, jag återger ur minnet, här - men i övrigt använder hon och hennes bröder och systrar också håkken i den betydelsen du nämner.  
 
Men jag tror i det här fallet att det är lite i betydelsen en sådan eller vilken ( Tocken eller sicken i många dialekter, och i den utmärkta sagan Pojken , Trollen och Äfventyret).  
 
Man kan ju säga: SOM också, när det gäller gärningar - som jag kämpade, etc. När jag var liten och vi flyttade ner till Skåne hörde jag faktiskt ordet som i ungefär samma betydelse som i leg-meningen, ovan:... Som jag har hittat en snygg tröja eller  Som du gör?!?( ungefär = Vad i hela friden håller du på med?!?)  
I mammas fall: Som jag har hittat en skön liggposition, osv.
 
***
 
Hm, jag vet inte riktigt om det jag säger förefaller begripligt ( eller mejkar nån sens, som det heter på swenglish... när vi nu ändå språkspånar.)... kanske var det inte just Håkke som hon sa. Ska kolla upp det nästa gång vi ses, frasen fötjänar att återges korrekt.
 
Men likafullt: Visst är LEG ett underbart ord? Jag har friskt exporterat det till alla jag känner, så numera finns det faktiskt skåningar som pratar om vådan av att behöva avbryta en skön leg framför soffan, för att t.ex. svara i telefonen ( läs: Min pojkvän Patrik, född i Kristianstad) eller noterandet att katten hittat en skön leg i knät... etc.
 
Ann Little, om du ser det här:... det vore kul att diskutera förekomsten av Swenglish med dig, du måste ju ha hört en hel massa fantastiska kombinationer???
 
kjam

[Mia Löwgren (Mis)]

Och Eivor - båda skulle det vara, inte badåa.
TRUYvcvkfelsNi$$e var framme igen...

[Rune Edström (Rune)]

Hej Mia
Du har det nog inte lätt när du försöker få till det rätt och riktigt enl SAOL.
Din mor verkar vara en rekordeligt fruntimmer, som inte har blitt miljöskadad, av alla svenska fina ord. Ett ypperlig användning av o-et.
Men barna ska ju vara på tvärs,för gamlingarna vet ju ingenting.  
 
Påminner mej om O P Petterssons bok: Nybyggarnas dagliga liv, som handlar om nybyggare på 1800-talet. Skriven på 1930-talet, utgiven vid millineumskiftet av Vilhelmina kommun, gratis 1 ex till varje hushåll inom kommunen.  
 
Där har den moderna redaktionen försökt hålla sig till gamla ord. Men det ord som fastna i min skalle var urin och uringrop. Har dom sagt det till en gammal människa i socknen, har dom nog stått som ett frågetecken. Även i min ungdom var det pisse och pissgrop som gällde. Även om urin börjat komma lite i svang. Det tyckte jag helt enkelt var en fadäs av redaktörerna. Tror inte det stod urin, i det ursprungliga manuset, även om OPP dog 1944, å han var lärare.
mvh
rune

[Mia Löwgren (Mis)]

Hej Rune!  
*skratt*
Nä, int é he lätt, int...
och japp, hon är synnerligen rekordelig.  
 
Uringrop???!?!? Va glyttigt, som man sar harr nere.
 
Vi visslade förbi det här med feminint prefix a- och maskulint n-, förut, har jag för mig.  
 
Mammas familj umgicks med ett par som hette Karl och Astrid, men de benämndes följdaktligen med det gemensamma KarlAstrid. Menade man specifikt henne så sa man a'KarlAstrid och syftade man däremot på honom så sa man n´KarlAstrid.  
 
Är detta en Västerbottensföreteelse? Finns samma sak inom flera dialekter? Jag tycker det är lite fint och använder det ibland på mina i-tvåsamhet-varande vänner...

[Rune Edström (Rune)]

Anita
Det är inte hökken e´re. Ö istllet för å. Har i mitt bakhuve att håkke var benämning på nåt annat
men vad? Håkken sate?? kanske. Men ger mej gärna, även om de e oherrans harmelitt.
rune

[Rune Edström (Rune)]

Har nog använt n? Karl å a?Astrid. Tror inte båda namnen användes sammansatt.
rune

[Anita Berglund Eriksson]

Rune! Du kan ha helt rätt! H?kken ä?re är det ju! Men nog tror jag att håkken används också i något sammanhang; nu måste jag fråga min man! Återkommer!
 
