Forskaretik

[Maj-Britt Sundin]

En principiell fråga.
Om jag pga stort förtroende överlämnar mina forskningsresultat till en annan forskare, bör då inte han ange mig som källhänvisning när han lämnar specifika uppgifter från det till utomstående?
Det är alltså en avsevärd forskning jag talar om.

[Lars Nylander]

Det är väl en självklarhet!  
Du har säkerligen lagt ned mycket tid och möda på forskningen, och detta kan inte den andre forskaren ta som sitt, utan det är du som skall äras.  
För det andra så kan du ha gjort fel i forskningen, och därför måste ditt namn stå med, så att den eventuella  felaktigheten kan utredas.

[Lotta Johansson]

Maj-Britt!
 
Naturligtvis bör den som överlämnar forskningsresultat till någon annan anges som källa! Det är väl nästan ännu viktigare än att ange källa till uppgifterna i övrigt! Både som credit till forskaren och som Lars säger, är det något fel i den så kan det utredas lättare.  
 
Mvh//Lotta

[Karl Göran Eriksson]

Det finns de som ser forskningen inom släktforskarrörelsen som ett enda gemensamt projekt, där vi ständigt fyller på kunskapsmassan och generöst delar med oss till våra kollegor. Man tycks stå på samma plattform besjälade av samma idealitet utan hänsyn till arbetsinsats och kostnader. För en del är det därför också följdriktigt att dela med sig av forskningsresultat man får av andra. Generositeten är tyvärr inte alltid ömsesidig. Att få plats med det lilla utrymme som en uppgiftslämnares namn kräver, förefaller många gånger svårt (erhållen information var kanhända  för omfattande). Även om situationen förbättrats gäller det i synnerhet nätets genealogiska hemsidor. Förutom denna etiska aspekt är det förstås också oacceptabelt i forskningshänseende att utelämna källorna. De flesta forskare vill ha kontroll över sitt material. Han/hon kan välja allt mellan att släppa det fritt på internet eller att låta det ligga i skrivbordslådan. Detta val är tillhör emellertid alltid den som utfört forskningen, ingen annan. Jag kan alltså inte använda mottagen forskning och delge den för en tredje person (avser även Internet), såvida det inte från början var uttalat eller införstått. Vill vi bibehålla generositeten bland släktforskare måste vi visa respekt för våra uppgiftslämnande kollegor, annars är risken stor att fler väljer att sitta på sitt material.

[Essan Gradhman]

Tyvärr finns det en hel del oseriösa släktforskare.
Jag har själv råkat ut för en oseriös släkting, Personen ifråga fick hela min forskning på en speciell släkt,sedan forskade han framåt i tiden en genearation. Gick sedan ut till alla mina kusiner och erbjöd forskningen till ett pris av 450:-kr utan att ange mitt namn. Även JAG fick detta erbjudande....att köpa min egen forskning + 1 generation för samma pris! Snacka om att vara fräck!
 
En kvinna i Sthlm fick del av min forskning på samma släkt, ifall hon skickade sin forskning, alltså den gren hon tillhörde. Men tyvärr försvann kvinnan från min horisont trots ett flertal mail och påstötanden från mig.  
Jag har lagt ner åtskilliga tusenlappar på min forskning och då tycker jag att de som får ta del av den åtminstone kan lämna något i utbyte.
Med hopp om bättre samarbete!
Essan G

[Rolf Liljhammar]

Essan!
Ang den forskning som blev pålagd en  
generation, så bör rimligtvis upphovsrätten  
vara  
din.
I och med att du skapat en produkt,  
släktutredningen, så är upphovsrätten din  
under  
din livstid plus ytterligare 70 år.
Jag tror att du kan kräva skadestånd av din  
släkting.
 
Det finns mer info på Patent o  
Regstreringsverket
 
Kanske kan vara bra att du markerar din rätt i  
frågan.
 
Mvh
 
Rolf L

[CGO]

Jag har också råkat ut för att bli utnyttjad av andra människor.
I min hemförsamling är ett flertal böcker förstörda genom brand och för att komma vidare har jag arbetat mycket med domböcker bl.a.
I god tro har jag gett uppgifter till mycket avlägsna släktingar som sedan har presenterat sina antavlor i släktforskartidningar och några har till och med gett ut släktböcker utan att ange var de har fått uppgifterna ifrån. De har också fått mycket fina recensioner för att de har kommit så långt tillbaka i sin forskning vilket är mycket ovanligt.
Dessutom har en person lämnat kopior, till sina närmare släktingar, på de uppgifter han fått utav mej. Enligt min mening borde han istället hänvisat till mej och jag i min tur kunde avgjort om jag velat lämna materialet vidare. Själv har han inte lämnat några data om sin släktgren till mej.
Både arg och ledsen.

