Äldre inlägg (arkiv) till 2003-10-21

[Jonas Kuschner]

Genealogiska Föreningens styrelse beslöt vid sitt sammanträde den 1 oktober att föreslå höstmötet en nedläggning av föreningens tidskrift Släkt och Hävd, som har utkommit i snart 54 år. Saken är i och med detta ingalunda avgjord; på höstmötet lördagen den 8 november kan GF:s medlemmar uttrycka sin vilja att se en fortsatt utgivning av SoH.  
 
Det föreliggande förslaget innebär att GF:s medlemmar, i stället för SoH, kommer att få Släktforskarnas årsbok, som även fortsättningsvis skall utges av förbundet. GF skall till förbundet låna ut namnet Släkt och Hävd och årsboken skall enligt förslaget alltså bära namnet Släkt och Hävd - Släktforskarnas årsbok. Att, som den avgående ordföranden Ian Hamilton gör i senaste GF-Aktuellt, framställa det som en sammanslagning är enligt min mening något missvisande.  
 
För GF:s del innebär detta en potentiellt irreparabel förlust av en viktig immateriell tillgång. För Släktforskar-Sverige som helhet innebär det att möjligheten att publicera god genealogisk eller genealogirelaterad forskning till gagn för andra forskare i ett slag kommer att inskränkas till endast en publikation - Släktforskarnas årsbok - i stället för som nu två och tidigare tre (sedan ett par år publicerar Personhistorisk tidskrift inte längre genealogiska artiklar).
 
Som den enda närvarande styrelsemedlem som röstade emot förslaget och reserverade mig, önskar jag göra min syn tillgänglig för en större allmänhet och fler medlemmar än vad jag genom någon annan kanal kan nå ut till innan det avgörande beslutet skall fattas.  
 
Mitt alternativ till nedläggning är att GF fortsätter med utgivningen av SoH med målet att söka externa bidrag till finansieringen. Sådana bidrag ges t.ex. till Personhistorisk tidskrift, Karolinska förbundets årsbok, Bebyggelsehistorisk tidskrift och många andra liknande historiska eller humanistiska tidskrifter.  
 
Min reservation, som jag har inlämnat till mötessekreteraren, lyder:  
 
Jag reserverar mig mot beslutet att föreslå höstmötet en nedläggning av Släkt och Hävd i nuvarande form och sammanslagning med Släktforskarförbundets årsbok. Min motivering är denna:  
 
Släkt och Hävd utgör en central del av GF:s identitet och historia, är som tidskrift utgiven av Genealogiska Föreningen en i alla bibliotek närvarande reklampelare för föreningen, och torde för många medlemmar utgöra huvudskälet till medlemskapet. Den är tyvärr samtidigt ett arv som under 1980- och 1990-talet varken uppskattats eller förvaltats efter förtjänst. Den nuvarande redaktionen har strävat efter att uppnå en kvalitetsnivå som skulle göra det möjligt att söka och få publiceringsbidrag från främst Vetenskapsrådet, och tidskriften skulle nu, enligt trovärdiga och på detta område erfarna bedömare inom tidskriftens vetenskapliga redaktionsråd, även ha haft goda förutsättningar att få sådant bidrag. Att denna utveckling nu avbryts är beklagligt.  
 
Styrelsens beslut att för höstmötet föreslå en nedläggning av Släkt och Hävd som självständig tidskrift har motiverats av ekonomisk nödvändighet. Den ekonomiska situation i vilken GF idag befinner sig är dock ett resultat av många års misshushållning med GF:s materiella, immateriella och mänskliga resurser. GF har i många år satsat onödigt mycket pengar på ett medlemsblad av begränsat värde (GF-Aktuellt) och det har skett en ensidig fokusering på föreningens i och för sig intressanta samlingar, som dock inte utnyttjas av särskilt många medlemmar.  
 
Det finns skäl att frukta att ett GF utan egen tidskrift kommer att förlora ett betydande antal medlemmar, inte minst bland de många som redan är anslutna till flera föreningar och är medlemmar i GF just för Släkt och Hävds skull. GF kan, som en följd av detta beslut och den attityd i vilken det bottnar, inom ett fåtal år komma att befinna sig i en så svag ställning att inte heller samlingarna längre kan underhållas eller göras tillgängliga.  
 
Avslutningsvis vill jag också påpeka det mindre lämpliga i att en avgående ordförande tar ett initiativ av detta slag och vill genomdriva ett beslut i frågan så hastigt och på ett sådant sätt att hans efterträdares handlingsutrymme på en viktig punkt begränsas.  
 
Själv gick jag med i GF som gymnasist 1982, och har nu alltså varit medlem i GF i över 20 år. Även om jag gick med i föreningen när jag bodde i Stockholm och ofta kunde besöka och utnyttja dess samlingar, har jag en stor del av den efterföljande tiden varit bosatt i Lund och Uppsala, i det förra fallet med nästan obefintlig och i det senare med ganska begränsad möjlighet att besöka GF. Det som främst har fått mig att upprätthålla mitt medlemskap under dessa år har varit just Släkt och Hävd.  
 
Jag blev ledamot av GF:s styrelse och SoH:s redaktionskommitt? 2000, och blev redaktör för tidskriften 2001. Jag hade under de föregående åren ofta varit kritisk till hur SoH såg ut och redigerades, och ville genomföra vissa förändringar som jag då ansåg vara nödvändiga, bl.a. att införa en mer aktiv redaktörsroll, en bättre rekrytering av författare och recensenter, högre krav på att påståenden skall styrkas med enhetliga källhänvisningar, fler illustrationer och en mer attraktiv typografisk form. Detta program har genomförts. SoH har även försetts med ett mycket kompetent redaktionsråd, som bidrar med både sakkunnig granskning och ett för en tidskrift viktigt personligt nätverk.  
 
I motsats till vad Ian Hamilton uppger i GFA har vi nu inte längre någon svårighet med att få in lämpligt material. Detta var ett problem för tre år sedan. Efter en tids uppbyggnadsarbete har detta inte längre varit ett problem. De tjocka och innehållsrika häften som utkommit under årgångarna 2001 och 2002 visar nog detta med all tydlighet. Vi har idag ett mer än väl tillräckligt inflöde av artiklar; enbart av en enda - i och för sig ovanligt produktiv - författare, Stig Östenson, har vi fyra artiklar, motsvarande sammanlagt över 100 SoH-sidor, som väntar på införande.  
 
En nedläggning skulle innebära att antingen dessa eller kanske helt andra artiklar av intresse för många forskare skulle förbli opublicerade.  
 
Nedläggningsförslaget är ett utslag av en syn på SoH som en börda snarare än en tillgång för GF. Jag delar inte den synen på SoH, utan tror tvärtom att tidskriften är det absolut viktigaste skälet för de flesta att vara och förbli medlemmar i GF. Jag tror också att SoH, rätt marknadsförd, skulle kunna vara en tillgång för att rekrytera nya medlemmar.
 
SoH:s fortlevnad eller nedläggning är inte en fråga om ekonomisk nödvändighet. Det är en fråga om prioritering. Det krävs i detta läge att GF:s verksamhet diskuteras i sin helhet och att kostnaderna för SoH sätts in i det perspektivet. Är det t.ex. nödvändigt eller önskvärt med fortsatt utgivning av medlemsbladet GF-Aktuellt?  
 