Anita

[Eivor Andersson (Ema)]

Hej Mia,
 
Ordet lega finns redan och betyder den plats som älgen eller något annat djur har legat under natten. Det ser man ofta i hagen här intill.
 
Förkortningen leg. används för det mesta om legitimation.
Säger man leg i Bohuslän, så betyder det lek eftersom k blir g -särskilt ute på öarna.
Eivor

[Mia Löwgren (Mis)]

Mmm, och i värsta fall letar sig den mittersta och mest moderna betydelsen av leg in i Swenglishsammanhang, som på banken när den tjänstvilliga kassörskan bad den engelske herren i tweed att Fill in this blanket and please show me your leg.
 
Rune - jag VET att paret kallades KARLASTRID och därmed i åtskilda sammanhang n'karlastrid och a'karlastrid. Men det var kanske bara som just min mormor och morfar skojade till det, internt.
 
Korrekt användning är alltså a-resp. kvinnans namn och n-resp. mannens?

[Mia Löwgren (Mis)]

Språkprat är underbart och inspirerande!!!
 
För att återknyta till de prepositioner man inledde denna tråd med att diskutera, så tror jag för övrigt som många andra att vad än som är etablerat lokalt är det riktiga att säga. Skåningar som menar sig bo PÅ Råå eller PÅ Limhamn har i mitt tycke all rätt i världen att säga så, trots att det inte är frågan om öar.  
Lidingöbon som blir förtörnad över att någon säger Bor du i Lidingö? och svarar PÅ Liidingö, jag är faktiskt ingen mullvad är kanhända smorkig, men har väl rätt att påpeka att på är korrekt när det handlar om öar. Likaså har jag nog alltis sagt att jag bor PÅ den eller den gatan eller vägen.
 
Men tvekar man om det ska vara i, vid eller på Lidingö, Regeringsgatan eller Råå så kanske man kan slingra sig undan genom att använda en äldre svesnk variant nämligen å? Jag bor å Råå? Eller betyder å att man är på väg till?  
Jag ämnar mig å Råå?  
 
Prepositioner är ju småklurigt även på engelska, franska och italienska - säkert även på tyska.  
At, in, on...? En, ?...? In, a, per...?
 
Elisabeth, du nämnde när i betydelsen hos ( som jag f.ö. tycker är jättevackert!!! Du skall vara mig när...) Det måste väl ha med ordet nära att göra, såväl adverbialet nära, som verbet nära, vilket också betyder föda, ge näring? ( Att nära en orm vid sin barm skulle kunna heta Att nära en orm när sin barm, m.a.o. ).
 
Vad säger språkvetarna? Malin?

[Anna-Carin Betzén]

Ett par sena kommentarer till gårdagens diskussion:
 
Urban Jönsson: Mycket intressant med din beskrivning av regionala uttalsglidningar i ord, i synnerhet kopplingen till var/vart-uttalet.
 
Eivor: Tack för förtydligandet.

[Urban Jönsson]

Mia, du frågar om prepositionen å (fortfarande flitigt använd i Grönköpings Veckoblad). Det är helt korrekt att säga å Råå, om man inte råkat dratta i Råå-ån, förstås (och kanske hittat en Råå-å-ål därstädes - fast det är en annan historia.)
 
Å är nämligen den ursprungliga formen av På. På har i själva verket bildats som en förkortning av sammansättningen Uppå (som i Uppå källarbacken), som alltså egentligen är upp-å. Fast denna förändring skedde redan under fornsvensk tid. Så småningom blev på vanligare än å, som nu bara förekommer i fasta uttryck som fara å färde och i sammansättningar som åsidosätta.
 
På har dessutom blivit en populär preposition som breder ut sig i sammanhang där man tidigare använt andra prepositioner, som det tidigare omnämnda exemplet på Regeringsgatan där man tidigare oftast sagt vid.... Men jag kommer faktiskt på mig själv ibland att säga i om gator, särskilt gator av en viss beskaffenhet. Här i Blekinge är städerna ganska kuperade, och de gator som leder ner mot t.ex. Ronnebyån i Ronneby eller Mieån i Karlshamn har jag börjat säga i om: I Prinsgatan, I Christopher Schrödersgatan. Medan jag säger På Kungsgatan (eller vid...) Det måste bero på att gatorna sluttar, så att det känns naturligt med ett i - plus att jag troligen hört infödda Blekingar säga så.
 
(Apropå Christopher Schrödersgatan kan man annars göra som den legendariske Karlshamnspolisen Köttbulla-Svensson. Han drog ner en död bryggarhäst från sagda gata till Ågatan, för att det gick lättare att skriva i polisrapporten!)

