Dödsorsak står på dödsbeviset. Den måste stå där, för det är dödsbeviset man lämnar in till t.ex. försäkringsbolag - och de måste veta dödsorsaken för att kunna betala ut vissa försäkringar (de flesta livförsäkringar gäller inte om man begått självmord t.ex.).
Men vem som helst kan inte begära ut ett dödsbevis; det skickas bara till dödsbodelägare - men troligen gäller väl istadarätt här om någon ursprunglig dödsbodelägare fallit ifrån.
Det är riktigt att dödsorsaken sekretessprövas annars; är det en vanlig dödsorsak får man ut den även om det är långt innan 70 år. Eftersom man som dödsbodelägare får ut en hel binge dödsbevis som man lämnar till höger och vänster, så är ju dödsorsaken inte särskilt hemlig ens när den borde skyddas.
Kopia av dödsattest (eller om alla exemplar räknas som original?) underskriven av läkare skickades till pastorsexpeditionen som skrev in i Död- och Begravningsboken (idag antar jag att den skickas till Skatteverket). Jag antar att attestkopian sparas som bilaga, men jag har aldrig hört någon som fått ut den (även om det alltså troligen är teoretiskt möjligt). Finns ju heller ingen anledning, om man inte misstänker att pastorsexpeditionen (Skatteverket) skrivit av fel eller så.
Ingela
PS Själv anser jag f.ö. att det är ett oskick att skriva sekretess när det är sekretessprövning det är fråga om. Skriver man sekretess tillräckligt ofta så tror folk att det är någon sorts absolut stämpel. Särskilt en del pastorsexpeditioner har en alldeles förvriden uppfattning om vad de kan vägra att lämna ut med hänvisning till sekretess, som alltså inte finns per automatik utan måste beslutas i ett särskilt beslut vareviga gång någon begär att få ut uppgifter. Det skulle vara mycket intressant att driva ett mål om sekretessprövning i släktforskarsammanhang, för jurister har en helt annan uppfattning om vad som inte får lämnas ut än kanslister (som inte alls har rätt att besluta om en uppgift skall vägras att lämnas ut, vilket de också tror) på lantliga pastorsexpeditioner. Riksarkivet har dock gjort en mycket bra utredning som ligger till grund för Landsarkivens sekretessprövningar.