Begravning i kyrka

[Göran Johansson]

Ska följande tolkas så att Agneta Malm?n begravdes inne i kyrkan? Jag gör själv den tolkningen. Mycket tacksam för synpunkter.
 
D 24 Marti dödde Prästenkian Agneta Malmenia uthi Allatorp född i Sörmeland åhr 1654 och blef begrafven d 30 Martii som war Långefredagen uthi Wederslöf kyrckia hos sin måg sahl. Regementskrif. Biörkman (Källa: Kyrkoboken för Tofta sn i Kronobergs län 1716).

[Gunnar Ståhl (Gunnars)]

JA! Prästänka tidigt 1700-tal. Det låter högst troligt! - Jag känner igen formuleringen från andra dödböcker. - Antagligen har Du redan sökt i övrigt i dödboken efter liknande noteringar som kunde styrka Din tes. Någon i Vederslöf kanske kan bekräfta, kanske finns ett informationshäfte om kyrkan?

[Markus Gunshaga]

Hej!
 
Jag kom på en kanske makaber fråga, efter att ha fått syn på boken Balsameringskonsten genom tiderna av Yngve Löwegren 1962. Jag har ett antal anor och anors syskon som blivit begravda inne i kyrkor, bland andra kyrkoherden Daniel Sommar i Svensköp som efter begravningen 1705 blef bortfört Till Huerÿdhz Kÿrckia och liger Innan för Kÿrckiodörren, hans änka Maria Frisdorph blev 1723 begrafwen Wnder lig stenen Innan Kÿrckio dören hos sin sahl man förre kÿrckio herde som Stenen det sam[m]a Wisar, Daniels mor och moster blev båda begravda 1702 respektive 1706 framme vid altaret i Svensköps kyrka, och klockaredrängen vid Lunds domkyrka Nils Perssons son, studenten Christian Lauren blev begravd 1722 i Kyrckian nederst wid norra Torndörren [...] Efter Lofl. Domkÿrckiorådetz godt finnande och i anledning af den 17 punkten uthi den ordning och Taxa som är giord om grafställen d 4 augusti 1714, uthi Domkyrckian hos domkyrckians betiente Nils Persson fått bewilning på frija ringningar och ett lijtet grafställe för sin Sohn.
 
Jag har läst en del i ämnet kyrkor etc., och har flera gånger läst att forna tiders kyrkbesökare ofta plågades av fruktansvärd likdoft under gudstjänster osv., många satt till och med och luktade på starka krydd-doftande örter osv för att undvika att må dåligt och kanske svimma av likdoften.
 
Jag kom då att tänka på - hur gick egentligen en begravning inne i en kyrka till? Preparerades kroppen på något sätt, eller var det - som likdoften antyder - att man bara placerade kropparna i sina kistor under stenar i kyrkans golv och lät naturen sköta sitt? Jag har fått intrycket att den torra luften under golvet i kyrkan i vissa fall hjälpte till att ändå bevara kroppar. I kyrkan här på orten finns en separat sidobyggnad, där man om man kikar in genom gluggarna se kistor i olika storlekar staplade ovanpå varandra (kistorna tillhör de adliga avlidna som bebott slottet i socknen - men dessa bör väl ha blivit balsamerade på något sätt? Var det annorlunda med mer vanligt folk, som till exempel prästfamiljer?).  
 
Hoppas inte att någon tar illa vid sig av min fråga, men jag har länge funderat över detta och har inte fått något bra svar i den litteratur jag läst, och tänkte att någon annan släktforskare kanske har svaret.
 
Med vänliga hälsningar,
 
Markus Gunshaga

[Sylvia Leijon]

I samband med dessa inlägg om forna tiders begravningar har jag en fråga som jag funderat på.
Ibland kunde det gå veckor eller t.o.m. månader mellan en (oftast adlig) persons dödsdatum och datum för begravningen i kyrkan.
Min likaledes makabra fråga är: Hur förvarades kroppen under tiden?
Bänliga hälsningar,
Sylvia

[Göran Stenberg]

Titta dels i Göran Stenbergs Döden dikterar, dels i Göran Lindahls Grav och rum. Det var just lukten som gjorde att det mot 1700-talets slut blev förbud mot gravsättning i kyrkorummet. Sylvias fråga kan besvaras med att kroppen var bisatt, dvs tillfälligt gravsatt, innan den kunde nedsättas, dvs gravsättas för gott i den grav man ville ha för den döde. Bruket med temporära bisättningsgravar har också funnits i en helt annan miljö, nämligen i lappmarken.

[Göran Stenberg]

Markus! Mumifierade lik - d v s utan balsamering eller andra åtgärder - har funnits här och var under kyrkgolven, t ex den s k kyrkbruden överjägmästardottern Ulla Petersson i Nederkalix. Jag såg henne vid en gravöppning 1972.

[Göran Stenberg]

Standardverket om folkliga begravningsseder är fortfarande Louise Hagbergs När döden gästar  (1937).

[Markus Gunshaga]

Hej Göran!
 
Ett stort tack för ditt svar, och litteraturtipsen! Jag ska se om jag lyckas få tag på de nämnda böckerna på biblioteket.
 
Mvh/Markus

[Sylvia Leijon]

Tack Göran för svaret!
Jag ska försöka få tag på din, den andre Görans och Louises böcker.
Mvh,
Sylvia

[Jan Jutefors]

Det finns vittnesmål om att man har varit tvungen att ha gudtjänsten utomhus pga likstanken i kyrkan

[Lars-Olov Eriksson]

Jag har en gravsten vid koret i en kyrka över en pamp och hans hustru. De begrovs bevisligen 1695, som det också står på stenen. Dessutom står det INRI 1712 tillsammans med utsmyckningar med blommor, dödskallar och timglas. Vad hade hänt ?
 
Jag misstänker, p g a rättstvist och domkapitelsprotokoll, att en tvist om betalningen kan ha lett till fördröjd begravning med upp till ett halvår 1694-1695. Detta är i södra Sverige sommar/höst. Kan detta ha varit fallet ?