[Mia Löwgren (Mis)]

*skrattar ännu mer* Vad underbart, en liknande hästhistoria florerar här i Malmö, enligt vilken en icke namngiven polis lär ha släpat över en likaledes död bryggarhäst från Monbijougatan till Skolgatan, av exakt samma skäl!!!  
 
Därstädes - ännu ett utrotningshotat ord. *smakar på det och lovar att använda det oftare.

[Lars Eriksson]

Hej igen
Det här har blivit ett riktigt långt och roligt prat. Massa olika tankar utan att bråka eller utan att bäges, som vi skulle ha sagt därhemma.
I min lokala variant av ångermanländska säger vi inte håcken utan hôcken. Som t.ex. i Hôcken faan ha klöfft dä?, som någon frågade grannen när han varit till en ny frisör.
Maskulina och feminina prefix är trevligt. Som t.ex. i Dä gå ´n kär å ´n männisch bort på vägen I detta fall betyder kär en mansperson och männisch kvinnsperson, trots att det är maskulint prefix på bägge orden. Kanske positivt för rabiata feminister.
Apropå adresser är det typiskt i Centralamerika, t.o.m. mitt i huvudstäder, att använda adresser (även postadresser) typ: Från Saga-biografen, ett kvarter mot sjön och ett halvt kvarter uppåt (till saken hör att Saga-biografen inte längre finns, eftersom den försvann i en jordbävning 1979). Den här sortens adresser brukar betraktas som typiska landsbygdsfenomen.
Det var lite blandat för idag.

[Anita Berglund Eriksson]

Hej igen!
Visst heter det h?kken! Min man påstår att det uttalet är vanligast längs den norra sidan av Ångermanälven igen. (Sollefteå, Resele, Näsåker, Junsele) Men jag är nästan säker på att jag har hört håkken någonstans; kan det vara i Ramsele? Vad säger ni jämtlänningar? Eller är det i Västerbotten likafullt?

[Mia Löwgren (Mis)]

Hej Lars!  
Det underbara uttrycket rörande klippningen har jag också hört, dock lät det då: Håkken faan har klefft deg? ( citeras t.o.m. i Hassansamtal på radio, de har ju lekt lite med dialekter och språk på mer eller mindre gibberischliknande man?r). Från början var det väl en vänlig men ärlig fråga rörande just en frisyr som kanske inte blev sådär hel-perfekt, men sedemera har det väl - rätt mig om jag är ute och yrar - ett allmänt sätt att uttrycka skepsis gentemot folk som bullrar och åbäkar sig för mycket eller som på annat sätt retat upp en? Ett sätt att säga: Hallå, där, du irriterande människa, vad vill du mig egentligen?
 
En likasinnad skåning skulle förmodligen muttra: Ah du, och var fan fick nu du luft ifrån, då? ( Just den här luft-varianten används säkert i fler delar av riket. )
 
Sådana här underbara uttryck, där man egentligen inte menar bokstavligt just det man säger, utan vilka är ett lite kamouflerat sätt att platta till någon, hade jag och några engelska vänner väldigt roligt åt när jag skulle försöka exportera dem till Exeter, Devon, England.  
Det funkade inte alltid... men vi hade vansinnigt kul!

[Mia Löwgren (Mis)]

Och ännu mera paralleller till anglo-europa, apropå det här med adresser som den Lars nämner, med Sagabiografer och liknande, visst är det väl fallet med en del långa walesiska ortsnamn att de är så långa just för att de syftar på inslag i landskapsbilden? Jag har för mig att jag läste något om ett sådant här jättelångt namn att det innehöll inte bara träd, buskar, gärsgårdar och andra landmärken utan även en hjort som råkat passera där någon gång.
 
Det är underbart och ganska poetiskt!

[Anders Pemer]

Som höjdarnamnet Llanfairpwllgwyngyllgogerychwyrndrobwllllantysiliogogogoch...
 
Jag kunde inte STAVA det helt rätt ur minnet, fick fuska med Google...

[Lars Eriksson]

Mia
Det är en nyhet för mig att hårklippningsfrågan skulle vara så utbredd. Själv har jag haft den i huvudet sedan flera årtionden tillbaka. Ett annat sånt där uttalande, som jag tycker är rätt roligt, är:
Hadde vi hatt na kaffe nu, så skulle vi ha gjort ?n kask, om vi hadde hatt na brännvin
Hade du hört den?
Lars

[Mia Löwgren (Mis)]

Lars *skrattar högt för jag vet inte vilken gång i ordningen i dag*
Nej!!! DEN hade jag inte hört! Ska omedelbart adoptera!!!
 