Det sätt på vilket det nu begärs att saken inom loppet av några veckor skall klubbas igenom både i styrelsen och på höstmötet är i sig ett utslag av en nedvärdering av Släkt och Hävds betydelse för GF. Om utgivningen av den egna tidskriften upphör, innebär det en genomgripande förändring av föreningen. Detta är en fråga som borde ha varit uppe till öppen debatt bland medlemmarna under betydligt längre tid, innan det begärs att ett beslut skall fattas för omedelbart verkställande.

[Sari Wilhelmsson]

Hej Jonas!
 
Kan berätta att jag i dagarna blivit medlem, just på grund av tidskriften/häftet Släkt och Hävd. Visste nu inte att den är nedläggningshotad, tror inte att det blir något vidare medlemskap för min del om inte Släkt och Hävd finns kvar.  
Dina reservationer till nedläggningen/sammanslagningen låter som väl genomtänkta och sanna. Jag tror som du att det inte är nog många som besöker GF på plats, utan många är medlemmar på grund av SoH. Trist om den läggs ner. Man borde provar alla vägar innan detta händer.
 
Med vänliga hälsningar Sari

[Sari Wilhelmsson]

Kom på ännu en sak om jag nu inte minns fel, när man betalar in medlemsavgiften till Rötters Vänner får man väl ett erbjudande till att köpa  Släktforskarnas årsbok till rabatterat pris, känns kanske lite onödigt att vara medlem i GF då. För inte kostar väl boken mer än 250 kr.
 
MvH Sari

[Bo Persson]

Jag delar till fullo Jonas synpunkter, både i reservationen och i inlägget i övrigt. Det finns ingen anledning alls att vara medlem i GF om Släkt och hävd läggs ned; en nedläggning av tidskriften torde bli liktydigt med en nedläggning av GF. Vad som däremot utan vidare kan läggas ner är GF-Aktuellt, en fullständigt meningslös trycksak.
 
De senaste årens utgivning av SoH, förtjänstfullt ledd av Jonas, har visat att tidskriften mer än väl fyller sin funktion. Materialbrist tycks verkligen inte längre råda; kvaliteten har höjts påtagligt, vilket senast i veckan visades med häftet 2003:1. SoH och Släktforskarnas årsbok har var för sig sitt berättigande och en sammanslagning skulle inte leda till någon förbättring, endast att utrymmet för kvalificerad genealogi halveras.
 
Förslaget om nedläggning av SoH kan bara betraktas som osedvanligt och utomordentligt dumt.

[Elisabeth Thorsell]

Instämmer till fullo med Jonas. Jag har en i stort sett komplett uppsättning SoH sedan 1950, som jag fortfarande har stor nytta av, och som ofta ger uppslag till ny forskning.  
 
Enda satsningen GF gjort på SoH på senare år är väl generalregistret, som är utmärkt.  
 
Att ens komma på tanken att lägga ner sitt flaggskepp!
 
Jag var medlem i GF 1964-1987.

[Stig Östenson]

Jag heter Stig Östenson och är 66 år gammal. Förra året utnämndes jag oväntat till hedersledamot i Genealogiska Föreningen, sannolikt pga uppsatser om småländska allmogesläkter i Släkt och Hävd 1984-92 samt medeltidsgenealogiska uppsatser i Personhistorisk tidskrift 1968-75. Jag blev överraskad, glad och stolt över detta hedersledamotskap i den förening, som - trodde jag då - stod som garant för den fortsatta utgivningen av Släkt och Hävd, denna ledande facktidskrift inom släktforskningen, som Genealogisk Föreningens ordförande Ian Hamilton uttryckte sig i oktober 1991.
Serierna Skrifter utgivna av Genealogiska Föreningen 1-13 (1938-83) och Genealogiska Föreningens släktböcker 1-16 (1937-92)tycks båda ha avsomnat, varför Släkt och Hävd är den enda av föreningens publikationer av allmänt intresse, som finns kvar - trodde jag tills i går. När jag då fick klart för mig, att  styrelsen fattat beslutet att föreslå föreningens medlemmar att besluta om nedläggning av Släkt ochh Hävd, blev jag så bestört och indignerad, att jag omedelbart skriftligen vände mig till Genealogiska Föreningen,dess ordförande samt Släkt och Hävds redaktör och uttryckte mina invändningar
Man lägger inte utan vidare ned en tidskrift av denna dignitet, som är ensam i sitt slag. Det är obefogat att överlåta dess namn till en annan publikation, som Släktforskarnas årsbok, som efter sjutton årgångar har förvärvat sin egen identitet och står på egna ben och inte behöver några extranamn. Man får intrycket Genealogiska Föreningens nuvarande styrelses policy är att så snabbt som möjigt bli kvitt Släkt och Hävd och bli en vanlig lokalförening inom Sveriges släktforskarförbund, blott med ett mera påkostat informationsblad än övriga lokalföreningar.  Om detta är styrelsens ärliga målsättning, bör man vara konsekvent och logisk nog att inte vaka över sitt genealogiska bibliotek/arkiv som en drake över sin guldskatt utan överlåta denna tillgång till Sveriges släktforskarförbund i utbyte mot att Släktforskarförbundet hittar en form för fortsatt utgivning av Släkt och Hävd, som inte innebär en sammanblandning med Släktforskarnas årsbok och ömsesidig  identitetsförlust. Med den nedläggning som nu aviserats för Svenska Antavlor behöver Sveriges släktforskare det som finns kvar: Släkthistoriskt forum, Släktforskarnas årsbok och Släkt och Hävd.Helst skulle jag önskat, att Släkt och Hävd fortsatte som Genealogiska Föreningens tidskrift - och i så fall skulle föreningen säkerligen också kunna både motivera och klara av ett eget fortsatt innehav av bibliotek/arkiv med samlingar - , men om den nuvarande styrelsen inte vill detta och måhända inte heller, i kontinuitetens namn, en tillträdande styrelse, så är det viktigaste att hitta en form för fortsatt utgivning av Släkt och Hävd med bibehållen identitet och med lösning av huvudmannafrågan på annat sätt.
Jag började med att berätta att jag skickade tre brev i går. Dessa kommer inte fram förrän på måndag, och då jag i dag erfor, att en diskussion om Släkt och Hävd hade öppnats på Anbytarforum, bestämde jag mig för att med hjälp - eftersom jag inte vet hur man bär sig åt för att komma ut på nätet - försöka få fram detta meddelande.
Att vara hedersledamot i en förening, vars styrelse så illa som intentionen  tycks vara  förvaltar det kulturarv i form av Släkt och Hävd, som den fått sig anfötrodd, känns inte längre som en heder utan snare  som en skam. Om medlemsmötet den 8 november beslutar i i enlighet med styrelsens förslag, finns det ingen anledning för den som i likhet med mig och många andra varit medlem för tidskriftens skull att kvarstå som medlem, och jag kommer då också att avsäga mig ett hedersledamotskap, som jag var oförberedd för,och som också blev oväntet kortvarigt. Den 8 november kommer jag för första gången under mina 40 år som medlem av Genealogiska Föreningen att bevista ett föreningsmöte för att där framföra de synpunkter som jag framfört härovan.
Till Bo Persson: Jag är helt överens med Dig om att den kvalitativa nivån på tidskriften höjts avsevärt under nuvarande redaktör i jämförelse med 1990-talets senare del.