[Niclas Rosenbalck]

Upptäckte idag på två skilda släktforskares hemsidor (med sin forskning utlagd på Disbyt) material som härrör sig ifrån min forskning i bl a Uthöfdan och Åbogen i Virestads församling i Kronobergs län. Det var personuppgifter ifrån 1600-talet som jag vaskat fram ur domböcker och skattelängder under en längre period och endast förmedlat till några få personer (som i sin tur har lagt ut dem på sina hemsidor med mig som referens). Dessa två släktforskare som jag hittade mina uppgifter hos har jag mig vetterligt aldrig varit i kontakt med. Jag har absolut inget emot att dela med mig av min forskning, det ser jag som ett av målen -  att kunna förmedla, utbyta och skapa kontakter är en av tjusningarna med släktforskning. Det som jag reagerar mot är att det inte framgår varifrån uppgifterna kommer. En liten notis om att de inte själva forskat fram uppgifterna kunde ha medföljt och hänvisning till vart de fått dem. Tyvärr har de även råkat få med felaktiga anor och barn som jag ställde upp som hypoteser, vilket tyder på godtycklighet vad gäller källkritik. Detta upprör mig mest eftersom det på detta vis sprids felaktigheter på felaktigheter. Källangivelse är viktigt även för material som inte forskats fram själva.
Kommer i all vänlighet att påtala detta för vederbörande.

[Clary Olsson]

Bättre förekomma än förekommas. Mitt namn är  
Clary Olsson (CGO)

[Jan-Christer Strahlert]

Bättre förekomma än förekommas !
Jag har forskat i drygt 20 år på en socken, område i södra Möre ( Torsås med omnejd). Jag har kommit i kontakt med många forskare som har samma område. Några av dessa har jag ingått samarbete med under viss tid, ibland ganska länge. En del har jag fortfarande förmånen att ha kontakt och samarbete med. Genom att jag givmilt delat med mig av mina register och resultat genom åren har mina framforskade uppgifter spritts på många händer. Nu är det ju så att jag inte själv alltid har kommit fram till mina resultat, utan det är en samverkan av många forskare. Vi har alla dragit lasset, men på olika sätt. Ngn har tittat på kyrkoarkivalier, ngn annan på domböcker, ngn tredje på litteratur och bilder. Skulle jag känna avundsjuka eller bli irriterad om ngn av mina forskarvänner skulle presentera sitt material, när jag kanske har bidragit med viss del. NEJ. Vi har ju samverkat till det presenterade resultatet. Det viktigaste är ju att föra forskningen framåt och att resultatet blir relevant. Sedan kan det ju förekomma avarter inom forskarvärlden, där man sno uppgifter. Men sådant brukar i regel kunna genomskådas ganska fort, och då gäller det att stämma i bäcken. Det har jag själv gjort några ggr under årens lopp. Jag har helt enkelt slutat leverera uppgifter dit läckorna förekommer.  Jan-Chruster Strahlert

[Essan Gradhman]

Hej Jan-Christer!
I mitt fall handlar det inte om att jag är avundsjuk. Det är flera här på Anbytarforum som fått min hjälp bl a med Långsele/Graninge och jag har inte begärt att mitt namn ska stå med på deras hemsidor.  
Det JAG reagerar mest emot är att en människa har mage att ta betalt för något som en annan forskat fram....samt även ge samma erbjudande till den som forskat fram uppgifterna. Fräckt så det förslår!!
MVH
Essan G

[Bernt Bergkvist]

I Internets barndom, men även fortfarande fanns ett slagord: All information vill vara fri. Det användes av många mjukvarupirater för att rättfärdiga sitt piratkopierande, men i grund och botten fanns också ett medvetande att det som en gång publicerats kan tillgodogöras av vem som helst. Internet var den stora förlösande faktorn som gjorde att det blev lätt att hitta den publicerade informationen.
 
Om vi då applicerar detta på släktforskare så uppstår det självklara i att människor använder Internet som arkiv att söka ur, och där hittar en massa information som de kan ha nytta av. Och lika naturligt är det då att felaktigheter sprids snabbt, då information lätt kan ta omvägar från en seriös forskares hemsida, till en annan hemsida, till en databas i USA, till en annan hemsida. Informationen kan kopieras och förflyttas i många steg, och naturligtvis försvinner källhänvisningarna på vägen liksom att datum och namn förändras.
 
