Stina Hanssons Svensk bröllopsdiktning är en
undersökning av ett omfattande kronologiskt
urval av svenska bröllopsskrifter från 1600- och
1700-talen: en grundläggande inventering av en
tämligen okänd provins i den svenska litteraturens
historia.
Vilka skrev?
Vilka uppvaktades och varför?
Hur utformades bröllopsdikterna under olika tider?
Hur gick det till när svenska blev huvudspråket i Sverige
för denna gamla genre ur europeisk renässanslitteratur?
På vilket sätt kan man förklara genrens otroliga popularitet
under sent 1600- och tidigt 1700-tal, och hur kom det sig
att den råkade i missrykte mot slutet av 1700talet?
Parallellt med frågor av denna typ undersöks
också vad studiet av bröllopsdiktningen kan ge när
det gäller den större frågan om hur man diktade
inom repertoardiktningens ram.
Det sker genom studier av hur de gamla renässansrepertoarerna
för bröllopsdiktning överfördes till svenska,
hur de byggdes ut, varierades och förändrades
av diktare vilkas innovationer då och då vann
insteg i repertoaren, liksom av hur repertoarerna
under 1700-talets lopp mister det mesta av sin
innovativa potens i takt med att den så kallade
verkdiktningen får ett allt större rum.
Dessutom finns förstås ett mycket intressant personregister
för oss släktforskare på sidan 490:
Registret upptar endast historiska personer. Brudparen står, liksom i materialet i Carolina,
alltid på brudgummens efternamn: brudparens namn följs av årtalet för bröllopet. Fetstils-
markerade sidhänvisningar hänvisar till utförligare kommentarer kring bröllopsskriften i
fråga.
Trevlig läsning och kanske du får något napp i någon släkt. Jag fick iallafall flera!
gupea.ub.gu.se/bitstream/2077/28577/1/gupea_2077_28577_1.pdf