ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning driven av Sveriges Släktforskarförbund
ssf logo blue Rötter - din källa för släktforskning

Choose language:
Anbytarforum

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se

Författare Ämne: Flyttningar  (läst 3046 gånger)

2005-04-16, 09:03
läst 3046 gånger

Utloggad Walter Haury

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 367
  • Senast inloggad: 2006-09-21, 17:54
    • Visa profil
Hej!
 
Framförallt i slutet av 1700-talet och i början av 1800-talet verkar det nästan ha varit obligatoriskt att lantfolkets söner och döttrar ungefär vid 17 års ålder lämnade sina föräldrarhem och vandrade några år som dräng eller piga från gård till gård. Mest stannade de bara ett år på samma ställe.  
 
Jag skulle gärna vilja veta om det finns ett speciellt ord för detta fenomen. Statersystemet under 1800-talet var väl inte fullt det samma.
 
Med hälsningar från Tyskland
 
Walter

2005-04-17, 09:29
Svar #1

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-03-09, 12:16
    • Visa profil
Hej Walter!
 
Det var synd, att ingen kom med ett bra svar på Din intressanta fråga. Någon måste väl ha kartlagt bakgrunden och omfattningen av denna utbredda sedvana. Mitt område är Södermanlands landsbygd och där är det, som Du säger, näst intill obligatoriskt, att söner och döttrar tar dräng- resp. pigplats strax efter komfirmationen.
 
Det var vanligt, att första platsen togs hos någon morbror eller annan nära släkting i hembyn eller nära föräldrahemmet. Sedan vidgades området med årliga flyttningar, tills det så småningom blev dags för giftermål.  
 
I min släkt har detta fortsatt, generation efter generation, nästan utan undantag, fram till min egen mor, som tog sin första pigplats vid 15 års ålder. Jag har alltid trott, att detta bruk är uråldrigt, men jag är kanske lurad av Tegn?rs Fritiofs Saga.  
 
Jag tror inte, att det hade ekonomiska orsaker, samma familj som skickade sin son på drängtjänst i grannbyn, kunde själv stadsla en dräng i samma ålder. Det var nog snarare en del i uppfostran och betraktades mer eller mindre som självklart. Jag har också noterat i flera fall, att en son eller dotter som stannar kvar i föräldrahemmet efter 20 års ålder, ofta förblir ogift. Ibland framgår, att det var något fel på dem.
 
Vi får hoppas att någon kommer med ett mera uttömmande svar, gärna med litteraturhänvisning.
 
Per Thorsell.

2005-04-17, 13:34
Svar #2

Rune Edström (Rune)

Hej
Har en stark misstanke att det finns ingen litteratur, även om det mesta finns forskat kring, så jag tror på dej Per. Det var för att ungen skulle lära sig veta hut, att han blev skickat hemifrån efter det han gått och läst, för då räknades han fullvuxen och skulle försörja sig själv. Fick byta kortbyxorna utan fickor mot långbyxor med fickor. Dessutom kanske en rova (fickur) med kedja.
mvh
rune

2005-04-17, 17:17
Svar #3

Utloggad Lena-Maria Jansson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 127
  • Senast inloggad: 2008-06-17, 11:27
    • Visa profil
Vad jag har läst så handlade det även om att lära sig. Att en flicka sändes till den husmor som var duktigast på att väva, sen till en som var erkänt bra på matlagning, en som hade god hand om djuren osv Därmed så när det var dags att gifta sig kunde hon allt en god husmor skulle kunna. Kan ha varit liknande för män. Men har inte sett något om det.
 
Men en annan viktig del var att som anställd fick man betalt, hemma så arbetade man utan lön. Lönen var i kläder och tyg, på så sätt kunde man tjäna ihop kläder för ett helt liv. Man var rädd om de kläder man hade och om man förblev fattig så kunde det hända att man fick använda samma kläder hela livet. Så desto duktigare man var desto mer hade man i kistan som man sen hade att klä sig med.  
 
Lite som jag snappat upp under åren som etnolog och arbete på museum, så därför inga källor.
MVH
Lena-Maria

2005-04-17, 20:56
Svar #4

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11841
  • Senast inloggad: 2022-08-10, 10:49
    • Visa profil
Beträffande en son eller dotter, som stannade hemma, kunde det vara så att någon, om det fanns flera barn, förväntades stanna kvar hemma för att ta hand om sina föräldrar. Det blev väl isåfall den, som inte var så gångbar på äktenskapsmarknaden, antar jag. Precis som du Per har noterat, de med t ex lyten.
 
