Äldre inlägg (arkiv) till 2000-juli-29

[Sven Grönberg]

När nu såpass många av oss släktforskare har valt att använda eller gått över till landskapsangivelse, vore det befogat att försöka komma fram till lämpliga landskapsförkortningar. Georg Hansson skriver i det första inlägget i diskussionen Landskap eller län att förbundet bör rekommendera lämpliga förkortningar, max. två bokstäver inom parentes. Jag tycker att två bokstäver är otillräckligt för att klart särskilja vilket landskap som avses. Dessutom är det bra om fler än de som är insatta förstår vilket landskap som åsyftas.
 
I det senaste häftet av Svenska Antavlor, nr 1/00, presenteras de första officiella landskapsförkortningarna, förkortningar som är fyra bokstäver långa och enklast möjligt konstruerade (Närk, Ölan, Bohu.). Dessa används endast i sockenförteckningen på häftets baksida. Jag tycker att de är för långa att använda i t.ex. en antavla i tabellform, och dessutom inte särskilt stilistiskt välutformade. Därför har jag gjort egna förkortningar, som ser ut som följer: Ble, Boh, Dala, Dals, Got, Gäs, Hal, Häl, Här, Jäm, Lap, Med, Nor, När, Skå, Små, Sth (Stockholm), Söd, Upp, Värm, Vbn, Vgl, Vstm, Åla, Ång, Öla, Öst.
 
Stockholm som landskap omfattar endast de fjorton stadsförsamlingarna, ej den nutida kommunen. Göteborg, som har åtta dito församlingar, skulle å ena sidan också med fog kunna räknas som eget landskap, med förkortningen Gbg, men å andra sidan är det ju vedertaget att skriva t.ex. Göteborgs Masthugg, så som man gör med församlingar i andra städer. Alla Göteborgs stadsförsamlingar ligger ju också, till skillnad från Stockholm, i samma landskap: Västergötland.
 
Besvärande är att det i åtminstone tre fall finns två lantsocknar inom samma landskap som bär samma namn. För att skilja dem åt tvingas man nog att ändå använda länstillhörigheten (så som den såg ut före förändringarna 1997/1998), men inte länsbokstäverna: Råda (Vgl, Gbg län).
 
Mitt syfte med detta inlägg och denna diskussion är att vi som föredrar landskapen ska diskutera, och kanske komma fram till bra och ändamålsenliga landskapsförkortningar. Jag menar inte, att vi alla måste använda samma förkortningar, men ett mål måste vara att de ska kunna förstås av alla!

[Anders Berg]

Svens förslag är på det stora hela bra. Jag har bara två invändningar. Nor(rbotten) och Öst(ergötland) riskerar att missförstås. Nor skulle jag spontant tolka som Norge.
 
Jag föreslår Nbn och Ögl i analogi med Vbn och Vgl.

[Sven Grönberg]

Anders! Det har du nog rätt i. Min tanke var förstås att undvika konsonantförkortningar som Vbn, Vstm, Vgl så långt som möjligt, när de inte behövdes, men den som förstår Vgl förstår nog också Ögl.
 
Vad jag också är fundersam över är ifall Öla är en bra förkortning för Öland, men om man ska ha tre bokstäver så låter Öln eller Öld bara (mer) konstigt. Öl är också en möjlighet, men jag vill helst hålla mig konsekvent till de tre bokstäver som jag tycker är nödvändiga för att vara tydlig.

[Tord Påhlman]

En fråga om Stockholm. Då du talar om de fjorton stadsförsamlingarna är det innerstaden som avses? I så fall tycker jag att man skall säga innerstadsförsamlingarna eftersom innerstaden och yttre staden är vedertagna begrepp. Stockholm sträcker sig som bekant långt utanför de forna stadstullarna, och har så gjort sedan 1910-talet då man inkorporerade Brännkyrka socken och större delen av Bromma socken. Sedermera tillkom både Spånga, Hässelby och en del av Huddinge. Att, som många gör, slarvigt kalla ytterstadsdelarna förorter anser jag vara helt fel. De är en del av staden, även om de inte alltid varit det. Dagens Stockholm har, om jag minns rätt, inte mindre än 114 stadsdelar. Stockholms kommuns officiella namn är ju Stockholms Stad och har så varit sedan urminnes tider, med undantag för den korta period då man var tvungen att kalla sig Stockholms Kommun. För övrigt tycker jag att ditt förslag till förkortningar är bra om man tar hänsyn till Anders Bergs anmärkningar.
 