[Anders Nilsson]

Jaha där hade jag tur för en gångs skull. Tänkte bli medlem den första januari eftersom det ofta hänvisas till Släkt och Hävd i diverse sammanhang, så jag insåg att det nog skulle vara av intresse att få denna tidskrift.
Det får helt vara tills denna fråga har fastställts.
Kanske borde nästa vykortskampanj bli just bevarandet av Släkt och Hävd?!

[Kaj Janzon]

Den här diskussionen har hittills haft en något ensidig karaktär. Det verkar inte som om någon har särskilt bråttom att träda fram som försvarare av GF-styrelsens beslut. Det kanske nu inte är så märkligt när man läser vad som står i GF-Aktuellt nr 155 på första sidan under rubriken: ”Släkt och Hävd i ny skepnad?” Under denna frågande rubrik återfinns nämligen tveklöst en av de mer märkliga skrivelser undertecknad har tagit del av på senare år.  Den innehåller dels några uppenbart oriktiga sakpåståenden om bl a ifrågavarande tidskrift, dels en ogenomtänkt handlingsplan som inte är något annat än en enda utdragen eufemism för ordet ”nedläggning”.
 
Såsom redaktören Jonas Kuschner ovan har påpekat är t ex påståendet om svårigheter med att få in artiklar inte med verkligheten överensstämmande. Tidsförskjutningen som i dagsläget knappast längre är så mycket som ett halvt år kan betraktas som ett i sammanhanget tämligen irrelevant och högst tillfälligt problem, som ju numera dessutom verkar vara under redaktionens fulla kontroll Är det någon som kan nämna en gammal och välkänd periodisk tidskrift som inte någon gång har haft tillfälliga problem med utgivningsplanen?
 
Att nedläggningen av SoH skulle vara rätt sätt att lösa föreningens ekonomiska problem (gärna lite siffror tack!) visas inte på något sätt av Hamiltons inlägg. Det verkar som en betydligt bättre idé att lägga ner GF-Aktuellt i stället, om man nu behöver lägga ner någonting alls. Det finns alternativa finansieringsmöjlighetet, såsom redaktören påpekar. Som medlem vill jag ställa ett par konkreta frågor: hur mycket tid har ordföranden och/eller styrelsen lagt ner på att undersöka dessa möjligheter? Vem/vilka har man kontaktat? Vad har man fått för svar?
 
Jag känner, trots att jag tilhör SoH:s redaktionsråd, inte alls igen verkligheten i ordförande Hamiltons beskrivning, och om jag har förstått saken rätt så skulle jag knappast göra det ens om jag satt i den styrelse som enligt Hamilton ”inlett diskussioner” med Sveriges släktforskarförbund. Förbundet har alltså enligt GF:s ordförande tänkt bli medansvarig till nedläggningen av SoH. Med vem eller vilka i förbundet GF:s styrelse diskuterat, och på vilket mandat denna samtalspartner menat sig agera, framgår inte av texten. Släkt och Hävd är, som Stig Östenson ovan konstaterat, en del av vårt gemensamma kulturarv. Om tidskriften läggs ner bör ansvarsfrågan och hela hanteringen av ärendet därför utredas ytterst noggrant. Det får inte råda det minsta tvivel om vem som har gjort vad i saken.
 
På sidan 6 i GF-aktuellt finner man ytterligare ett par besynnerliga påståenden om att ”Släkt och Hävds traditionella roll ... förändras något ...symbol för att gamla motsättningar har övervunnits”. Den planerade förändringen innebär att Släkt och Hävd förändras från något som finns till något som inte finns, och det är ju onekligen någon förändring av dess traditionella roll. Namnet blir dock kvar, på samma sätt som en avlidens namn blir kvar på en gravsten. Symbol för gravstenen blir i detta fall förbundets årsbok. Om någon på fullt allvar tror att ett ”övervinnande” av gamla motsättningar kan genomföras på detta sätt utan att helt nya motsättningar uppstår och nya frontlinjer upprättas, då bör denna någon snarast upplysas om sitt misstag.
 
Det vore intressant att i sammanhanget få en kommentar även från någon i förbundsstyrelsen, där den aktuella planen rimligen bör ha diskuterats. Att den skulle ha diskuterats i GF:s styrelse före det senaste mötet tror jag däremot det kan bli svårare att finna någon som vill vittna om.
 
Med vänlig hälsning
Kaj Janzon

[Rune Edström (Rune)]

Hej
Är det nån som trampat på ordförande Hamiltons ömma tå??. Så han försöker ge igen.
mvyh
rune

[Michael Lundholm]

SoH har verkligen varit ett nöje att läsa de senaste åren. Inte bara har kvaliten på innehållet varit hög. Den typografiska standardhöjningen har också gjort läsningen till ett nöje. I en tid när volymen släktforskning expanderar i Sverige är det märkligt om publiceringsmöjligheterna för seriös släktforskning minskar? Inte bara för att det borde gå att publicera mer bra forskning utan också för att behovet av publikationer som sätter kvalitetsnormer ökar.  
 
Om inte ekonomin är ett skäl för nedläggningen, vilken framgår av GF-aktuellt, och inte heller matrialbristen som redaktören skriver, så framstår hela saken som obegriplig. Även om ekonomiska skäl går att förstå finns det ju idag digitala publiceringsalternativ som rimligtvis måste spara en stor del av vad en tryckt tidskrift kostar.
 
Förslaget verkar huvudlöst tycker jag.

[Jan-Christer Strahlert]

Förslaget att lägga ned SoH låter i mitt tycke lite sanslöst. En publikation som under lång tid har betraktats som ett flaggskepp för publicering av seriös forskning gör man inte så med. Är detta första steget på vägen att upplösa GF som förening? GF har sina medlemmar spridda över landet och SoH är då kittet för denna förening. Tar man bort kittet ....?
Kanske är det inte bara enbart ekonomiska skäl som gör att detta förslag har kommit fram och så långt. Jag var styrelseledamot under många år, men ingen kris under den tiden skulle ha fått oss då att ens tänka tanken. Besinna er och låt SoH få fortsätta, särskilt nu när Jonas inlägg tydligt visar att det vore helt fel att ta bort SoH från den mediala scenen.
Jan-Christer

[Anders Ryberg]

Hej!
Jag är i nuläget inte medlem i GF, men hade kunnat tänka mig att bli det, OM DETTA SKULLE INNEBURIT ATT JAG BLIVIT PRENUMERANT PÅ SoH. Jag skulle ALDRIG kunna tänka mig att bli medlem i denna Stockholmsfixerade förening annars. Jag håller dessutom på att arbeta med en eller två artiklar för SoH, så jag tror inte på detta med att det råder brist på material. Jag har även vid kontakt med ShF:s redaktion kunnat konstatera att denna tidning inte tar artiklar på mer än ca 4 A4. Detta innebär att längre artiklar enbart skulle kunna publiceras i årsboken. OK, om denna fördubblar sitt omfång skulle den kunna ersätta SoH, men jag tror INTE att detta kommer ske.
Detta kommer alltså att innebära två saker, dels att det försvinner det främsta forumet för lite tyngre genealogiskt material, dels att GF förlorar sitt existensberättigande!
Frågans dignitet visas väl om inte annat av att den fått Stig Östensson, en av landets skickligaste genealoger, att göra sitt första inlägg här!
Så se till att rädda SoH! Även Släktforskarförbundet borde agera i denna frågan och stötta tidskriften så att den kan fortleva!
 