Och Anders - JA!!! Just precis den staden är det nog jag syftar på!  
 
Eller...? ;)Hur många walesiska orter finns det med såpass långa namn?

[Lars Eriksson]

Vi hade en gammal dam till granne, som allmänt kallades s?mmarskacklern, därför att hon var så mager och vit.
Grymt men målande

[Anders Pemer]

Den hade det längsta namnet, så någon fler med SÅ långt namn finns det inte... nu för tiden har de förkortat det officiella namnet till bara de 20 första bokstäverna, Llanfairpwllgwyngyll eller till och med Llanfairpwll eller Llanfair P.G.
 
Hela originalnamnet betyder The Church of St Mary in the hollow of the white hazel near the rapid whirlpool and the church of St Tysilio near a red cave
 
Jag gillar stavelser som pwll eller fyra L i rad... det är skön lingvistik...

[Ingrid Wikberg (Inkan)]

När nu hamnat på adresser -så måste jag visa ett fynd: ett vykort poststämplat i Östersund år 1901. Det var liksomn inte någon adress alls just på den tiden:

[Ingrid Wikberg (Inkan)]

Apropå adresser; så måste jag berätta om ett gammalt vykort jag har, poststämplat 1901, som är adresserat så här:
 
Herr Fredrik Smith
Östersund.  
 
Krångligare behövdes det ej vara en gång i tiden.
 
Bilden var för stor så det fungerade ek att bifoga.
 
Det här borde väl egentligen ha hamnat i porslinshyllan...men det var apropå adressering som jag kom ihåg mitt gamla kort.

[Rune Edström (Rune)]

EUREKA
För håken, sanna ske du int jöra.  
 
Istället för det svenska, betydligt hårdare.
För helvete, så där ska du inte göra.
rune

[Anita Berglund Eriksson]

Japp Rune! Håken (med långt å) användes (används?) även i min barndom för det svärord du nämnde.
 
Håkken tror jag fortfarande har samma betydelse som hôkken, men är i så fall en lokal avvikelse någonstans...

[Mia Löwgren (Mis)]

*ler över allt jag lär mig*
 
Japp, Rune, jag föredrar verkligen För håken-versionen framför den andra.  
 
Inkan, det där kan stundtals fungera fortfarande. När jag var tonåring och bodde på det ändå ganska långa och tättbebodda affärsstråket St. Östergatan i halvlilla Ystad fick nån för sig att jag liknade... suck... att jag liknade Pernilla Wahlgren och det ryktet måste ha spritt sig, för ett gäng kompisar skickade ett fyllevykort till mig från Österrike:  
Pernilla Wahlgren,
Gågatan,  
Ystad,  
Schweden
 
... och det kom fram.  
 
Komplott??? Praoade nån medbrottsling på posten? Eller är Ystad just så litet som det kändes då???

[Anders Berg]

Men ni är ju lika som bär!
 
 

[Anders Pemer]

Det påminner mig om min dåvarande polare (vi har glidit ifrån varandra sedan dess) som några år i mitten av 90-talet hyrde en mindre stuga på samma tomt som hyresvärdens villa på den gata i Huddinge, som polaren själv kallade Huddinges Beverly Hills.
 
På fyra tomter i rad bodde i tur och ordning min polares hyresvärd i sin villa och min polare i stugan, Micke Svullo Dubois, en annan kompis till mig och nämnde polare, och därpå det inte helt okända musikerparet Monica och Carl-Axel Dominique. Och min polare blev själv vid den här tiden igenkänd mycket i TV, då han var med i en del reklamfilmer för LITA försäkringar och Estrellas jordnötter (Är du trött, Ulf? Näää, törstig!!), gjorde en del bilreportage på ZTV och dessutom någon skum fejkad musikvideo som gick på ZTV och i TV3 i Robert Aschbergs program Diskutabelt.
 
Några kompisar till min polare var på utlandssemester och skulle skicka vykort hem, men kom förstås inte ihåg postadressen, så de skrev
 
(Hans namn)
Lilla kåken bredvid där Svullo bor
Huddinge
Sweden
 
Kanske inte helt konstigt att posten i Huddinge hade pejl på att herr Dubois bodde på Apelgatan 15, och att det bodde en person med rätt namn på nummer 13, men definitivt en kul adress...