Med vänlig hälsning  Tord Påhlman

[Sven Grönberg]

Tord! Eftersom jag bor utanför Göteborg har jag inte någon särskilt god koll på Stockholms förhållanden, men jag tror att mina stadsförsamlingar och dina innerstadsförsamlingar är samma sak. Jag avser alltså församlingarna inom de gamla stadsgränserna (före 1910-talet): Adolf Fredrik, Engelbrekt, Gustav Vasa, Hedvig Eleonora, Högalid, Johannes, Katarina, Kungsholm, Maria Magdalena, Matteus, Oscar, Sankt Göran, Sofia samt Stockholms domkyrkoförsamling, med flera upphörda församlingar = de församlingar som hör hemma i Rötters landskap Stockholm.

[Tord Påhlman]

OK Sven, det verkar vara samma sak. Jag vidhåller dock att man bör använda benämningen innerstadsförsamlingar eftersom det även finns en ytterstad vilken är lika mycket stad som innerstaden inom de gamla stadsgränserna.
 
Mvh Tord Påhlman, född i innerstaden, boende i ytterstaden

[Carl Szabad]

Som delskyldig i landskapsförkortningarna vill jag bara förklara tanken med Svenska Antavlors system. Avsikten var 1) att man utan att behöva fundera ska förstå vilket landskap det gäller, och 2) att de ska innehålla samma antal bokstäver. Jag håller med Sven om att de kanske inte är stilistiskt ideala, men om ovanstående kriterier ska vara uppfyllda har det varit svårt med någon annan lösning, och till det har de tre landskapen som börjar på Väst- den största skulden tillsammans med Värmland. Men även Dalarna och Dalsland är svårt att på ett vettigt sätt förkorta till färre än fyra bokstäver.

[Sven Grönberg]

Tack Carl för denna motivering. Vad gäller motiv 1, är det ju något som också jag pekat på. Möjligt är att mina förkortningar skulle vinna på att lägga till en extra bokstav i vissa fall: Hall, Häls, Härj, för att snabbare särskilja för ögat. Men i de flesta fall är ju en fjärde bokstav onödvändig, i några fall språkligt märklig (Skån, Närk). Angående motiv 2, är det kanske bra för symmetrin att ha lika många bokstäver när det gäller en sockenförteckning, men i en släktredovisning spelar det mindre roll.
 
För övrigt så är Svenska Antavlors förkortningar mycket riktigt så bra som man kan få dem med de  kriterier som anförts. Det är ju möjligt att de med tiden blir standard, även om det inte var avsikten - det blir väl lätt så när de kommer från Förbundet. Det vore i så fall acceptabelt, men inte helt idealiskt... Är det någon mer som har åsikter om detta?

[Sven Olof Färnström]

Ett litet påpekande om Öla, Öland. ÖLA används som förkortning på Landsavkivet i Östersund. Här finns en viss risk för föväxling. Det gamla systemet med länsbokstäver var ju bra, men det är nog bara vi 40-talister som samlade på bilnummer under 50-talet som kommer ihåg vilket län som resp bokstav stod för.
 
Olle

[Sven Grönberg]

Olle, tack för ditt påpekande. Men jag har ändå svårt att hitta en bättre förkortning. Kanske det blir till att bruka Svenska Antavlors förkortning Ölan ändå?  
 
Nog vet jag vad länsbokstäverna står för, och jag är ändå född 1983. Jag pluggade snabbt in bokstäverna när jag började släktforska. Alla andra forskare använde ju dem.
 
Men saken är ju den att många släktforskare hellre använder landskapen i forskningssammanhang eftersom länen visat sig vara föränderliga nu en del av dem slagits ihop. Landskapen är också bättre eftersom de är en äldre och mer kulturellt förankrad indelning, vanligt folk känner ju bättre till dessa än länen. Jag tycker därför inte om att skriva Grimsjö, Byarum (F). Vad har F:et med mina förfäder att göra? Däremot visste de väl att de bodde i Småland! En lång debatt om landskap vs län finns ju f. ö. här i Anbytarforum.

[Martin Gunnarson Kulldorff]

Med förkortningar är det alltid en avvägningsfråga mellan (a) hur lätta de är att förstå när de läses, (b) hur lätta de är att komma ihåg när de skall skrivas, (c) hur mycket plats de tar jämfört med att skriva ut hela ordet, och (d) hur lätt ögat fastnar för en sökt förkortning när man ögnar igenom en text.  
 
Håller med Carl om att gärna ha samma antal bokstäver i alla landskapsförkortningar, och speciellt med tanke på att komma ihåg hur de skall skrivas och för minnesallokering i datorprogram. En annan aspekt att tänka på är att försöka undvika förkortningar som endast skiljer sig vad gäller å/a, ä/a, eller ö/o, som exempelvis Hal för Halland och Häl för Hälsingland, då de precis som Sven påpekar är svåra för ögat att snabbt särskilja.
 