Ann-Mari B
Ann-Mari Bäckman

2005-04-17, 21:46
Svar #5

Utloggad Anita Berglund Eriksson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1698
  • Senast inloggad: 2022-08-04, 18:20
    • Visa profil
    • anitaberglund.se
I de flesta fall, skulle jag tro, var skälet till att unga pojkar och flickor, i många fall inte äldre än 10-12 år, tog plats som dräng eller piga var av ekonomiska skäl. I en stuga full av barn fanns inte möjlighet eller råd att mätta alla munnar. Barnen fick så fort det var möjligt ge sig ut och tjäna sitt eget levebröd. Att det även var ett sätt att lära sig ta hand om djur och hushåll sågs väl bara som ett plus, innan det det blev dags för ungdomarna att bilda egen familj och hushåll.

2005-04-18, 09:23
Svar #6

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-03-09, 12:16
    • Visa profil
Anita.
 
Det kanske finns skillnader lokalt och över tid. Kan Du ange ungefär när och var Du gjort Dina observationer. I Sörmland är det praktiskt taget bara fader- och/eller moderlösa barn, som inte bor kvar i föräldrahemmet, åtminstone till 14, oftast 16 års ålder.  
 
Mindre barn som bor hos främmande noteras som fosterbarn eller, från omkring 13 års ålder, som tjänstegosse/tjänsteflicka.
 
Det är inte alldeles enkelt att tolka de uppgifter om titel som finns i husförhörslängderna. Min farfar, född 1883, var torparson vid ett stort gods. Han står som son ända tills han gifter sig 1905. I hans Arbetsbetyg från 1906 står: ... som härstädes gått i dagsverke, dels såsom hjon under 3 år, dels som dräng under 7 år .... Jag tror att dagsverket räknades som en halv karl upp till 16 års ålder, sedan som hel karl.
 
Det blev visst litet utanför ämnet.
 
Per Thorsell.

2005-04-18, 10:36
Svar #7

Utloggad Anita Berglund Eriksson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1698
  • Senast inloggad: 2022-08-04, 18:20
    • Visa profil
    • anitaberglund.se
Hej Per!
Jag har bara min egen släktforskning att falla tillbaka på och i det här fallet är det ganska lätt att verifiera. I min egen familj är detta påtagligt.  Min mamma var bara 10 (!) år när hon första gången fick åka till en grannby och vara lillpiga i ett halvår (förjulsvintern) innan skolterminen började efter jul. I den skogsby mamma bodde var det bara skolterminer efter jul (det här var i slutet av 20-talet och början av 30-talet). Det här förfarandet att hjälpa till med försörjningen vid mycket unga år i familjen gällde alla hennes 13 syskon så snart de bara kunde. För bröderna gällde det att följa med pappan i skogsarbetet så snart de var stora nog att orka följa med, och det var de i allmänhet redan vid 10-12 års ålder. Helt horribelt idag, kan man tycka.... För några av bröderna blev det att vara lilldräng hos någon under den tid som inte skolan gällde. Detta innebar arbete mot bostad och mat.  Detsamma gällde min pappa och hans 10 syskon.  
 
Givetvis var hemmet deras stationära plats mellan arbetsperioderna, så de hade ju inte flyttat hemifrån definitivt vid så unga år. Min äldsta moster (f 1909) växte dock upp som fosterbarn hos sin farmor av samma ekonomiska skäl. Jag vet att det här förfarandet var mycket vanligt bland fattiga och barnrika familjer i de socknar i Ångermanland som jag mestadels har forskat på.
 
Det här är ju ganska sent i tiden, men helt klart var detta vanligt även tidigare. 1800-tal och början av 1900-talet.
 
Mvh Anita

2005-04-18, 18:26
Svar #8

Utloggad Per Thorsell

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1827
  • Senast inloggad: 2022-03-09, 12:16
    • Visa profil
Ja, att barnarbete var regel, både inom och utom hemmet är väl klart, men det är knappast möjligt att få en uppfattning om villkor eller omfattning genom de vanliga husförhörslängderna. I sockenstämmoprotokoll har jag sett, att socknen kunde få betala mera för att utackordera en föräldralös 5-åring än hans 12-årige bror. Det måste rimligen bero på, att 12-åringens arbetskraft var värd något. Det var också dyrare att utackordera pojkar än flickor.
 