Anders

[Werner Pursche]

Efter 40 år som arkivman, 20 år på Stockholms stadsarkiv och 20 år som landsarkivarie i Vadstena har jag ständigt haft kontakter med släktforskning och släktforskare och har även haft anledning att hålla mig någorlunda informerad om innehållet i publikationerna inom detta forskningsområde. Jag har också haft förmånen att under senare få publicera några artiklar i SoH och att få samarbeta med Jonas Kuschner. Min uppfattning är - vilka även andra insändare ovan framhållit - att tidskriften under Jonas? tid som redaktör lyfts både vad gäller innehållet och den typografiska utformningen. Den har fått en större bredd genom att mera än tidigare presentera både traditionella släktöversikter och mera personhistoriska och övergripande artiklar. Härigenom vänder sig tidskriften till en större läsekrets än tidigare.  Som också andra framhållit, intar SoH en central ställning bland de genealogiska tidskrifterna, en klippa då det gäller genealogisk och besläktad forskning. Det vore därför mycket olyckligt om SoH skulle läggas ned.
 
Om det skulle vara så, som har antytts, att nedläggningen egentligen är ett sätt att förändra Genealogiska Föreningen till en lokal förening, så vore det givetvis ärligare att klart framhålla detta och samtidigt undersöka möjligheten att på andra vägar försäkra sig om tidskriftens fortbe-stånd. Det finns för övrigt, vad jag förstår, inga egentliga skäl till nedläggningen. Att en tidskrift, som drivs helt ideellt och utan ersättning, då och då blir försenad är inte heller ett skäl för nedläggningen.  
 
Alltså, allt bör göras för att rädda SoH!
 
Werner Pursche
Fil.dr, fd landsarkivarie
Sjög. 16, 59230 Vadstena

[Henrik Mosén]

Jag tycker verkligen det vore olyckligt om man slog ihop SoH och Släktforskarnas Årsbok! På det sättet minskar man betydligt kvalitetspublikationerna inom släktforskningen.
 
Jag har på senare tid funderat över hur det kan komma sig att trots att det bara blir fler och fler släktforskare här i Sverige, så verkar det inte som att mängden publicerade genealogiska artiklar av mer djuplodande slag ökar i samma omfattning. Snarare tycker jag att det blir allt färre.
 
Släktforskarnas Årsbok har ett utmärkt innehåll, med en bra blandning av artiklar, oftast av god kvalitet. SoH har i sin nya utformning onekligen fått en fräschare utformning och det kändes inte dumt med en uppryckning efter några år av allt obskyrare innehåll. För egen del kan jag tycka att personhistoriken fått en alltför stor del av SoH-kakan, och även om det är trevligt med kvalificerade författare, så misstänker jag att mindre akademiskt meriterade författare kan skrämmas av den i senare nummer starkt akademiska prägeln. Tyvärr har jag inte fått glädjen att se det senaste numret (2003:1) ännu, men ser mycket fram emot det - inte minst eftersom jag för uppskattar att kraven på artiklar som införs i en sådan klassisk tidskrift som SoH är höga.
 
Jag ser inte heller någon anledning att vara medlem i GF om SoH skulle utgå ur deras sortiment (som skånebo sedan ett decennium).  
 
Jag har inga specifika åsikter om vem eller vilka som bör vara huvudman för SoH, men hoppas verkligen att både SoH och Årsboken ska finnas kvar ungefär i den form som de finns idag. Något annat vore onekligen synnerligen nedslående.
 
Mvh, Henrik

[Irma Ridbäck]

Förslaget att lägga ner Släkt och Hävd som en egen publikation är olyckligt, särskilt om det sker för att i stället föra fram GFAktuellt som en tydligare medlemstidning. Mycket enklare och billigare vore att lyfta fram GFAktuellt som digital publikation via hemsidan.  
 
Werner Pursche och Stig Östensson har uttryckt saken mycket bra. Jonas Kuschner likaså, men han har en något annorlunda sits som redaktör för SoH förutom att han är ledamot av GF:s styrelse.  
 
Under ca 30 år har jag varit medlem i GF, men nu ser jag ingen anledning att fortsätta betala medlemsavgift, om Släkt och Hävd upphör som självständig publikation. Antagligen kan bortåt 30 % av GF:s nuvarande medlemmar försvinna och i stället prenumerera på årsboken via Släktforskarförbundet, då man också vill ha Släkthistoriskt forum.  
Jag kunde kanske lättare acceptera tanken att lägga samman SoH med förbundets årsbok, om detta skulle ske i samband med att GF integrerade samlingarna med förbundets samlingar, förbundet övertog lokalerna i Katarinahuset samtidigt som GF övergick till en vanlig (ovanlig) lokalförening i Stockholm, med betoning på forskning i borgerliga släkter med inhemsk eller utländsk bakgrund.  
 
Man frågar sig om SoH har riktigt samma läsare som Släktforskarförbundets årsbok. Och slutligen: Släktforskarförbundets styrelse har väl också en åsikt i frågan?

[Heikki Särkkä]

Den eventuella bortgången av SoH kommer att vara en förlust inte bara för svenska släktforskare, men också utanför rikets gränser för många, som under årens lopp med intresse läst dess välredigerade artiklar.
 
Med vänlig hälsning
 
Heikki Särkkä

[Hans Tåhlin]

Jag sällar mig gärna till dem, som tycker, att det vore tråkigt, om SoH lades ner, detta eftersom jag är en rel. flitig läsare av denna publikation.
 
Som jag förstår det, är dock SoH av begränsat värde för det stora flertalet medlemmar i GF, vilka kanske tycker, att GF skulle kunna använda pengarna på projekt, som är av mer allmänt intresse.
 
Delvis tror jag dock också, att redakaktören för SoH har sig själv att skylla för det läge, som uppstått, med den opålitlighet, som rått, när det gällt ursprungligen utlovade utgivningstider. Redaktören har troligen haft alltför många järn i elden - som exempel kan jag nämna, att jag själv  sedan många månader väntar på svar på mail och vanliga brev, reaktion på lämnade meddelanden på telefonsvarare liksom också på retur av utlånat originalmaterial.
 
Mitt förslag är därför till GF:s ledning:
1. Kolla om de pengar som satsas på SoH inte bättre skulle kunna användas på andra för medlemmarna i gemen intressantare projekt och ställ detta mot de ekonomiska och goodwill-mässiga konsekvenser, som riskerar uppstå p.g.a. den aviserade förlusten av ett antal entusiastiska SoH-anhängare som medlemmar, om SoH läggs ner.
2. Om man finner, att det bästa alternativet trots allt är att fortsätta utgivningen av SoH: Organisera redaktionsarbetet på ett mer ändamålsenligt sätt bl.a. genom att väsentligt förbättra disciplinen betr utgivningstiderna.

[Roger Axelsson]

I slutet av sommaren bestämde jag mig för att, efter ungefär 15 år 'i förskingringen' åter börja betala medlemsavgiften till GF. Den huvudsakligaste anledningen var naturligtvis SoH som på senare år åter blivit en tidskrift vars nummer man med intresse ser fram emot. Mitt nyupptagna medlemskap lär om vad som meddelats ovan genomförs inte förnyas nästa år.
 