Utan att argumentera för vilket antal bokstäver som är den bästa avvägningen, skulle man kunna tänka sig följande om man väljer att ha tvåbokstaviga förkortningar:
 
BL=Blekinge, BO=Bohuslän, DA=Dalarna, DL=Dalsland, GO=Gotland, GB=Göteborg, HA=Halland, HL=Hälsingland, HD=Härjedalen, JÄ=Jämtland, LA=Lapland, ME=Medelpad, NB=Norrbotten, NÄ=Närke, SK=Skåne, SM=Småland, ST=Stockholm, SÖ=Södermanland, UP=Uppland, VL=Värmland, VB=Västerbotten, VG=Västergötland, VM=Västmanland, ÅL=Åland, ÅN=Ångermanland, ÖL=Öland, ÖB=Österbotten,  ÖG=Östergötland
 
Dessa är alla formade antingen av landskapets två första bokstäver, eller av de första bokstäverna i landskapets två sammansatta ord. Anders kommentar angående tänkbar förväxling med Norge, där han föreslog Nbn istället för Nor, har gjort att jag satt NB för Norrbotten istället för NO.

[Jojje Lintrup]

Jag ansluter mig till Kulldorffs modell med ett system av enkla tvåbokstaviga koder. Så här i början kanske de inte är självklara för alla, men om de inarbetas som standard bland släktforskare, (vilket Svenska Antavlors system inte kommer att bli för att koderna är för långa - det är ingen vits med förkortning i det fallet), så blir de lika logiska som landskoderna inom Internet är för alla numera. Begreppet SE som Sverige var lite väl svårsmält, men nu när det har körts i några år, är det ingen som reagerar längre...
Jag skulle dock vilja komplettera Kulldorffs lilla serie med ett förslag på kod för Gästrikland (=GÄ), som han har glömt.

[Henrik Mosén]

Jag får säga att jag tycker att Kulldorffs förslag på förkortningar med endast två bokstäver i mina ögon är mer tilltalande än de 4-bokstävers förkortningar som användes i det senaste numret av SvA. Det blir lite väl långa förkortningar. Den stora fördelen med dem är dock att de är mycket lätta att förstå.
 
Även om det till en början kan vara svårt att skilja på Dalarna och Dalsland och Halland och Hälsningland, så borde man nog vänja sig efter någon tid.
 
Hur förkortningarna ska se ut i SvA är inte bestämt för all framtid, och får kanske tas upp till diskussion igen.

[Anders Berg]

Jag tycker att en tvåställig förkortning inte är tydlig nog. Se bara på Värmland och Västmanland. Det finns som jag ser det inget argument för att snåla på tecknen på tydlighetens bekostnad. Vill vi ha korta förkortningar, då har vi redan ett (länsbokstäverna). Varför göra om det misstaget igen?
 
Jag förstår heller inte argumentet att det måste vara samma antal tecken. Någon nämnde minnesallokering i datorn, men snälla nån, det är inte 1970-talet längre! Program ska anpassas efter människans behov, inte tvärtom.
 
Vad gäller Öland kontra Östersunds landsarkiv är det inget problem, dels pga att landsarkivet förkortas ÖLA och landskapet Öla, dels eftersom Öla kommer att användas i ortsangivelser och ÖLA vid källhänvisningar. Jag bortser nu ifrån fallet att någon kan avlida på Landsarkivet i Östersund... fast då skriver man antagligen Död på Landsarkivet, Östersund (Jäm), inte Död på ÖLA :-)

[Sven Grönberg]

Jag tycker inte att det är något egentligt fel på de förkortningar som Martin G K framlägger ovan. Dock borde de skrivas med versal-gemen i stället för med två versaler. De är faktiskt så välgjorda att risken för feltolkningar är liten, men Värmland-Västmanland och Dalsland-Dalarna ställer ju till det. Det går inte att vara helt tydlig med bara två bokstäver.  
 
Förkortningarna framstår också som väldigt kodartade. Jag vill som jag tidigare sagt att man ska kunna se tydligt, även om man inte är insatt släktforskare, vad en förkortning betyder. Dessutom bör de se bra ut i en löpande text. Det finns, som Anders säger, heller ingen anledning att begränsa sig till två tecken bara för minimalismens skull.
 
Jag vill därför hålla fast vid de förkortningar jag presenterade i mitt första inlägg, med följande ändringar: Nor ändras till Nbn, Häl ändras till Häls och Hal ändras möjligen till Hall.