Ett intressant ämne, som borde finnas systematiskt behandlat.
 
De dräng- och pigtjänster som Walter frågar om har i allmänhet en annan karaktär. De finns egentligen i alla samhällsklasser, fast prästen skickade sina döttrar till en annan präst eller till någon ämbetsman i staden. Där kallades de inte pigor, utan mamsell, men sysslorna var nog ungefär desamma.
 
Per Thorsell.

2005-04-18, 18:54
Svar #9

Utloggad Anita Berglund Eriksson

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1698
  • Senast inloggad: 2022-08-04, 18:20
    • Visa profil
    • anitaberglund.se
Per! Nej, det barnarbete eller typ fosterbarn som jag berättat om har jag inte sett finns med i husförhörslängderna. Jag har dock genom många berättelser av gamla människor (och i böcker förstås) förstått att detta förfarande att låta barn arbeta i andra hushåll under en längre tid inte var helt ovanligt. Detta av enbart familjeekonomiska skäl. Och då gäller det inte utackordering av barn, som enbart - eller oftast - handlar om föräldralösa eller barn till en förälder som av olika skäl ej kunde ta hand om sitt barn.
 
Att arbetet i de olika gårdarna även blev ett led i barnens och ungdomarnas utbildning att lära sig arbetet med hushåll och djurskötsel må väl också anses som klart.

2005-04-18, 20:39
Svar #10

Utloggad Walter Haury

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 367
  • Senast inloggad: 2006-09-21, 17:54
    • Visa profil
Jag tycker det är en väldigt intressant och lärorik diskussion som pågår här och jag vill inte blanda i mig allt för mycket. Men som den som ställde den utlösande frågan får jag väl understryka, att det inte gick mig om de olika åtgärderna som vidtogs för att försörja fattiga barn, - därtill kunde jag också bidra till hjärtan gående familjehistorier från tidiga 1800-talet -, utan om de där Lehr- und Wanderjahre.
 
Kanske var det inte likadeles bruk i alla landets delar? När jag forskade framförallt i Älvsborgslän tyckte jag inte att det förekom så ofta som senare i norra Småland eller nu i Skåne. Dessutom beror det nog också på från och med när det fanns utförliga husförhörs- och flyttningslängder; utan dessa källor får man ju inte reda på en sådan rörelse.
 
Får jag ändå insistera på min egentliga fråga? Åtminstone unga folket sinsemellan måste väl ha haft ett begrepp eller ett talesätt för det vi prata om.
 
Walter

2005-04-18, 22:23
Svar #11

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11841
  • Senast inloggad: 2022-08-10, 10:49
    • Visa profil
Per!
 
Jag trodde det var dyrare att utackordera flickor än pojkar, att pojkarnas arbetskraft var mer värd, men så var det alltså inte.
 
Ann-Mari Bäckman
Ann-Mari Bäckman

2005-04-19, 02:33
Svar #12

Utloggad Yvonne Carlsson

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 231
  • Senast inloggad: 2016-04-25, 14:38
    • Visa profil
    • www.snurkan.se
Hej Walter,
 
Jag forskar på min farssida i första hand i f.d. Skaraborgs län och på min morssida i Norr- och Västerbotten.  
 
Skillnaderna:
I norra Sverige var första stället där de tjänade dräng eller piga nästan undantagslöst hos en moster/morbror/faster/farbror, alt. hos mor- eller farföräldrarna.
I Skaraborg var det inte ovanligt att de inte var släkt, i varje fall inte på riktigt nära håll, med dem ungdomarna tjänade hos första gången. Däremot låg första gården oftast i samma by eller grannbyn.
 
Min teori är att första tjänstestället helt enkelt var en lärotid och i Skaraborg, där det var tätt mellan byar och gårdar, hade de inte så långt hem till mor och far, vilket säkert var lugnande för både barn och föräldrar.
 
