Äktenskapet

[Stefan Karlsson]

Gunnar,
 
inget mystiskt här. Det finns inget i vigselboken (Sunnersberg C:3, s. 462) som säger att brudparets föräldrar skulle varit närvarande, eller ens i livet, vid vigseln.

[Gunnar Ljuslin]

Tack för svaret. Nej det verkar så. Det står ju att kolumnen bara redovisar föräldrarnas namn. Jag gjorde en övertolkning eftersom det är brukligt att någon överlämnar bruden. Det borde ju vara hennes föräldrar. Jag tolkade det som att de var fysiskt närvarande för detta och att då borde ju även Olofs föräldrar vara närvarande. Men det finns faktiskt ingen kolumn som anger vilka som var närvarande. Lite trist med så enkla förklaringar.

[Maud Svensson]

I Sverige har det aldrig varit brukligt att någon överlämnar bruden rent fysiskt, såsom sker vid bröllop i bland annat Storbritannien och USA, det vill säga att brudens far (eller annan manlig släkting) för bruden till altaret och där överlämnar henne till brudgummen. Den svenska vigselseden är att brud och brudgum går tillsammans fram till altaret. Det är först under senare år (från 1990-talet) som en del svenska brudar - som påverkats av amerikanska filmer - fått för sig att pappa ska leda dem uppför altargången.
 
Fram till 1872 fick svenska kvinnor inte gifta sig utan tillstånd från giftomannen, det vill säga fadern eller, om han var avliden, en broder eller annan förmyndare. Men till altaret gick de alltså alltid sida vid sida med sin utvalde blivande make.
 
(Meddelandet ändrat av mausve 2013-09-24 14:05)

[Lars Larsson]

Maud,
 
läser med intresse din redogörelse för vigsel här ovan. Har du möjligtvis info om när tärnor började införas och likaså seden med att kasta risgryn?
 
Lars

[Ingela Martenius]

Adliga kvinnor var underställda giftoman till 1882.
Det skall påpekas att giftomannens bifall var nödvändigt vare sig bruden var myndig eller ej.
Kvinnor kunde också vara giftomän, men de måste vara myndiga (vilket t.ex. änkor alltid var).
 
Tärnor och marskalkar (förr brudsvenner) är en tradition åtminstone från medeltiden. En brud måste ha ett följe av uppvaktande kvinnor, för att se så att allt gick rätt till - de skyddade bruden.
Åtminstone från protestantisk tid (dvs runt sekelskiftet 1600-talet) är seden att brud och brudgum tågar in i kyrkan under brudpäll, dvs en baldakin som hålls uppe av två unga (ogifta) kvinnor (på brudens sida) och två unga (ogifta) män (på brudgummens sida).
 
Att kasta risgryn är en mycket sen, borgerlig sed i Sverige.
 
Ingela

[Vincent Eldefors]

Seden att kasta ris, eller snarare vad som helst som symboliserar fruktbarhet, är i grunden mycket gammal. I modern tid blev det emellertid mer vanligt förekommande i Sverige i slutet av 1800-talet. Det är egentligen en gammal fruktbarhetsrit som tar sin början i det tidiga romerska riket (riterna har sannolikt än äldre historia än så men kanske i andra versioner). Variationer har senare förekommit i många länder. Man har använt vete (i romarriket), dadlar, fikon eller blommor beroende på var och när bröllop har ägt rum. Så småningom har det blivit mer av ett allmänt lyckönskande än en fruktbarhetsrit. I Italien kastar man exempelvis ofta konfetti som ska symbolisera pengar och god lycka för bröllopsparet.
 
Den här typen av traditioner och seder har helt enkelt ingenting alls med moderna religioner såsom kristendomen att göra så att kalla det för en borgerlig sed blir lite märkligt då det förekommit (och förekommer) oavsett om vigseln i sig varit borgerlig eller inte. Det är något som förekommer över hela jorden i olika varianter.

[Anna-Carin Betzén]

Vincent,  
 
Borgerlig har med tiden fått flera olika betydelser. Borgerlig sed betyder här inte att den står i motsats till kyrklig/kristen sed (eller socialdemokratisk sed), utan syftar på sedvänjor hos borgerskapet (ungefär städernas medelklass, med dagens språkbruk) till skillnad från seder hos lantbefolkning/bönder/allmoge.
 
(Meddelandet ändrat av acb 2013-09-25 13:17)

[Vincent Eldefors]

Jo, jag vet mycket väl att ord kan ha olika betydelser  Om man inte skriver vad man menar så måste man väl dock tolka ordet utifrån sitt sammanhang och också anta att vi använder dagens språkbruk

[Anna-Carin Betzén]

Tja, olika läsare kan uppenbarligen se olika sammanhang i en och samma text, och då kan det bli missförstånd... För mig var sammanhanget historiska vigselseder i Sverige, och då var tolkningen glasklar.

[Maud Svensson]

Vad gäller risgrynskastandet har jag läst någonstans - tyvärr glömt var - att seden kom hit från England (runt förra sekelskiftet, om jag minns rätt) och att engelsmännen i sin tur hämtat den från Indien. Såvitt jag kunnat finna kastades det innan dess ingenting på svenska brudpar - vare sig vete, dadlar eller fikon.

[Vincent Eldefors]

Det var ursprungligen vete som användes i England men seden fanns där långt innan deras tid i Indien (där det dock säkerligen fanns varianter ännu tidigare precis som på de flesta andra håll i världen). Under Elizabeth I så övergick man till småkakor. Sedermera ansågs detta av de flesta bli för dyrt och man övergick allt mer till ris. Dadlar och fikon har av naturliga skäl främst använts i Nordafrika och en bit österut.

[Maud Svensson]

Inte för att jag misstror dina uppgifter om de engelska sederna, men en källa vore tacknämligt. Även till det du skrev tidigare: I modern tid blev det [att kasta ris eller annat på brudpar] emellertid mer vanligt förekommande (min kursivering) i Sverige i slutet av 1800-talet - har du alltså belägg för att det kastades saker på svenska brudpar innan risgrynsseden importerades?
 
(Meddelandet ändrat av mausve 2013-09-26 21:59)

[Vincent Eldefors]

Det har nog alltid handlat om risgryn i modern tid i Sverige. Sverige är dock en väldigt liten del av världen och vi har mycket sällan varit först med något  Innan kristen tid så har det också funnits ett antal olika fruktbarhetsriter.
 
Att det så att säga kom tillbaka hit redan i slutet av 1800-talet kan man läsa bland annat på Svenska kyrkans egen webbplats:
 
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=648100

[Stefan Simander]

1734 års lag. Giftermålsbalken.
 
http://gustafwhagstrom.blogg.se/2010/october/utkast-okt-26-2010.html