Trots att jag numera bor mindre än fem minuters gångväg från GF:s lokaler i Stockholm så är mitt perspektiv fortfarande det jag hade när jag som tonåring nere i Smålands djupa skogar blev intresserad av genealogi. GF och SoH är i det närmaste synonymer. GF:s i och för sig förnämliga samlingar är faktiskt en bisak på riksplanet. Om GF ska fortsätta att vara relevant som riksförening kan man inte bara sitta och jäsa på sina samlingar. Hamilton & Co:s förslag kommer, om det genomförs, att inom ett fåtal år ödelägga GF just som riksförening. Kan inte förstå annat än att huvudmålet med förslaget är att fixa till ett gemensamt organ för släktforskarförelsen som kan bli en symbol för att gamla motsättningar har övervunnits (Cit. Hamilton i GF-aktuellt nr 155 s 6), med andra ord att utplåna GF på riksplanet. Vill Hamilton gå till historien som den som enade släktforskar-Sverige? I stället begår han kulturmord i liten skala. Med förlov sagt så skiter jag fullkomligt i vilka motsättningar som är och har varit. Det väsentliga är att man försöker beröva svensk genealogi dess enda tidskrift värd namnet. Förslaget måste stoppas!
 
Jag hoppas att alla medlemmar som har möjlighet dyker upp på det ordinarie höstmötet den 8/11 och försvarar SoH.
 
Mvh
Roger AK

[Michaël Lehman (Philippos)]

Även jag vill ansluta mig till skaran av kritiker av GF:s styrelses förslag. För mig ter sig styrelsens beslut minst sagt märkvärdigt. De flesta organisationer - oavsett om de är kommersiella, ideella eller politiska - drives av en vilja att växa sig större och starkare. Detta mål försöker man uppnå på olika sätt, bland annat genom god varumärkesvård. Vilken annan organisation skulle frivilligt och utan krav på skälig ersättning frånhända sig ett så välrenommerat och inarbetat varumärke som Släkt och Hävd? Som tidigare har påpekats, torde Släkt och Hävd vara ett av de främsta skälen till, att GF faktiskt har medlemmar även utanför Stockholm. Som så många andra gick jag själv med i GF - i likhet med Jonas när jag var gymnasist - just för Släkt och Hävds skull; som boende i Ångermanland hade jag ringa möjligheter att deltaga i GF:s eventuella aktiviteter. I motsats till Hans Tåhlin tror jag alltså inte, att SoH har ett begränsat värde för flertalet av GF:s medlemmar, utan faktiskt tvärtom. Jag är övertygad om - förvisso utan att ha något statistiskt underlag, som stöder min uppfattning -, att GF:s samlingar snarare har ett ringa värde för flertalet medlemmar, medan SoH är attraktionen med GF. Styrelsen borde även fundera över varför man i framtiden skall gå med i GF (som har gjort sig av med sin viktigaste immateriella tillgång Släkt och Hävd), när SSGF verkar inom samma område? Så unika är samlingarna i Släktforskarnas arkiv trots allt inte, att de skulle kunna tjäna som ensamt argument för medlemskap i GF.
 
Jag hoppas, att inte bara samtliga av GF:s medlemmar utan även revisorerna inser vansinnet i detta. Om detta inte leder till ett avslag av ansvarsfriheten, så bör det åtminstone leda till en allvarlig reprimand för både den styrelse, som fastslår beslutet, och den styrelse, som verkställer detsamma. För min del menar jag, att styrelsen härmed har visat sig vara inkapabel att förvalta GF och dess tillgångar på bästa sätt.
 
Mycket klokt och välformulerat har redan sagts i denna diskussion, och jag har inte för avsikt upprepa vad andra har sagt (men jag ansluter mig till föregående kritiker av styrelsens förslag). Jag finner det emellertid vara anmärkningsvärt, att ett så här allvarligt ingrepp i GF:s identitet och därtill en veritabel förskingring av föreningens främsta tillgång av styrelsen inte motiveras bättre, när det presenteras för medlemmarna. Släkt och Hävd är inte bara GF:s flaggskepp - Släkt och Hävd är den vetenskapliga genealogiens flaggskepp i Sverige. Nuvarande redaktion har nått sina högt ställda mål och Släkt och Hävd saknar egentligen konkurrens på detta område. Släktforskarnas årsbok skall förvisso också verka för vetenskapligt grundad genealogi, men den har därvidlag bjudit på många besvikelser. Säkerligen har årsbokens redaktör haft samma goda intentioner som SoH:s redaktör, men ännu har årsboken inte nått lika långt. Att i det läget låta årsboken stå som släktforskarnas enda periodiska publikation för vetenskapligt grundad genealogisk och biografisk forskning är enligt min mening inte rätt väg att gå för att förverkliga förbundets syfte att ?[.] sprida kunskap om släktforskningen som ideell rörelse, kulturfaktor och vetenskap? [min kursiv.].
 
GF:s styrelseordförande greve Ian Hamilton skriver i senaste numret av GF-Aktuellt (nr 155, s. 1), att styrelsen räknar med, att ?Släkt och Hävd läsare ska kunna känna igen sig och samtidigt uppskatta ett bredare urval av artiklar?. Hur kan man räkna med en breddning av urvalet av artiklar som ett resultat av, att lägga ned en av två periodiska publikationer inom området? Jag tror inte, att en nedläggning av SoH kommer att leda till någon breddning, snarare tvärtom.
 
Jag ansluter mig därmed till Roger Axelssons anmodan och hoppas, att alla medlemmar som har möjlighet dyker upp på det ordinarie höstmötet den 8/11 och försvarar SoH.

[Anders Ryberg]

Jag är visserligen inte medlem i GF, men har ändå läst deras stadgar på hemsidan. Av dessa framgår följande:
 
? 3
 
GF verkar genom:  
 
...
 
- utgivning av publikationen Släkt och Hävd, medlemsblad och andra skrifter.
 
? 24  
 
För ändring av dessa stadgar krävs likalydande beslut vid två på varandra följande föreningsmöten varav minst ett ordinarie och med minst fjorton dagars mellanrum. För beslut krävs två tredjedels majoritet av de avgivna rösterna.  
 
 
OM GF framöver inte kommer att utge SoH så innebär det att stadgarna måste ändras. Ligger det något förslag om detta? OM ett förslag om stadgeändring är lagt räcker det att EN TREDJEDEL av de närvarande på ett av två föreningsmöten röstar nej för att stoppa förslaget.
 
Om det inte ligger ett förslag om stadgeändring innebär detta att GFs styrelse, såvida de inte planerar att överta utgivningen av Släktforskarnas årsbok, lagt ett förslag som bryter mot stadgarna...
 
Någon borde titta närmare på detta.
 
Anders

[Stefan Simander]

Vad grundar GF-styrelsen sitt förslag på?  
a) Majoriteten av medlemmarnas önskan, grundad på någon undersökning?
b) Är det de mötesaktivas mening?
c) Endast styrelsens (förutom Jonas Kuschners)mening?
d) Ordförandens egen vilja?
 