[Jojje Lintrup]

Hur man än vänder sig, så har man ändan bak... Så är det när något nytt ska bestämmas och det finns alldeles för många kockar.
Länsbokstäverna, som trots allt fungerade alldeles utmärkt fram till dess att man ändrade på länens utseende, kom förmodligen till på ett mycket lättare sätt. Jag skulle tro att någon byråkrat på bilregistret bara satte bokstäverna på länen enligt eget gottfinnande. Senare har varje länsbokstav kommit att få ett eget liv, och folk har annamat sin bokstav som om de vore landskapssymboler.
Vad har ett S för anknytning till Värmland, eller ett W för Dalarna? Ingenting från början, men ändå har de blivit kvar så länge efter sitt officiella försvinnande!
Visst ser det lite snyggare ut om man kombinerar en versal med en gemen i Kulldorffs förslag, men häng inte upp er vid det. Det viktiga är att vi får ett vettigt system som kan arbetas in och håller i framtiden, inte att vi kan förstå koderna med detsamma!

[Sven Grönberg]

Jojje (och övriga)!
 
Jag tycker inte att ett nytt system ska behöva arbetas in, utan att det ska vara så enkelt, tillgängligt och självklart som möjligt, samtidigt som det förstås måste vara praktiskt. En förutsättning för allt detta är att det innehåller lämpligt antal bokstäver, vilket enligt mig är tre, ibland fyra. Självklart ska vi kunna förstå förkortningen utan att behöva tveka. Det är en viss skillnad på begreppen förkortning och kod! Annars blir det ju ett likadant system som länsbokstäverna, ett som man i princip måste plugga in!
Länsbokstäverna kan ju fortfarande användas för den som håller sig kvar vid länen som riksindelning och inte bryr sig om de förändringar som skett på senare år. Bokstäverna har för övrigt faktiskt inte försvunnit officiellt, de finns kvar åtminstone på bilkartorna, där Västra Götalands län är lika med O-län och Skåne län har ett M.
 
(Tillägg till slutet av mitt förra inlägg: Öst ändras till Ögl.)

[Jojje Lintrup]

Nej Sven, det är ingen skillnad på förkortning och kod. Många av de mest etablerade förkortningarna är faktiskt utformade som koder, t.ex. l, cm, km, m.ö.h., g, kg, osv., m.m., mm (kan du skilja på de sista?). Ingen idag skulle börja på nya förkortningar för dessa begrepp, eller hur skulle det se ut om man skrev kilom., lit., met. öv hav., ocksåv.?!
Din oro för att folk inte ska begripa de kodliknande förkortningarna på landskapen är helt obefogad. Jag arbetar med att handleda förståndshandikappade, och det visar sig att det faktiskt är lättare för dem att lära in symboler, än att lära sig att tyda avkapade ord. Man behöver alltså inte vara övertydlig - snarare förvirrar det!

[Anders Berg]

Jojje, visst är det stor skillnad på förkortning och kod! En förkortning torde innehålla något eller några av bokstäverna i ursprungsordet, det är inget krav i en kod. De exempel du räknar upp är förkortningar och endast förkortningar, den enda likheten som finns med koder är snålheten i antal tecken.
 
I USA har numera staterna tvåställiga förkortningar. Detta införde någon gång på 60- eller 70-talet, tidigare användes vill jag minnas fyra bokstäver. Denna förändring minskade tydligheten markant, från att förkortningarna tidigare var enkla att direkt förstå är nu många närmast omöjliga om man inte pluggat in dem. Skälet till ändringen känner jag inte till, men med tanke på tidpunkten gissar jag att det var av hänsyn till dataregister. Då var det ju viktigt att ha så få positioner som möjligt för att spara utrymme.  
 
Därmed sagt att vi inte bör göra samma misstag i Sverige, speciellt som det nu inte finns några praktiska skäl att ta hänsyn till.
 
I vissa fall kan nog förkortningen utan nackdel vara två tecken, beroende på vad som behövs för tydligheten. T ex Öland kan nog förkortas Öl (inte ÖL), Närke Nä och Åland Ål. Andra landskap kräver nästan fyra tecken.

[Sven Grönberg]

Även jag kan nog i ett par fall drista mig till att förkorta till två bokstäver. Det gäller då Öland och Åland, Öl respektive Ål. I alla övriga fall föredrar jag tre (eller fyra), om inte annat så därför att det blir mer lättläst med exempelvis Ramsele (Ång) än med Ramsele (Ån). I det senare fallet har man skurit bort en bokstav från namnets första led, vilket minskar läsvänligheten (i andra hand tydligheten.) Detsamma gäller för de flesta landskap. (Visserligen finns det en gotländsk socken som heter När, men förväxlingsrisken är väl i det fallet rätt liten.) Jag tycker att den tredje bokstaven ger en önskvärd tydlighet, utan att bli övertydlig.

[Martin Gunnarsson Kulldorff]

Jojje, tack för kompleteringen med Gästrikland! GÄ är bra.