I norra Sverige kunde mycket väl föräldrarna vara nybyggare i någon av byarna runt Arvidsjaur, medan de barnet tjänade hos första gången kanske var bosatta utanför Piteå eller Skellefteå, därför kändes det säkert tryggare att skicka barnen till någon nära anhörig.
 
Så småningom växte upptagningsområdet och vid andra eller tredje tjänstestället var det inte hos någon anhörig, eller i Skaraborgarnas fall, lite längre från hemmet.
 
Precis som Per Thorsell här ovan, så tror inte jag heller att det alltid var av ekonomiska orsaker. Rune Edströms kommentar om att de skulle lära sig veta hut, kanske sammanfattar det hela ganska bra. Det var helt enkelt ett sätt för barnen att bli lite självständiga och att få ta lite eget ansvar.
 
Med vänlig hälsning
Yvonne Carlsson

2005-04-19, 05:51
Svar #13

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Det är ju egentligen samma sak som att ungdomar idag åker till Australien och luffar runt där och tar lite ströjobb eller åker till USA som au pair. Världen krymper! För 30-40 år sedan åkte man till Frankrike eller England som au pair - för 150 år sedan tog man tjänst ett par socknar bort. Kanske man om 200 år diskuterar om det var ekonomiskt nödvändigt att våra ungdomar åkte till Australien?! J
 
Bland mina egna förfäder var det nog ekonomiskt nödvändigt bland vissa, medan andra visst hade kunnat stanna hemma - men som sagt, jag tror inte ungdomar då var så vansinnigt mycket annorlunda än nu, de ville också se världen. Bland mina förfäder begav de sig sällan ut förrän några år efter konfirmationen, de var minst 18-20 år utom där det var mycket knapert hemma.
Vad jag tycker mig ha märkt är att den riktiga flyttkarusellen tog ordentlig fart först efter att de allmänna kommunikationerna blivit bättre. Men det sammanfaller ju med befolkningsexplosionen, så det är naturligtvis svårt att bedöma.
 
Sedan håller jag med min etnologkollega Lena-Maria om att två viktiga orsaker till att ta tjänst utanför hemmet var dels att lära sig (se det som en föregångare till ERASMUS), dels att samla i ladorna (f'låt, kistorna) inför framtiden som gift. Om pigar och drängar som storsamlare och trend-setters när det gäller kläder (för det var naturligtvis de nyaste snitten på kläderna man samlade) - har Håkan Liby, chef för Upplands museum, skrivit i Kläderna gör upplänningen (Uppsala 1997) på sid 75 ff.
 
Walter,  
jag har aldrig hört en beteckning på svenska för dessa år, vi har inget ord för det idag heller.
 
Ann-Mari,
pojkarna åt mer (jfr Konsumentverkets kostnadskalkyler) men hade upp till de konfirmerades knappt mer avancerade sysslor än flickorna. Tvärtom var det nog så att en, låt oss säga 13-årig, flicka fick ersätta en vuxen piga medan en jämnårig pojke inte kunde ersätta en fullvuxen dräng - och han kunde inte heller på ett fullgott sätt ersätta en piga. En 12-åring kunde man få ut en hel del arbete av medan en femåring istället tog upp resurser för tillsyn och lärande - och skulle dessutom i framtiden gå i skola medan en 12-åring var färdig med sådant (förutom konfirmationsläsningen då).
 
Ingela

2005-04-19, 05:53
Svar #14

Rune Edström (Rune)

Hej
Men Walters ursprungliga fråga om det hade något speciellt namn, tror jag inte det fanns/finns. Vet aldrig jag hört något. Det hette bara att dom skulle ut och tjäna dräng eller piga.
mvh
rune

2005-04-19, 06:55
Svar #15

Utloggad Ann-Mari Bäckman

  • Fd. laboratorieassistent
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 11841
  • Senast inloggad: 2022-08-10, 10:49
    • Visa profil
Ingela!
 
Detta har ju inte direkt med Walters fråga att göra, men det är lätt halka in på annat. Så därför undrar jag om du vet varför man betalade ut mer pengar för en pojkbaby än en flickbaby?
 
Det var en fråga om detta, som ställdes tidigare, på ett annat ställe i detta forum. Frågeställaren undrade varför pojkar var mer värda än flickor, men det var ju precis tvärtom. Man betalade ju ut mer pengar för dem som var svårare att placera ut. Var det för att en flickbaby förväntades äta mindre under uppväxten, eller vad?
 