Såg just att betalningen för nästa års medlemsavgift betalades in via internet. Detta måste tas tillbaka om inte besked ges om att denna förändring inte sker under nästa års utgivning. Den ska inte ske alls, om det inte handlar om konkurs el dyl. Eller vad är det för erbjudande styrelsen tänkt sig som skulle ha kunnat ersätta Släkt och Hävd?

[Henrik Mosén]

Jag undrar också vem som kommit fram till att SoH är något som GF:s medlemmar kan klara sig utan. Hur stor del av medlemmarna är medlemmar för att njuta andra förmåner än SoH - mer än ytterst sporadiskt?
 
Hur kan man överhuvudtaget komma på tanken att behålla GF-Aktuellt samtidigt som man lägger ner SoH? Borde inte alla som är aktiva (och i beslutande ställning - styrelsen t ex) i GF fundera en gång till då något liknande håller på att beslutas?
 
Vill nu inte GF behålla SoH av någon anledning, så måste det väl finnas möjligheter att driva tidskriften vidare i annan regi... inte minst då det säkerligen finns en hel del av GF:s medlemmar som lika gärna betalar den avgift de betalar för SoH (GF-medlemskapet) till någon annan organisation eller för den delen privat verksamhet, om nu inte Släktforskarförbundet är intresserade av att ta över tidskriften i den form som den finns idag, och har funnits i ett antal decennier.
 
Svenska Antavlor ska ju försvinna - nog vore väl SoH en väl så perfekt ersättning? Skulle det vara besvärligt ekonomiskt skulle man kanske kunna välja olika prenumerationskategorier... nöjer man sig med Släkthistoriskt Forum, så betalar man en viss avgift. Vill man även ha SoH, så betalar man mer (idag betalar jag 250:- om året för SoH om jag inte minns fel).
 
Mvh, Henrik

[Mikael Persson]

Personligen har jag inte alltför god ekonomi, med tre personer som lever på en lön. Så jag skulle inte anse det värt pengarna att betala enbart för att få vara medlem, även om avgiften sänktes betydligt. Släktforskarförbundets årsbok m.m. får jag ju ändå via den prenumerationen.  
Jag vill också hålla med om att det har varit en förbättring både i fråga om innehåll och i fråga om utseende på senaste tiden, efter en tids nedgång. För några år sedan skulle kanske ett sådant här förslag haft en viss möjlighet att gå igenom, men jag båda hoppas och tror att det inte kommer att gå vägen nu.  
Jag hoppas också att förslaget inte skapar för stor förstämdhet och/eller tveksamhet i fråga om att påbörja och fortsätta med artiklar inom ämnesområdet. Annars kunde förslaget i sig få till följd ett förhållande där nedläggning ses som ett bra alternativ.
 
Hälsningar, Mikael Persson

[Leif Boström]

Släkt och Hävd är den bästa genealogiska publikation som finns på svenska. Den har dessutom utkommit i över 50 år. Jag tycker att det behövs minst två publikationer på riksnivå som publicerar genealogiska artiklar. Som skribent är det bra att ha mer än ett alternativ för att få sin artikel publicerad. Därför är det också utmärkt att Släktforskarnas årsbok ges ut. De två publikationerna bör alltså ha olika redaktioner och vetenskapliga redaktionsråd.
 
I min värld är det skillnader på Släkt och Hävd och Släktforskarnas årsbok. Båda ställer höga krav på vetenskaplig stringens, men jag tycker Släkt och Hävd håller en högre vetenskaplig standard. Däremot passar Släktforskarnas årsbok bättre för längre utredningar. Jag ser dessutom gärna att Släkt och Hävd även i fortsättningen ges ut fyra gånger per år. Bidrag till utgivningen bör sökas från Vetenskapsrådet och andra.
 
Jag misstänker att förslaget att lägga ned Släkt och hävd är första steget mot att lägga ned Genealogiska föreningen (medvetet eller kanske omedvetet) och överlåta verksamheten till Släktforskarförbundet. Jag tycker att det i sig vore olyckligt, men om det skall göras, så tycker jag ändå att Släkt och hävd skall drivas vidare.
 
Jag tycker att förslaget att publicera GF-aktuellt på Internet istället för i pappersform är utmärkt. GF-aktuellts främsta värde är tillskotten till Genealogiska föreningens samlingar och en sådan beståndsförteckning lämpar sig ypperligt för Internetmediet. Det borde kunna hålla kostnaderna nere. Kallelsen till årsmötet bör kanske skickas i pappersform. Den skulle kunna biläggas i ett utskick av Släkt och Hävd.

[Jens Sandahl]

Jag har de senaste tio åren bläddrat mig igenom den aktuella utgivningen av SoH på biblioteket. Att det är en välgenomarbetad tidskrift har jag alltid känt. Men det har inte riktigt varit mina ämnen som har publicerats där under dessa tio år. Däremot har jag ofta gått tillbaka i äldre årgångar av SoH och de har stått sig som de genuina vetenskapliga tidskrifter de är, och jag hoppas och tror att de årgångar av SoH som jag ratat också kommer att stå sig inför framtiden.
 
Men en liten åsikt: Att lägga ner SoH är idiotiskt. Hellre då att fortsätta med den som en förening runt tidskriften. Tror nog att jag skulle ansluta mig då.

[Ian Hamilton GF]

Jag noterar med glädje att det påstådda förslaget att lägga ner Släkt och Hävd möter stark opposition och engagerad kritik från många släktforskare på Anbytarforum. Hade det funnits ett sådant förslag hade jag självfallet instämt i ramaskriet.
 
Nu finns inget sådant förslag utom i redaktörens föreställningsvärld. Övriga debattörer kanske kan ta till sig fakta på ett lite lugnare sätt.  
 
När Jonas Kuschner blev redaktör fick vi en kraftig kvalitetshöjning vad gäller innehållet och även den grafiska utformningen av tidskriften. Jonas har också breddat medarbetarskaran. Detta är utmärkta insatser som inte ska tas ifrån honom även om han också dragit på sig stark kritik.
 
Problem har främst uppstått med utgivningsplanen. Sedan Jonas tillträdde har knappast något häfte ens tillnärmelsevis kommit ut i tid. Kostnaderna har också gått upp på ett för styrelsen svårbemästrat sätt (illustrationer, extra korrektur etc). Reklamationer från prenumeranterna har hopat sig. 2003:1 kommer ut först i oktober, 6 månader försenat. En utgivningsplan med klara deadlines fastställdes av styrelsen i april 2003, men hade spruckit redan till midsommar.
 
I detta läge måste styrelsen agera. (Redan vid vårmötet aviserades att alternativ måste sökas om inte förseningarna kunde inhämtas). Vi resonerade ungefär så här:
 
Att säkra utgivningen med tre (fyra) nummer om året som hittills bedömdes kräva en anställd redaktion som kombinerade redaktionell kompetens (som Jonas ju har) med den viktiga förmågan att leverera i tid. Något sådant alternativ fanns inte inom styrelsens räckhåll vare sig personellt eller ekonomiskt. Jonas' eget förslag med en eller flera externa sponsorer har inte av den övriga styrelsen bedömts realistiskt ens på kort sikt, än mindre långsiktigt.
 
Att minska utgivningen till *ett* välmatat nummer per år framstod som mer realistiskt och på flera sätt attraktivt. Redan nu är pressläggningstiderna långa, men det kanske kunde accepteras om man kunde få en mer förutsägbar tidsplan. Det skulle minska arbetet med packning och utskick, och förhoppningsvis skulle ekonomin förbättras något (men fortfarande måste GFA sändas ut som tdigare, kanske i en förbättrad form).  
 