Jag tror att många som hittat information om sin släkt på Internet ser det som lika mycket värt som att sitta och lusläsa en dombok. Men naturligtvis är det viktigt att vi alltid trycker på att källorna skall redovisas, och att vi lär oss att kontrollera källorna. Jag ser dock ett problem med tillgängligheten i detta. Källor på Internet är tillgängliga dygnet runt, 365 dagar om året. De finns i datorn på skrivbordet som man når vare sig det är värmebölja, snöstorm eller åska och hagel. Det jämfört med att köa till arkiv, ta hem microkort med posten etc gör att många inte kontrollerar all information de hittar på nätet.
 
Lösningen är naturligtvis att vi får mer tillgängliga originalkällor, modell Genline, men också att fler källor publiceras på Internet. Vi har domböcker, dagstidningar, telefonkataloger, SCB-register, våra CD-skivor över döda, emigrerade, soldater, smeder och boende i stadsdelar etc. Det är en enorm arbetsinsats som måste till för att släktforskningen på ett skall fortsätta få vara en folkrörelse med en seriös framtoning.
 
Och naturligtvis är det så att information som man tillgodogjort sig gratis inte skall säljas vidare, det är inte så släktforkarrörelsen fortsätter att utvecklas. Tvärtom är givmildhet och förmåga att dela med sig en grundbult för att vi skall få ha det trevligt. Däri ligger forkaretiken, inte i huruvuda man får använda något på en hemsida eller inte. Har man tagit del av något gratis, så delar man med sig av det gratis. Gärna med angivande av källa och vem som forskat fram det, gärna kontrollerat med originalkälla, men inte med ett vidhäftat inbetalningskort.
 
För min del förstår jag dessutom inte hur någon vill betala 450:- för att tas ifrån nöjet att själv forska reda på sin släkt, men så är jag insnöad släktforskare också.
 
Bernt Bergkvist

[Jan-Christer Strahlert]

Hej Essan
Jag håller helt med dig. I ditt fall rör det sig om fula fisken och han/hon skall snabbt upp till ytan och visas upp. Vederbörande har för länge sedan passerat det som är vett o etikett samt heder. Det jag menar i mitt inlägg om att sno är att medvetet eller omedvetet ta mina uppgifter rakt av och använda dem som sina register utan att nämna att jag var anfångare till dem, eller hänvisa andra forskare direkt till mig eller mina seriösa forskarkollegor. Stå på dig och sätt dit den som försöker sälja dina uppgifter till dej.  
Jan-Christer

[Sten-Sture Tersmeden]

Källa på källa på källa?
Borde kanske inte ge min i denna diskussion, men hur långt skall man föra det hela? Anta att forskare C hänvisar till vad B hittat med hjälp av forskning som A utfört!! Till slut kan det bli en lång rad av källhänvisningar!  Skall vi ange vilken präst som skrivit i kyrkboken??
Man skall inte föra detta in absurdom, eller?

[Rikard Rikardsson]

Jag anser att de enda tillförlitliga källorna är de man kollat själv i kyrkböcker mm. Om man hittar uppgifter på internet så kan man ta med sig dessa som hjälp i sin egen forskning men att skriva in tex Anders Anderssons hemsida som källa för en flera hundra år gammal uppgift tycker jag är värre än att inte skriva någon källa alls. Däremot så tycker jag liksom de flesta andra forskare att det är helt förkastligt att ta betalt för uppgifter man själv (eller i värsta fall andra) forskat fram såvida man inte publiocerat sin forskning i en bok el dyl som i sig medfört omkostnader.  
Släktforskning är en tillräckligt dyr hobby som den är och alla kan göra fel och alla kan behöva hjälp därför bör man som en god släktforsdkare villigt gratis delge andra med sina uppgifter, man kommer då sannolikt att få mer betalt iform av vänner och nya uppslag än vad man någonsin kan få om man skickar inbetalningskort med sin forskning.
 
MVH  
Rikard Rikardsson (ej OS-medaljör)

[Torsten Berglund]

Sten-Sture!
 
Att förtiga vem som först utfört forskningen eller gjort ett källfynd som jag själv eller andra ev. byggt vidare på, ter sig för mig betydligt mer absurt än att ange källa på källa på källa som du kallar det. Dock bör man väl lämpligen skilja på källor och uppgiftslämnare/meddelare av uppgifter.  
 
För övrigt är det knappast någon större ansträngning att notera i de egna släktanteckningarna eller i släktforskningsprogrammet/manuskriptet/uppsatsen/släktboken etc att en viss uppgift, som framgår av t ex en dombok eller kyrkbok, meddelats mig av AA och/eller att uppgiften också observerats av CC som framgår av hans/hennes hemsida http://www.hemsida.se. På samma sätt hänvisar man ju till tryckta arbeten som berör den egna forskningen, även om man själv kontrollerat litteraturuppgifterna mot de otryckta källorna och ibland måhända fört forskningen vidare.