Ann-Mari B
Ann-Mari Bäckman

2005-04-19, 08:11
Svar #16

Utloggad Eva Barchas

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 106
  • Senast inloggad: Aldrig
    • Visa profil
Det iderliga flyttandet berodde väl på att man trodde det skulle bli bättre på nästa arbetsplats. Jag menar alltså bland de vuxna drängarna och pigorna, även de som var gifta och hade familj.  Kom man inte från en landägande familj så fanns väl bara pig och drängjobb såvida man inte gav sig av till gruvorna eller städerna, senare USA.  De i min familj, i Värmland, som var barn till bönder arbetade enbart hos släkten från 14-15 år tills dess de blev upp mot 20-25. Sedan verkar det si och så. De gifte sig bortåt 30 år, skaffade egen gård om de lyckats spara mycket i kistan eller också drog man från gård till gård i hopp om bättre liv. De som var barn till torparna eller gårdsdrängen måste ha haft ett jobbigt liv. Skrev man inte kontrakt som gällde en viss tid?  Flyttning skedde ju vanligtvis i oktober och eller på vårkanten.  Eller gällde det bara för statarna?  Men inte ser man många drängar/pigor stanna mer än ett år, såvida de inte år besläktade. Inte ofta då heller.
Mvh
Eva

2005-04-20, 13:09
Svar #17

Utloggad Ingela Martenius

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1489
  • Senast inloggad: 2013-10-25, 18:20
    • Visa profil
Ann-Mari,
Ja det var precis så som jag skrev: en pojke kunde inte förväntas göra en mans arbete - men han åt ganska mycket - medan en flicka ganska tidigt kunde förväntas göra en kvinnas arbete och hon åt mindre. Alltså, det var dyrare att ta hand om en pojke samtidigt som man inte fick så mycket arbete ut av honom - man kunde inte anställa en dräng mindre. En flicka fick däremot tidigt ersätta en piga och så sparade man in den piglönen.
 
Eva,
Naturligtvis var en del av flyttandet för att man trodde att det skulle bli bättre på nästa plats, men man får inte tro att folk då var så värst mycket annorlunda än nu. Precis som ungdomar idag som flyttar runt under sin tid i USA eller Australien etc så var nog anledningen att man ville se nå't annat. Man ser ju ibland att de stannar två-tre år på ett och samma ställe och sedan så flyttar de flesta pigorna och drängarna på samma gång - kompisgänget bryter upp och skingras. Det här finns också beskrivet i olika autobiografier och s k bondedagböcker från 1800-talet. Som påpekats ovan så var det inte alls så att det bara var de egendomslösas barn som tog pig- och drängjobb; skillnaden var väl mest att där det var ekonomiskt tvingande så gav sig barnen ut tidigare.
Och ja, man skrev kontrakt på viss tid. Oftast på ett år - från Mickelsmäss till Mickelsmäss då man också tog ledigt en vecka (slankveckan); Mickelsmäss var söndagen närmast 29 september (som fortfarande har Michael som namnsdag, alla namnsdagsreformer till trots). Det förekom också halvårskontrakt.
Det var nog få som på en drängtjänst lyckades spara ihop tillräckligt för att köpa en gård; däremot blev man gärna arrendator (åbo). Gifta drängar/pigor var sällsynt; gifte man sig fick man bli åbo, torpare eller i värsta fall statare.
 
Ingela

2005-04-20, 15:27
Svar #18

Lennart Andersson

En liten kommentar kring begreppet Åbo:
 
I de flesta handböcker och uppslagsverk betyder  Åbo just en arrendator (med vissa rättigheter). Praktiken är emellertid inte alltid lika enkel. Åtminstone i Skåne har såväl arrendatorer som hemmansägare (även välbeställda sådana) benämnts Åbo. I vissa församlingar gjordes t.o.m. skillnad mellan Åboar och Arrendatorer! Åboar var då hemmansägare på diverse olika arealer.  
 
Med andra ord finns det nog stora regionala skillnader. Jag har främst sysslat med Skåne och Blekinge och ser mellan dessa båda gammaldanska landskap tydliga skillnader i begreppen. I Blekinge används ordet Bonde i stor utsträckning för hemmansägare, något som knappast förekommer i källorna i Skåne, där alltså Åbo dominerar.
 