Tredje steget i resonemanget var följdriktigt. Skulle en Släkt och Hävd i årsboksformat klara sig i konkurrens med Förbundets Släktforskarnas Årsbok? Det framstod inte som självklart. Fanns det då möjlighet att samverka med Förbundet om en produkt som kunde bevara Släkt och Hävds profil, men som inkluderade det bästa ur Årsboken?  
 
Det är således två delförslag som kommer att underställas höstmötets beslut: 1) en minskning av utgivningstakten till en gång per år (men med bibehållet sidantal) och 2) att den nya årsboken går samman med Släkftorskarnas Årsbok till en gemensam årsskrift.  
 
Den nya årsskriften Släkt och Hävd - Släktforskarnas Årsbok förutsätts ingå som medlemsförmån i GF. Värdet av detta kan beräknas till 165 kr eller 240 kr beroende på om man utgår från subskriptionspris eller ordinarie medlemspris på årsboken. Om man inte tycker anser att övriga medlemsförmåner i GF är värda 85 kr (eller ens 10 kr!) har man inte mycket kunskap om vad GF erbjuder även personer på annan ort än Stockholm där samlingarna finns. Låt vara att GF-Aktuellt medvetet har hållits på en blygsam nivå som medlemsblad med aktuell information. Kvar står att man som medlem kan få hjälp att konsultera samlingarna per telefon, brev eller e-post och att vi håller en lokal öppen och bemannad med duktig personal måndag-fredag 10-16 (och mer) året om. Vem mer än GF håller sådan service?  I Sverige, i Norden?
 
I sammanhanget är det viktigt att understryka att samarbetet kan avbrytas av GF om vi inte är nöjda, och att utgivningsrätten till Släkt och Hävd (dvs namnet) kvarstannar hos GF. Vi kan alltså gå tillbaka till en egen årsbok eller periodisk skrift om det skulle bli nödvändigt. GF och Förbundet kommer dock enligt förslaget att inrätta ett organ (produktionsråd) för att se till att den gemensamma årsboken uppfyller båda parters krav på innehåll, utgivningsplan, ekonomi etc.
 
Långt ifrån att lägga ner vare sig Släkt och Hävd eller Släktforskarnas Årsbok betyder det att vi långsiktigt säkrar en plattform för kvalificerat genealogiskt kunskapsbygge och fördjupad vetenskaplig diskussion inom genealogi och närliggande ämnen. Visserligen kommer tidskriften ut med längre mellanrum (fast förhoppningsvis mer förutsebara) och visserligen får vi acceptera ett dubbelnamn men utrymmet för artiklar av hög kvalitet i Släkt och Hävds anda kommer inte att minskas.

[Henrik Mosén]

Vad jag förstår av ovanstående inlägg av Ian Hamilton så föreligger två förslag, varav det förstnämnda förslaget 1) en minskning av utgivningstakten till en gång per år (men med bibehållet sidantal) inte förefaller så dumt, om det nu vore en fördel att dra ner på antalet nummer per år.
 
Tyvärr verkar det både av Ian Hamiltons inlägg ovan och utskicken som kom med senaste SoH-numret och senaste numret av GF-Aktuellt, som att det är alternativ två 2) att den nya årsboken går samman med Släkftorskarnas Årsbok till en gemensam årsskrift som är det alternativ som förordas av Hamilton och styrelsen.
 
Hur kan man tolka en sammanslagning av SoH och Släktforskarnas årsbok som något annat än att det som Ian Hamilton i sin sista mening konstaterar utrymmet för artiklar av hög kvalitet i Släkt och Hävds anda kommer inte att minskas är helt orealistiskt, såvida inte omfånget på den nya ihopslagna SoH/Årsboken inte skulle öka dramatiskt?  
 
Skulle omfånget vara tänkt att öka dramatiskt, så minskar onekligen inte utrymmet, men som också konstaterats ovan så finns det helt säkert fördelar med två olika redaktioner, med lite olika inriktning och tankar kring hur publikationen skulle se ut.
 
Mvh, Henrik

[Kaj Janzon]

GF:s ordförande har levererat ett svar av samma typ som de för vården och lokaltrafiken ansvariga politikerna brukar leverera: Nedläggningen är ingen nedläggning utan i själva verket en väsentlig förbättring av service etc. TROR VERKLIGEN IAN HAMILTON ATT GF:S MEDLEMMAR INTE FÖRSTÅR INNEBÖRDEN AV STYRELSEFÖRSLAGET SOM DET PRESENTERATS FÖR OSS I GF-A Nr 155?
 
Det finns mycket att kommentera i hans inlägg, men jag tänkte inledningsvis koncentrera mig på ett par saker.
 
För det första det i mina ögon tämligen fantastiska påståendet om att GF skulle kunna behålla utgivningsbeviset för SoH, fast någon annan de facto står för utgivningen. Detta påstående vill jag bestämt hävda är kvalificerat nonsens. Syftet med detta nonsens är naturligtvis att kringgå bestämmelsen i GF:s stadgar om att en ändring av dessa kräver två efter varandra följande möten.
 
Eller vad säger förbundet om detta märkliga förslag? Är de förberedda på att överta ansvaret för utgivningen utan utgivningsbeviset? Vad är förbundet i så fall berett att göra för utfästelser gällande omfång och innehåll? Är det inte snart dags för att någon representant för förbundsstyrelsen kryper fram ur buskarna och klargör förbundets inställning i frågan?
 
Varför en avgående GF-ordförande på detta sätt så att säga vänder sig i dörren på väg ut för att sätta krokben för sin efterträdare, är inget som framgår av det han skriver i GF-aktuellt eller i sitt inlägg ovan. Eller är det tvärtom så att han vill hjälpa sin efterträdare på något sätt, med någonting som egentligen har mycket litet med SoH att göra? Som medlem skulle man i så fall gärna vilja veta vad detta någonting är. Försvårar eller underlättar ordförandens besked valberedningens arbete? Är det i så fall det som är avsikten med att lämna ett sådant besked strax före val av ny ordförande?
 
Ur demokratisynpunkt är det betänkligt att man vill fatta ett beslut som strider mot föreningens stadgar. Än mer betänkligt blir det då man, eftersom man inser att detta naturligt nog kommer att möta motstånd hos medlemmarna, väljer taktiken att i stället försöka kringgå stadgarna med en milt uttryckt genomskinlig SKENMANÖVER. Är det verkligen styrelsen som har tänkt ut denna briljanta lösning, och i så fall efter hur långa diskussioner och betänketid?
 
Frånsett det för ett demokratiskt samhälle förkastliga i tillvägagångssättet undrar man om någon juridiskt kunnig person konsulterats gällande denna manöver? Är det inte rimligt att man, innan beslut fattas som strider mot, eller medvetet söker kringgå, GF:s stadgar, klargör för såväl GF:s som förbundets styrelse vad de riskerar att göras ansvariga för egentligen?  
 