[Mats Högberg]

Hej!
Jag håller med Torsten. Använder Min Släkt och skriver alltid in under källa den forskares namn som gett mig uppgiften. När jag senare själv kollar originalkällan ändrar jag men lägger då in forskarens namn under noteringar. På så sätt håller jag reda på vem som först gav mig informationen.
Mvh - Mats Högberg

[johann berg]

En seriös genealog anger källan/källorna !
Oberoende av hur många forskare som tassat ikring/karterat individen eller släktkretsen tidigare. Hur skall man annars kunna följa
forskningsfrontens utveckling. När det gäller  
i tryck kommen forskning har recencenterna på
exempelvis Släkthistoriskt Forum och Släkt och
Hävd en viktig uppgift att fylla. Kretsen av  
recencenter och litteraturkritiker på det  
genealogiska området har dock visat sig vara  
väl liten. Ett exempel på detta är bla att
man inte kommit tillrätta med den redaktionella
principlösheten bakom de senaste (läs efter 1970)
årgångarna av OAK.

[Håkan Skogsjö]

OAK = Ointroducerad adels kalender (ifall någon undrade).

[Jörgen Tollesson]

I ett nyss skapat kuriosakabinett med det föga upplysande namnet Urladdninger, närmare bestämt i diskussionen Övriga ämnen: Urladdningar: Landskap > Bohuslän > Socknar > Lane-Ryr, diskuteras också oskicket att uppträda i lånta fjädrar och kalla någon annans arbete för mitt.

[Ammi Lindbergh]

Forskaretik? Är inte det att också skriva sitt riktiga namn?Jag undrar varför en del inte skriver sina inlägg i eget namn,har man inte rent mjöl i påsen eller är man egoistisk när man lämnar så få uppgifter som möjligt på det man frågar om..det kallar jag inte god forskaretik i alla fall.

[Kjell Johansson]

Ammi Lindbergh! Vad är det som säger att det är ditt riktiga namn. Du kan ju faktiskt heta något helt annat.

[Håkan Skogsjö]

Jag tycker det är ganska självklart att man berättar vem man är när man talar till andra. Precis som man presenterar sig i telefon när man ringer till folk man inte känner, så berättar man vem man är när man skriver inlägg i Anbytarforum. Att det sedan är möjligt att använda falskt namn både i telefon och i Anbytarforum är ju knappast något skäl för att göra det. Vanligt hyfs och vett - som ju de flesta människor ändå tycker att anständigheten påbjuder - säger att man inte gör så och man vill bli bemött på ett seriöst sätt och inte göra folk irriterade eller arga.

[Göte Hansson]

Angående att framträda med eget namn: när någon skriver ett inlägg utan att uppge namn så följer ofta ett påpekande om att namnet skall skrivas in.
Dock görs dessa tillrättavisanden aldrig under rubriken Resande, där de oidentifierbara namnen är mest frekvent förekommande. Beror detta på en slump, eller föreligger det en överbeskyddande inställning till resandeforskare? Med tanke på den stolthet som många av resandeättlingarna förefaller ha över sitt ursprung verkar det inte finnas någon anledning att särbehandla denna forskargrupp...

[Ammi Lindbergh]

Kjell! Till skillnad mot dig så har jag i alla fall angett en email adress!
Om man bara är ute efter att få,utan att ge då är det inte heller god forskaretik!
Jag tycker det är bra att man på anbytarforumet håller efterde som inte håller sig till reglerna.Det bevisar bl a att man vill hålla sig på en seriös nivå.

[Kjell Johansson]

Ammi! Mitt Outlook Express var tydligen felinställt tidigare så därför kunde jag inte se din e-postadress. Trodde därför att du inte angivit den och därav skrev jag som jag gjorde. Ursäkta,och hoppas att du är nöjd med min förklaring. Att jag inte angav min egen adress berodde alltså på jag inte kunde läsa din.

[Mikael Persson]

Lugn och fin!
En annan, fullt legitim, orsak till att en del inte anger sin e-postadress kan ju faktiskt vara att de inte har någon! De kanske sitter på biblioteket eller i skolan och surfar ut på Rötters och Anbytarforums sidor.
 
Hälsningar
Mikael

[Gunnar Jonsson]

Sen så behöver man ju faktiskt inte ange sin e-postadress. Enligt Anbytarforums anvisningar räcker det med för- och efternamn.
 
Gunnar