Mvh
Lennart Andersson

2005-04-20, 15:29
Svar #19

Lennart Andersson

Jag märker nu att mitt inlägg passar bättre under rubriken Yrken: Åbo. Anbytarvärden får avgöra var det bäst hör hemma!
 
/Lennart Andersson

2005-04-20, 20:29
Svar #20

Utloggad Walter Haury

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 367
  • Senast inloggad: 2006-09-21, 17:54
    • Visa profil
Hej Lennart!
 
Om nu ditt Åbo-inlägg hör hit eller inte, så är jag i alla fall tacksam för att få läsa att jag inte är ensam med att ha svårigheter med alla dessa yrkes- och ställningsbeteckningar i lantbruket. Men jag tror under tiden att man måste leva med det och gissa sig fram från församling till församling och från präst till präst och från årtionede till årtionde, vad det betyder.
 
Walter

2005-04-20, 21:39
Svar #21

Utloggad Christina Gonata

  • Anbytare *
  • Antal inlägg: 3
  • Senast inloggad: 2009-03-12, 18:40
    • Visa profil
Hejsan!
 
Det var någon i början av diskussionen som efterlyste och litteratur kring pigor och drängars kringflyttande. Det finns en del forskat om pigor och drängar, eller tjänstehjon som de mer officiellt kallades, utifrån olika vinklar. Här kommer några tips, hoppas något kan vara av intresse.
 
Man kan också läsa i lagtexterna som reglerade tjänstehjonen, främst den s.k Tjänstehjonsstadgorna. Fram till 1789 var det reglerat i lag hur många tjänstehjon man fick ha per hushåll. På landet var antalet kopplat till hemmantalet och i staden beslutade magistraten angående varje borgare. Mellan 1739 och 1747 fanns dessutom en förordning som begränsade antalet arbetsföra barn som en bonde fick ha hemma på gården.  
 
Börje Harnesk har även undersökt tjänstefolkets geografiska rörlighet, både den mellan socknar och hur ofta de bytte hushåll. Han menar att orsaken till det stora omflyttandet delvis låg i systemets natur. Att det inte kunde bli fråga om livslånga tjänster, tjänstefolket fyllde ju till stor del ut tomrum i hushållen innan husbondefolket egna barn växte upp och kunde arbeta. Men det menar han kan inte förklara allt. Inte heller förklaringen att pigorna och drängarna jagade bättre lön, villkor och behandling duger, i så fall skulle man se ett mönster där de stannar längre hos bra husbönder. Den huvudsakliga orsaken menar han låg hos tjänstehjonen själva. Det fanns bland tjänstefolket en, som han kallar det, ”flyttnings-kultur” som innebar att man bytte plats vilket man trivdes eller ej. Man sade upp sig oavsett vilket man hade tänkt flytta eller ej, bara för att det skulle vara så. Detta gav tjänstefolket en bättre förhandlingsposition och kunde vara ett sätt att hävda sina intressen gentemot bönderna. Men Harnesk tolkar det även som ett sätt att bevara sitt oberoende gentemot husbonden, man riskerade inga sociala eller personliga bindningar till denne. Mer om detta i : Legofolk: drängar, pigor och bönder i 1700- och 1800-talens Sverige av Börje Harnesk.
 
Arthur Montgomery har undersökt äldre svensk arbetarpolitik och tjänstehjons-stadgans roll i denna. Enligt honom var en av orsakerna till tjänstehjonslagstiftningens instiftande att staten ville sörja för ett effektivt utnyttjande av den arbetskraft som fanns. Tryggade man böndernas förmåga att betala skatt stärktes ju statskassan. Regeringen ansåg att daglönesystemet, liksom torpsystemet var osäkert för skatteintäkterna, och man ville därför styra in arbetskraften i tjänstehjonssystemet. Montgomery menar att lagen inte alltid efterlevdes av allmogen, till exempel gjorde konkurrensen att man ibland betalade högre lön (eller gav fler  natura-förmåner) än taxan tillät. Det var i högre grad tradition och sedvana som styrde än lagen. Källa: ”Tjänstehjonsstadgan och äldre svensk arbetarpolitik.” av Arthur Montgomery i Historisk tidskrift nr 3 1933.
 