Detta är frågor som måste besvaras, innan beslut i frågan kan fattas och de måste besvaras genom en ordentlig och öppen diskussion, i demokratisk ordning. Demokrati är inte en pedagogisk metod för att styra en medlemskår likt en fårskock dit man vill att den ska gå, utan en metod för att fatta gemensamma beslut genom en förnuftig diskussion. EN SÅDAN DISKUSSION I EN FÖR FÖRENINGEN AVGÖRANDE FRÅGA SOM SoH:S FRAMTID MÅSTE FÅ TA LÄNGRE TID ÄN DE TRE VECKOR SOM NU ÅTERSTÅR INNAN GF:S HÖSTMÖTE FÖRVÄNTAS TA STÄLLNING TILL STYRELSENS FÖRSLAG.
 
Av denna anledning är det ytterst viktigt att så många medlemmar som möjligt tar sig till årsmötet 8/11 och röstar NEJ till styrelsens förslag.

[Stig Östenson]

Genealogiska Föreningens ordförande Ian Hamilton har nu gått in i debatten, den 20 oktober, kl 19.40 (Jag är senfärdig, och två andra har kommit före, men jag framför ändock vad jag ville). Hamilton börjar sitt inlägg med att göra gällande, att här är inte och har aldrig varit tal om nedläggning av Släkt och Hävd - något dylikt är blott ett hjärnspöke i redaktören Jonas Kuschners hjärna. Han fortsätter med att ge en beskrivning av de tankar som finns i hans egen och hans lydiga styelsemedlemmars hjärnor om Släkt och Hävd i ny skepnad och om Framtidens Släkt och Hävd, tankar, som enligt honom absolut inte betyder nedläggning.  
Jag tycker det är viktigt, att de som deltar i den här debatten utan att vara medlemmar i Genealogiska Föreningen skall veta följande:  föreningens medlemmar fick i fredags, den 17 oktober, informationsbladet GF-Aktuellt nr 155, där Ian Hamiklton på första sidan under rubriken Släkt och Hävd i ny skepnad? utvecklar tankar, som återkommer längre fram, på sidan 6, i ett osignerat bidrag under rubriken Framtidens Släkt och Hävd - säg din mening! Det som står där är detsamma som Ian Hamilton framför i sitt inlägg i dag, och när jag läste det i fredags, uppfattade min hjärna, att han menade nedläggning av Släkt och Hävd, och på samma sätt uppfattar min hjärna hans inlägg i dag. Jag utgår från att de föreningsmedlemmar, som hittills deltagit i denna debatt, gjort så, eftersom deras hjärnor har uppfattat Ian Hamiltons tankar i utskicket i fredags på samma sätt som min hjärna: nedläggning.Varken jag eller de har jagats av några från Jonas Kuschners hjärna härstammande spöken.Jag tror inte heller,att icke-medlemmars hjärnor uppfattar, att  det som Ian Hamilton meddelar i dag betyder, att han är väldigt intresserad av Släkt och Hävd och helst av allt skulle vilja att Genealogiska Föreningen fortsatte som huvudman för tidskriften, om detta blott vore möjligt. Jag uppfattar, att det han säger betyder : NEDLÄGGNING, och om alla andra uppfattar det han säger på samma sätt, så är det falsk varudeklaration av honom inte kalla det så.

[Ian Hamilton GF]

Jag trodde verkligen att jag i GFA 155 gjorde det fullt begripligt vad förslaget om Släkt och Hävd innebar, och att detta förslag innebar just en ny skepnad för tidskriften och inte en nedläggning av den. Att läsa somliga debattörers tolkning av vad jag och styrelsen egentligen menar är spöklikt och påminner om tidigare urspårade debatter på Rötter. Är det något i själva diskussionslistans form som gör att även goda forskare glömmer all källkritik och argumenterar mot vrångbilder av motståndarens ståndpunkter och argument? Är det för lätt att klicka förbi Förhandsgranska och bara vräka på?
 
De som följt den interna debatten i GF vet att jag alltid slagit vakt om Släkt och Hävd som det främsta medlet att arbeta för vetenskaplig genealogi, som våra stadgar kräver av oss. Hittills har jag fått styrelsens fulla stöd i detta fast gudarna ska veta att styrelsen inte bara nickar ja till allt ordföranden säger. När jag nu avgår efter 12 års ordförandeskap har jag inga andra motiv för mina förslag än att se till föreningens bästa och att säkra Släkt och Hävds fortbestånd i en långsiktigt hållbar form. Antydningar om annat tar jag faktiskt mycket illa upp, Jonas och Kaj.
 
De två stegen i resonemanget i mitt förra inlägg kräver kanske en ytterligare kommentar. Steg 1: Kan vi behålla antalet sidor per år men gå ner till utgivning som årsbok (ett tjockt häfte i stället för två enkla och ett dubbelhäfte)? Det är klart att vi kan. En normal årsvolym skulle då omfatta ca 220-240 sidor. Men det löser inte problemen. Steg 2 var att se om det finns möjliga fördelar i ett samarbete med Förbundet. Jag kan se flera uppenbara sådana.  
 
Släktforskarnas årsbok har hittills haft ett sidantal kring 350 sidor. Sidantalet kan kanske ökas något, men gränsen sätts nog av portotabellerna vid högst ett kilo. Det betyder att man inte kan sitta med en mätsticka och kvotera in artiklar 50-50 från GF och Förbundet. Men så ska naturligtvis inte ett redaktionsarbete gå till. Själv är jag övertygad om att artiklar som tidigare kvalificerat sig i Släkt och Hävds fyrhäftesversion kommer att hävda sig mycket bra, samtidigt som artiklar av en bredare sort som Förbundets Årsbok präglats av kommer att bidra till läsvärdet hos den nya produkten, inte minst bland de många SoH-läsare som efterlyst just en större bredd i innehållet.  
 
Mitt och styrelsemajoritetens förslag till höstmötet är därför att ta båda stegen på en gång redan från 2004: både årsboksformat och samgående med Förbundets årsbok. Vill någon föreslå något annat finns alla möjligheter att göra så. Det vore dock bra om man kunde presentera förslag som har någon grad av ekonomisk och praktisk genomförbarhet.
 
Stig Östenson: Jag beklagar djupt att Du reagerat så kraftigt mot förslaget eller snarare vad Du uppfattat som förslaget. Jag önskar verkligen att Du ville stanna både som en av SoHs bästa och flitigaste artikelförfattare och som hedersmedlem i GF. Men när Du raljerar om hjärnor och hjärnspöken så är det inte min text Du haft framför Dig. Jag har använt ordet föreställningsvärld, inte kommenterat meningsmotståndares hjärnfunktioner. Jag har för övrigt en hög uppfattning om mina kritikers intelligens, dock kanske främst sådan den visat sig i andra sammanhang än just här...
 
En detalj i Kaj Janzons angrepp: Att behålla utgivningsrätten för Släkt och Hävd hos GF även i fortsättningen var en självklar förutsättning redan från början i diskussionen med Förbundet, och väckte ingen som helst invändning. Så vad är problemet, och vari ligger det upprörande (kvalificerat nonsen mm)? Stadgarna ska följas och inte kringgås. Inget i stadgarna hindrar att föreningen söker samvekan med andra för att upfylla sina uppgifter. Inte heller föreskrivs någon viss utgivningstakt för SoH (det är nog tur). Bland det viktigaste i stadgarna är däremot att GF ska främja vetenskaplig genealogi, och det kommer jag även som avgången ordförande att fortsätta att medverka till efter förmåga.