HEMMAN Ett hemman är detsamma som en jordbruksfastighet.
Olika slag av hemman Skattehemman är ett hemman där innehavaren har ärftlig nyttjanderätt (bördsrätt).
Förr fanns det vissa
inskränkningar i äganderätten.
- Man fick t.ex. inte dela skattehemmanet då husbonden dog (gällde i
huvudsak till 1747). På detta sätt ville kronan förhindra att det uppstod
alltför små hemman som riskerade att falla i ödesmål.
- Under medeltiden var det på grund av skattemässiga skäl inte heller tillåtet
att sammanslå hemman. När beskattningssystemet ändrades under Gustav
Vasas tid upphörde detta förbud.
- Enligt en förordning från 1684 fick ett skattehemman inte säljas till någon
utom släkten, utan att först erbjuda det till kronan.
Kronohemman tilhörde kronan. Kronobönderna kunde avhysas när som helst, men om
de skötte sig och kunde betala sina skatter var det inte ovanligt att kronohemmanet
kunde innehas av samma släkt i flera generationer.
Frälsehemman ägdes av adeln men brukades av bönder.
Landbohemman ägdes av adeln men brukades av bönder (landbönder).
Synonymt med frälsehemman.
Skattefrälsehemman. Ett skattehemman som donerats till en frälseman, som hade rätt
att bära upp hemmanets kronoskatt. Bonden hade dock fortfarande bördsrätt till sitt
hemman.
Ödehemman kunde vara bebodda, men förmådde inte betala skatt till kronan. Ett
bebott ödehemman brukade kallas
skattevrak. Om skatten förblivit obetald i tre år
tillföll hemmanet kronan. Denna bestämmelse följdes dock sällan. Den som tog i bruk
ett ödehemman, som legat obebott blev i regel befriad från skatt under ett antal år
(friår).
Hjälphemman. Hemman där skatten tillföll ett rusthåll eller en kyrklig tjänsteman.
-
Augmentshemman. Skatten tillföll ett säteri.
-
Prebendehemman. Skatten var en del av lönen för en ämbetsman inom
kyrkan.
-
Lönehemman. Ex. Glamars i Sibbo för bataljonspredikanten vid Nylands
Drag. Reg.
-
Spårningshemman. Pellas i Sibbo under Nylands Drag. Reg.
-
Indelt hemman. Sorterade under något armeförband.
Posthemman. Postbonden, som åtnjöt vissa skatteprivilegier, skulle ombesörja
postgången längs ett visst avsnitt av postvägen (Kungsvägen). Hemmanet tjänstgjorde
ofta också som gästgiveri.
Besittningshemman. Ett kronohemman där ägorätten tillförsäkrats innehavaren och
dennes efterkommande i evinnerlig tid.
Bergsmanshemman. Skatte- eller kronohemman. Ägaren hade skyldighet att utvinna
järn och utnyttja skogen för kolbränning.
Stadgehemman. Hade en ställning mellan ett bondehemman och ett säteri. De hade
inga säteriprivilegier. De var befriade från sådan skatt som ett bondehemman betalade,
men erlade i stället en årlig avgift till kronan. Stadgehemmanen bildades på kronojord.
Rå- och rörshemman. Hemman som donerats till en frälseman och låg i samma by
som säteriet. Åtnjöt samma rättigheter som säteriet.
Rusthåll. Ett hemman som uppställde en ryttare med häst, vapen och beklädnad för
krigstjänst. Rusthållaren åtnjöt 50-80 daler kmt skattefrihet. Eftersom skattfriheten ofta
översteg rusthållets egen skatt tilldelades de ett eller flera hjälphemman (augment) som
betalade sin skatt till rusthållet. Rusthållarna uppfattades som ett slags bondeelit,
åtminstone av sig själva och innehade ofta olika förtroendeuppdrag i socknen.
Det förekom också kronorusthåII.
Boställe. Vanligen ett kronohemman. Boställen tilldelades militärer och annan kronans
personaI. De högre officerarna tilldelades ofta ett reducerat säteri, medan underbefäl och
andra lägre kronans tjänstemän tilldelades att bondställe. Innehavarna var skyldiga att
odla hemmanen. För de högre officerarna byggdes bostaden enligt fastställda ritningar
som uppgjorts av fortifikationsöversten Erik Dahlberg. Boställena benämndes ofta efter
innehavarens tjänsteställning som kaptensboställe, fältskärsboställe, sadelmakarboställe,
regementskrivarsboställe osv.
Säteri (sätesgård). En adlig skattefri gård. En förläning som konungen tilldelat en
person, som belöning för vissa tjänster. Förläningen kunde omfatta ett enstaka hemman,
en by eller en hel socken. Förläningen innebar att frälsemannen eller adelsmannen hade
rätt att uppbära kronoskatten för egen räkning.
Förläningen kunde ges på behaglig tid och indras när som helst, eller under
innehavarens livstid. På Johan IIl's tid infördes ärftliga förläningar s.k. donationer,
Den som ville behålla sitt säteri skulle se till att det försågs med ordentliga byggnader.
Benämningen
allodialsäteri angav att ägaren hade full besittningsrätt till sitt säteri.
Säterirusthåll (berustat säteri). Under reduktionen på 1680-talet blev många säterier
helt eller delvis indragna till kronan. Ifall innehavaren åtog sig rusttjänst kunde han få
stanna kvar på gården, som övergått till kronan.
Källa:
www.bsbf.net/arsbok2008e.pdf