David Gaunt menar att de flesta ungdomar tjänade som pigor eller drängar i ett främmande hushåll från femtonårsåldern fram till dess att de gifte sig och att tjänsten som dräng eller piga var en tillfällig sysselsättning i väntan på att man själv skulle gifta sig och bilda eget hushåll. Han ger ett par förklaringar till varför. I vissa områden föredrog bönderna främmande barn i sitt hushåll framför de egna barnen, därför att dessa kunde drivas till hårdare arbete, den känslomässiga bindningen saknades ju där. Men även de unga själva kunde föredra ett hårdare liv som tjänstehjon en tid, därför att det förde med sig en inkomst som de själva disponerade över och som de kunde investera för framtiden, till exempel i sin hemgift om man var kvinna. Mer om detta finns att läsa i Familjeliv i Norden av David Gaunt.  
 
MVH Christina

2005-06-29, 19:18
Svar #22

Utloggad Stefan Simander

  • Stefan Simander
  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 7041
  • Senast inloggad: 2022-07-07, 14:53
  • Stefan Simander www.freewebs.com/simander
    • Visa profil
    • www.freewebs.com/simander, Simanderska palatset
Flyttningsdag eller flyttdag, den dag då enligt 1833 års legostadga ett legohjonsavtal upphörde, utanför Stockholm 24 oktober, i Stockholm även 24 april. Dessförinnan hade tjänstefolk anställts för ett års tid vid Mickelsmäss, den 29 september, men datumet byttes, eftersom det inte passade arbetsåret. Stadgan gällde formellt till 1926, men bestämmelserna om anställnings- och flyttningsdagar hade redan upphört i praktiken. Vid byte av arbete och bostadsort fick man en veckas ledighet (i städer 4 dagar), friveckan eller slankveckan. Under 1900-talet har oktober länge gällt för bostadsbyte.
 
Förutom flyttningsdagar, så har det sedan medeltiden och i 1734 års lag t.o.m. 1984 funnits laga fardagar för jordbruksarrenden, 14 mars, och för hyra, 1 april och 1 oktober. Fardagar var de dagar då arrenden och hyra tillträddes resp frånträddes.
Stefan Simander
Gamla Uppsala, Sweden
www.freewebs.com/simander
076 - 228 94 22

2018-10-26, 15:07
Svar #23

Utloggad Agneta Sköld

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 386
  • Senast inloggad: 2021-12-09, 09:01
    • Visa profil
Hur fick alla pigor och drängar veta vilka platser som var lediga? Jag förstår att det var lätt i den egna församlingen, men flera har ju kommit långt ifrån. Jag pratar nu om tiden från ca 1830 och framåt. Annonserades det på något sätt? Kyrkbacken på söndagarna?


Agneta

2018-10-28, 10:03
Svar #24

Utloggad Håkan Bergström

  • Anbytare *****
  • Antal inlägg: 1317
  • Senast inloggad: 2022-05-02, 23:38
    • Visa profil
I en tid då tidningar inte var så spridda var man mer inställd på att snappa upp och vidarebefordra information. Djungeltrumman helt enkelt.

Och eftersom tekniken var så outvecklad behövdes drängar och pigor alltid nånstans.
Det var bara att fråga sig fram.


Det är min gissning.

Hälsningar
Håkan Bergström

2018-10-28, 17:07
Svar #25

Utloggad Agneta Sköld

  • Anbytare ***
  • Antal inlägg: 386
  • Senast inloggad: 2021-12-09, 09:01
    • Visa profil
Så var det nog. De flesta flyttade inom socknen eller till grannsocknen.
Men jag vet en ana som tillsammans med ett par andra ynglingar tog sig från Södra Vi upp till Västmanland
utan att stanna till "på vägen". De är skrivna samma år på det nya stället som på det gamla.
De måste ju ha vandrat. Gick de bara på måfå? Eller hade de hört om platser? Det kan man ju fundera på.
Det här var 1850


Agneta

Innehållet i inläggen på Anbytarforum omfattas inte av utgivningsbeviset för rotter.se


Annonser





Marknaden

elgenstierna utan-bakgrund 270pxKöp och Sälj

Här kan du köpa eller sälja vidare böcker och andra produkter som är släktforskaren till hjälp.

Se de senast inlagda annonserna